Vägledande tidsplan för förnybar energi

I den vägledande tidsplanen för förnybar energi undersöks vilken roll sådan energi har i energipaketet och vilka framsteg som gjorts på detta område. Tidsplanen syftar också till att 20 % av all energi som förbrukas i EU år 2020 skall komma från förnybara energikällor. Slutligen vill den införa åtgärder för att främja utvecklingen av förnybar energi inom sektorerna el, biobränsle, värme och kylning.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen av den 10 januari 2007 med titeln Färdplan för förnybar energi - Förnybara energikällor under 2000-talet: att bygga en hållbarare framtid [KOM(2006) 848 - ej offentliggjord i EUT].

SAMMANFATTNING

I denna vägledande tidsplan redogörs det för kommissionens långsiktiga strategi för förnybara energikällor i EU. Strategin skall ge EU möjlighet att uppnå det dubbla målet med ökad försörjningstrygghet på energiområdet och minskade växthusgasutsläpp.

Analysen av de förnybara energikällornas andel av energimixen och de framsteg som gjorts under de senaste tio åren visar att förnybar energi skulle kunna utnyttjas mer och bättre.

I denna vägledande tidsplan föreslår kommissionen att man sätter ett obligatoriskt mål på 20 % för andelen förnybar energi i EU:s energiförbrukning 2020, och ett obligatoriskt minimimål på 10 % för biobränslen. Dessutom föreslås nya rättsliga ramar för förstärkt införande och ökad användning av förnybar energi.

De förnybara energikällornas andel i dag

2005 var fördelningen mellan de olika förnybara energikällorna i EU följande: 66,1 % för biomassa, 22,2 % för vattenkraft, 5,5 % för vindkraft, 5,5 % för jordvärme och 0,7 % för solkraft (solvärme och solceller).

1997 hade EU satt som mål att andelen förnybar energi i den interna bruttoförbrukningen skulle uppgår till 12 % till 2010. Trots stora framsteg tror kommissionen inte att detta mål kommer att uppnås.

Bland de faktorer som gjort det svårt att uppnå detta mål märks bland annat följande:

• De höga kostnaderna för förnybar energi, både i form av investeringar och till följd av att de externa kostnaderna inte räknas med för de olika energikällorna (exempelvis deras långsiktiga inverkan på hälsan och miljön), vilket ger fossila bränslen en falsk fördel.
• Administrativa problem med anslutningsförfaranden, och det faktum att de flesta förnybara energikällorna är decentraliserade.
• Oklara och/eller diskriminerande regler för tillträde till näten.
• Otillräcklig information till leverantörer, kunder och installatörer.
• Det faktum att målet på 12 % uttrycks i primärenergiandelar, vilket är till nackdel för vindkraften (en sektor som har vuxit kraftigt under den berörda perioden).

De framsteg som de olika medlemsstaterna har gjort är dessutom mycket ofullständiga och ojämnt fördelade. Det saknas bindande mål, och brister i gemenskapens rättsliga ramar för förnybar energi har omöjliggjort konkreta framsteg utom i vissa medlemsstater där viljan varit stark nog att övervinna skiftningarna i politiska prioriteringar.

I enlighet med direktiv 2001/77/EG (es de en fr) har alla medlemsstater antagit nationella mål för förbrukningen av el från förnybara energikällor. Om alla medlemsstater uppnår sina nationella mål kommer 21 % av all el som förbrukas i EU år 2010 att komma från förnybara källor. Även om somliga medlemsstater verkar kunna uppnå sina mål i tid visar det sig emellertid att de flesta länderna är försenade och att mängden el från förnybara källor endast kommer att uppgå till 19 % år 2010. Därför krävs extra insatser.

2005 var fördelningen mellan de olika förnybara energikällorna i EU följande: 66,1 % för vattenkraft, 16,3 % för vindkraft, 15,8 % för biomassa, 1,2 % för jordvärme och 0,3 % för solkraft (solvärme och solceller).

Inte heller målet på 5,75 % för andelen biobränslen i bränsleförbrukningen år 2010, som fastställts enligt direktiv 2003/30/EG (es de en fr), kommer förmodligen att uppnås om de nuvarande strategierna inte förstärks. Endast två medlemsstater har uppnått det etappmål på 2 % för biobränslen som gällde för 2005. 2005 utgjorde biodiesel 81,5 % av det biobränsle som framställdes i EU, medan bioetanol utgjorde 18,5 % av det sammanlagda biobränslet.

Kommissionen anser att värme- och kylsektorn, som står för ungefär hälften av den slutgiltiga energiförbrukningen, utnyttjar de förnybara energikällornas möjligheter alldeles för dåligt. 2005 kom inte ens 10 % av den energi som användes för värme och kyla från förnybara källor. EU har hittills inte antagit någon lagstiftning som direkt främjar uppvärmning eller nedkylning med hjälp av förnybara energikällor.

I denna sektor har andelen förnybar energi vuxit ytterst långsamt. Biomassa är den främsta förnybara energikällan för värmesyften. De övriga källorna är endast mycket svagt representerade, beroende på källtyp och berört land (exempelvis har Sverige och Ungern en större andel jordvärme, och Tyskland och Grekland har mer solkraft).

Mål för framtiden

I den vägledande tidsplanen fastställs ett obligatoriskt allmänt mål att 20 % av den interna bruttoförbrukningen av energi skall komma från förnybara källor till år 2020. Genom att sätta mål på europeisk nivå uppnår man en viss stabilitet för de nationella strategierna i denna fråga.

