Strategisk plan för asylfrågor

Den här strategiska planen utgör färdplanen för kompletteringen av den andra etappen av det gemensamma europeiska asylsystemet (CEAS). Den är baserad på en tredelad strategi som fokuserar på harmoniseringen av skyddsnormer, praktiskt samarbete och solidaritet.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 17 juni 2008 – Strategisk plan för asylfrågor: Ett integrerat grepp på skyddsfrågor över hela EU [KOM(2008) 360 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Det här meddelandet presenterar den strategiska planen för kompletteringen av den andra fasen i skapandet av det gemensamma europeiska asylsystemet (CEAS). Planen är baserad på en tredelad strategi utformad för att uppnå de mål som CEAS har ställt upp, vilka är följande:

• garantera rätten till asyl för dem som behöver den;
• införa ett gemensamt asylförfarande;
• skapa en enhetlig status för både asyl och subsidiärt skydd;
• särskilt beakta genusaspekterna och sårbara gruppers behov;
• öka det praktiska samarbetet mellan medlemsstaterna;
• införa regler som fastställer medlemsstaternas ansvar, och mekanismer för solidaritet;
• garantera samstämmighet mellan asylområdet och andra politiska områden som inverkat på det internationella skyddet.

Förbättrade och harmoniserade normer för internationellt skydd

Den första etappen i skapandet av CEAS gjorde stora framsteg med avseende på lagstiftande instrument, men de önskade gemensamma spelreglerna har ännu inte skapats och det råder fortfarande stora skillnader med avseende på genomförandet av asylpolitik i medlemsstaterna. Kommission har följaktligen för avsikt att ändra den nuvarande lagstiftningen, nämligen:

• direktivet om mottagningsvillkor (RCD), genom att inrikta sig på den stora handlingsfrihet som medlemsstaterna har. En ändrad RCD bör föreskriva en ytterligare harmonisering och förbättring av normerna för mottagande, inklusive procedurmässiga skyddsgarantier gällande frihetsberövande;
• direktivet om asylförfaranden (ADP), i syfte att eliminera olikartad uppläggning av förfarandena i medlemsstaterna. Anpassningen av de här förfarandena kommer att garantera lika villkor för rätten till skydd i den Europeiska unionen (EU);
• direktivet om förutsättningarna för att anses vara i behov av skydd (QD), för att ta itu med de olika tolkningarna som medlemsstaterna har gjort av direktivet på grund av formuleringen av vissa bestämmelser. En ändrad version av QD kommer också att främja introduktionen av enhetliga statustyper.

Utöver en ändring av befintlig lagstiftning, kommer kommissionen även att överväga skapandet av nya instrument. Detta kommer att inbegripa mekanismer för överföring av skydd. Tillnämningen av nationella statustyper för skydd som inte täcks av den nuvarande EU-ramen kommer att undersökas.

Effektivt och underbyggt praktiskt samarbete

Asylbeslut inom EU tas på ett godtyckligt sätt på grund av en låg nivå av överensstämmelse i normer och de olika nationell praxis, och chansen att få skydd varierar enormt mycket från en medlemsstat till en annan. Det praktiska samarbetet måste följaktligen intensifieras samtidigt som lagstiftningen harmoniseras. Upprättandet av en Europeisk byrå för stöd till samarbete i asylfrågor (EASO), enligt förslag i Haagprogrammet och i Grönbok av den 6 juni 2007 om det framtida gemensamma europeiska asylsystemet, för att underbygga och samordna praktiska samarbetsåtgärder, har fått ett brett stöd. Kommission har på grund härav dragit igång en jämförbarhetsstudie, som kommer att utgöra grundvalen för ett lagförslag för skapandet av EASO.

Solidaritet och ansvar inom EU och relationerna med tredjeländer

Av solidariska skäl måste en gemensam lösning hittas för att ta itu med problem som kommer av det stora antal asylansökningar som vissa medlemsstater får ta emot på grund av geografiskt läge eller av andra skäl. De tidigare nämnda åtgärder som har föreslagits i den strategiska planen borde redan i sig harmonisera ansökningsreglerna så pass mycket att de asylsökandes sekundära flyttningar kommer att minska. Ansökningarna kommer därför att distribueras mer rättvist bland medlemsstaterna.

Kommissionen har dessutom för avsikt att ändra Dublinkonventionen och Eurodac, ändringarna inkluderar bland annat att ge medlemsstaternas myndigheter och den Europeiska polisbyrån (Europol) tillgång till Eurodac för brottsbekämpning.

Istället för ett nytt övergripande instrument för att säkra mer solidaritet bland medlemsstater ämnar kommissionen att upprätta ett antal mekanismer för solidaritet. För att uppnå detta föreslås följande:

• lansera en studie som utvärderar möjligheterna att handlägga asylansökningar gemensamt inom EU;
• fastställa vilka åtgärder som krävs för att tillfälligt suspendera tillämpningen av Dublinreglerna för överföring av asylsökande;
• skapa ett asylexpertteam som samordnas av EASO för att bistå medlemsstater i handläggningen av ansökningar;
• skjuta till bidrag för omfördelning inom EU, när det är nödvändigt, till dem som befinner sig under internationellt skydd.

För att ansvaret måste delas lika, och eftersom tredjeländer och första asylländer får ta emot ett mycket större antal flyktingar kommer EU att ge dessa länder mer ekonomiskt stöd för att stärka deras kapacitet att ge skydd. Integrationen av kapacitetsuppbyggnad för asyl i utvecklingssamarbete kommer också att fortsätta.

För att verkligen engagera sig för solidariteten i sina externa relationer föreslår kommissionen att EU fokuserar på följande saker för att främja skyddet av flyktingar:

• regionala skyddsprogram, vilka, på grundval av en utvärdering som ska göras under 2008, kommer att göras om till regionala fleråriga handlingsplaner;
• vidarebosättning, om vilket kommissionen kommer att lämna in ett förslag för att utveckla det till ett effektivt skyddsverktyg i hela EU;
• bättre hantering av tillströmningen av asylsökande, för vilket kommissionen kommer att undersöka användningen av förfaranden för skyddad inresa för att göra det möjligt att skilja på personer som behöver skydd och andra typer av migranter innan de anländer till ett potentiellt värdlands gräns. Under 2009 kommer dessutom kommissionen även att lansera en studie i samarbete med FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) avseende möjligheten att handlägga asylansökningar gemensamt utanför EU.

Bakgrund

Skapandet av CEAS drogs igång efter det att Amsterdamfördraget hade trätt i kraft 1999, och på basis av slutsatserna från det Europeiska rådet i Tammerfors av den 15-16 oktober 1999. Målet med den första etappen (1999-2005) var att harmonisera medlemsstaternas rättsliga ramar för asyl baserat på gemensamma miniminormer. Målen för den andra etappen av CEAS upprättades av Haagprogrammet.

Senast ändrat den 17.05.2011