EU-byrå för samarbete inom brottsbekämpningen – Europol

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Rådets beslut 2009/371/RIF om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol)

VILKET SYFTE HAR BESLUTET?

I förordningen inrättas Europol som Europeiska unionens organ med ansvar för brottsbekämpande samarbete mellan EU-länderna.

VIKTIGA PUNKTER

• Europol har sitt säte i Haag i Nederländerna.
• Europol har ansvar i situationer där EU-länderna behöver stöd för att hantera grov gränsöverskridande brottslighet, terrorism och andra former av brott som påverkar EU:s intressen.
• Europols främsta uppgifter är att
  • samla in, lagra, behandla, analysera och utbyta information,
  • underrätta EU-länderna om eventuella samband mellan brottsliga gärningar som berör dem,
  • bistå EU-länderna i utredningar och förse dem med underrättelser och analytiskt stöd,
  • samordna, organisera och genomföra undersökningar och operationer för att stödja eller förstärka åtgärder från EU-ländernas brottsbekämpande myndigheter,
  • anmoda EU-länderna att inleda, genomföra eller samordna utredningar och föreslå att gemensamma utredningsgrupper inrättas,
  • ge EU-länderna stöd i att förebygga och bekämpa brottslighet, som underlättats eller bedrivits genom användning av Internet,
  • utarbeta hotbildsbedömningar och andra rapporter.
• Europol ska också verka som centralbyrå för bekämpande av förfalskningar av euron i enlighet med rådets beslut 2005/511/RIF.
• I frågor där Europol har ansvar, kan dess personal delta i gemensamma utredningsgrupper. De kan dock endast agera som stöd och får inte delta i genomförandet av några tvångsåtgärder.
• Förbindelser mellan Europol och den behöriga myndigheten i ett EU-land sker genom en utsedd nationell enhet. Med förbehåll för villkor som fastställs av EU-landet i fråga, kan dock EU-länderna tillåta direktkontakt med sina nationella myndigheter.
• Europol kan behandla information och underrättelser, inklusive personuppgifter, i syfte att utföra sina uppgifter. För detta ändamål har Europol upprättat ett informationssystem och analysregister. Nationella enheter, sambandsmännen och Europol kan föra in och hämta uppgifter direkt från systemet. De utsedda behöriga myndigheterna i EU-länderna kan bara söka i systemet för att förvissa sig om att de uppgifter de begär finns tillgängliga.
• Europol kan samarbeta med andra EU-organ när de utför sina uppgifter, i synnerhet med Eurojust och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).
• Europol får också samarbeta med länder och organisationer utanför EU, inklusive den internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol).

VILKEN PERIOD GÄLLER BESLUTET FÖR?

• Beslutet har tillämpats sedan 1 januari 2010.

BAKGRUND

• Europol upprättades ursprungligen på grundval av Europolkonventionen från 1995, som ersattes av rådets beslut 2009/371/RIF. Detta beslut kommer i sin tur att upphävas och ersättas av Europolförordningen (förordning (EU) 2016/794) av den 1 maj 2017. Europolförordningen reglerar hur Europol ska anpassas till kraven i Lissabonfördraget och hur Europols ansvar ökar eftersom förordningen bland annat gör de möjligt för Europaparlamentet och de nationella parlamenten att granska dess aktiviteter.
• Den kommer också att göra Europol till ett nav för informationsutbyte mellan medlemsländernas brottsbekämpande myndigheter, samtidigt som ett starkt skydd av enskildas personuppgifter garanteras. De nya databehandlingsreglerna gör att Europol snabbt kan identifiera trender och mönster i alla brottsområden och bygga mer omfattande och relevanta rapporter för att stödja EU-ländernas brottsbekämpande myndigheter.
• Mer information finns här:
  • ”Polissamarbete” på Europeiska kommissionens webbplats.
  • Europols webbplats.

HUVUDDOKUMENT

Rådets beslut 2009/371/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) (EUT L 121, 15.5.2009, s. 37–66).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53–114).

Senast ändrat 14.11.2016