En temainriktad strategi för markskydd

Kommissionen föreslår rambestämmelser och gemensamma mål för att förhindra att mark förstörs, bevara dess funktioner och återställa förstörd mark. I denna strategi och det därtill hörande förslaget ingår bland annat en kartläggning av riskområden och förorenade områden samt sanering av förstörd mark.

FÖRSLAG

Meddelande från kommissionen av den 22 september 2006 med titeln "En temainriktad strategi för markskydd" [KOM(2006) 231 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

Förslag av den 22 september 2006 till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av rambestämmelser för markskydd och om ändring av direktiv 2004/35/EG.

SAMMANFATTNING

Inom ramen för den temainriktade strategin för skydd av marken i EU föreslås åtgärder för att skydda marken och bevara dess kapacitet att fylla sina * ekologiska, ekonomiska, sociala och kulturella funktioner.

I strategin ingår upprättande av rambestämmelser om markskydd och hållbar markanvändning, införlivande av markskyddet i medlemsstaternas och gemenskapens politik, förstärkt kunskapsbas och ökat medvetandegörande av allmänheten.

Direktivförslaget är ett viktigt inslag i strategin och kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att besluta om åtgärder som är anpassade till de lokala förhållandena. Det innehåller åtgärder för att kartlägga problemen, förhindra markförstöring och återställa förorenad eller på annat sätt förstörd mark.

Förebygga risker, begränsa skador och återställa skadad mark

En av de åtgärder som tas upp i direktivförslaget är att medlemsstaterna skall kartlägga de områden där det finns risk för erosion, förlust av organiskt material, kompaktering (sammanpressning), försaltning och jordskred samt där någon sådan skada redan har inträffat. Denna kartläggning skall göras enligt kriterier som anges i förslaget.

Därefter skall medlemsstaterna fastställa mål och besluta om åtgärdsprogram för att minska de kartlagda riskerna och bekämpa konsekvenserna av markförstöring som ändå inträffar. De skall också besluta om åtgärder för att begränsa hårdgörning av marken, bland annat genom att återställa gammal industrimark, och för att mildra effekterna av nödvändig hårdgörning.

Markföroreningar

Enligt förslaget skall medlemsstaterna också vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att marken förorenas av farliga ämnen.

De skall vidare kartlägga de områden som har förorenats av sådana ämnen i sådana koncentrationer att det föreligger väsentliga risker för människors hälsa eller miljön och områden där vissa verksamheter tidigare har utförts (avfallsanläggningar, flygplatser, hamnar, militära anläggningar, verksamheter som anges i direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar ("IPPC-direktivet") osv.). Förslaget innehåller en förteckning över sådana potentiellt markförorenande verksamheter.

Om ett område där någon sådan verksamhet utförs eller har utförts skall säljas skall markägaren eller den presumtive köparen lämna en rapport om markens tillstånd till den behöriga nationella myndigheten och till sin motpart. Rapporten skall ha tagits fram av ett organ eller en person som har godkänts av medlemsstaten.

Medlemsstaterna skall därefter sörja för sanering * av de förorenade områdena enligt en prioritering som de skall fastställa i nationella saneringsstrategier. För de fall då det inte är möjligt att låta en ansvarig person stå för kostnaderna för saneringen av ett område skall medlemsstaterna inrätta lämpliga finansieringsinstrument för saneringen.

Medvetandegörande och informationsutbyte

Enligt förslaget skall medlemsstaterna även höja medvetenheten hos allmänheten om vikten av att skydda marken och också garantera den möjlighet att medverka när åtgärdsprogram för riskområden och nationella saneringsstrategier utarbetas, ändras och ses över.

Medlemsstaterna skall överlämna vissa uppgifter till kommissionen, bland annat förteckningarna över riskområden, åtgärdsprogrammen och de nationella saneringsstrategierna.

Kommissionen avser vidare att inrätta en plattform för informationsutbyte mellan medlemsstaterna och intressenterna om kartläggningen av riskområdena och metoderna för riskbedömningen.

Integration

Medlemsstaterna och gemenskapsinstitutionerna skall integrera markaspekterna i sin politik för andra områden som kan påverka markförhållandena väsentligt och särskilt områdena för jordbruk, regional utveckling, transport och forskning.

Kommissionen avser särskilt att se över gällande lagstiftning, bl.a. direktivet om avloppsslam och direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC). Den kommer också att utvärdera de möjliga samordningsvinsterna mellan strategin för markskydd och ramdirektivet om vattenpolitiken och med den temainriktade strategin för den marina miljön.

Forskning

Kommissionen vill framhålla vikten av fortsatt forskning för att avlägsna de vita fläckarna i kunskapen om markförhållandena och ge säkrare utgångspunkter för de politiska åtgärderna, särskilt i fråga om markens biologiska mångfald.

Det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling (2007-2013) innehåller en rubrik som gör det möjligt att stödja forskningsinsatser som avser markskydd och markens funktioner.

Nödvändigheten av markskydd

Enligt den allmänt accepterade definitionen är mark det översta lagret i jordskorpan. Den utgör ett mycket dynamiskt system med flera funktioner * som är grundförutsättningar för mänsklig verksamhet och för ekosystemens fortlevnad. Processerna för att bilda och återskapa mark är extremt långsamma, vilket gör marken till en icke-förnybar resurs.

De viktigaste förstörelseprocesser som marken är utsatt för inom EU är erosion, förlust av organiskt material, förorening, försaltning, kompaktering, minskad biologisk mångfald i marken, hårdgörning av marken samt översvämningar och jordskred.

Markförstöring är ett allvarligt problem i Europa. Den framkallas eller förvärras av mänskliga verksamheter, t.ex. olämpliga jord- och skogsbruksmetoder, industri, turism, utbyggnad av städer och industri och fysisk planering.

Resultatet blir minskad bördighet, minskade kolhalter och minskad biologisk mångfald, sämre fältkapacitet (maximal vattenhållande förmåga), störningar av cyklerna för gaser och näringsämnen och en minskad nedbrytning av föroreningar. På så sätt påverkar markförstöringen direkt vattnets och luftens kvalitet, den biologiska mångfalden och klimatförändringarna. Den kan också påverka människors hälsa och utgöra ett hot mot livsmedels och djurfoders säkerhet.

Konsekvensanalysen, som utförts enligt kommissionens riktlinjer med stöd av tillgängliga uppgifter, visar att kostnaderna för markförstöringen skulle kunna vara så höga som 38 miljarder euro per år.

Bakgrund

Marken har hittills inte varit föremål för några särskilda skyddsåtgärder på gemenskapsnivå. Behandlingen av markskyddet är uppsplittrad på flera olika rättsakter som dels rör miljöskydd, dels andra politikområden som jordbruk och landsbygdsutveckling. Dessa rättsakter kan dock inte säkerställa ett tillräckligt markskydd, eftersom deras syften och tillämpningsområden varierar.

Markens tillstånd påverkar andra aspekter av miljön och också den livsmedelssäkerhet som föreskrivs på gemenskapsnivå. Återställandet av förorenade områden kan skapa snedvridningar på den inre marknaden, och markproblem, som har en internationell dimension, kan ge effekter över nationsgränserna. Av alla dessa skäl krävs det samordnade åtgärder på gemenskapsnivå.

Denna strategi är en av de sju temainriktade strategierna i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram som antogs 2002. Den bygger på ingående studier och på ett omfattande samråd med allmänheten och berörda parter.

Senast ändrat den 06.09.2011