Konventionen om livsmedelsbistånd

Europeiska unionen (EU) bidrar till att tillgodose livsmedels- och näringsbehoven hos dem som är mest utsatta i tredjeländer. Konventionen gör samordningen av givarnas bistånd mer ändamålsenlig och effektiv på internationell nivå.

RÄTTSAKT

Rådets beslut 2012/738/EU av den 13 november 2012 om ingående på Europeiska unionens vägnar av konventionen om livsmedelsbistånd.

SAMMANFATTNING

Vad är syftet med konventionen?

Konventionen om livsmedelsbistånd är den senaste i raden av multilaterala överenskommelser mellan olika givare, och har till syfte att tillhandahålla ändamålsenligt och verkningsfullt bistånd för att tillgodose livsmedels- och näringsbehoven hos utsatta befolkningsgrupper i berättigade länder, på grundval av kartlagda behov.

Målen för konventionen är att

• rädda liv,
• minska svälten,
• förbättra livsmedelstryggheten (*), och
• förbättra näringsstatusen hos de mest utsatta befolkningsgrupperna i berättigade länder.

I enlighet med EU:s politik för humanitärt livsmedelsbistånd syftar konventionen till att förbättra utsatta befolkningars tillgång till och konsumtion av tillräckliga, säkra och näringsrika livsmedel på grundval av en lämplig behovsanalys.

Vilka förändringar medför konventionen?

I enlighet med konventionen ska parterna utbyta information, samarbeta och upprätthålla kontakt med varandra. Konventionen tjänar även som ett diskussionsforum för utbyte av information med andra intresserade parter i frågor som t.ex. rör de erfarenheter man gjort av att genomföra ett visst slags program, för att deras resurser ska få maximal verkan.

Så här fungerar konventionen: Varje part samtycker till att göra ett lägsta årligt åtagande om livsmedelsbistånd, vilket uttrycks i värde eller kvantitet. Detta åtagande bör tillhandahållas i gåvoform när det är möjligt.

Konventionen föreskriver tydligt att livsmedelsbistånd inte på något sätt får vara knutet till kommersiell export av jordbruksprodukter eller andra varor och tjänster till mottagarländerna.

Bistånd får tillhandahållas

• bilateralt,
• via mellanstatliga eller andra internationella organisationer, eller
• genom andra livsmedelsbiståndspartner.

Berättigade länder inbegriper

• de länder som är upptagna på den förteckning över mottagare av offentligt utvecklingsbistånd som upprättats av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC), eller
• något annat land som anges i arbetsordningen och genomförande-bestämmelserna.

Bakgrund: EU har undertecknat det internationella spannmålsavtalet, vilket består av två skilda juridiska instrument, nämligen konventionen om handel med spannmål och konventionen om livsmedelsbistånd. Andra länder som har undertecknat avtalet är USA, Australien, Kanada, Japan och Schweiz.

Definition

(*) Livsmedelstrygghet: vid världstoppmötet om livsmedelsförsörjning 1996 fastställdes att livsmedelstrygghet råder när alla individer alltid har tillgång till tillräckliga, säkra och näringsrika livsmedel så att de kan leva ett friskt och aktivt liv.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets beslut 2011/339/EU av den 27 maj 2011 om fastställande av den ståndpunkt som Europeiska unionen ska inta i livsmedelsbiståndskommittén vad gäller förlängningen av 1999 års konvention om livsmedelsbistånd.

Rådets beslut 2010/316/EU av den 3 juni 2010 om fastställande av Europeiska unionens ståndpunkt i livsmedelsbiståndskommittén vad gäller förlängningen av 1999 års konvention om livsmedelsbistånd.

Rådets beslut 2011/224/EU av den 31 mars 2011 om fastställande av den ståndpunkt som Europeiska unionen ska inta i Internationella spannmålsrådet vad gäller förlängningen av 1995 års konvention om handel med spannmål.

Rådets beslut 2000/421/EG av den 13 juni 2000 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av 1999 års konvention om livsmedelsbistånd.

Senast ändrat 10.03.2014