Utsikterna för den inre el- och gasmarknaden

Det krävs nya rättsakter som komplement till de befintliga bestämmelserna på den inre marknaden för el och gas, om vi ska kunna garantera ett samordnat fungerande. En marknadsöversikt har visat att det fortfarande finns problem som de nuvarande bestämmelserna inte ger möjlighet att åtgärda på ett verkningsfullt sätt.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 10 januari 2007: ”Utsikterna för den inre el och gasmarknaden” [KOM(2006) 841 slutlig - ej offentliggjort i EGT].

SAMMANFATTNING

EU har åtagit sig att skapa en konkurrenskraftig inre marknad för gas och el för att ge konsumenterna verklig valfrihet till överkomliga priser, främja den inhemska energiproduktionen och öka försörjningstryggheten.

Även om den inre marknaden för energi har börjat ta form har man i sektorsenkäten om gas- och elmarknaderna kunnat konstatera att många problem kvarstår, som hindrar både konsumenterna och näringslivet att dra största möjliga nytta av att de nationella gas- och elmarknaderna har öppnats.

Eftersom de befintliga bestämmelserna inte gör det möjligt att effektivt åtgärda problemen måste nya rättsakter antas i en sista etapp för att fullborda den inre energimarknaden på EU-nivå.

Fördelar med en inre marknad för energi

Genom öppnandet av de nationella gas- och elmarknaderna för konkurrens har konsumenterna fått en påtaglig möjlighet att välja energileverantör, och därigenom att spara pengar. Samtidigt har försörjningstryggheten kunnat ökas, dels genom investeringar i anläggningar för att förebygga försörjningsavbrott, och dels genom diversifiering av transportvägarna och energikällorna. En verkligt konkurrensutsatt energimarknad bidrar dessutom till hållbar utveckling, bland annat genom att ge leverantörer av el från förnybara energikällor tillträde till marknaden.

Kvarstående problem

I praktiken har EU långt kvar innan man kan säga sig ha en verklig inre marknad där alla konsumenter har juridisk rätt att välja leverantör och kan utnyttja denna rätt på ett enkelt och effektivt sätt, eftersom dagens bestämmelser inte på ett verkningsfullt sätt kan förebygga funktionsfel på marknaden.

Hittills är de systemansvariga som är vertikalt integrerade i försörjnings- och produktionsföretag inte tillräckligt åtskilda, rättsligt och funktionellt, för att rättvist tillträde till näten ska kunna garanteras. De etablerade aktörerna kan därför bibehålla sin dominerande ställning, och nya företag som vill ta sig in på marknaden stöter på många problem tillföljd av diskriminerande tillträdesvillkor, brist på tillgänglig nätkapacitet, dålig öppenhet i fråga om situationen i näten och låga investeringsnivåer.

De nationella tillsynsmyndigheterna har inte heller de befogenheter och det oberoende som krävs för att verkligen utföra sina uppgifter väl. Deras befogenheter varierar från medlemsstat till medlemsstat, vilket försvårar gränsöverskridande utbyten och tillträde för konsumenter från andra medlemsstater.

Nya spelregler för att fullborda den inre marknaden för energi

• Garantera icke-diskriminerande tillträde till näten genom åtskillnad

I dag har vi inte tillräcklig rättslig och funktionell åtskillnad för att förebygga intressekonflikter till följd av vertikal integration. Det krävs en strängare åtskillnad mellan förvaltningen av transportnäten och produktion och försörjning för att garantera att de systemansvariga underhåller, driver och utvecklar näten i nätanvändarnas allmänna intresse.

Åtskillnaden kan antingen ta sig formen av helt skilt ägande, så att de systemansvariga både driver och äger näten, eller av en oberoende systemansvarig som underhåller, driver och utvecklar nät som ägs av vertikalt integrerade företag.

Totalt åtskilt ägande är det ekonomiskt effektivaste sättet att garantera utvecklingen av en verklig inre energimarknad. På så sätt försvinner inte bara de systemansvarigas intressekonflikter, utan man kan också undvika en alltför detaljerad och komplex lagstiftning för att garantera de vertikalt integrerade systemansvarigas oberoende.

• Förstärkt roll för tillsynsmyndigheterna på nationell nivå och EU-nivå

De rättsliga ramarna, och därmed tillsynsmyndigheternas befogenheter, måste stärkas för att garantera den öppenhet och insyn, stabilitet och frihet från diskriminering som krävs för att konkurrensen ska kunna utvecklas och investeringar kunna göras.

