Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Förfarande - invändning om rättsstridighet - upptagande till sakprövning - prövning på eget initiativ

(artikel 36 tredje stycket i EKSG-fördraget)

2. Förfarande - invändning om rättsstridighet enligt artikel 36 tredje stycket i EKSG-fördraget - upptagande till sakprövning - villkor - hänvisning till artikel 33 första stycket i samma fördrag - betydelse

(artikel 33 första stycket och artikel 36 tredje stycket i EKSG-fördraget)

3. Institutionernas rättsakter - allmänna EKSG-beslut - motiveringsskyldighet - räckvidd

(artiklarna 5 och 15 i EKSG-fördraget)

4. EKSG - gemenskapsinstitutioner - skyldighet att handla i det gemensamma intresset - räckvidd

(artikel 3 i EKSG-fördraget)

5. EKSG - gemenskapsinstitutioner - skyldighet att eftersträva de mål som anges i artikel 3 i fördraget - sammanjämkning av olika mål - krissituation - antagande av undantagsåtgärder - underlåtenhet att beakta vissa mål - tillåtlighet

(artikel 3 i EKSG-fördraget)

6. EKSG - stålsektorn - krisbekämpningspolitik - grunder - principen om solidaritet mellan de olika företagen

(artiklarna 3, 49 och följande, 53, 55.2 och 56 i EKSG-fördraget)

7. EKSG - produktion - kvoteringssystem - tillåtlighet - villkor

(artikel 58 i EKSG-fördraget)

8. EKSG - priser - fastställande av minimipriser - metod - kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning - domstolsprövning - gränser

(artiklarna 3 och 61 i EKSG-fördraget)

9. EKSG - priser - fastställande av minimipriser - lagenlighet - villkor

(artiklarna 3 och 61 i EKSG-fördraget)

10. Gemenskapsrätt - allmänna rättsprinciper - grundläggande rättigheter - äganderätt - garanti - gränser

11. Gemenskapsrätt - allmänna rättsprinciper - proportionalitet - institutionernas skyldigheter - räckvidd

12. Gemenskapsrätt - principer - nödvärn - begrepp - möjlighet att göra invändningar mot en offentlig myndighet som handlar inom ramen för sin behörighet - otillåtet

13. Gemenskapsrätt - principer - force majeure - begrepp

14. Gemenskapsrätt - principer - nödsituation - begrepp

15. EKSG - priser - anpassning till priser som är fastställda i strid med en bestämmelse om minimipriser - otillåtlighet

(artikel 60 i EKSG-fördraget; artikel 6 första stycket i det allmänna beslutet 962/77/EKSG)

Sammanfattning

1. Argument som syftar till att en invändning om rättsstridighet som gjorts i enlighet med artikel 36 tredje stycket i EKSG-fördraget inte kan tas upp till sakprövning kan, även om de inte är förenade med formella yrkanden, tas upp till prövning på domstolens eget initiativ i den mån de berör frågor om domstolens behörighet.

2. Uttrycket "enligt artikel 33 första stycket i detta fördrag" i artikel 36 tredje stycket i EKSG-fördraget innebär att sökandena endast kan göra gällande rättsstridighet hos allmänna beslut som de påstås ha åsidosatt inom ramen för de i artikel 33 första stycket nämnda fallen av talan och de måste kunna visa att de har ett berättigat intresse att få saken prövad. Domstolen får, när den prövar invändningen om rättsstridighet, endast bedöma den situation som uppstått på grund av de ekonomiska sakförhållanden och omständigheter som föranlett besluten inom de gränser som fastställs i artikel 33 första stycket andra meningen.

3. Enligt artiklarna 5 och 15 i EKSG-fördraget är kommissionen skyldig att i motiveringen till sina allmänna beslut nämna den helhetssituation som föranledde besluten samt de allmänna mål som den avser att uppnå. Därför kan det inte krävas att kommissionen i detalj skall ange alla de olika och invecklade sakförhållanden som föranlett att beslutet har antagits, och än mindre att den ger en mer eller mindre fullständig bedömning av dem eller vederlägger uppfattningar som framförts av de rådgivande organen.

4. Kommissionen är enligt artikel 3 i EKSG-fördraget visserligen skyldig att handla "i det gemensamma intresset", men detta innebär inte att den måste handla i alla berördas intresse utan undantag, eftersom dess uppgift inte medför en skyldighet att handla endast under förutsättning att inget intresse berörs. Däremot måste kommissionen, när den handlar, göra en avvägning mellan de olika intressena och undvika skadliga följder om det beslut som skall fattas medger detta inom rimliga gränser. Kommissionen kan i det gemensamma intresset använda sin beslutsbefogenhet enligt vad omständigheterna kräver, till och med till skada för vissa enskilda intressen.

