Klimat- och energipaket för 2020

Klimat- och energipaketet innehåller kompletterande lagstiftning, med syftet att säkerställa att EU uppfyller sina ambitiösa klimat- och energimål för 2020. I paketet sätts följande tre huvudmål:

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG

SAMMANFATTNING

• 20 % minskning av utsläppen av växthusgaser i EU jämfört med 1990 års nivåer.
• 20 % förbättring av EU:s energieffektivitet .
• 20 % av energin i EU ska komma från förnybara källor (vind, sol, biomassa osv.).

VILKET SYFTE HAR PAKETET?

Syftet med de här ”20-20-20”-målen är att bekämpa klimatförändringar, höja EU:s energitrygghet och stärka dess konkurrenskraft. Målen är också huvudmål i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla.

VIKTIGA PUNKTER

Reformerat system för handel med utsläppsrätter i EU

En central punkt i paketet är att revidera EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS), som omfattar omkring 45 % av EU:s totala utsläpp av växthusgaser. Systemet innefattar alla EU-länderna plus Island, Liechtenstein och Norge. Med det vill man få ner växthusgasutsläppen från energisektorn och den stora industrin på ett kostnadseffektivt sätt genom att sätta ett marknadspris på utsläppen enligt en princip om utsläppstak och handel med utsläppsrätter. EU ETS tillämpas på ungefär 11 000 kraftverk och andra storskaliga industrianläggningar. År 2012 utökades EU ETS till att även omfatta luftfart.

EU ETS understöds av direktivet om handel med utsläppsrätter, som har ändrats och förstärkts markant. Ändringen började gälla 2013, som var startåret för den tredje handelsperioden i EU ETS, och genom den införs i systemet

• ett enda EU-täckande tak på utsläppsrätter (som sänks med 1,74 % varje år), som ersätter systemet med nationella tak, så att utsläppen senast år 2020 ligger 21 % under 2005 års nivåer,
• auktionering (köp av utsläppsrätter) som undan för undan ska ersätta den fria tilldelningen av utsläppsrätter med början i energisektorn,
• bredare omfattning sett till sektorer och gaser (koldioxid, kväveoxid och perfluorkarboner).

Nationella mål för utsläpp utanför EU ETS

Den andra lagstiftningen i paketet är beslutet om ansvarsfördelning. Där sätts bindande årliga mål för hur varje EU-land ska minska sina växthusgasutsläpp från de sektorer som inte omfattas av EU ETS, t.ex. bostäder, jordbruk, avfall och transport (utom luftfart).

De nationella målen, som omfattar perioden 2013-2020, sätts på olika sätt beroende på EU-ländernas relativa välstånd. De varierar från en utsläppsminskning på 20 % (jämfört med 2005 års nivåer) för de rikaste EU-länderna till en ökning på 20 % för dem med lägst välstånd. Alla länderna måste emellertid eftersträva att begränsa sina utsläpp. De måste också rapportera om sina utsläpp varje år enligt EU:s övervakningsmekanism.

Nationella mål för förnybar energi

Enligt direktivet om förnybar energi, den tredje lagstiftningen i paketet, får EU-länderna bindande mål för att höja andelen förnybar energi i sin energiförbrukning till år 2020. Dessa mål beror på varje lands användning av förnybar energi och möjlighet att öka sin produktion och varierar från 10 % i Malta till 49 % i Sverige.

Genom de nationella målen kommer EU som helhet att kunna nå sitt mål med 20 % förnybar energi för 2020 - en dryg fördubbling av 2010 års nivå på 9,8 % - och en andel förnybar energi på 10 % i transportsektorn. Målen kommer också att bidra till att få ner växthusgasutsläppen och minska EU:s beroende av importerad energi. Minst 10 % av transportbränslet i varje land måste vara förnybart (t.ex. biobränslen, vätgas, ”grön” elektricitet). Biobränslen måste uppfylla avtalade hållbarhetskriterier.

Avskiljning och lagring av koldioxid

Den fjärde delen av klimat- och energipaketet är ett direktiv som skapar en rättslig ram för miljösäker användning av teknik för avskiljning och lagring av koldioxid (CCS). CCS innebär att man avskiljer den koldioxid som släpps ut vid industriella processer och lagrar den i geologiska formationer under marken, där den inte bidrar till global uppvärmning.

Direktivet omfattar alla underjordiska lagringsplatser för koldioxid i EU och fastställer krav som gäller för lagringsplatserna under hela deras livslängd.

Energieffektivitet

Energieffektivitetsmålet håller på att genomföras genom 2011 års energieffektivitetsplan och energieffektivitetsdirektivet.

Mer information:

• Klimat- och energipaket för 2020

VIKTIGA BEGREPP

Principen om utsläppstak och handel med utsläppsrätter: EU ETS fungerar enligt principen ”utsläppstak och handel med utsläppsrätter”. Ett tak sätts på den totala mängden av vissa växthusgaser som fabriker, kraftverk och andra anläggningar i systemet får släppa ut. Taket sänks över tiden så att de totala utsläppen minskar. Systemet möjliggör handel med utsläppsrätter så att de totala utsläppen av anläggningar och luftfartygsoperatörer håller sig under taket och de minst kostnadskrävande åtgärderna kan vidtas för att minska utsläppen.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Europaparlamentets och rådets direktiv nr 2009/29/EU av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (EUT L 140, 5.6.2009, s. 63-87)

Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (EUT L 140, 5.6.2009, s. 136-148)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid och ändring av rådets direktiv 85/337/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG och 2008/1/EG samt förordning (EG) nr 1013/2006 (EUT L 140, 5.6.2009, s. 114-135)

Senast ändrat 10.09.2015