Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Talan om ogiltigförklaring - Europaparlamentets beslut - beslut som samtidigt och odelbart avser de tre grundfördragens områden - möjlighet till talan mot sådana beslut - rättslig grund

(artikel 38 första stycket i EKSG-fördraget)

2. Talan om ogiltigförklaring - Europaparlamentets beslut - talan av en medlemsstat som grundar sig på artikel 38 i EKSG-fördraget - villkor för upptagande till sakprövning

(artikel 38 första stycket i EKSG-fördraget)

3. Europeiska gemenskaperna - säte för institutionerna - fastställande - medlemsstaternas behörighet - utövande - skyldighet

(artikel 77 i EKSG-fördraget, artikel 216 i EEG-fördraget, artikel 189 i Euratomfördraget)

4. Europeiska gemenskaperna - säte för institutionerna - fastställande - medlemsstaternas behörighet - Europaparlamentets behörighet att bestämma sin interna organisation - villkor för utövande - ömsesidig skyldighet att beakta respektive behörighet - räckvidd

(artikel 25 i EKSG-fördraget, artiklarna 5 och 142 i EEG-fördraget, artikel 112 i Euratomfördraget, artikel 37 i fusionsfördraget)

5. Europeiska gemenskaperna - säte för institutionerna - fastställande - medlemsstaternas behörighet - inverkar inte på parlamentets behörighet att överlägga

(artikel 25 i EKSG-fördraget, artiklarna 5 och 142 i EEG-fördraget, artikel 112 i Euratomfördraget, artikel 37 i fusionsfördraget)

6. Europeiska gemenskaperna - Europaparlamentet - plats för plenarsammanträden - fastställande - medlemsstaternas viljeyttringar - praxis som Europaparlamentet infört på eget initiativ - räckvidd

(artikel 25 i EKSG-fördraget, artiklarna 5 och 142 i EEG-fördraget, artikel 112 i Euratomfördraget, artikel 37 i fusionsfördraget, artikel 1 i beslut av företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 8 april 1965)

7. Europeiska gemenskaperna -säte för institutionerna - upprätthållande genom Europaparlamentet av den nödvändiga infrastrukturen på dess olika arbetsplatser - villkor

(artikel 25 i EKSG-fördraget, artiklarna 5 och 142 i EEG-fördraget, artikel 112 i Euratomfördraget, artikel 37 i fusionsfördraget, artikel 4 i beslut av företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 8 april 1965)

Sammanfattning

1. Eftersom Europaparlamentet är en gemensam institution för de tre gemenskaperna, handlar Europaparlamentet med nödvändighet inom området för de tre fördragen, inklusive området för EKSG-fördraget, när det antar en resolution om sin institutionella funktion och sitt sekretariats organisation. Domstolens behörighet och de möjligheter till talan som föreskrivs i artikel 38 första stycket i EKSG-fördraget gäller följaktligen för rättsakter vilka, såsom resolutionen om sätet för Europeiska gemenskapens institutioner, samtidigt och odelbart avser de tre fördragens områden.

2. Genom artikel 38 första stycket i EKSG-fördraget, som föreskriver upphävande av ett beslut av församlingen eller rådet "på begäran av en medlemsstat eller Höga myndigheten", underkastas inte en medlemsstats eller Höga myndighetens utövande av rätten att föra talan något ytterligare villkor, som omfattar påvisandet av ett rättsskyddsintresse eller en saklegitimation.

Därav följer att möjligheten till talan enligt denna bestämmelse står öppen för var och en av medlemsstaterna enskilt och att upptagandet till sakprövning av en talan som väckts med stöd av denna artikel inte kan vara beroende av andra medlemsstaters eller kommissionens deltagande i rättegången vid domstolen.

