Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Arbetstagare - fri rörlighet - direkt effekt

(artikel 48 i EEG-fördraget)

2. En institutions rättsakter - direkt effekt - direktiv

(artiklarna 177 och 189 i EEG-fördraget)

3. Arbetstagare - fri rörlighet - inskränkningar - artikel 3 i rådets direktiv nr 64/221 - direkt effekt

4. Gemenskapsrätt - grundläggande princip - avvikelse - allmän ordning i en medlemsstat - restriktiv tolkning - nationella myndigheters utrymme för skönsmässig bedömning

5. Arbetstagare - fri rörlighet - avvikelse - hot mot den allmänna ordningen i en medlemsstat - en annan medlemsstats medborgare - personens uppförande - anknytning till en icke förbjuden rörelse - rörelsens verksamhet betraktad som en fara för samhället

(artikel 48 i EEG-fördraget och artikel 3.1 i rådets direktiv nr 64/221 )

Sammanfattning

1. De begränsningar i principen om fri rörlighet för arbetstagare, som medlemsstaterna får åberopa med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa är underställda domstolskontroll. Förbehållet i punkt 3 hindrar därför inte att de enskilda genom bestämmelserna i artikel 48 tilldelas rättigheter som de kan göra gällande vid domstol och som de nationella domstolarna skall skydda.

2. Det skulle vara oförenligt med den bindande verkan som artikel 189 tillerkänner direktiv att i princip utesluta att de berörda personerna kan åberopa den skyldighet som föreskrivs i direktiven. Särskilt skulle, i de fall då gemenskapens institutioner i direktiv har ålagt medlemsstaterna en skyldighet att förhålla sig på ett visst sätt, en sådan rättsakts ändmålsenliga verkan försvagas om de enskilda hindrades att inför nationella domstolar åberopa rättsakten och om dessa domstolar hindrades att beakta rättsakten som en del av gemenskapsrätten. Artikel 177, som undantagslöst ger nationella domstolar rätt att till EG-domstolen hänskjuta frågor om giltigheten och tolkningen av institutionernas alla rättsakter, förutsätter att de enskilda kan åberopa dessa rättsakter vid de nationella domstolarna.

Det måste därför i varje enskilt fall undersökas om den aktuella bestämmelsen med hänsyn till sin rättsliga natur, systematik och ordalydelse är ägnad att ha direkt effekt i förhållandet mellan medlemsstaterna och de enskilda.

3. Artikel 3.1 i rådets direktiv nr 64/221 av den 25 februari 1964 om samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa, ger upphov till rättigheter för enskilda som dessa kan göra gällande vid domstol i en medlemsstat och som de nationella domstolarna skall skydda.

4. Begreppet allmän ordning skall i gemenskapsrättsligt sammanhang tolkas restriktivt. Detta gäller särskilt då begreppet används för att motivera en avvikelse från en grundläggande princip inom gemenskapsrätten, så att ingen medlemsstat ensidigt kan bestämma begreppets räckvidd utan kontroll av gemenskapens institutioner.

Dock kan de särskilda omständigheter som kan motivera en tillämpning av begreppet allmän ordning variera från ett land till ett annat och från en tid till en annan. Det är därför nödvändigt att i detta hänseende tillerkänna de behöriga nationella myndigheterna ett utrymme för skönsmässig bedömning inom de ramar som fastställts i fördraget.

5. Artikel 48 i EEG-fördraget och artikel 3.1 i direktiv nr 64/221 skall tolkas på så sätt att en medlemsstat, som gör gällande inskränkningar som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, får såsom den berörda personens egna uppförande beakta att denne tillhör en rörelse eller en organisation vars verksamhet, utan att dock vara förbjuden, av den medlemsstaten betraktas som en fara för samhället. Detta gäller även om ingen begränsning ålagts denna stats egna medborgare, som önskar utöva liknande verksamhet inom samma rörelser eller organisationer.