This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52006DC0862
Fem år med sedlar och mynt i euro
Sammanfattningen har arkiverats och uppdateras inte längre, eftersom det sammanfattade dokumentet inte längre gäller eller speglar den aktuella situationen.
Fem år med sedlar och mynt i euro
Den 1 januari 2002 blev euron en del av vardagen för medborgarna i tolv av Europeiska unionens medlemsstater. Fem år efter införandet av sedlar och mynt i euro utvärderar Europeiska kommissionen resultatet.
RÄTTSAKT
Kommissionens meddelande av den 28 november 2006 till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska centralbanken: Fem år med sedlar och mynt i euro [KOM(2006) 862 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].
SAMMANFATTNING
Europeiska kommissionen utvärderar erfarenheterna av införandet av sedlar och mynt i euro i medborgarnas dagliga liv från och med den 1 januari 2002.
Det är fortfarande mycket viktigt att informera den enskilde medborgaren
Av de enkäter som gjorts bland medborgarna framgår att det saknas en allmän information om fördelarna med euron och att ofullständiga fakta och att rena missuppfattningar fortfarande är mycket vanligt förekommande. Europeiska kommissionen pekar därför på behovet av ytterligare insatser för att informera allmänheten om euron, eftersom det fortfarande finns
Brist på medvetenhet om vissa av fördelarna med euron: Bara knappt en fjärdedel (23 %) av medborgarna är medvetna om att det inte tillkommer några extra kostnader eller avgifter när man tar ut pengar med ett betalkort i ett annat land inom euroområdet eller när man betalar med betalkort (27 %) eller gör en banköverföring (16 %) inom euroområdet.
Envisa missuppfattningar: En stor majoritet av de tillfrågade tror exempelvis att euron har bidragit till prisökningarna. I de tio medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen i maj 2004 svarade 45 % av de tillfrågade att euron kommer att leda till högre inflation. Detta går stick i stäv med ECB:s statistik som visar att den årliga inflationen i euroområdet stadigt har legat under 2,4 % sedan euron infördes 1999.
Parallella prisangivelser: För sina dagliga inköp räknar en klar majoritet (57 %) i euroområdet i euro, medan en av fem fortfarande räknar i den tidigare nationella valutan. När det däremot gäller dyra sällanköpsvaror, till exempel bil eller hus, räknar en stor andel av medborgarna (40 %) i den tidigare nationella valutan. Kommissionen upprepar sin rekommendation från 2002, om att de parallella prisangivelser som fortfarande tillämpas i euroområdet (förutom för Slovenien) bör avbrytas så snart som möjligt. Parallella prisangivelser kan hjälpa konsumenter under den första tiden efter övergången till euron, men dessa parallella prisangivelser blir kontraproduktiva om de behålls för länge.
Att löpande förbättra sedlarna och mynten i euro
Sedlar och mynt i euro förbättras ständigt, främst när det gäller kvalitet, pålitlighet och användarvänlighet. Europeiska centralbanken inledde arbetet med att förbereda nästa serie sedlar kort efter det att euron satts i omlopp för att kunna erbjuda den senaste säkerhetstekniken.
Antalet upptäckta falska sedlar och mynt är mycket lågt i förhållande till de sedel- och myntvolymer som är i omlopp. Europeiska kommissionen understryker att antalet förfalskade dollarsedlar är mycket högre.
Att garantera euromyntens enhetliga utformning
Euromynten har en gemensam sida för alla stater som ingår i euroområdet och en nationell sida som skiljer sig åt från en stat till en annan.
Den nationella sidan. När det gäller euromynten avsedda att sättas i omlopp beslutade Europeiska unionens råd 2003 ("moratorium") att euromyntens nationella sidor skulle förbli oförändrade fram till slutet av 2008. Ett undantag görs när ett statsöverhuvud som är avbildat på ett mynt byts ut, eller för att ge ut minnesmynt med valören två euro för att fira särskilda händelser, under förutsättning att vissa begränsningar iakttas i fråga om kvantitet och frekvens. Minnesmynten är avsedda att sättas i omlopp och den enda skillnaden är att de har en annan nationell sida. Som exempel enades alla medlemsstaterna i euroområdet om att ge ut ett minnesmynt med valören två euro för att fira 50 -årsdagen av undertecknandet av Romfördraget den 25 mars 2007.
Innan moratoriet löper ut i slutet av 2008 måste rådet anta ett nytt beslut om de nationella sidorna av euromynten som är avsedda att sättas i omlopp. Under 2007 kommer kommissionen att genomföra en enkät bland medborgarna i euroområdet för att inhämta deras åsikter och önskemål om detta.
Slutligen får medlemsstaterna även ge ut samlarmynt i euro som exempelvis mynt i ädelmetall. Dessa mynt gäller bara som betalningsmedel i det land som ger ut dem och är inte avsedda att sättas i omlopp.
