Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Statistik om värdepappersinnehav

Statistik om värdepappersinnehav

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EU) nr 1011/2012 om statistik om värdepappersinnehav (ECB/2012/24)

Riktlinje 2013/215/EU om statistik om värdepappersinnehav (ECB/2013/7)

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN OCH RIKTLINJEN?

  • I förordningen fastställs reglerna för Europeiska centralbankens (ECB) insamling av övergripande statistisk information om
    • i vilken utsträckning ekonomiska sektorer och enskilda bankgrupper i länderna i euroområdet är exponerade för särskilda kategorier av värdepapper,
    • kopplingarna mellan de ekonomiska sektorerna och emittenterna av värdepapper, och
    • marknaden för värdepapper som har emitterats av hemmahörande i euroområdet.
  • Riktlinjen
    • fastställer skyldigheterna för de nationella centralbankerna i länder som har euron som valuta att rapportera statistik om värdepappersinnehav som ska samlas in till ECB, och
    • inrättar ett system för kvalitetssäkring av uppgifter för denna statistik för att säkerställa att den statistik som samlas in är fullständig, korrekt och konsistent.

VIKTIGA PUNKTER

ECB samlar in statistik om värdepappersinnehav värdepapper för värdepapper. Dessa uppgifter ger information om värdepapper som innehas av utvalda investerare i euroområdet, uppdelat i typ av instrument, emittentland, investerarland, denomineringsvaluta och andra klassificeringar.

Genom förordningen görs följande:

  • Den faktiska uppgiftslämnande populationen definieras som att den består av uppgiftslämnare av sektorstatistik* och uppgiftslämnare av gruppdata*.
  • Anges respektive statistikrapporteringskrav för uppgiftslämnare av sektorstatistik och uppgiftslämnare av gruppdata (närmare uppgifter finns i bilaga I till förordningen), liksom mer allmänna statistikrapporteringskrav som är i linje med förordning (EU) nr 1073/2013, förordning (EU) nr 1075/2013 och förordning (EU) nr 1374/2014.
  • Förtecknas reglerna för undantag och de situationerde nationella centralbankerna kan bevilja undantag för följande
    • uppgiftslämnare av sektorstatistik, och
    • uppgiftslämnare av gruppdata (har uppdaterats genom ändringsförordning (EU) 2018/318).
  • Anges redovisningsregler för rapporteringen av sektorstatistik och gruppdata, liksom allmänna redovisningsregler.
  • Fastställs tidsfristerna för de nationella centralbankernas överföring av uppgifterna till ECB.
  • Anges reglerna för minimistandarder för rapportering (specificeras i bilaga III).
  • Krävs det att de nationella centralbankerna ska fastställa och genomföra de rapporteringsarrangemang som ska följas av de faktiska uppgiftslämnarna i enlighet med nationella särdrag.
  • Fastställs de förfaranden som ska följas i händelse av en fusion, uppdelning eller omorganisation som kan påverka fullgörandet av skyldigheterna på statistikområdet.
  • Ges de nationella centralbankerna rätt att kontrollera eller att obligatoriskt samla in information när uppgiftslämnare inte uppfyller de minimistandarder som anges i bilaga III.

Förordningen har tre bilagor:

  • I: Statistikrapporteringskrav.
  • II: Definitioner (av instrumentkategorier, sektorer, finansiella transaktioner, attribut för värdepapper för värdepapper, attribut för innehavare, attribut för emittenter och redovisnings- och riskrelaterade attribut).
  • III: Minimistandarder som ska följas av den faktiska uppgiftslämnande populationen.

Ändringar av förordningen

De huvudsakliga ändringar som infördes genom ändringsförordningarna (EU) 2016/1384 och (EU) 2018/318 utvidgade uppgiftsinsamlingen till att omfatta fler bankgrupper och fler attribut, och börjar med uppgifter som avser referensperioden slutet av september 2018. Den uppgiftslämnande populationen utökades också till att omfatta alla bankgrupper som omfattas av ECB:s direkta tillsyn.

