Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Konkurrens - administrativt förfarande - successiva klagomål angående en och samma överträdelse - ett enda beslut - tillåtlighet - villkor - iakttagande av rätten till försvar

(artiklarna 2 och 4 i kommissionens förordning nr 99/63)

2. Konkurrens - administrativt förfarande - iakttagande av rätten till försvar - meddelande om anmärkningar - kommissionens skyldigheter

(artikel 4 i kommissionens förordning nr 99/63)

3. Konkurrens - administrativt förfarande - iakttagande av sekretess - förtroliga upplysningar - utlämnande av upplysningar till tredje man som anfört klagomål - otillåtlighet

(artiklarna 19 och 20 i rådets förordning nr 17)

4. Konkurrens - konkurrensbegränsande samverkan - anmälan - undantag - villkor

(artikel 4.2 i rådets förordning nr 17)

5. Konkurrens - konkurrensbegränsande samverkan - anmälan - närmare bestämmelser - användning av blankett A/B - villkor för giltighet av anmälan

(artiklarna 85.3 och 87.2 b i EEG-fördraget; artikel 4 i rådets förordning nr 17 samt artikel 4 i kommissionens förordning nr 27 i dess lydelse enligt förordning nr 1133/68)

6. Institutionernas rättsakter - motiveringskyldighet - omfattning - beslut i vilket en överträdelse av konkurrensregler fastställs

(artikel 190 i EEG-fördraget)

7. Konkurrens - administrativt förfarande - ett enda beslut om flera överträdelser - tillåtlighet

8. Konkurrens - administrativt förfarande - artikel 6 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna icke tillämplig

9. Konkurrens - konkurrensbegränsande samverkan - rekommendation från en företagssammanslutning - tvingande karaktär - rubricering som förbjuden rättsakt

(artikel 85.1 i EEG-fördraget)

10. Konkurrens - konkurrensbegränsande samverkan - förbud - tillämplighet på sammanslutningar utan vinstsyfte - villkor

(artikel 85.1 i EEG-fördraget)

11. Konkurrens - konkurrensbegränsande samverkan - inverkan på handeln mellan medlemsstater - kriterier

(artikel 85.1 i EEG-fördraget)

Sammanfattning

1. Det finns ingenting som hindrar kommissionen från att fatta ett enda beslut angående en och samma överträdelse av de konkurrensregler som är föremål för flera klagomål, vilka anförts efter varandra under ett och samma förfarande. Det är inte heller nödvändigt att kommissionen skickar särskilda meddelanden om anmärkningar i den mån som berörda företag eller sammanslutningar har haft tillfälle att yttra sig över de olika klagomålen.

2. Iakttagandet av rätten till försvar medför att meddelandet om anmärkningar, om än summariskt, klart skall ange de väsentliga omständigheter som kommissionen stöder sig på. Detta gäller dock endast under förutsättning att kommissionen under det administrativa förfarandet tillhandahåller de för försvaret av de berörda parterna nödvändiga uppgifterna.

3. Upplysningar som omfattas av sekretess, och som har meddelats en branschorganisation av dess medlemmar och därigenom förlorat sin sekretesskyddade karaktär bland medlemmarna, förlorar inte denna karaktär i förhållande till tredje man. Ifall denna organisation lämnar kommissionen sådana upplysningar inom ramen för ett förfarande om fastställande av överträdelse av konkurrensreglerna enligt förordning nr 17 kan kommissionen inte åberopa bestämmelserna i artiklarna 19 och 20 i förordningen som stöd för att lämna ut upplysningarna till tredje man som anfört klagomål. I artikel 19.2 ges nämligen tredje man som har anfört klagomål endast rätt att yttra sig men inte rätt att motta förtroliga upplysningar.

4. Åtgärder som beslutats av en företagssammanslutning, som faktiskt handlar i medlemmarnas namn, kan inte undantas från anmälningsskyldighet enligt artikel 4.2 i förordning nr 17, i det fall tillverkare från två medlemsstater och fler än två företag deltar i åtgärderna.

5. Det framgår av ordalydelsen i artikel 4 i förordning nr 27, i dess lydelse enligt förordning nr 1133/68, att anmälningar skall lämnas på formulär A/B och att de skall innehålla de uppgifter som begärs i detta formulär. Användningen av detta formulär är således obligatorisk och ett oundgängligt villkor för anmälans giltighet.

Genom detta villkor, såsom det uttrycks i artikel 87.2 b) i EEG-fördraget inom ramen för de närmare reglerna för hur artikel 85.3 skall tillämpas, tas hänsyn till behovet av att säkerställa en effektiv övervakning och att så långt som möjligt förenkla den administrativa kontrollen.

6. Enligt artikel 190 i EEG-fördraget är kommissionen skyldig att motivera sina beslut och att då ange de faktiska och rättsliga omständigheter som utgör den rättsliga grunden för åtgärden samt de överväganden som fått kommissionen att fatta ett beslut, i vilket det fastställs att konkurrensreglerna har överträtts. Däremot behöver kommissionen inte behandla samtliga faktiska och rättsliga frågor som varje berörd part har åberopat under det administrativa förfarandet.

7. Det finns inget som förbjuder kommissionen att fatta ett enda beslut angående flera överträdelser av artikel 85 i EEG-fördraget, under förutsättning att det är möjligt för var och en som beslutet riktar sig till att genom beslutet få en klar bild av de anmärkningar som framställts mot denne.

8. Fastän kommissionen är skyldig att följa de processrättsliga skyddsreglerna i gemenskapens konkurrensrätt kan kommissionen - när den tillämpar konkurrensreglerna - ändå inte karakteriseras som en "domstol" i den mening som avses i artikel 6 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna, enligt vilken envar skall vara berättigad till opartisk rättegång inför en oavhängig och opartisk domstol.

9. En rekommendation från en företagssammanslutning, som har karaktären av en bindande rekommendation och som utgör ett troget uttryck för medlemmarnas vilja att agera på marknaden enligt rekommendationen, uppfyller de förutsättningar som är nödvändiga för tillämpningen av artikel 85.1 i EEG-fördraget.

10. Artikel 85.1 i EEG-fördraget är tillämplig även på sammanslutningar utan vinstsyfte, i den mån deras egen verksamhet eller de

anslutna medlemsföretagens verksamhet syftar till att åstadkomma de verkningar som denna bestämmelse skall förhindra.

11. För att ett avtal, beslut eller samordnat förfarande skall anses kunna påverka handeln mellan medlemsstater, krävs att det med tillräcklig grad av sannolikhet, på grundval av en rad rättsliga eller faktiska omständigheter, kan förutses att avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet, direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, kan ha en sådan inverkan på handelsutbytet mellan medlemsstater att det kan befaras att det kan hindra förverkligandet av en gemensam marknad mellan medlemsstaterna.