Bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EU) 2020/1783 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

Förordningen syftar till att effektivisera och påskynda gränsöverskridande rättsliga förfaranden i mål av civil eller kommersiell natur genom att förenkla och rationalisera förfarandena för bevisupptagning.

VIKTIGA PUNKTER

Förordningen gäller i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur när en domstol* (den ”ansökande domstolen”) antingen ber en domstol i ett annat EU-land (den ”anmodade domstolen”) att ta upp bevis eller önskar att göra detta direkt själv.

Framställningar om bevisupptagning

• används endast i rättsliga förfaranden som redan pågår eller övervägs,
• lämnas in på ett officiellt EU-språk genom ett standardformulär som innehåller alla nödvändiga uppgifter,
• överförs genom ett säkert och pålitligt decentraliserat it-system där grundläggande rättigheter och friheter respekteras,
• bekräftas ha mottagits inom sju dagar av domstolen,
• behandlas inom andra tidsfrister om framställan är ofullständig eller om den anmodade domstolen inte har den behörighet som krävs.

En domstol som har anmodats att ta upp bevis

• handlar utan dröjsmål och senast inom 90 dagar,
• får använda sig av video- eller telekonferenser på begäran av den ansökande domstolen och om det är tillåtet enligt nationell rätt,
• gör det möjligt för parterna och deras företrädare, inbegripet den ansökande domstolens företrädare, att närvara när bevis tas upp om denna rättighet finns i den ansökande domstolens land,
• får avslå framställan om
  • den person som ska höras åberopar rätten att vägra att lämna bevis eller enligt lag är förbjuden att göra detta,
  • ansökan inte är förenlig med förordningen eller ligger utanför domstolens behörighet,
  • den ansökande domstolen inte lämnar ytterligare information som krävs eller en säkerhet inom de tidsfrister som gäller.

En domstol som själv vill ta upp bevis direkt i ett annat EU-land

• kontaktar landets centrala organ eller behöriga myndighet, som godtar eller avslår framställan inom 30 dagar och som kan ställa villkor och utse en särskild domstol,
• får använda sig av videokonferenser eller någon annan form av distanskommunikation för att höra den berörda personen.

I allmänhet får en domstol som anmodats att ta upp bevis inte begära återbetalning från den ansökande domstolen för skatter eller kostnader. Den får emellertid göra detta för att täcka

• avgifter för experter och tolkar, inklusive en säkerhet eller ett förskott för de troliga kostnaderna för dessa personer,
• kostnader för video- eller telekonferenser.

EU-länderna

• utser ett centralt organ för att
  • ge information till domstolarna,
  • lösa eventuella problem som kan uppstå,
  • i undantagsfall vidarebefordra framställningar från utlandet till den behöriga domstolen,
• förser Europeiska kommissionen med praktisk information, såsom uppgifter om de centrala organen och behöriga myndigheterna,
• täcker kostnaderna för installationen, driften och underhållet av de nationella it-system som används.

Kommissionen

• utarbetar och uppdaterar en elektronisk handbok med praktisk information som den tar emot från nationella myndigheter,
• får anta delegerade akter och genomförandeakter om tekniska aspekter av lagstiftningen,
• är ansvarig för att skapa, underhålla, utveckla och finansiera programvara som de nationella myndigheterna kan använda i stället för sina nationella it-system,
• upprättar senast den 2 juli 2023 ett detaljerat program för att övervaka förordningens utfall, resultat och konsekvenser,
• lägger fram en utvärderingsrapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

Förordningen gäller inte i Danmark.

Upphävande

Genom förordning (EU) 2020/1783 upphävs och ersätts förordning (EG) nr 1206/2001 (se sammanfattningen).

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Förordningen gäller från och med den 1 juli 2022.

Genom förordning (EU) 2020/1783 revideras och ersätts förordning (EG) nr 1206/2001 (och dess efterföljande ändringar), särskilt genom att digitalisering och modern teknik används för att påskynda processer och minska kostnader och förseningar för enskilda personer och företag.

BAKGRUND

• Civilrättsliga förfaranden omfattar frågor som avtal, egendom, arv, familjerätt och bolagsrätt. År 2018 omfattade cirka 3,4 miljoner domstolsmål av civil eller kommersiell natur mer än ett EU-land.
• Mer information finns här:
  • Vad är civilrättsligt samarbete? (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1783 av den 25 november 2020 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (bevisupptagning) (omarbetning) (EUT L 405, 2.12.2020, s. 1).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT L 174, 27.6.2001, s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 1206/2001 har införlivats i originaldokumentet. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

Senast ändrat 26.01.2021