Kommissionen vill införa ett minimimål på 10 % för biobränslen till 2020. Detta skulle åtföljas av en ändring av direktiv 98/70/EG (es de en fr) om kvaliteten på bensin och dieselbränslen, så att biobränslen kunde införas även här.

Tidsplanen utgår ifrån att medlemsstaterna antar sina obligatoriska mål och utarbetar handlingsplaner som är anpassade till deras särskilda förhållanden. Handlingsplanerna skall omfatta särskilda mål och åtgärder inom alla tre sektorer: el, biobränslen och värme/kyla. Denna flexibla metod ger medlemsstaterna tillräckligt spelrum. Lämpliga lagförslag kommer att läggas fram under 2007.

Strategier och åtgärder

Kommissionen kommer att föreslå åtgärder för att förbättra den inre marknaden och undanröja hinder för utvecklingen av förnybar energi inom el- och värme/kylsektorn, bland annat lättnad av den administrativa bördan, ökad öppenhet och insyn samt bättre spridning av information, samt anpassning av befintliga anläggningar och sammanlänkningssystem, och utbyggnad av nya.

Kommissionen kommer dessutom att föreslå stödåtgärder, incitament och stimulanser för förnybar energi, som ett system för att stödja och uppmuntra till användning av biobränslen, och offentlig upphandling, bland annat på transportområdet.

Kommissionen kommer att upprätthålla ett nära samarbete med alla berörda parter inom sektorn för förnybar energi (myndigheter som har ansvar för näten, europeiska regleringsmyndigheter på elområdet, samt näringslivets branscher som sysslar med förnybar energi) för att bättre binda in de förnybara energikällorna i elnätet.

Kommissionen kommer att uppmuntra största möjliga utnyttjande av befintliga finansiella instrument som struktur- och sammanhållningsfonderna, men också av instrument för stöd av forskning och spridning av teknik (som den nya strategiska planen för energiteknik, ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling och programmet "intelligent energi för Europa".

Dessutom kommer kommissionen att se till att utbyte av bästa praxis fortsätter och att de externa kostnaderna för fossila bränslen integreras i priset (bland annat genom energibeskattning).

Medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna uppmanas att i största möjliga mån utnyttja de instrument de har till sitt förfogande, och att främja utvecklingen av förnybara energikällor, bland annat genom att lätta den administrativa bördan och genom bättre planering.

Kostnader och fördelar

Förnybara energikällor släpper endast ut ytterst lite eller ingen alls växthusgas. Om andelen förnybara energikällor ökar i det totala bränsleutbudet minskas därför EU:s växthusgasutsläpp avsevärt. Kommissionen anser därför att målet på 20 % förnybar energi skulle innebära minskningar av koldioxidutsläppen med 600 till 900 miljoner ton per år, eller mellan 150 och 200 miljarder euro i besparingar om priset för ett ton koldioxid beräknas ligga på 25 euro.

Utvecklingen av förnybara energikällor som alternativ till fossila bränslen bidrar dessutom till att öka EU:s försörjningstrygghet på energiområdet och minska energikostnaderna, som annars fortsätter att stiga med priset på de fossila bränslena. Om EU alltså uppnår sitt mål att 20 % av den förbrukade energin år 2020 skall komma från förnybara källor motsvarar detta en besparing på över 250 miljoner ton oljeekvivalenter fram till 2020, varav cirka 200 miljoner ton oljeekvivalenter i importer.

Den tekniska utvecklingen på området för förnybar energi kommer också att ge nya kommersiella perspektiv, inte minst i fråga om export av sådan teknik. Slutligen förväntas positiva effekter på sysselsättningen och tillväxt av BNP.

Sedan 20 år sjunker priset på förnybar energi stadigt. Men dessa energikällor är fortfarande dyrare än de klassiska, framför allt på grund av att de externa kostnaderna för fossila bränslen inte integreras i priserna. De årliga extrakostnaderna för att uppnå målet på 20 % beräknas till mellan 10 och 18 miljarder euro, beroende på energipriserna och de forskningsinsatser som görs.

Bakgrund

Denna vägledande tidsplan ingår i den översyn av EU:s energipolitik som genomfördes i början av 2007 (energipaketet). Den är en reaktion på rådets uppmaning, i mars 2006, att satsa mer på att främja de förnybara energikällorna på längre sikt.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Meddelande från kommissionen av den 26 maj 2004 - Andelen förnybar energi i EU Kommissionens rapport i enlighet med artikel 3 i direktiv 2001/77/EG samt bedömning av den inverkan som lagstiftning och annan gemenskapspolitik haft på de förnybara energikällornas utveckling i EU och förslag på konkreta åtgärder [KOM(2004) 366 slutlig ( ) - ej offentliggjort i EUT].

Meddelande från kommissionen av den 26 november 1997 - Energi för framtiden: förnybara energikällor - Vitbok för en gemenskapsstrategi och handlingsplan [KOM(97) 599 slutlig ( ) - Ej offentliggjort i EUT].

Meddelande från kommissionen av den 20 november 1996 - Energi för framtiden förnybara energikällor - Grönbok för en gemenskapsstrategi [KOM(96) 576 slutlig - Ej offentliggjort i EUT].

Senast ändrat den 09.02.2007