Flyktingar och statslösa personer – gemensamma normer för berättigande

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv 2011/95/EU – gemensamma normer för när flyktingar och statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

Syftet med direktivet är att

• fastställa gemensamma normer för identifiering av medborgare i länder utanför EU eller statslösa personer som verkligen behöver internationellt skydd i EU, antingen som flyktingar eller som mottagare av subsidiärt skydd*,
• se till att de personerna får tillgång till en miniminivå av förmåner och rättigheter i alla EU-länder.

På så sätt strävar man med direktivet efter att begränsa förflyttningarna mellan EU-länder av dessa personer på grund av skillnader i lagstiftning.

Direktivet reviderar och ersätter direktivet 2004/83/EG, för att säkerställa överensstämmelse med rättspraxis* av Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

VIKTIGA PUNKTER

Syfte och definitioner

• Gemensamma normer fastställs för att bestämma vem som kvalificerar sig som flykting eller som är berättigad till subsidiärt skydd och för att bestämma innehållet i det internationella skyddet. I EU-länderna kan man dock välja att införa eller behålla mer gynnsamma regler för de personer som behöver skydd.
• ”Flyktingar” och ”personer som är berättigade till subsidiärt skydd” definieras, liksom deras ”familjemedlemmar” – utvidgat till fadern, modern eller någon annan vuxen som ansvarar för den person som beviljats internationellt skydd om personen är under 18 år (underårig) och ogift.

Bedömning av ansökningar

• EU-länderna har en gemensam skyldighet att samarbeta aktivt med den sökande när relevanta delar av ansökan ska fastställas.
• En inte uttömmande lista med olika aspekter som fakta, påståenden och omständigheter (till exempel om personen har utsatts för förföljelse) tillhandahålls, och ska vid bedömningen beaktas individuellt, objektivt och opartiskt.
• När de har gjort sitt bästa för att lämna in och styrka sin ansökan och den allmänna trovärdigheten i ansökan har fastställts, bör principen hellre fria än fälla gälla för de asylsökande även om ansökan saknar dokumentation eller andra bevis.
• Det kan bedömas att sökande inte behöver internationellt skydd om de kan dra nytta av internt skydd från förföljelse eller allvarlig skada i en del av ursprungslandet som de på ett säkert och lagligt sätt kan resa till och där de rimligen kan förväntas bosätta sig.
• I direktivet förtydligas
  • att skydd mot förföljelse eller allvarlig skada endast kan ges av staten eller parterna eller organisationerna, inklusive internationella organisationer, som kontrollerar staten eller en väsentlig del av dess territorium,
  • att dessa parter ska vara kapabla och villiga att erbjuda effektivt och varaktigt skydd,
  • att sökanden bör ha tillgång till sådant skydd.
• EU-länderna bör använda exakt och aktuell information från relevanta källor, såsom FN:s flyktingkommissariat och Europeiska stödkontoret för asylfrågor.

Beviljande av flyktingstatus

• Vad som räknas som ”förföljelse” i den mening som avses i Genèvekonventionen klargörs med avseende på flyktingars status och de olika former förföljelsen kan ta.
• Det måste finnas en anledning till förföljelsen, och texten indikerar vilka aspekter – ras, religion, nationalitet, medlemskap i en viss social grupp eller politisk åsikt – som ska beaktas för att bedöma orsakerna till förföljelse.
• Avsaknad av skydd mot förföljelse av någon anledning som anges ovan är också en anledning till flyktingstatus.

Beviljande av subsidiärt skyddsbehov

Den ”allvarliga skada” en berörd tredjelandsmedborgare skulle riskera att utsättas för vid ett återvändande till sitt ursprungsland eller, om det gäller en statslös person, till landet där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort, omfattar

• dödsstraff eller avrättning,
• tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling,
• allvarligt och personligt hot mot en civilpersons liv eller lem på grund av urskillningslöst våld i situationer av internationell eller intern väpnad konflikt.

Återkallad eller upphävd flyktingstatus eller subsidiärt skydd

I direktivet anges

• omständigheter där flyktingstatus eller subsidiärt skydd upphör (till exempel när sökanden får en ny nationalitet) eller upphävs (till exempel om sökanden har begått en krigsförbrytelse eller ett brott mot mänskligheten),
• skäl för att dessa rättigheter skulle kunna återkallas, upphöra eller inte förnyas – inklusive när det finns rimliga skäl att betrakta sökanden som en fara för EU-värdlandets säkerhet eller gemenskap.

