Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Industriell äganderätt - skydd - varumärkesrätt - utövande - innehavare av ett varumärke i samtliga gemenskapens medlemsstater - likartade varor som kommer från tredje land under ett identiskt varumärke - import till och saluföring på den gemensamma marknaden - hinder - överensstämmelse med fördragsreglerna

(artiklarna 9.2, 10.1, 36 och 110 i EEG-fördraget)

2. Konkurrens - konkurrensbegränsande samverkan - varumärkesrätt - utövande - förbud

(artikel 85.1 i EEG-fördraget)

3. Konkurrens - konkurrensbegränsande samverkan - ekonomiska aktörer på den gemensamma marknaden och i tredje land - varumärkesrätt - utövande - varor med ursprung i tredje land likartade dem som skyddas av ett varumärke inom gemenskapen - utbud - nedsättning - förbud

(artikel 85.1 i EEG-fördraget)

4. Konkurrens - konkurrensbegränsande samverkan - upphörande av giltighet - fortsatta verkningar - förbud - tillämpning - gränser - nationella varumärkesrättigheter - utövande

(artikel 85.1 i EEG-fördraget)

5. Konkurrens - dominerande ställning på marknaden - varumärkesrätt - utövande - likartade produkter som kommer från tredje land under ett identiskt varumärke - saluföring på den gemensamma marknaden - hinder - missbruk av dominerande ställning - föreligger inte

(artikel 86 i EEG-fördraget)

6. Industriell äganderätt - skydd - varumärkesrätt - utövande - innehavare av ett varumärke i gemenskapens medlemsstater - befogenhet att hindra tredje man från att utöva den rätt till samma varumärke som innehas i tredje land - utplånande av detta varumärke på varorna i fråga vid export till gemenskapen - anbringande av ett annat märke - tillåtna krav

Sammanfattning

1. Varken fördragets regler om fri rörlighet för varor, dess regler om övergång till fri omsättning av produkter som kommer från tredje land eller slutligen principerna om den gemensamma handelspolitiken förbjuder innehavaren av ett varumärke i samtliga gemenskapens medlemsstater att utöva sin rätt i syfte att hindra import av likartade varor som är försedda med samma varumärke och kommer från ett tredje land.

Bestämmelserna i fördraget om fri rörlighet för varor får inte heller åberopas för att förbjuda den som inom medlemsstaternas territorier innehar varumärket från att utöva sin rätt för att hindra en annan innehavare av samma märke i ett tredje land från att tillverka och saluföra sina produkter inom gemenskapen, antingen själv eller genom dotterbolag etablerade i gemenskapen.

2. Varumärkesrätten som rättsligt begrepp omfattas inte av de kriterier beträffande avtal eller samordnade förfaranden som avses i artikel 85.1.

Utövandet av rätten kan dock komma att omfattas av förbuden i fördraget om det visar sig vara föremålet för, medlet för eller följden av konkurrensbegränsande samverkan.

3. Konkurrensbegränsande samverkan mellan ekonomiska aktörer inom den gemensamma marknaden och konkurrenter i tredje land, som kan medföra en isolering av den gemensamma marknaden i dess helhet, vilket på gemenskapens område skulle minska utbudet av varor med ursprung i tredje land likartade dem som skyddas av ett varumärke inom gemenskapen, kan medföra ändringar i konkurrensvillkoren inom den gemensamma marknaden. Särskilt i det fall då innehavaren av det omtvistade varumärket i tredje land, inom gemenskapen i olika medlemsstater, har flera etablerade dotterbolag som kan saluföra varorna i fråga på den gemensamma marknaden, kan denna isolering också påverka handeln mellan medlemsstaterna.

4. I fråga om konkurrensbegränsande samverkan som upphört att gälla räcker det med att verkningarna av sådan samverkan består efter det att de formellt har upphört att gälla för att artikel 85 skall kunna tillämpas.

Verkningarna av konkurrensbegränsande samverkan anses endast bestå om det av de berörda parternas uppträdande underförstått framgår att det finns för sådan samverkan karaktäristiska kriterier som leder till samma resultat som det som avsågs med samverkan.

Detta är inte fallet när de nämnda verkningarna inte sträcker sig utöver dem som utan vidare följer av utövandet av nationella varumärkesrättigheter, särskilt när den utländska aktören kan få tillgång till den gemensamma marknaden utan att använda sig av det omtvistade varumärket.

5. Även om varumärkesrätten ger sin innehavare en särställning inom det skyddade området innebär dock detta inte att han har en dominerande ställning enligt artikel 86, särskilt i det fall då flera företag, som har en ekonomisk styrka som är jämförbar med märkesinnehavarens styrka, exploaterar marknaden för varorna i fråga och kan konkurrera med nämnda rättighetshavare.

Om utövandet av en varumärkesrätt är avsett att hindra import av produkter som är försedda med ett identiskt varumärke till det skyddade området utgör det inte heller missbruk av en dominerande ställning enligt artikel 86 i fördraget.

6. Om innehavaren av ett varumärke i gemenskapens medlemsstater kan hindra att tredje man i gemenskapen säljer varor som är försedda med samma varumärke som innehas i ett tredje land, ingår kravet på att denne tredje man, för sin export till gemenskapen, skall utplåna varumärket på varorna i fråga och eventuellt anbringa ett annat märke bland de tillåtna följderna av det skydd som varje medlemsstats nationella lagstiftning ger innehavaren av varumärket mot import från tredje land av varor försedda med ett identiskt eller liknande varumärke.