En strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020

Europeiska unionen (EU) antar en strategi för att skydda och förbättra den biologiska mångfalden i Europa under nästa decennium. Denna strategi definierar sex mål som täcker de främsta orsakerna till förlust av biologisk mångfald och kommer att göra det möjligt att bidra till att minska den hårda pressen på naturen.

SAMMANFATTNING

Den nuvarande strategin syftar till att stoppa förlusten av biologisk mångfald och skadorna på ekosystemen inom Europeiska unionen (EU) fram till 2020 genom att ange sex prioriterade mål. Denna strategi utgör en integrerad del av strategin Europa 2020, särskilt av flaggskeppsinitiativet med titeln ”Ett resurseffektivt Europa”.

Mål 1: bevara och återbilda naturen

EU bör se till en bättre uppföljning av ” Fågeldirektivet” och ”Habitatdirektivet”. Dessa två direktiv utgör ryggraden i EU:s politik när det gäller biologisk mångfald. Ända tills nu har de givit goda resultat, så som inrättandet av Natura 2000, världens största nätverk av skyddade områden som omfattar mer än 750 000 km2. Framgångarna är emellertid ännu otillräckliga för att nå en gynnsam bevarandestatus för livsmiljöer och arter av vikt för Europa. För att uppnå det första målet i den nuvarande strategin, bör EU-länderna se till att bättre tillämpa den existerande lagstiftningen. Särskilt bör de se till att förvalta och återställa Natura 2000-områdena och investera nödvändiga resurser i dem. Dylika aktioner kommer att bidra till att stoppa förlusten av biologisk mångfald och till att den återställs fram till 2020.

Mål 2: bevara och förbättra ekosystem och ekosystemtjänster

I EU har åtskilliga ekosystem och deras tjänster skadats, huvudsakligen på grund av markfragmentering. Mål 2 är inriktat på att bibehålla och förstärka ekosystemens tjänster och återställa de skadade ekosystemen (minst 15 % till 2020), genom att införliva grön infrastruktur i planeringen av markanvändning.

Den 6 maj 2013 utfärdade kommissionen ett meddelande om grön infrastruktur, som särskilt beskriver de viktiga delarna i EU:s framtida strategi på detta område, däribland:

—	att främja grön infrastruktur på aktuella politiska områden (sammanhållningspolitik, klimatförändringar och miljö, hälso- och konsumentfrågor, den gemensamma jordbrukspolitiken etc.),

—	att förbättra information, kunskap och förnyelse för att uppmuntra till införandet av grön infrastruktur,

—	att förbättra tillgången till finansiering för projekt för grön infrastruktur,

—	att studera genomförbarheten för projekt för grön infrastruktur i hela EU.

Till 2015 kommer också kommissionen att föreslå ett initiativ som syftar till att förebygga varje nettoförlust för ekosystemen och ekosystemtjänsterna.

Mål 3: säkerställa ett hållbart jordbruk och skogsbruk

De instrument som omfattas av den gemensamma jordbrukspolitiken bör kunna bidra till att utvidga brukade områden till gräsmark, åkermark och fleråriga grödor genom åtgärder för biologisk mångfald senast 2020.

Skogsbruksplaner eller motsvarande instrument kommer att införas för samtliga skogar som är offentligt ägda över en viss storlek senast 2020. De bör garantera ett hållbart skogsbruk för att få tillgång till finansiering i enlighet med EU:s politik för landsbygdsutveckling.

De åtgärder som antas för att skapa en hållbar förvaltning i dessa två områden bör även bidra till förverkligandet av målen 1 och 2 i strategin.

Mål 4: säkerställa en hållbar användning av fiskeresurserna

Åtgärderna som antagits inom ramen för den gemensamma fiskepolitiken bör leda till att den maximala hållbara avkastningen uppnås senast 2015. För detta är det viktigt att lyckas göra en ålders- och storleksfördelning som vittnar om ett friskt bestånd. Tack vare en fiskeförvaltning utan några betydande negativa effekter på andra bestånd, arter och ekosystem, kan det bli möjligt att uppnå en god miljöstatus senast 2020, i enlighet med ramdirektivet om en marin strategi.

Mål 5: bekämpa invasiva främmande arter

Med undantag för lagstiftning om användning av främmande och lokalt frånvarande arter i vattenbruk, finns det ingen bestämd, övergripande EU-politik för att kämpa mot de invasiva främmande arterna. Och likväl utgör dessa arter ett betydande hot mot den biologiska mångfalden i Europa. Det är alltså nödvändigt att katalogisera dem, isolera dem och utrota dem, och att kontrollera deras införsel för att undvika att nya arter uppstår. Till detta ändamål kommer kommissionen att åtgärda politiska brister i bekämpandet av de invasiva främmande arterna genom att utarbeta en särskild rättsakt.

Mål 6: lösningar på den globala krisen för den biologiska mångfalden

EU bör intensifiera sin medverkan i kampen mot förlusten av biologisk mångfald på global nivå genom att hålla de åtaganden man tog under den 10:e konferensen mellan parterna i FN:s konvention om biologisk mångfald som hölls 2010 i Nagoya. Under denna konferens åtog sig EU att:

—	uppnå de mål som fastställdes genom den globala strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020,

—	genomföra Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning, vilket är fogat till konventionen om biologisk mångfald (ABS-protokollet), samt

—	mobilisera resurser för extra finansering i nivå med utmaningen för det globala skyddet av biologisk mångfald.

Sammanhang

Strategin är svaret på två stora åtaganden som togs av EU:s ledare i mars 2010, nämligen att stoppa förlusten av biologisk mångfald inom EU senast 2020 och att skydda, utvärdera och återställa den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna inom EU senast 2050.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (KOM(2011) 244 slutlig, 3.5.2011)

RELATERADE RÄTTSAKTER

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Grön infrastruktur (GI) – Att stärka Europas naturkapital (COM(2013) 249 final, 6.5.2013).

Senast ändrat 21.09.2015