De nationella tillsynsmyndigheterna måste också samordnas bättre på EU-nivå för att övervinna den segmentering av marknaden som uppstår till följd av medlemsstaternas olika lagstiftningar. I det sammanhanget kan man antingen bygga vidare på den nuvarande strategin, vilket har nackdelen att man fortsätter att vara beroende av frivilliga avtal mellan 27 nationella tillsynsmyndigheter med ofta mycket skilda intressen, eller också kan man ge den europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el- och gas (ERGEG) rollen av ett nät för oberoende europeiska tillsynsmyndigheter (ERGEG+), eller, slutligen, kan man skapa ett nytt, gemensamt EU-organ.

• Samarbete mellan de systemansvariga för överföringssystemet

Förutsättningen för fri rörlighet för gas och el inom EU är kompatibla tekniska bestämmelser och ett regelbundet informationsutbyte, ökade investeringar i näten (inte minst de gränsöverskridande länkarna) och en utveckling av regionala systemansvariga.

• Minskade möjligheter för illojal konkurrens

Till följd av de monopol som de etablerade aktörerna hade före avregleringen, bristande integration och nätens naturliga egenskaper (bland annat en oflexibel efterfrågan) är el- och gasnäten särskilt utsatta för risken för dominerande marknadspositioner.

Övergången till en mer konkurrensutsatt gas- och elmarknad underlättas genom ökad öppenhet, tillämpningen av principen om att kapacitet måste utnyttjas om man vill behålla den (use it or lose it), faktisk tillgång till lageranläggningar för gas och bibehållna incitament för skapandet av ny lagringskapacitet.

• Investeringar i elcentraler och gasinfrastruktur ska främjas

Det är viktigt att skapa en stabil omgivning för investeringar. Andra faktorer kan också påverka investeringarna, exempelvis tilldelning av utsläppsrätter eller särskilda incitament för elproduktion från förnybara energikällor.

• Konsumentskydd

Konsumentskydd och skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster måste integreras i öppnandet av marknaderna för el och gas. Därför behövs det en stadga för energikonsumenterna som skyddar deras grundläggande rättigheter: rätt till väsentlig information om olika leverantörer och försörjningsmöjligheter, rätt till enkla sätt att byta leverantör, skydd mot avbrott i energiförsörjningen för de mest sårbara konsumenterna, skydd mot illojala handelsmetoder osv.

Bakgrund

Den inre marknaden för energi har byggts upp stegvis, först utifrån direktiv 96/92/EG, som omfattade bestämmelser om den inre marknaden för el, och direktiv 98/30/EG som omfattade bestämmelserna för den inre gasmarknaden. Dessa ersattes senare av direktiven 2003/54/EG respektive 2003/55/EG.

Kommissionen har dragit slutsatser av den översyn av den inre marknaden för el och gas som gjorts genom sektorsenkäten och anmäler nu ett tredje rättsaktspaket som ska komplettera de nuvarande bestämmelserna.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet - Framstegen i arbetet med att upprätta den inre el- och gasmarknaden [KOM(2008) 192 slutlig – ej offentliggjord i EUT]. Rapporten belyser utvecklingen på den inre marknaden för el och naturgas efter avregleringen av nationella marknader den 1 juli 2007. Bland de viktigaste framstegen återfinns regionala initiativ som stimulerar samarbete över gränserna.

Tre år efter att tidsfristen för genomförande i juli 2004, förefaller det ändå som att direktiven om el och gas inte tillämpas korrekt i vissa medlemsstater. Det framgår av denna rapport att tillsyn, åtskillnad, reglerade tariffer och meddelande av skyldigheter att tillhandahålla tjänster av allmänt intresse.

För att åtgärda störningarna på den inre marknaden föreslog kommissionen den 19 september 2007 ett åtgärdspaket.

Meddelande från kommissionen till Europeiska rådet och Europaparlamentet av den 10 januari 2007, ”En energipolitik för Europa” [KOM(2007) 1 slutlig – Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

Meddelande från kommissionen av den 10 januari 2007: ”Utredning i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003 av de europeiska gas- och elsektorerna (slutrapport)” [KOM(2006) 851 – ej offentliggjort i EUT].

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG [EUT L 176, 15.7.2003].

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG [Europeiska unionens officiella tidning L 176, 15.7.2003].

Senast ändrat den 06.09.2008