Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32012R0260

Förordningen om det gemensamma eurobetalningsområdet

Förordningen om det gemensamma eurobetalningsområdet

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EU) nr 260/2012 – tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

I förordning (EU) nr 260/2012 anges regler och tekniska krav för betalningar och autogireringar i euro inom det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa).

Genom förordning (EU) 2024/886, som syftar till att göra direktbetalningar i euro fullt tillgängliga för konsumenter och företag i hela Europeiska unionen (EU), ändras förordning (EU) nr 260/2012 i detta avseende.

VIKTIGA PUNKTER

  • Nationella konton som används för betalningar och autogireringar inom varje medlemsland i Sepa bör även vara tillgängliga överallt i EU. Detta går under benämningen nåbarhet.
  • Samma regler gäller både för nationella och gränsöverskridande transaktioner.
  • Betalningssystemen bör vara interoperabla sinsemellan.
  • Enligt förordningen måste betalningar och autogireringar uppfylla vissa villkor, däribland följande:
    • Internationella bankkontonummer (IBAN), bankidentifieringskoder (BIC) och en finansiell meddelandestandard ska användas för alla betalningar i euro.
    • Betalares rätt att utfärda särskilda instruktioner såsom beloppet och frekvensen för en autogirering.
  • Enligt ändringsförordning (EU) 2024/886 får betaltjänstanvändare överföra pengar inom tio sekunder när som helst på dygnet, även utanför kontorstid, inte bara inom samma land utan även mellan EU:s medlemsstater.
    • Där krävs att betaltjänstleverantörer som erbjuder sina användare en betaltjänst för att sända och ta emot icke-omedelbara betalningar i euro även erbjuder dem en betaltjänst för att sända och ta emot omedelbara betalningar i euro.
    • Betaltjänstleverantörerna måste säkerställa att alla betalkonton som är nåbara för icke-omedelbara betalningar i euro även är nåbara för omedelbara betalningar i euro 24 timmar om dygnet och varje kalenderdag.
    • Betaltjänstleverantörer som är etablerade i en medlemsstat som inte har euron som valuta är inte skyldiga att erbjuda användarna betaltjänsten för att sända sådana omedelbara betalningar i euro som överskrider en gräns på minst 25 000 euro per transaktion, en gränsnivå som de behöriga myndigheterna fastställer för en period på ett år och som går att förlänga med ytterligare perioder på ett år enligt vad de behöriga myndigheterna beslutar. En sådan transaktionsgräns kan endast tillämpas på omedelbara betalningar i euro som sänds från betalkonton i den medlemsstatens nationella valuta, under den tid då en betaltjänstleverantör varken sänder eller tar emot icke-omedelbara betalningstransaktioner i euro med avseende på sådana konton.
    • Betaltjänstleverantörer måste se till att de avgifter de tar ut av betalare och betalningsmottagare för att sända och ta emot omedelbara betalningar i euro inte överstiger de avgifter som de tar ut för att sända och ta emot icke-omedelbara betalningar i euro.
    • Betaltjänstleverantörerna blir skyldiga att kontrollera att mottagarens IBAN och namn stämmer överens, för att kunna varna betalaren för eventuella misstag eller bedrägeri innan en transaktion inleds. Detta krav gäller för både omedelbara och regelbundna betalningar i euro.
  • I förordning (EU) nr 260/2012 fastställs följande ikraftträdandedatum:
    • Från och med (senare uppskjutet till augusti 2014) ska alla betalningar och autogireringar i euro göras i samma format i medlemsstater som har euron som nationell valuta.
    • Från och med ska alla betalningar och autogireringar i euro göras i samma format också i medlemsstater som inte har euron som nationell valuta.
    • Från och med avskaffades multilaterala förmedlingsavgifter1 för autogireringar.
    • Från och med upphörde det obligatoriska kravet på att använda BIC.
  • De datum då betaltjänstleverantörerna senast måste uppfylla de skyldigheter som fastställs i ändringsförordning (EU) 2024/886 är utspridda över tid, från och med fram till , beroende på typen av skyldighet och på medlemsstaten där en betaltjänstleverantör är etablerad.
  • Medlemsstaterna måste
    • utse en nationell myndighet med de befogenheter som krävs för att kunna säkerställa att lagstiftningen genomförs fullt ut,
    • senast fastställa regler om sanktioner för eventuella överträdelser av lagstiftningen,
    • inrätta lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol.
  • Följande bestämmelser infördes beträffande Europeiska kommissionen:
    • Kommissionen gavs under fem år, med möjlighet till förlängning, befogenhet att från och med den anta delegerade akter.
    • Den ålades att senast den lägga fram en rapport om lagstiftningens genomförande.
    • Den måste senast den lägga fram ytterligare en rapport om tillämpningen av lagstiftningen, om lämpligt åtföljd av ett lagstiftningsförslag med en utvärdering av hur avgifterna för betalkonton och för nationella och gränsöverskridande betalningar och omedelbara betalningar i euro och i den nationella valutan i de medlemsstater som inte har euron som valuta har utvecklats sedan den . Denna rapport ska även innehålla en bedömning av huruvida den metod som betaltjänstleverantörerna måste använda sig av för att följa de tillämpliga kraven på kontroll av sanktioner är ändamålsenlig för att förebygga onödiga hinder mot omedelbara betalningar.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

  • Förordning (EU) nr 260/2012 har gällt sedan den .
  • Ändringsförordning (EU) 2024/886 har gällt sedan den .

BAKGRUND

  • Genom Sepa harmoniseras det sätt på vilket kontantfria betalningar i euro genomförs inom hela EU. De blir lika enkla att genomföra som nationella betalningar.
  • Sepa omfattar även betalningar i euro i EU och i Andorra, Island, Liechtenstein, Monaco, Norge, San Marino, Schweiz, Storbritannien och Vatikanstaten.
  • Mer information finns här:

VIKTIGA BEGREPP

  1. Multilaterala förmedlingsavgifter. Avgifter som säljare av varor och tjänster betalar för de gränsöverskridande betalningar som de mottar från konsumenters bank- och kreditkort.

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (EUT L 94, , s. 22).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) nr 260/2012 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

senast ändrad

Upp