Innebörden av internationellt skydd

Beskrivningen av status för en stödmottagare av subsidiärt skydd närmar sig flyktingstatus, vilket i stor utsträckning eliminerar möjligheten för EU-länder att begränsa tillgången till vissa rättigheter till enbart flyktingar.

Internationellt skydd som ska beviljas av EU-värdlandet inkluderar följande rättigheter.

• Skydd mot avvisning*.
• Tillgång till information för flyktingar och mottagare av subsidiärt skydd på ett språk som de kan förstå eller rimligen borde förstå, om de rättigheter och skyldigheter som rör deras status.
• Principen om familjesammanhållning.
• Om inte det finns tvingande skäl till nationell säkerhet eller allmän ordning, utfärdande av
  • uppehållstillstånd – gäller minst 3 år för flyktingar och minst 1 år (2 år efter förnyelse) vid subsidiärt skydd
  • resedokument för att kunna resa utanför det nationella territoriet – när det gäller subsidiärt skydd, endast när enskilda inte kan få ett nationellt pass.
• Anställningsmöjligheter och sysselsättningsrelaterade utbildnings- och utbildningsmöjligheter, med likabehandling i anställningsvillkor.
• Tillgång till utbildning – likvärdig behandling som egna medborgare för underåriga och som lagligt bosatta tredjelandsmedborgare för vuxna.
• Att det finns rättvisa rutiner för att erkänna utländska examensbevis och yrkeskvalifikationer.
• Likvärdig behandling som egna medborgare när det gäller socialbidrag (kan vara begränsat till grundförmåner vid subsidiärt skydd).
• Förmyndararrangemang för ensamkommande underåriga av en förmyndare eller, vid behov, av en organisation som ansvarar för de underårigas välbefinnande eller av någon annan lämplig part enligt nationell rättsordning.
• Tillgång till bostad på likvärdiga villkor som för andra icke-EU-medborgare som är lagligen bosatta inom deras territorium.
• Rätt till fri rörlighet inom det nationella territoriet på samma villkor och restriktioner som för andra icke-EU-medborgare som är lagligen bosatta.
• Tillgång till integrationsfrämjande åtgärder.
• Om det behövs, hjälp med återvandring.

EU-länder som inte omfattas av direktivet

Irland och Storbritannien (1) har valt bort direktivet, något de fick göra enligt protokoll 21 fogat till Lissabonfördraget. Det innebär att de även i fortsättningen är bundna till direktiv 2004/83/EG.

Enligt protokoll 22 fogat till Lissabonfördraget är inte detta direktiv eller av det tidigare direktivet bindande för eller tillämpligt på Danmark.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

Direktiv 2011/95/EU reviderar och ersätter direktiv 2004/83/EG. De flesta av artiklarna i direktiv 2011/95/EU, som rör aspekter som inte omfattas av direktiv 2004/83/EG, har tillämpats sedan 22 december 2013. De nya reglerna i direktiv 2011/95/EU måste träda i kraft i EU-länderna senast 21 december 2013.

BAKGRUND

”Kvalificeringsdirektivet” är ett av de viktigaste instrumenten inom det gemensamma europeiska asylsystemet (CEAS) tillsammans med direktivet om asylförfaranden, direktivet om mottagningsvillkor, Dublinförordningen och Eurodac-förordningen. Det är också viktigt att stärka solidariteten i finansieringen med förordningen genom att upprätta en asyl-, migrations- och integrationsfond. 2016 antog Europeiska kommissionen ett meddelande som inledde processen för en reform av CEAS.

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 20.12.2011, s. 9).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet för en reform av det gemensamma europeiska asylsystemet och ökade möjligheter till laglig inresa till Europa (COM(2016) 197 final, 6.4.2016).

Europaparlamentets och rådets förordning nr 516/2014 av den 16 april 2014 om inrättande av asyl-, migrations- och integrationsfonden, om ändring av rådets beslut 2008/381/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 573/2007/EG och nr 575/2007/EG och rådets beslut 2007/435/EG (EUT L 150, 20.5.2014, s. 168).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 96).

Europaparlamentets och rådets förordning nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) nr 604/2013 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av ”Eurodac” för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (EUT L 180, 29.6.2013,s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 29.01.2018

---

(1) Den 1 februari 2020 lämnar Storbritannien EU och blir ett tredjeland (land utanför EU).