Andra betalningsmedel än kontanter – bekämpande av bedrägeri och förfalskning

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv (EU) 2019/713 om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

Syftet med direktivet är att

• säkerställa att kontantlösa transaktioner som görs utan några slags betalningsinstrument – antingen fysiska sådana, till exempel bankkort, eller virtuella sådana, till exempel mobila betalningar – räknas som brott,
• kriminalisera stöld och olovligt tillgrepp av betalningsuppgifter, samt vidareförsäljning och distribution av dessa,
• att tillnärma påföljdsnivån för de brott som anges i direktivet i samtliga medlemsstater,
• underlätta informationsutbyte och gränsöverskridande samarbete,
• öka finansinstituts och andra privata aktörers rapportering av bedrägerier,

• förebygga olaglig verksamhet och säkerställa att offer har tillgång hjälp och stöd.

Genom direktivet förbättras och ersätts rambeslut 2001/413/RIF.

VIKTIGA PUNKTER

I direktivet fastställs följande gärningar som brott när de begås avsiktligen:

• Bedräglig användning av ett icke-kontant betalningsinstrument* som stulits eller förfalskats.
• Stöld, förfalskning och olovligt innehav eller anskaffande (inbegripet försäljning) av betalning i fysisk form, till exempel betalkort (”fysiska icke-kontanta betalningsinstrument”).
• Olovligt mottagande, förfalskning och olagligt innehav eller anskaffande (inbegripet försäljning) av digitala betalningar, till exempel mobila betalningar, digitala plånböcker och virtuella valutor (”icke-fysiska icke-kontanta betalningsinstrument”).
• Hackning av informationssystem eller manipulering av datorbehandlingsbara uppgifter för att överföra en persons pengar på olaglig väg.
• Anstiftan och medhjälp till något av brotten ovan.

I direktivet fastställs även villkoren för när juridiska personer (en enhet med juridisk personlighet) hålls ansvariga för brott, och dessutom harmoniseras påföljderna för såväl enskilda som juridiska personer.

EU-länderna måste

• säkerställa att myndigheter som utreder och lagför brott har tillräckliga resurser,
• inrätta en nationell kontaktpunkt som kan nås dygnet runt, alla dagar i veckan, för att utbyta information om brott och underrätta Europeiska kommissionen, Europol och Eurojust om att denna finns,
• ha förfaranden för att svara på brådskande förfrågningar om bistånd inom åtta timmar,
• möjliggöra snabb rapportering av brott till brottsbekämpande myndigheter och andra behöriga nationella myndigheter,
• uppmuntra finansinstitut och andra juridiska personer att rapportera misstänkt bedrägeri,
• registrera, ta fram och tillhandahålla anonymiserade statistiska uppgifter om rapporterings-, utrednings- och rättegångsfaserna rörande de olika brotten och årligen skicka dessa till kommissionen.

Genom direktivet införs hjälp och stöd till brottsoffer – såväl enskilda som juridiska personer – i fråga om personuppgiftsbedrägerier. I direktivet uppmuntras EU-länderna att inrätta gemensamma nationella onlineinformationscenter för bedrägerioffer. Enligt direktivet måste EU-länderna i synnerhet göra följande:

• Ge information och rådgivning om hur personerna kan skydda sig mot negativa följder och renomméskada.
• Lämna uppgifter om organisationer som arbetar med identitetsrelaterad brottslighet och stöd till brottsoffer.
• Ge personerna information, efter deras första kontakt med behörig myndighet, om hur man
  • gör en brottsanmälan,
  • får information om ärendet,
  • klagar om deras rättigheter inte respekteras under det straffrättsliga förfarandet,
  • får tillgång till kontaktuppgifter för information om det egna ärendet.
• Anordna kampanjer för information och medvetandegörande samt forsknings- och utbildningsprogram för att minska förekomsten av bedrägerier.

Kommissionen ska senast

• den 31 augusti 2019 ta fram ett detaljerat program för övervakning av direktivets utfall,
• den 31 maj 2023 rapportera till Europaparlamentet och rådet om de nationella åtgärder som vidtagits för att följa lagstiftningen,
• den 31 maj 2026 utvärdera lagstiftningens inverkan på bekämpande av bedrägeri och på mänskliga rättigheter i en rapport till Europaparlamentet och rådet.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

Det har gällt sedan den 30 maj 2019 och ska träda i kraft i EU-länderna senast den 31 maj 2021.

BAKGRUND

• Combatting Fraud and Counterfeiting of Non-Cash Means of Payment (ung. bekämpande av bedrägeri och förfalskning av andra betalningsmedel än kontanter) (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/713 av den 17 april 2019 om bekämpande av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter och om ersättande av rådets rambeslut 2001/413/RIF (EUT L 123, 10.5.2019, s. 18).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Rådets rambeslut 2001/413/RIF av den 28 maj 2001 om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter (EGT L 149, 2.6.2001, s. 1).

Senast ändrat 06.04.2020