Den gemensamma sidan. Euromynten har på den gemensamma sidan en karta över Europa som avbildar Europeiska unionens geografiska utsräckning när den bestod av femton medlemsstater.
Europeiska unionen utvidgades den 1 maj 2004 till att omfatta tio nya medlemsstater.
Rådet beslöt därför den 7 juni 2005 att de gemensamma sidorna av mynten med valörerna 10, 20 och 50 cent och mynten med valörerna 1 och 2 euro skall ändras så att alla EU:s medlemsstater i framtiden avbildas. Mynten med de lägsta valörerna, 1, 2 och 5 cent, berörs inte av denna förändring, eftersom de myntens gemensamma sida representerar Europa i världen.
Slovenien införde som första land den 1 januari 2007 mynt med den nya gemensamma sidan. De tolv länderna i euroområdet som hade inför sedlar och mynt i euro i januari 2002 förbereder tillverkningen av de nya mynten. De flesta av dem kommer att gå över till den nya gemensamma utformningen under 2007, och ett fåtal kommer att göra det senast 2008.
Tillverkning och lagring av sedlar och mynt
Tillverkningen av eurosedlar sker decentraliserat med samordning, vilket betyder att Europeiska centralbanken (ECB) ger årligen de nationella centralbankerna i euroområdet uppdraget att ge ut sedlar. Varje valör tillverkas sålunda i ett begränsat antal tryckerier och varje nationell centralbank ansvarar för upphandlingen av enbart en eller ett fåtal valörer. Detta gör det möjligt att nå högre effektivitet genom att tillvarata stordriftsfördelar.
Logistiska lager och ett gemensamt strategiskt lager av eurosedlar - Eurosystemet s Strategiska lager - skall vidare garantera en kontinuerlig försörjning av eurosedlar. Lagren används bland annat för den inledande leverans av eurosedlar som är nödvändig för övergången i de medlemsstater som ansluter sig till euroområdet, vilket var fallet i Slovenien den 1 januari 2007.
ECB avser att senast 2012 inrätta ett gemensamt anbudsförfarande för upphandling av sedlar på nivån för Eurosystemet.
När det gäller tillverkningen av euromynt, är detta medlemsstaternas behörighet. Besluten fattas således decentraliserat, vilket minskar effektivitetsvinster till följd av förenade åtgärder, främst när det gäller samordningen av tillverkning och/eller lagring av mynt. Det kan exempelvis tänkas att ett land beslutar att prägla ytterligare mynt samtidigt som ett annat land har ett överskottslager av mynt i samma valör.
Kommissionen föreslår att undersöka möjligheter till förbättringar, särskilt när det gäller de tre lägsta myntvalörerna 1, 2 och 5 cent som tillsammans står för omkring 80 % av tillverkningen av nya mynt. Dessa mynt genererar låga monetära inkomster och tillverkningskostnaden och tillhörande kostnader (för transport, paketering, etc.) är höga i förhållande till deras nominella värde. Eftersom de olika nationella sidorna på mynten i viss mån utgör ett hinder för utbyte eller överföring av myntlager mellan länder, kan vissa medlemsstater vara beredda att överväga att använda mynten med låga valörer med en nationell "standardiserad" sida.
Slutligen föreslår Europeiska kommissionen att det bör undersökas om det går att skapa en särskild EU-budgetpost för projekt och verksamhet av gemensamt intresse som gäller prägling av euromynt.
Användningen av euro som kontovaluta (1999), införandet av sedlar och mynt i euro (2002)
Euron infördes som gemensam valuta i elva EU-medlemsstater den 1 januari 1999 och den 1 januari 2001 följde Grekland (esdeenfr)efter. Mellan 1999 och 2001 kunde euron bara användas som kontovaluta, till exempel för checkar eller banköverföringar. Det var få som inledningsvis utnyttjade den möjligheten och införandet av euron som gemensam valuta märktes inte särskilt mycket i det dagliga livet eftersom konsumenterna i de tolv berörda medlemsstaterna fortsatte att använda sedlarna och mynten i den nationella valutan för sina betalningar. Sedlarna och mynten i euro sattes i omlopp i tolv medlemsstater den 1 januari 2002. Sedan den 1 januari 2007 ingår Slovenien i euroområdet.
Europeiska centralbanken har ensamrätt att tillåta tillverkning och utgivning av sedlar i euro. Medlemsstaterna ansvarar för tillverkning och prägling av mynt i euro. Både eurosedlar och -mynt sätts i omlopp av de nationella centralbankerna i euroområdet.
För ytterligare information hänvisas till Europeiska kommissionens nedanstående webbplatser:
Senast ändrat den 17.01.2007