Bevarande av fiskbestånd av långvandrande arter

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EG) nr 520/2007 om tekniska bestämmelser för bevarande av vissa fiskbestånd av långvandrande arter

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

Syftet är att skydda och bevara vissa fiskbestånd av långvandrande arter (och bifångst) genom att inrätta tekniska föreskrifter som reglerar fångst och landning.

VIKTIGA PUNKTER

Med långvandrande arter avses följande:

• Tonfisk:
  • Långfenad tonfisk
  • Blåfenad tonfisk
  • Storögd tonfisk
  • Bonit
  • Ryggstrimmig pelamid
  • Gulfenad tonfisk
  • Karibisk tonfisk
  • Tunniner
  • Sydlig tonfisk
  • Auxider
• Havsbraxen
• Marliner och spjutfiskar
• Segelfiskar
• Svärdfisk
• Makrillgäddor
• Guldmakrill
• Hajar
• Valar (valfiskar och tumlare)

Atlanten

Fisk som inte uppfyller storlekskraven

Tropisk tonfisk och svärdfisk som är mindre än rekommendationerna enligt Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat) ska omedelbart kastas överbord. Arter från länder utanför EU som fångats i Atlanten får inte saluföras om de inte uppfyller storlekskraven.

Fiskefartyg och begränsningar av utrustning

Fiske av storögd tonfisk med vad- eller notfartyg med ringnot eller med tonfiskfiskefartyg för spöfiske med fasta linor är förbjudet under november i vissa tropiska vatten som avgränsas på följande sätt:

• I söder: 0° sydlig bredd.
• I norr: 5° nordlig bredd.
• I väster: 20° västlig längd.
• I öster: 10° västlig längd.

Det är, oavsett fiskens kvantitet, förbjudet att ombord förvara bonit, storögd tonfisk eller gulfenad tonfisk som har fångats med ringnot* i vissa portugisiska vatten.

Antal fiskefartyg

Det är rådet som fastställer hur många EU-fiskefartyg med en största längd som överstiger 24 meter och dess bruttodräktighet som fiskar storögd tonfisk i Atlanten och närliggande områden (enligt artikel 1 i Iccat-konventionen). Antalet baseras på det genomsnittliga antalet fiskefartyg under perioden 1991–1992 och på grundval av den begränsning av antalet EU-fiskefartyg som fiskat efter storögd tonfisk 2005 enligt uppgifter till Iccat den 30 juni 2005.

Rådet fastställer också antalet fartyg som får fiska efter långfenad tonfisk från Nordatlanten, med hänsyn till det genomsnittliga antalet fartyg under perioden 1993–1995.

Före den 15 maj varje år ska varje medlemsland i EU informera Europeiska kommissionen om antalet fartyg (och dess dräktighet där så är lämpligt) enligt ovan som ska rapporteras till Iccat.

Fiskar som inte utgör målarter

Medlemsländerna ska uppmuntra till att levande havssköldpaddor och levande hajar,särskilt unga exemplar, som fångats oavsiktligt släpps ut i havet. Dessutom ska länderna arbeta för att minska antalet hajar som kastas överbord genom att förbättra fiskeredskapens selektivitet.

Medlemsländerna ska förbjuda användning av släpredskap, instängningsredskap, ringnotar, skrapredskap, nät, grimgarn och långrev vid sport- och fritidsfiske efter tonfisk och närbesläktade arter i Medelhavet. De ska även säkerställa att fisken som fångas på det här sättet inte saluförs.

En årlig rapport ska inrättas om genomförandet av dessa åtgärder.

Indiska oceanen

Antal fiskefartyg

Rådet fastställer antalet tillåtna EU-fiskefartyg som är längre än 24 meter som har tillstånd att fiska i Indiska oceanen, baserat på antalet från 2003.

Fiskar som inte utgör målarter

Medlemsländerna ska uppmuntra till att levande hajar (särskilt unga exemplar) som fångas oavsiktligt återutsätts i havet, samt minska antalet hajar som kastas överbord.

Medlemsländerna ska göra sitt yttersta för att minska fiskets inverkan på beståndet av havssköldpaddor, inklusive följande:

• begränsningar i användningen av instängningsredskap, särskilt för att undvika att havssköldpaddor ringas in
• snabb återutsättning av havssköldpaddor som fångats oavsiktligt med särskild utrustning
• utveckling av lämpliga redskap för att minska bifångsten av havssköldpaddor
• övervakning av anordningar som samlar fisk* där havssköldpaddor kan fångas
• villkor för användning av långrev för att minska bifångsten av havssköldpaddor och risken för att de dör.

Västra och mellersta Stilla havet

Avfall

Medlemsländerna ska vidta åtgärder för minska avfallet, den mängd fisk som kastas överbord, fångsten med förlorade eller övergivna redskap, föroreningar från fiskebåtar, fångsten av fiskar och andra djur av andra arter än målarter och konsekvenserna för närbesläktade eller beroende arter, i synnerhet arter som hotas av utrotning.

Havsdäggdjur

Det är förbjudet att ringa in stim eller grupper av marina däggdjur med instängningsredskap.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Beslutet har gällt sedan den 1 juni 2007.

BAKGRUND

EU är en avtalsslutande part i Förenta nationernas havsrättskonvention (se sammanfattning).

• Långvandrande arter (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation)
• Regionala fiskeriförvaltningsorganisationer (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Rådets förordning (EG) nr 520/2007 av den 7 maj 2007 om tekniska bestämmelser för bevarande av vissa fiskbestånd av långvandrande arter och om upphävande av förordning (EG) nr 973/2001 (EGT L 123, 12.5.2007, s. 3).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 520/2007 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Rådets beslut 2005/75/EG av den 26 april 2004 om gemenskapens anslutning till konventionen om bevarande och förvaltning av långvandrande fiskbestånd i västra och mellersta Stilla havet (EUT L 32, 4.2.2005, s. 1).

Rådets beslut 95/399/EG av den 18 september 1995 om gemenskapens anslutning till avtalet om inrättande av en tonfiskkommission för Indiska oceanen (EGT L 236, 5.10.1995, s. 24).

Överenskommelse om Indiska oceanens tonfiskkommission (EGT L 236, 5.10.1995, s. 25).

Internationell konvention för bevarande av tonfisk i Atlanten (EGT L 162, 18.6.1986, s. 34).

Ändringsprotokoll till den internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (EUT L 313, 4.12.2019, s. 3).

Rådets beslut 86/238/EEG av den 9 juni 1986 om anslutning av gemenskapen till internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten, ändrat genom det protokoll som bifogats till slutakten från konferensen för de stater som är parter i den konvention som undertecknades i Paris den 10 juli 1984 (EGT L 162, 18.6.1986, s. 33).

Senast ändrat 29.04.2021