Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Fri rörlighet för personer - undantag - hänsyn till allmän ordning - begrepp - tillräckligt allvarliga förhållanden vad gäller uppförande - kriterier

(artiklarna 48.3 och 56.1 i EEG-fördraget)

2. Fri rörlighet för personer - undantag - hänsyn till allmän ordning - åtgärder som inte är berättigade i det enskilda fallet - otillåtlighet

(artikel 3.1 i rådets direktiv nr 64/221/EEG)

3. Fri rörlighet för personer - undantag - beslut i utlänningsärenden - personer för vilka ett utvisningsbeslut har fattats i vederbörlig ordning - ny ansökan om uppehållstillstånd - värdlandets skyldighet att pröva en sådan ansökan - den berörda personens rätt att resa in till medlemsstatens territorium under det att ansökan prövas - ingen sådan rättighet

(artikel 48.3 i EEG-fördraget)

4. Fri rörlighet för personer - undantag - beslut i utlänningsärenden - utvisningsbeslut - motivering - skyldighetens omfattning

5. Fri rörlighet för personer - undantag - beslut i utlänningsärenden - förfarande för prövning och yttrande vid den behöriga myndigheten - behörig myndighet - tvingande villkor - utövande av funktioner under full oavhängighet - rättsinstans - sammansatt av domare - ej nödvändiga villkor

(artikel 9 i rådets direktiv nr 64/221/EEG)

6. Fri rörlighet för personer - undantag - beslut i utlänningsärenden - förfarande för prövning och yttrande vid den behöriga myndigheten - den berörda personens anhängiggörande direkt vid den behöriga myndigheten - obligatoriskt förfarande - existerar inte - medlemsstaternas befogenheter - begränsningar

(artikel 9.2 i rådets direktiv nr 64/221/EEG)

7. Fri rörlighet för personer - undantag - beslut i utlänningsärenden - förfarande för prövning och yttrande vid den behöriga myndigheten - tillämpning av nationella processuella regler - villkor

(artikel 9 i rådets direktiv nr 64/221/EEG)

Sammanfattning

1. En förutsättning för att en nationell myndighet skall kunna hänvisa till begreppet allmän ordning är att det föreligger ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen. Även om gemenskapsrätten inte ålägger medlemsstaterna att tillämpa en enhetlig värdeskala vid bedömningen av om ett uppförande kan anses strida mot allmän ordning, så får ett uppförande inte anses vara av sådan karaktär att det berättigar till begränsningar av rätten för en medborgare från en medlemsstat att resa in till eller att uppehålla sig inom en annan medlemsstats territorium, om denna andra medlemsstat när det gäller de egna medborgarna inte vidtar några repressiva eller andra faktiska och effektiva åtgärder för att förhindra samma uppförande.

2. Till följd av artikel 3.1 i direktiv nr 64/221/EEG får åtgärder som vidtas mot medborgare från gemenskapens medlemsstater i syfte att skydda allmän ordning eller säkerhet inte grundas på omständigheter som inte har något samband med det enskilda fallet.

3. En medborgare från en medlemsstat som vill söka arbete i en annan medlemsstat har rätt att, även om vederbörande tidigare har varit föremål för ett beslut om utvisning från den medlemsstatens territorium, på nytt ansöka om uppehållstillstånd. En sådan ansökan, om den inges efter en rimlig tidsfrist, måste prövas av den behöriga administrativa myndigheten i värdlandet som särskilt skall ta hänsyn till de grunder som personen i fråga anför i syfte att visa att de omständigheter som berättigade det första utvisningsbeslutet faktiskt har förändrats. Om det emellertid har fattats ett enligt gemenskapsrätten giltigt beslut om utvisning av vederbörande som fortfarande har rättslig verkan så att det därmed utestänger honom från den berörda medlemsstatens territorium, finns det inga bestämmelser i gemenskapsrätten som ger honom rätt att resa in till det aktuella territoriet medan hans nya ansökan prövas.

4. Underrättelsen om de skäl som ligger till grund för ett beslut om utvisning eller ett avslag på en ansökan om uppehållstillstånd skall vara tillräckligt detaljerad och preciserad så att det är möjligt för personen i fråga att försvara sina intressen.

5. Vad gäller sammansättningen av den behöriga myndighet som avses i artikel 9 i direktiv nr 64/221/EEG är det avgörande att det är klart fastställt att myndigheten kan utöva sina funktioner

under full oavhängighet och att den inte, vare sig direkt eller indirekt, vid utövandet av dessa funktioner är underställd någon kontroll av den myndighet som är bemyndigad att vidta de åtgärder som föreskrivs i direktivet.

6. Även om artikel 9.2 i direktiv nr 64/221/EEG inte utesluter att personen i fråga kan anhängiggöra ärendet direkt vid den behöriga myndigheten, så ställer den inte några krav i detta hänseende utan överlåter valet till medlemsstaten, dock under förutsättning att personen i fråga har rätt till ett sådant anhängiggörande om han begär det.

7. Personen i fråga skall vid den behöriga myndigheten ha den rätt att försvara sig och få biträde eller ombud som föreskrivs i den nationella lagstiftningen och villkoren för detta får inte vara mindre fördelaktiga för den personen än de som gäller vid andra nationella instanser av samma slag.