Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Händelser inom civil luftfart – rapportering, analys och uppföljning

Händelser inom civil luftfart – rapportering, analys och uppföljning

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EU) nr 376/2014 – rapportering, analys och uppföljning av händelser inom civil luftfart

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

VIKTIGA PUNKTER

I förordningen fastställs regler om följande:

  • Rapportering av händelser som utgör en fara för ett luftfartyg, personer som befinner sig i ett luftfartyg och andra personer, utrustning eller andra anläggningar som påverkar driften av luftfartyg.
  • Rapportering av annan relevant säkerhetsrelaterad information i detta avseende.

Obligatorisk rapportering

  • Händelser som kan utgöra en betydande risk för flygsäkerheten måste rapporteras av den inblandade luftfartspersonal som anges i förordningen. Dessa händelser rör bland annat
    • driften av ett luftfartyg, till exempel kollisionsrelaterade händelser och händelser under flygningen,
    • tekniska förhållanden, underhåll och reparation av ett luftfartyg, till exempel strukturella defekter och systemfel,
    • flygtrafiktjänster och tillhörande anordningar, till exempel kollisioner, nästan kollisioner eller potentiella kollisioner,
    • flygplatser och marktjänster, till exempel hanteringen av passagerare, bagage, post och gods.
  • En utförlig förteckning över händelser som ska rapporteras i det obligatoriska systemet finns i en genomförandeakt, genomförandeförordning (EU) 2015/1018.
  • Ansvariga personer (t.ex. piloten, flygledaren eller den person som undertecknar granskningsbevis angående luftvärdighet) och organisationer i varje fall ska rapportera händelser inom 72 timmar efter det att de fått kännedom om dem, om inte detta förhindras av exceptionella omständigheter.

Rapporteringssystem

  • Varje organisation som är etablerad i en EU-medlemsstat ska inrätta obligatoriska och frivilliga rapporteringssystem för insamling, utvärdering, behandling, analys och lagring av rapporterade händelser.
  • Varje medlemsstat och Easa ska inrätta obligatoriska och frivilliga rapporteringssystem för insamling, utvärdering, behandling, analys och lagring av rapporterade händelser, inklusive de händelser som rapporteras till dem av organisationerna.
  • Små organisationer kan tillåtas upprätta en förenklad mekanism för insamling och lagring av uppgifter om händelser.

Lagring av händelseinformation och rekommendationer

  • Varje medlemsstat och Easa ska skicka de händelser de samlat in till ett europeiskt centralt upplag som förvaltas av Europeiska kommissionen.
  • Det europeiska centrala upplaget innehåller även säkerhetsrekommendationer (artikel 17 i förordning (EU) nr 996/2010 – se sammanfattning) som utfärdats av medlemsstaternas myndigheter för säkerhetsutredning (artikel 4).
  • I genomförandebeslut (EU) 2019/1128 fastställs regler för förvaltningen av det europeiska centrala upplaget, som bland annat kräver att allmänheten får tillgång till alla dess säkerhetsrekommendationer och svaren på dessa via en offentlig webbplats.

Riskklassificering

  • En delegerad akt, delegerad förordning (EU) 2020/2034, som trädde i kraft den 31 december 2020, kompletterar förordning (EU) nr 376/2014.
  • Där fastställs det gemensamma europeiska riskklassificeringssystemet*, som definieras som en metod för att kategorisera den övergripande säkerhetsrisken för en händelse i enlighet med det värsta sannolika olycksutfallet för händelsen och sannolikheten för att detta potentiella utfall kan inträffa.
  • Det övergripande syftet är att fastställa säkerhetsrisken för en händelse och därigenom hjälpa de relevanta enheterna att bedöma händelser och fastställa hur de ska inrikta sina insatser för att förhindra upprepning.
  • I genomförandeförordning (EU) 2021/2082 fastställs formerna för genomförandet av det europeiska riskklassificeringssystemet.

Informationsutbyte och tillgång till uppgifter i det europeiska centrala upplaget

  • Genom det europeiska centrala upplaget kommer medlemsstaterna i EU och länderna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) att låta Easa utbyta säkerhetsrelaterad information som lagras i deras respektive databaser.
  • Tillgången till information i det europeiska centrala upplaget styrs av strikta sekretess- och skyddsregler. Endast personer eller organisationer som anförtrotts uppgiften att reglera säkerheten inom den civila luftfarten, eller en myndighet för säkerhetsutredning inom EU, har fullständig och säker online-tillgång till händelseinformation som finns i det europeiska centrala upplaget.
  • Berörda parter som förtecknas i förordning (EU) nr 376/2014 kan på vissa villkor begära och få information som finns i det europeiska centrala upplaget.

Konfidentialitet och skydd av informationskällor

  • Hanteringen av rapporterna måste ske på ett sådant sätt att man förhindrar att informationen används i andra syften än för säkerhet.
  • För att främja en ”rättvisekultur” måste skyddsåtgärder inrättas för att hålla identiteten på den som rapporterar och de som nämns i händelsen konfidentiell. I detta sammanhang är medlemsstaterna och EES-länderna också skyldiga att utse ett ”organ för rättvisekultur” som ansvarar för genomförandet av de krav på rättvisekultur som fastställs i förordning (EU) nr 376/2014.
  • Anställda får inte bli föremål för efterräkningar från sina arbetsgivare på grundval av händelserapporteringen. Några få undantag fastställs, så som i fall av avsiktlig försummelse eller grov oaktsamhet från en anställd.
  • Förutom om nationell lagstiftning kräver det kan medlemsstaterna inte inleda rättsliga förfaranden baserat på rapporter mot källor, och om förfarande inleds får den information som ges i händelserapporterna inte användas mot källorna eller de personer som nämns i rapporterna. Ett undantag till denna regel görs vid uppenbart, stort och allvarligt risktagande och grov brist på yrkesmässigt ansvar att vidta de nödvändiga försiktighetsåtgärder som situationen kräver och som skulle kunna orsaka förutsebar skada för en person eller på egendom, eller som allvarligt äventyrar flygsäkerheten.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Den har gällt sedan den 15 november 2015.

BAKGRUND

Mer information finns här:

VIKTIGA BEGREPP

Europeiskt riskklassificeringssystem. Den metod som används för att bedöma den risk som en händelse utgör för civil luftfart och tilldela händelsen ett säkerhetsriskvärde.

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 376/2014 av den 3 april 2014 om rapportering, analys och uppföljning av händelser inom civil luftfart om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 996/2010 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 1321/2007 och (EG) nr 1330/2007 (EUT L 122, 24.4.2014, s. 18).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) nr 376/2014 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/2082 av den 26 november 2021 om fastställande av övergångsbestämmelser för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 376/2014 vad gäller det gemensamma europeiska riskklassificeringssystemet (EUT L 426, 29.11.2021, s. 32).

Se den konsoliderade versionen.

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/2034 av den 6 oktober 2020 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 376/2014 vad gäller det gemensamma europeiska riskklassificeringssystemet (EUT L 416, 11.12.2020, s. 1).

Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2019/1128 av den 1 juli 2019 om rätt till tillgång till säkerhetsrekommendationer och svar som lagras i det europeiska centrala upplaget och om upphävande av beslut 2012/780/EU (EUT L 177, 2.7.2019, s. 112).

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1018 av den 29 juni 2015 om fastställande av en förteckning som klassificerar händelser inom civil luftfart som obligatoriskt måste rapporteras enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 376/2014 (EUT L 163, 30.6.2015, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 30.05.2022

Top