Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Medlemsstaternas skyldigheter - underlåtenhet - talan - föremål för talan - berättigat intresse att få talan prövad

(artikel 169 i EEG-fördraget)

2. Medlemsstaternas skyldigheter - talan - domstolens dom - en medlemsstats underlåtenhet - ansvar

(artiklarna 169 och 171 i EEG-fördraget)

3. En institutions rättsakter - förordning - direkt tillämplighet - ikraftträdande - samtidig och enhetlig tillämpning inom gemenskapen - nationella genomförandebestämmelser - förenlighet med fördraget

(artiklarna 189 och 191 i EEG-fördraget)

4. En institutions rättsakter - förordning - tillämpning - medlemsstaternas skyldigheter

(artikel 189 i EEG-fördraget)

5. Medlemsstaternas skyldigheter - ensidig åtgärd som strider mot fördraget - underlåtenhet att iaktta solidaritetsplikten

Sammanfattning

1. Föremålet för en talan, som väcks med stöd av artikel 169, fastställs genom kommissionens motiverade yttrande, och även för den händelse underlåtenheten har upphört efter den tidsfrist som fastställts enligt artikel 169 andra stycket, är det av intresse att fullfölja talan.

2. I händelse av både dröjsmål med att uppfylla en skyldighet och en definitiv vägran, kan en dom från domstolen enligt artiklarna 169 och 171 i fördraget vara av stort intresse, i syfte att fastställa grunderna för det ansvar som en medlemsstat till följd av sin underlåtenhet kan riskera att ådra sig i förhållande till de övriga medlemsstaterna, till gemenskapen eller till enskilda.

3. Förordningar är, i denna sin egenskap, direkt tillämpliga i varje medlemsstat och träder i kraft i och med offentliggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den dag som anges i dem eller, i avsaknad därav, vid den tidpunkt som föreskrivs i fördraget.

Följaktligen strider alla genomförandebestämmelser, som skulle innebära ett hinder mot gemenskapsförordningarnas direkta effekt, och som därigenom äventyrar deras samtidiga och enhetliga tillämpning inom gemenskapen som helhet, mot fördraget.

4. En medlemsstat kan inte tillåtas tillämpa bestämmelserna i en förordning på ett ofullständigt och selektivt sätt, på så sätt att

hinder uppställs mot vissa enskildheter i gemenskapens lagstiftning, mot vilka medlemsstaten har reserverat sig eller gjort invändningar mot vid utarbetandet av förordningen eller som den anser strida mot vissa nationella intressen. På motsvarande sätt kan inte tillämpningssvårigheter, som uppstått vid genomförandet av en gemenskapsrättsakt, tillåta en medlemsstat att ensidigt friskriva sig från fullgörandet av sina skyldigheter.

5. Om en medlemsstat, med hänsyn till den uppfattning den har om sitt nationella intresse, ensidigt rubbar den balans mellan förmåner och skyldigheter som följer av dess medlemskap i gemenskapen, äventyrar detta medlemsstaternas jämlikhet inför gemenskapsrätten och skapar diskriminering, till skada för deras medborgare och, framför allt, för medborgarna i den medlemsstat som ställer sig utanför gemenskapsrätten.

Denna underlåtenhet att iaktta den solidaritetsplikt, som medlemsstaterna godtagit i och med sin anslutning till gemenskapen, påverkar själva grundvalarna för gemenskapens rättsordning.