Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Gemenskapsrätt - tolkning - beaktande av Europakonventionen angående skydd för mänskliga rättigheter

2. Socialpolitik - kvinnliga och manliga arbetstagare - tillgång till anställning och arbetsvillkor - likabehandling - undantag - effektiv domstolskontroll - artikel 6 i direktiv 76/207 - verkan i förhållanden mellan stat och enskilda

(artikel 6 i rådets direktiv 76/207)

3. Socialpolitik - kvinnliga och manliga arbetstagare - tillgång till anställning och arbetsvillkor - likabehandling - hänsyn till allmän säkerhet - bedömning inom ramen för direktiv 76/207

(rådets direktiv 76/207)

4. Socialpolitik - kvinnliga och manliga arbetstagare - tillgång till anställning och arbetsvillkor - likabehandling - undantag - yrken där arbetstagarens kön är av avgörande betydelse - beväpnade poliser - beaktande av vad hänsyn till allmän säkerhet kräver i en situation som karaktäriseras av talrika attentat - tillåtet - prövas av nationell domstol

(artikel 2.2 i rådets direktiv 76/207)

5. Socialpolitik - kvinnliga och manliga arbetstagare - tillgång till anställning och arbetsvillkor - likabehandling - undantag - skydd för kvinnor - risker som är förenade med anställningen som beväpnad polis - omfattas inte

(artikel 2.3 i rådets direktiv 76/207)

6. Institutionernas rättsakter - direktiv - medlemsstaternas genomförande - nödvändigheten av att säkerställa att direktiven får effektiv verkan - de nationella domstolarnas skyldigheter

(artiklarna 5 och 189 tredje stycket i EEG-fördraget)

7. Socialpolitik - kvinnliga och manliga arbetstagare - tillgång till anställning och arbetsvillkor - likabehandling - artikel 2.1 i direktiv 76/207 i förening med artiklarna 3.1 och 4 - verkan i förhållanden mellan stat och enskilda - staten som arbetsgivare

(artiklarna 2.1, 2.2, 3.1 och 4 i rådets direktiv 76/207)

Sammanfattning

1. I enlighet med vad som tillkännagivits genom Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma förklaring av den 5 april 1977 samt genom domstolens rättspraxis, skall de principer som ligger till grund för Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna beaktas inom ramen för gemenskapsrätten.

2. Principen om en effektiv domstolskontroll, som kommit till uttryck i artikel 6 i rådets direktiv 76/207 av den 9 februari 1976 och som ligger till grund för författningstraditioner som är gemensamma för medlemsstaterna samt även har kommit till uttryck i artikel 6 och 13 i Europakonventionen angående de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, utgör hinder för att tillerkänna ett intyg från en nationell myndighet, enligt vilket villkoren för undantag från principen om likabehandling av kvinnor och män i syfte att bevara allmän säkerhet är uppfyllda, verkan som ett ovedersägligt bevis som utesluter varje möjlighet till domstolsprövning. Bestämmelsen i artikel 6, enligt vilken alla som anser sig ha blivit utsatta för könsdiskriminering skall ha tillgång till ett effektivt rättsmedel, kan åberopas av enskilda gentemot en medlemsstat som inte har säkerställt att bestämmelsen kan tillämpas fullt ut i den nationella rättsordningen.

3. Det kan inte antas att fördraget, utöver de särskilda fall som anges i vissa av dess bestämmelser, innehåller ett allmänt undantag för alla sådana åtgärder som en medlemsstat vidtar för att bevara allmän säkerhet. Ett sådant antagande skulle medföra att gemenskapsrättens tvingande karaktär och enhetliga tillämpning riskerade att undergrävas. Könsdiskriminering som sker med hänvisning till upprätthållandet av allmän säkerhet skall följaktligen prövas mot bakgrund av undantagen från principen om likabehandling av kvinnor och män.

4. Försåvitt artikel 2.2 medger undantag från rätten till likabehandling mellan kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning och arbetsvillkor skall denna bestämmelse tolkas restriktivt och skall tillämpningen av denna ske med iakttagande av proportionalitetsprincipen. Vid bedömningen av om arbetstagarens kön är avgörande för en verksamhet som polis på grund av det sammanhang där denna verksamhet utförs, får en medlemsstat - med möjlighet till kontroll av nationell domstol - ta hänsyn till kraven på upprätthållande av allmän säkerhet och i en situation som karaktäriseras av talrika attentat besluta att allmänna polissysslor skall utföras enbart av manliga poliser utrustade med skjutvapen.

5. Försåvitt artikel 2.3 i direktiv 76/207 medger undantag från rätten till likabehandling mellan kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning och arbetsvillkor skall denna bestämmelse tolkas restriktivt. Det skydd för kvinnor som bestämmelsen avser omfattar inte sådana risker och faror som varje beväpnad polis i en viss situation utsätts för vid utförandet av sina arbetsuppgifter och som inte särskilt berör kvinnor som sådana.

6. Varje korrekt genomfört direktiv får verkningar för de enskilda genom de genomförandeåtgärder som vidtas av den berörda medlemsstaten.

Den skyldighet för medlemsstaterna att uppnå det resultat som föreskrivs i ett direktiv, såväl som medlemsstaternas förpliktelse enligt artikel 5 i fördraget att vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att denna skyldighet fullgörs, gäller alla myndigheter i medlemsstaterna, även domstolarna inom ramen för deras behörighet. Härav följer att den nationella domstolen vid tillämpning av nationell rätt och särskilt av bestämmelserna i en nationell lag som införts särskilt för genomförandet av ett direktiv, är skyldig att tolka den nationella rätten mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte, för att det resultat som avses i artikel 189.3 i EEG-fördraget skall uppnås.

7. De enskilda kan gentemot en statlig myndighet som har till uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och som agerar i egenskap av arbetsgivare, kräva att myndigheten i fråga tillämpar principen om likabehandling av kvinnor och män i artikel 2.1 i direktiv 76/207 i fråga om tillgång till anställning,

yrkesutbildning och högre yrkesutbildning (perfectionnement professionnel) enligt artiklarna 3.1 och 4 samt att myndigheten därvid åsidosätter ett undantag från denna princip i den nationella lagstiftningen, i den mån undantaget i fråga överskrider gränserna för vad som är tillåtet enligt artikel 2.2.