Årlig bedömning av euroområdet 2009

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Meddelande (KOM(2009) 527 slutlig) – Årlig bedömning av euroområdet 2009

VILKET SYFTE HAR MEDDELANDET?

• I det beskrivs euroområdets reaktion på den ekonomiska krisen under 2008 och hur man kan få den ekonomiska och monetära unionen att fungera bättre.
• I meddelandet fastställs behovet av en bredare makroekonomisk övervakning av finansiella system inom euroområdet så att man kan åstadkomma en snabbare och mer effektivt samordnad reaktion i framtiden.

VIKTIGA PUNKTER

• Efter den ekonomiska kris som började under sommaren 2007 och nådde sin topp under 2008, börjar tecken på stabilitet att träda fram i det finansiella systemet. Under hela krisen har euron effektivt skyddat euroområdet från de turbulenta valuta- och räntekursfluktuationer som tidigare varit så skadliga för länderna i Europeiska unionen (EU) i tider av oro på finansmarknaderna. Euroområdets förmåga att snabbt agera och samordna med centralbankerna har hjälpt till att stabilisera hela det internationella valutasystemet.
• Den finansiella krisen har visat på fördelarna med medlemskap i euroområdet och gjort det mer attraktivt för EU-länder som inte deltar i euroområdet. Till fördelarna hör att inhemska institut ges tillgång till likviditet från Europeiska centralbanken.
• Men euron kan inte skydda euroområdet från alla ekonomiska problem, särskilt inte de som sammanhänger med makroekonomiska obalanser. Krisen underströk vissa svagheter inom euroområdet. Obalanser inom euroområdet innebar att vissa ekonomier lämnades mer utsatta för krisen än andra. Före krisen ignorerade många länder i euroområdet risken för obalanser, men den finansiella krisen har visat på behovet av förändring.

Euroområdets reaktion på krisen

• Det fanns en brist på tillfredsställande tillsynsordningar. De befintliga tillsynsordningarna misslyckades med att agera snabbt och åstadkomma en samordnad reaktion när krisen bröt ut. De första reaktionerna utformades i första hand efter euroländernas egna inhemska hänsynstaganden. I oktober 2008 medverkade Eurogruppens första toppmöte till att ta fram en reaktion på EU-nivå och Europeiska kommissionen tillhandahöll en gemensam strategi för genomförandet av nationella räddningsplaner för banker.
• Kommissionen har sedan dess lagt fram formella lagstiftningsförslag som ledde fram till ett nytt system för europeisk finansiell tillsyn. Målet var att öka stabilitetstillsynen av enskilda finansiella institut samt av det finansiella systemet som helhet.
• Parallellt med den inhemska politiken leder EU också arbetet med att reformera regleringen av finansmarknaderna genom att hjälpa till att forma och utveckla G20-gruppens initiativ och åtaganden.
• Finanspolitisk konsolidering inom euroområdet, i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten, innebar att de flesta länderna kunde hantera krisen bättre än vad som tidigare varit fallet. Men den finanspolitiska konsolideringen hade inte slutförts i vissa länder inom euroområdet, där de offentliga skuldnivåerna fortsatte att vara höga och de offentliga finanserna var beroende av skatteintäkter. På grund av detta kunde vissa länder i euroområdet inte bidra tillräckligt till de gemensamma finanspolitiska stimulansinsatser som föreskrivs i den europeiska ekonomiska återhämtningsplanen.
• På grund av deras nära ekonomiska och finansiella förbindelser med en gemensam valuta och penningpolitik, är samordning avgörande för länderna inom euroområdet. Euroområdets reaktion på krisen kunde ha varit snabbare och mer effektiv om samordningen mellan medlemsländerna hade varit effektivare.

Den framtida inriktningen–en bredare makroekonomisk övervakning

• Krisen har visat behovet av att medlemsländerna i euroområdet gör framsteg i och tillämpar reformagendan EMU@10. I detta meddelande från den 7 maj 2008 föreslog kommissionen en agenda för politiska reformer för att få den ekonomiska och monetära unionen (EMU) att fungera bättre mot bakgrund av en snabbt förändrad global miljö, åldrande befolkningar och växande oro vad gäller energiförsörjning och klimatförändring. I det utrikespolitiska området i reformagendan föreslogs att euroområdet skulle spela en framträdande roll i styrningen av den globala ekonomin.
• Obalanser inom euroområdet hanterades inte före finanskrisen. En bredare övervakning krävs därför för att åstadkomma en samordnad politisk reaktion. Denna bredare övervakning bör omfatta utvecklingar på finansmarknaden. För stor skuldsättning inom den privata sektorn ledde till ohållbara ekonomiska trender. Sådana finansiella obalanser måste upptäckas och behandlas tidigare.
• Övervakningen måste breddas för att säkerställa hållbara offentliga finanser. Låg tillväxt tillsammans med en ökad skuldsättning försätter de offentliga finanserna i ett utsatt läge just när effekterna av den åldrande befolkningen börjar bli kännbara. Ett konkret strategiskt åtagande krävs för att uppnå ett stärkt skatterelaterat samarbete som i tillräcklig utsträckning balanserar stabilitets- och hållbarhetshänsyn i linje med stabilitets- och hållbarhetspakten.
• Samordningen mellan olika politikområden och länderna i euroområdet måste förbättras för att möjliggöra genomtänkta strategier i avsikt att avveckla krisstöden. Sådan samordning måste bestå av gemensamma uppfattningar om lämplig tidpunkt, takt och val av turordning för normaliseringen av den ekonomiska politiken.

HUVUDDOKUMENT

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska centralbanken – Årlig bedömning av euroområdet 2009 (KOM (2009) 527 slutlig, 7.10.2009).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska centralbanken – EMU@10: Framsteg och utmaningar efter 10 år av den ekonomiska och monetära unionen {SEK(2008) 553} (KOM(2008) 238 slutlig, 7.5.2008).

Senast ändrat 28.03.2017