Artikel 263 gör det möjligt att väcka talan vid Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen) för att bestrida lagenligheten av Europeiska unionens (EU) lagstiftningsakter.
I artikel 264 anges att om talan är välgrundad ska domstolen förklara rättsakten ogiltig eller vid behov ange vilka verkningar av den ogiltigförklarade akten som ska betraktas som bestående.
Enligt artikel 266 ska den part vars rättsakt har förklarats ogiltig vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

I artikel 263 i EUF-fördraget anges att domstolen kan granska lagenligheten av
- lagstiftningsakter,
- sådana akter som antas av rådet, av Europeiska kommissionen eller av Europeiska centralbanken (ECB) och som inte är rekommendationer och yttranden, och
- sådana rättsakter som antas av Europaparlamentet och av Europeiska rådet och som ska ha rättsverkan i förhållande till tredje man.
Domstolen får också granska lagenligheten av sådana akter antagna av unionens organ eller byråer som är avsedda att ha rättsverkan i förhållande till tredje man.
Domstolen har konstaterat att utöver rättsakter som t.ex. förordningar, beslut och direktiv, som i artikel 288 i EUF-fördraget definieras som bindande, är det innehållet (och avsikten) i åtgärden som är viktig snarare än formen (i mål C-316/91, Europaparlamentet mot rådet). Lagenligheten av andra typer av rättsakter, såsom rådets slutsatser, kan således ifrågasättas (i mål C-27/04, kommissionen mot rådet).

Vem kan väcka talan om ogiltigförklaring vid domstolen?

I artikel 263 i EUF-fördraget görs åtskillnad mellan tre typer av sökande.
- Privilegierade sökande, dvs. EU-länderna, Europaparlamentet, rådet och kommissionen. De kan alltid väcka talan (andra stycket).
- Halvprivilegierade sökande, dvs. revisionsrätten, ECB och Regionkommittén. De får endast väcka talan ”för att tillvarata sina rättigheter” (tredje stycket).
- Icke-privilegierade sökande, dvs. juridiska personer såsom företag och fysiska personer såsom enskilda, kan väcka talan, men de omfattas av strängare villkor när det gäller att uppfylla kravet på talerätt (”locus standi”) (fjärde stycket).

Väcka talan om ogiltigförklaring

Talan ska väckas inom två månader efter det att rättsakten har offentliggjorts eller från det att den har delgivits sökanden. Enligt artikel 51 i domstolens rättegångsregler kan fristerna förlängas med ytterligare tio dagar för att medge förseningar i postgången på grund av avstånd – se sammanfattning. Om rättsakten inte offentliggörs eller delges löper tidsfristen från den tidpunkt då sökanden fick kännedom om den på annat sätt.
Icke-privilegierade sökande måste fastställa att en rättsakt riktats till dem eller att akten både direkt (se mål C-486/01, Front national mot Europaparlamentet) och personligen berörde dem (se mål C-25/62, Plaumann mot kommissionen).

Skäl till ogiltigförklaring av en rättsakt

I artikel 263 i EUF-fördraget (andra stycket) anges följande skäl för att ogiltigförklara en rättsakt:

Bristande behörighet.
Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, t.ex. behovet av att respektera en institutions rättigheter innan ett beslut fattas, som i kravet på hörande i Isoglukos-målet (målen C-138/79, SA Roquette Frères mot rådet, och C-139/79, Maizena GmbH mot rådet).
Åsidosättande av fördragen eller stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Åsidosättande av någon rättsregel som gäller tillämpningen av fördragen.
Maktmissbruk – sökanden måste på grundval av fakta kunna bevisa att den omtvistade rättsakten antogs för otillåtna ändamål (mål C-23/76, Pellegrini mot kommissionen).

Ogiltigförklaring av en rättsakt

Artikel 264 i EUF-fördraget är den rättsliga grunden för ogiltigförklaring av en rättsakt.

Om talan om ogiltigförklaring är välgrundad förklarar domstolen rättsakten ogiltig.
Om domstolen anser det nödvändigt kan den ange vilka av verkningarna av den ogiltigförklarade akten som ska betraktas som bestående. Med andra ord kan den förklara vissa aspekter av den ifrågasatta rättsakten bindande av hänsyn till följande:
- Behovet av rättssäkerhet (se t.ex. mål C-21/94, Europaparlamentet mot rådet).
- Behovet av att skjuta upp verkningarna av ogiltigförklaringen tills en behörig institution antar en rättsakt som ersätter den ogiltigförklarade.
När domstolen beslutar att en rättsakt är ogiltig börjar ogiltigförklaringen i allmänhet gälla från den tidpunkt då rättsakten i fråga antas (ex tunc). Den kan dock också börja gälla från dagen för domstolens dom (ex nunc). Domstolen får dessutom besluta att verkningarna av den ogiltigförklarade rättsakten ska bestå.
En ogiltigförklaring kan också vara partiell, som i mål C-378/00, kommissionen mot Europaparlamentet och rådet, där domstolen ogiltigförklarar en artikel i en rättsakt, men förklarar att de åtgärder för att genomföra rättsakten som redan antagits inte ska påverkas.

Efterlevnad av domstolens dom

Den part vars rättsakt har förklarats ogiltig ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen (artikel 266 i EUF-fördraget).

BAKGRUND

En talan om ogiltigförklaring är ett rättsligt instrument som gör det möjligt för EU-länderna och EU:s institutioner och organ samt medborgare, företag och intressegrupper under vissa särskilda omständigheter att direkt begära att EU-domstolen kontrollerar lagenligheten av EU:s rättsakter.

HUVUDDOKUMENT

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Sjätte delen – Institutionella och finansiella bestämmelser – Avdelning I – Institutionella bestämmelser – Kapitel 1 – Institutionerna – Avsnitt 5 – Europeiska unionens domstol – Artikel 263 (f.d. artikel 230 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 162).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Sjätte delen – Institutionella och finansiella bestämmelser – Avdelning I – Institutionella bestämmelser – Kapitel 1 – Institutionerna – Avsnitt 5 – Europeiska unionens domstol – Artikel 264 (f.d. artikel 231 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 163).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Sjätte delen – Institutionella och finansiella bestämmelser – Avdelning I – Institutionella bestämmelser – Kapitel 1 – Institutionerna – Avsnitt 5 – Europeiska unionens domstol – Artikel 266 (f.d. artikel 233 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 163).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Sjunde delen – Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser – Artikel 340 (f.d. artikel 288 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 193).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Del sex – Institutionella och finansiella bestämmelser – Finansiella bestämmelser – Avdelning I – Institutionella bestämmelser – Kapitel 2 – Unionens rättsakter, förfarande för antagande och andra bestämmelser – Avsnitt 1 – Unionens rättsakter – Artikel 288 (f.d. artikel 249 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 171).

Senast ändrat 20.01.2021

Top

All