Sjätte ramprogrammet (2000-2006): Nanoteknik och nanovetenskap

Detta speciella program syftar till att hjälpa Europa att skaffa den kapacitet som krävs för att utveckla och utnyttja nanoteknik och nanovetenskap i syfte att ta fram nya material, apparater eller system för kontroll av frågan på atomskalenivå

RÄTTSAKT

Rådets beslut 2002/835/EG av den 30 september 2002 om antagandet av ett särskilt program för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration: "Att strukturera det europeiska området för forskningsverksamhet" (2002-2006) [Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 294 av den 29.10.2002].

SAMMANFATTNING

Nanoteknik är manipulering av atomer eller molekyler för tillverkning av material, apparater och ny teknik. Det handlar om att atom för atom, molekyl för molekyl på nanonivå bygga nya apparater med mycket speciella egenskaper. Principen för nanotekniken är enkel: i stället för att minska materialet så mycket det går, bryter man ut den minsta delen ur materialet.

Människan har sedan urminnes tider utvunnit olika ämnen ur jorden för att utsätta dem för förändringar, uppvärmning och tryck, sammanfoga dem osv. För allt detta går det åt mycket energi samtidigt som stora mängder avfall produceras. Dagens industriproduktion är baserad på den här produktionsprincipen.

Nanotekniken använder däremot enskilda atomer direkt. Genom att manipulera dessa och tillämpa metoder för att förena dem kan man bilda grupper av atomer i syfte att tillverka nanomaterial och nanomaskiner.

Nanoteknik (ordet "nano" härstammar från grekiska "nannos" som betyder dvärg) kräver enorma forskningsinsatser, både grundforskning och tillämpad forskning, inom en lång rad områden: genomik och bioteknik, hållbar utveckling, livsmedelssäkerhet, aeronautik, hälsovård osv.

Nanotekniken har inte bara oerhört stor teknisk och industriell betydelse som drivkraft för den ekonomiska konkurrenskraften, utan är också en enorm utmaning intellektuellt, kulturellt och utbildningsmässigt.

Det finns tre huvudsakliga forskningsområden inom nanotekniken:

• Nanoelektronik: med hjälp av nanoelektronik kan man tillverka datorer med betydligt högre kapacitet, vilka kan användas i hushållsmaskiner och inom industrin.
• Nanobioteknik: nanobiotekniken används inom hälso- och sjukvården för att tillverka biosensorer, biologiska material och andra maskiner för behandling av framför allt cancer och hjärt- och kärlsjukdomar.
• Nanomaterial: används vid framställning av solenergimaterial, optik osv.

Budgeten i det sjätte ramprogrammet för detta prioriterade område uppgår till 1 300 miljoner euro och åtgärderna genomförs inom följande tre stora områden:

A) Nanoteknik och nanovetenskap

Nanoteknik och nanovetenskap utgör en ny metod inom materialvetenskapen och materialtekniken. Det finns en enorm potential för nanoteknik på den internationella marknaden och det är viktigt att EU inte förlorar sin konkurrensfördel. Målet är att främja bildandet av en europeisk nanoteknikindustri och gynna utvecklingen inom de befintliga sektorerna:

• Tvärvetenskaplig långsiktig forskning för att öka kunskapen om processtyrning och utveckling av forskningsverktyg.
• Supra- och makromolekylärstrukturer.
• Konstruktionsteknik på nanonivå för framställning av material.
• Utveckling av teknik och instrument för kontroll och styrning.
• Tillämpningar inom områden som hälsa, kemi, energi och miljö.

B) Kunskapsbaserade multifunktionella material

Nya material som erbjuder nya funktioner och bättre prestanda kommer att vara drivkrafterna bakom den tillämpade industriinnovationen inom områden som transport, energi, medicin, elektronik och byggsektorn.

• Utveckling av grundläggande kunskaper.
• Teknik för framställning och omvandling av multifunktionella material.
• Stödteknik.

C) Nya produktionsprocesser och produktionsanordningar

Målet är att utveckla system för industrin för att få fram bästa livscykelprestanda för produkter ("från vaggan till graven"), för produktion, användning och effektiv återanvändning av produkter samt införa modeller för bättre organisation och förvaltning.

• Utveckling av nya processer och flexibla och intelligenta tillverkningssystem som integrerar framstegen inom virtuell framställning, högprecisionsteknik osv.
• Systemforskning för hållbar hantering av avfall, minskad förbrukning av basprodukter, mindre föroreningar osv.
• Optimering av livscykelprestandan för industrins system, produkter och tjänster för att minska mängden miljöfarliga ämnen.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Meddelande från kommissionen - Mot en europeisk strategi för nanoteknik [KOM(2004) 338 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

Senast ändrat den 04.01.2007