Riktlinjen innehåller följande:

  • Ytterligare regler om de nationella centralbankernas rapporteringsskyldigheter (beroende på huruvida de har en internationell identifieringskod för värdepapper [ISIN]* för sektorstatistik).
  • Tillvägagångssätt för rapportering av innehav av värdepapper (beroende på huruvida de har ett ISIN, deras emittent etc.).
  • Tillvägagångssätt för att sammanställa statistik om innehav av förvarade värdepapper.
  • Ett krav för de nationella centralbankerna att minst en gång varje år informera ECB om de undantag som har beviljats, förnyats eller återkallats för uppgiftslämnare för det påföljande kalenderåret samt varje krav på ad hoc-rapportering som har ställts på de faktiska uppgiftslämnare som har beviljats undantag.
  • Referensuppgifter om de uppgiftslämnande gruppernas tillgångar i den konsoliderade balansräkningen.
  • Förfarandet för att underrätta uppgiftslämnare av gruppdata.
  • Regler om
    • ett förfarande för förnyad prövning av ECB-rådet,
    • övervakning och kontroll av statistik, och
    • överföringsstandarder.

Ändring av riktlinjen

  • Riktlinje (EU) 2016/1386 införde kvalitetssäkringsmål och såg över vilka förfaranden som de nationella centralbankerna ska följa när de rapporterar till ECB.
  • Riktlinje (EU) 2018/323 förtydligade omfattningen för uppgiftslämnare av gruppdata och brevet om underrättelse om klassificering som uppgiftslämnare av gruppdata.

FÖR VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN OCH RIKTLINJEN?

Förordningen gäller sedan den 21 november 2012. Riktlinjen gäller sedan den 1 januari 2014.

BAKGRUND

Insamlingen av statistik om värdepappersinnehav hjälper till att övervaka den finansiella stabiliteten och finansiella integrationen i euroområdet, och även i EU som helhet, eftersom jämförbara indikatorer ofta bara finns tillgängliga för EU-länderna.

Mer information finns här:

VIKTIGA BEGREPP

Uppgiftslämnare av sektorstatistik: Inhemska monetära finansinstitut, investeringsfonder, finansiella företag, försäkringsbolag och förvaringsinstitut (enheter som förvarar och handhar finansiella instrument för kunders räkning).
Uppgiftslämnare av gruppdata: när de har identifierats av ECB-rådet som en del av den faktiska uppgiftslämnande populationen och underrättats om sina rapporteringsskyldigheter (via ett brev, se riktlinjen, bilaga II).
  • huvudbolag i bankgrupper, och
  • organisationer eller finansinstitut som är inrättade i deltagande EU-länder som inte ingår i en bankgrupp,
Internationell identifieringskod för värdepapper (ISIN): en kod bestående av 12 alfanumeriska tecken som är unik för varje enskild värdepappersemission.

HUVUDDOKUMENT

Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1011/2012 av den 17 oktober 2012 om statistik om värdepappersinnehav (ECB/2012/24) (EUT L 305, 1.11.2012, s. 6).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) nr 1011/2012 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Europeiska centralbankens riktlinje 2013/215/EU av den 22 mars 2013 om statistik om värdepappersinnehav (ECB/2013/7) (EUT L 125, 7.5.2013, s. 17).

Se den konsoliderade versionen.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1374/2014 av den 28 november 2014 om kvartalsvisa statistikrapporteringskrav för försäkringsbolag (ECB/2014/50) (EUT L 366, 20.12.2014, s. 36).

Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1073/2013 av den 18 oktober 2013 om statistik över tillgångar och skulder hos investeringsfonder (omarbetning) (ECB/2013/38) (EUT L 297, 7.11.2013, s. 73).

Se den konsoliderade versionen.

Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 1075/2013 av den 18 oktober 2013 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (omarbetning) (ECB/2013/40) (EUT L 297, 7.11.2013, s. 107).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 22.05.2019

Top