Intermodala transporter: Marco Polo-programmet

Godstransporterna på väg är helt och hållet beroende av fossila bränslen som starkt bidrar till produktionen av koldioxid. I detta sammanhang är det viktigt att i ökad grad använda intermodala transporter för att bidra till att de existerande infrastrukturerna och tjänsterna utnyttjas på ett bättre sätt genom att närsjöfart, järnväg och transport på inre vattenvägar integreras i logistikkedjan. Marco Polo-programmet syftar därför till att de varor som transporteras på väg flyttas över till andra mer miljövänliga transportsätt.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1382/2003 av den 22 juli 2003 om beviljande av ekonomiskt gemenskapsstöd till förbättring av godstransportsystemets miljöprestanda ("Marco Polo-programmet").

SAMMANFATTNING

Bakgrund

Sedan 1975 har man genom den kombinerade transportpolitiken (en strategi som syftar till att huvuddelen av transporten ska ske med järnväg, på inre vattenvägar och till sjöss) försökt få operatörerna att transportera gods via järnväg, inre vattenvägar och på senare tid närsjöfart i stället för på väg.

I Vitboken om transport anges det att om inga drastiska åtgärder vidtas kommer de sammanlagda vägtransporterna i EU att öka med 50 % fram till 2010 och utrikestrafiken kommer att fördubblas till 2020.

Det tidigare Pact-programmet (es de en fr) (1997-2001) skulle stimulera till en ökad användning av kombinerade transporter genom att stödja marknadsbaserade nyskapande åtgärder (pilotåtgärder) inom den sektorn. Marco Polo är helt enkelt en förlängning av Pact-programmet som syftar till att bekämpa de vägtrafikstockningar som orsakas av godstrafiken.

Det finns emellertid ett antal kommersiella och driftsmässiga hinder som inskränker alla andra transportsätt än vägtransporterna och dessa hinder måste överkommas för att godstrafikmarknaden ska vara funktionsduglig. Dessutom kan medlemsstaterna själva inte tillhandahålla någon optimal lösning på de problem som är förknippade med den ständiga ökningen av den internationella godstrafiken.

Marco Polo-programmet

Den finansiella ramen för att genomföra Marco Polo-programmet under perioden 1 januari 2003-31 december 2006 beräknas till 75 miljoner euro.

Syftet med Marco Polo-programmet (EN) är att minska vägtrafikstockningarna och förbättra hela transportsystemets miljöprestanda genom att åstadkomma en godstrafikomställning från väg till närsjöfart, järnväg och inre vattenvägar.

Marco Polo-programmet ska (liksom Pact) stödja kommersiella åtgärder som avser tjänster på godstransportmarknaden samt kunna finansiera åtgärder där kandidatländer deltar.

Till skillnad från Pact-programmet fastställs det i Marco Polo bestämda och mätbara mål för trafikomställningen. Det handlar i synnerhet om att det fördelningsförhållande mellan godstransportsätten som rådde 1998 ska uppnås 2010 och därefter bibehållas.

Marco Polo-programmet ska främja marknadsorienterade tjänster på godstransportmarknaden. Ändamålet är alltså inte att stödja forskning och utveckling eller infrastrukturåtgärder.

Slutmålet är att bidra till trafikomställningen från väg till närsjöfart, järnväg och inre vattenvägar. Denna omställning avser 12 miljarder tonkilometer om året.

Genom Marco Polo-programmet ges finansiellt stöd till tre olika typer av projekt:

• Trafikomställningsåtgärder som genom startstöd till nya godstrafiktjänster som inte går på väg syftar till att lägga om en del av vägtrafiken till andra transportslag. Att skapa nya godstrafiktjänster som inte går på väg är alltid riskabelt. Tjänster som gäller sjöfart, järnväg och inre vattenvägar måste t.ex. ha en lastfaktor på 70-90 % för att vara lönsamma.Kostnaden för att skapa en ny tjänst kan samfinansieras upp till 30 %.
• Åtgärder med katalysatoreffekt som kan generera nyskapande projekt som syftar till att rätta till strukturella brister på marknaderna. Detta kan t.ex. gälla inrättandet av höghastighetsleder till sjöss eller internationella järnvägstjänster för godstransporter av hög kvalitet och som förvaltas centralt. Dessa åtgärder borde leda till en förändring av hur godstransport som inte går på väg bedrivs och avse det transeuropeiska transportnätet eller de paneuropeiska korridorerna.Det högsta stödbeloppet ligger på 35 %.
• Gemensamma utbildningsinsatser. Syftet är att stärka samarbete och utbyte av kunskaper mellan aktörerna på godslogistikmarknaden för att förbättra miljöprestandan i branschen.Gemenskapsstödet begränsas till 50 %.

Marco-Polo-programmet kan tillämpas på insatser som berör åtminstone två medlemsstater eller som berör åtminstone en medlemsstat och ett närbeläget land utanför EU.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets direktiv 92/106/EEG av den 7 december 1992 om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna (es de en fr) [Europeiska unionens officiella tidning L 368, 17.12.1992].

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - Intermodalitet och intermodal godstransport (es de en fr)i Europeiska unionen - Godstransport på systemnivå - Strategier och åtgärder för att förbättra effektivitet, tjänster och hållbarhet [KOM (97) 243 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om intermodala lastenheter (es de en fr)(framlagt av kommissionen enligt artikel 250.2 i EG-fördraget)[KOM (2004) 361 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av det andra "Marco Polo"-programmet om beviljande av ekonomiskt gemenskapsstöd till förbättring av godstransportsystemets miljöprestanda ("Marco Polo II") [KOM (2004) 478 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].

Förslaget till ett förnyat "Marco Polo"-program ändrar inte programmets grundläggande karaktär och förfaranden. De tre typerna av åtgärder som är aktuella (transportomställningsåtgärder, åtgärder med katalysatoreffekt och åtgärder för att bygga upp ett gemensamt kunnande) har kvar samma basvillkor vad gäller finansiering och övriga krav. Det finns emellertid två nya inslag:

• En bredare geografisk täckning. För att transportsystemet i EU skall kunna förbättra sina miljöprestanda bör de intermodala transporterna och alternativen till vägtransporter även beaktas utanför EU.
• Nya typer av åtgärder. Nästa Marco Polo-program måste leda till en allmän minskning av de internationella godstransporterna på väg genom att utveckla höghastighetsvattenvägar och åtgärder för att minska trafiken.

Senast ändrat den 23.01.2007