5. Man kan inte av artikel 3 i EKSG-fördraget sluta sig till att gemenskapens institutioner är skyldiga att under alla omständigheter, samtidigt eftersträva alla de mål som anges i denna bestämmelse. Det är nödvändigt och tillräckligt att de hela tiden ser till att eventuella inbördes motsättningar mellan dessa mål undanröjs och att de, när sådana motsättningar konstaterats, ger endera målet det företräde som mot bakgrund av de ekonomiska sakförhållanden och omständigheter som ligger till grund för åtgärderna i fråga visar sig nödvändigt.

Om en kompromiss mellan de olika målen visar sig nödvändig redan i en normal marknadssituation, måste den i desto högre grad kunna accepteras i en krissituation som berättigar att undantagsåtgärder vidtas som i förhållande till de normala reglerna för den gemensamma marknadens funktion har karaktär av avvikelser och som uppenbart medför att vissa av målen i artikel 3 inte beaktas.

6. Krisbekämpningspolitiken inom stålsektorn bygger på den grundläggande principen om solidaritet mellan de olika företagen vilken kommer till uttryck i ingressen till EKSG-fördraget och som konkretiseras bl.a. i ett flertal artiklar, t.ex. artikel 3 (företräde för det gemensamma intresset som förutsätter en solidaritetsplikt), artiklarna 49 och följande (gemenskapens finansieringssystem baserat på avgifter), artikel 55.2 (gemensam användning av resultaten från forskning på det tekniska och sociala området), artikel 56 (hjälp till omskolning och återanpassning) samt artikel 53 (införande av finansiella arrangemang).

7. Kommissionen är inte skyldig att införa ett kvoteringssystem för produktionen enligt artikel 58 i EKSG-fördraget utom när det är fastslaget att det är omöjligt att avhjälpa krisen med andra medel, såsom bl.a. ingripanden beträffande priser.

8. Den metod som skall tillämpas vid fastställandet av prisnivån enligt artikel 61 i EKSG-fördraget är till sin karaktär diskretionär och teknisk och präglas av solidaritetsprincipen och beaktandet av de kriterier som räknas upp i artikel 61 andra stycket och iakttagandet av formkraven om samråd med rådgivande kommittén och med rådet. Domstolen kan pröva kommissionens val endast när den ekonomiska värderingen visar ett uppenbart åsidosättande av rättsreglerna, t.ex. fastställandet av priser på en nivå som uppenbart hindrar att de mål som avses i artikel 3 i fördraget uppnås.

9. Bestämmelserna i artikel 61 i EKSG-fördraget som endast hänvisar till artikel 3 i fördraget skall tolkas så att beaktandet av de i artikel 3 fastställda målen och principerna i sig säkerställer lagenligheten av ett beslut om fastställande av minimipriser.

10. Garantin för äganderätten kan inte utvidgas till skydd för kommersiella intressen vars osäkerhet utgör en väsentlig del i all ekonomisk verksamhet.

11. Även om institutionerna i utövandet av sina befogenheter skall övervaka att de pålagor som läggs på de ekonomiska aktörerna inte går utöver vad som är nödvändigt för att myndigheten skall kunna uppnå de uppställda målen, följer det emellertid inte härav att denna skyldighet skall bedömas i förhållande till en viss grupp aktörers särskilda situation.

12. Begreppet nödvärn, som innebär att en person försvarar sig mot ett oberättigat angrepp, kan inte frita ekonomiska aktörer från deras ansvar när de medvetet åsidosätter ett beslut vars lagenlighet varken i sig själv eller mot bakgrund av de ekonomiska sakförhållanden och omständigheter som det grundar sig på kan ifrågasättas. Nödvärn kan inte göras gällande mot en offentlig myndighet som handlar lagenligt inom ramen för sin behörighet.

13. Ett godtagande av att det föreligger force majeure förutsätter att den yttre orsak som åberopas av rättighetshavarna leder till följder som är så till den grad ofrånkomliga och oundvikliga att det blir objektivt sett omöjligt för

de berörda personerna att uppfylla sina skyldigheter.

14. En nödsituation förutsätter ett verkligt hot mot det berörda företagets existens. Följderna av ett individuellt beteende ger inte rätt att åberopa att det föreligger en nödsituation.

15. Artikel 6 första stycket i beslut 962/77/EKSG skall tolkas så att företagen inte får anpassa sig till priser som konkurrenter fastställt i strid med bestämmelser om införande av minimipriser vilka alla företag inom gemenskapen är skyldiga att iaktta.