Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Förfarande - frågor om förhandsavgöranden - domstolens behörighet - gränser

(artikel 177 i EEG-fördraget)

2. Gemenskapens principer - medlemsstater - allmän skyldighet - innebörd

(artikel 5 i EEG-fördraget)

3. Konkurrens - konkurrensbegränsande samverkan - industriell och kommersiell äganderätt - utnyttjande - resultat - avskärmning av marknaden - förbud

(artikel 85.1 i EEG-fördraget)

4. Industriell och kommersiell äganderätt - immateriell äganderätt - tillämpligheten av artikel 36 i fördraget

5. Fri rörlighet för varor - undantag motiverat av skyddet för industriell äganderätt - strikt tolkning - utövande av sådana rättigheter - tillämpning av förbuden i fördraget

(artikel 36 i EEG-fördraget)

6. Fri rörlighet för varor - exklusiv spridningsrätt som skyddas av nationell lagstiftning - utövande - verkan - avskärmning av marknaden - förbud

(artikel 36 i EEG-fördraget)

7. Konkurrens - exklusiv spridningsrätt som skyddas av nationell lagstiftning - innehavarens dominerande ställning på marknaden - innebörd - missbruk av en sådan ställning - skillnad mellan det fastställda priset och priset på den produkt som återimporteras från en annan medlemsstat - tecken på missbruk

(artikel 86 i EEG-fördraget)

Sammanfattning

1. Enligt artikel 177 får domstolen när den meddelar förhandsavgöranden endast uttala sig om tolkningen av fördraget och de rättsakter som utfärdats av gemenskapens institutioner eller om dessas giltighet. Den får däremot inte, med stöd av artikel 177, uttala sig om tolkningen av en nationell bestämmelse. Domstolen får dock dra slutsatser som endast rör tolkningen av fördraget, genom att beakta hur den nationella domstolens fråga är formulerad och genom att bedöma de uppgifter som den nationella domstolen lagt fram.

2. I artikel 5 andra stycket i EEG-fördraget fastställs en allmän förpliktelse för medlemstaterna, vars konkreta innehåll i varje enskilt fall beror på bestämmelserna i fördraget eller på de regler som kan härledas från dess allmänna system.

3. Förbudet i artikel 85.1 i fördraget är alltid tillämpligt då utövandet av industriell äganderätt är syftet med, medlet för eller resultatet av konkurrensbegränsande samverkan, om följden blir en avskärmning av marknaden genom att import hindras från andra medlemsstater av produkter som lagligen släppts ut på marknaden i dessa.

4. Artikel 36 i fördraget kan vara tillämplig på en upphovsrätten närstående rätt på samma sätt som på industriell eller kommersiell äganderätt.

5. Av artikel 36 följer att, även om fördraget inte påverkar förekomsten av rättigheter som erkänns av en medlemsstats lagstiftning om industriell och kommersiell äganderätt, kan utövandet av sådana rättigheter ändå omfattas av förbuden i fördraget.

Artikel 36 medger endast undantag från principen om fri rörlighet för varor för skydd av industriell och kommersiell äganderätt i den mån de är motiverade för att skydda de rättigheter som utgör själva föremålet för en sådan äganderätt.

6. Att innehavaren av en rättsligt erkänd exklusiv spridningsrätt förhindrar saluföring inom en medlemsstat av varor, som bringats i omsättning i en annan medlemsstat av honom eller med hans godkännande, med motiveringen att varorna inte bringats i omsättning i den förstnämnda medlemsstaten, strider mot reglerna om fri rörlighet för varor inom den gemensamma marknaden. Ett sådant förhindrande skulle innebära ett accepterande av en isolering av nationella marknader. Det är därför oförenligt med fördragets väsentligaste syfte, nämligen att förena de nationella marknaderna till en enda gemensam marknad.

7. Innehavaren av en rättsligt erkänd exklusiv spridningsrätt har inte en dominerande ställning, enligt artikel 86 i fördraget, endast genom att utöva denna rätt. För detta krävs att innehava

ren, ensam eller tillsammans med andra företag inom samma koncern, har möjlighet att hindra en effektiv konkurrens inom en väsentlig del av den relevanta marknaden, särskilt vad beträffar tillverkare av liknande produkter och deras marknadsposition.

En skillnad mellan det fastställda priset och priset på de produkter som återimporteras från en annan medlemsstat, behöver inte betyda att en dominerande ställning missbrukas. Prisskillnader som objektivt sett är otillbörliga och särskilt markanta, kan dock vara ett avgörande tecken på ett sådant missbruk.