3. Enligt artikel 77 i EKSG-fördraget liksom enligt artikel 216 i EEG-fördraget och artikel 189 i Euratomfördraget ankommer det på medlemsstaternas regeringar att fastställa säte för institutionerna. Genom att tilldela medlemsstaterna denna behörighet ger dessa bestämmelser medlemsstaterna ansvaret för att i detta hänseende komplettera det system med institutionella bestämmelser som fördragen föreskriver, för att på så sätt säkerställa gemenskapernas funktion. Därav följer att medlemsstaterna inte bara har rättighet utan även skyldighet att utöva denna behörighet.

4. När medlemsstaterna fattar beslut om att fastställa provisoriska arbetsplatser för institutionerna måste de, enligt den princip som ålägger medlemsstaterna och gemenskapsinstitutionerna ömsesidiga skyldigheter till lojalt samarbete och som särskilt kommer till uttryck i artikel 5 i EEG-fördraget, respektera Europaparlamentets behörighet att reglera sin interna organisation och se till att sådana beslut inte hindrar Europaparlamentets goda funktion.

Å andra sidan är visserligen parlamentet på grund av den interna organisationsbehörighet som parlamentet tilldelas genom artikel 25 i EKSG-fördraget liksom genom artikel 142 i EEG-fördraget och artikel 112 i Euratomfördraget, berättigat att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa sin goda funktion och genomförandet av sina förfaranden. På grund av de nämnda ömsesidiga skyldigheterna till lojalt samarbete måste dock parlamentet i sina beslut respektera medlemsstaternas regeringars behörighet att fastställa säte för institutionerna och de provisoriska beslut som fattas under mellantiden.

5. Medlemsstaternas regeringars behörighet att fastställa säte för institutionerna inverkar inte på Europaparlamentets egna behörighet att överlägga om alla frågor som gäller gemenskaperna, att anta resolutioner i sådana frågor och att uppmana regeringarna att handla.

Parlamentet kan inte anses ha överskridit sin behörighet enbart därför att det har antagit en resolution om "säte för Europeiska gemenskapens institutioner och särskilt för Europaparlamentet" som behandlar frågan om parlamentets arbetsplats.

6. Artikel 1 i beslutet om lokaliseringen tills vidare av vissa av gemenskapernas institutioner och avdelningar och de förklaringar som antogs av utrikesministrarna vid ikraftträdandet av grundfördragen visade klart medlemsstaternas regeringars vilja att "församlingen skall sammanträda i Strasbourg".

Den av parlamentet senare, på eget initiativ och utan uttryckligt eller tyst godkännande av medlemsstaterna, utvecklade praxis att hålla upp till hälften av sina plenarsammanträden i Luxemburg, kan inte anses ha skapat en sedvänja som kompletterar medlemsstaternas beslut på området och tvingar parlamentet att hålla en del av sina plenarsammanträden i Luxemburg.

Den förklaring av medlemsstaternas regeringar om att upprätthålla status quo varigenom 1981 års konferens om säte för institutionerna avslutades, kan endast uppfattas som ett uttryck för en vilja att inte ändra det gällande rättsläget. Förklaringen hindrar därför inte parlamentet från att överge en praxis som parlamentet infört på eget initiativ.

7. Så länge som parlamentet inte har ett säte eller ens en gemensam arbetsplats måste parlamentet, på de olika arbetsplatserna utanför den plats där dess sekre-

tariat är beläget, kunna upprätthålla den infrastruktur som krävs för att säkerställa att parlamentet på alla dessa platser kan fullgöra sina uppgifter enligt fördragen.

Varje beslut om att helt eller delvis i rättsligt eller faktiskt hänseende förflytta parlamentets generalsekretariat eller dess avdelningar skulle dock utgöra ett åsidosättande av artikel 4 i beslutet om lokaliseringen tills vidare av vissa av gemenskapens institutioner och avdelningar samt ett åsidosättande av de försäkringar som genom detta beslut var avsett att ges Storhertigdömet Luxemburg i enlighet med artikel 37 i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna.