EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 15.4.2016
COM(2016) 207 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1185/2003 om avlägsnande av hajfenor ombord på fartyg, ändrad genom förordning (EU) nr 605/2013, och om den internationella utvecklingen på detta område
Rapport till Europaparlamentet och rådet
om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1185/2003 om avlägsnande av hajfenor ombord på fartyg, ändrad genom förordning (EU) nr 605/2013, och om den internationella utvecklingen på detta område
1.Grund för denna rapport
Genom rådets förordning (EG) nr 1185/2003 om avlägsnande av hajfenor ombord på fartyg
föreskrevs ett generellt förbud mot bruket av så kallat hajfensfiske, där fenorna skärs av och resten av hajen kastas tillbaka i havet. Enligt denna förordning kan medlemsstaterna utfärda särskilda fisketillstånd för bearbetning av hajar ombord. För att förebygga hajfensfiske fastställdes det i förordningen ett så kallat viktförhållande mellan fenor och kroppar för bearbetade hajar.
Förordningen ändrades genom förordning (EU) nr 605/2013.
Följande anges i artikel 6 i förordningen: ”Om fartyg som för en medlemsstats flagg fångar, behåller ombord, omlastar eller landar hajar, ska flaggmedlemsstaten […] varje år sända en utförlig rapport till kommissionen om genomförandet av den här förordningen […]. Efter det att medlemsstaterna har lämnat den andra årliga rapporten […] ska kommissionen senast den 1 januari 2016 lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om hur denna förordning fungerar och om den internationella utvecklingen på detta område.” Denna rapport uppfyller det rapporteringskravet.
2.Medlemsstaternas rapportering
Användning av särskilda fisketillstånd till 2013
Enligt förordning (EG) nr 1185/2003 måste medlemsstater som tillåter avlägsnande av hajfenor från döda hajar ombord på fartyg rapportera antalet särskilda tillstånd som de utfärdar för detta ändamål varje år. En översikt av de tillstånd som utfärdats av de medlemsstater som utnyttjade denna möjlighet enligt den gamla förordningen presenteras i tabell 1 och diagram 1 i bilagan.
Medlemsstaternas rapportering för 2013 och 2014
Om fartyg som för en medlemsstats flagg fångar, behåller ombord, omlastar eller landar hajar, ska flaggmedlemsstaten varje år sända en rapport till kommissionen om genomförandet av den här förordningen under det föregående året. Detta inbegriper en beskrivning av flaggmedlemsstatens övervakning och efterlevnad av förordningen, och särskilt uppgifter om följande:
Antalet landningar av hajar.
Antalet utförda inspektioner samt datum och plats för dessa.
Antal och typ av konstaterade överträdelser samt den påföljd som tillämpats vid varje överträdelse.
De totala landningarna per art (vikt/antal) och per hamn.
Tre kustmedlemsstater – Kroatien, Italien och Rumänien – lämnade inte in rapporter för vare sig 2013 eller 2014. Flera andra medlemsstater lämnade endast in en rapport om genomförandet av förordningen antingen 2013 eller 2014. En översikt över de uppgifter som lämnats av alla medlemsstater ges i tabell 2 i bilagan. Dessa rapporter finns tillgängliga online om den berörda medlemsstaten inte hade invändningar mot offentliggörandet.
I volym rapporterar sju medlemsstater landningar på mer än 50 ton 2013. Två medlemsstater skiljer sig från de andra (Spanien, med över 60 000 ton, och Frankrike, med över 15 000 ton). Hälften av de medlemsstater som tidigare hade utfärdat särskilda fisketillstånd som tillåter bearbetning av hajar ombord rapporterade inga hajfångster för sina flottor.
Spanien och Portugal har de högsta volymerna per landning (tabell 3, diagram 2). För 2013 anges en uppdelning av rapporterade volymer per art och medlemsstat i tabell 4. Om man tittar närmare på blåhaj – en art vars fenor det finns en marknad för – har de spanska och portugisiska flottorna de högsta andelarna räknat i volym (diagram 3).
När det gäller inspektionsintervallet finns det vissa olikheter mellan medlemsstaterna (tabell 5, diagram 4). För 2013 rapporterade t.ex. Malta i genomsnitt 84 inspektioner per 100 landningar medan Frankrike rapporterade 0,2. Bland de medlemsstater som tidigare hade utfärdat särskilda fisketillstånd för bearbetning av hajar ombord rapporterade Litauen och Estland inga inspektioner av fiskefartyg.
Över 4 400 inspektioner rapporterades för 2013, under vilka fyra fall av överträdelser upptäcktes: Cypern rapporterade ett fall där en blåhaj utan fenor påträffats på ett fartyg, Frankrike ett fall av hajfensfiske av ett venezuelanskt fartyg, Spanien ett fall av hajfensfiske av ett portugisiskt fartyg, och Storbritannien ett fall där två hajar flåddes till havs.
Spanien lämnade in kompletterande upplysningar med en bedömning av förordningens ekonomiska effekter på den spanska långrevsflottan.4 En analys som kommissionens avdelningar genomförde av de relevanta flottsegmenten med användning av de rapporterade kostnaderna för anpassning till kraven i den nya förordningen visar att det största flottsegmentet (räknat i antal fartyg och anställda) fortfarande kan bedriva sin verksamhet med rimliga vinstmarginaler. För segment som redan går med förlust kan anpassningskostnaderna förvärra deras ekonomiska problem.
3.Internationell utveckling
För att förbättra bevarandet av hajar och främja lika villkor för unionens flottar fortsätter kommissionen att främja en policy för landning av hajar med fenorna naturligt fästade vid kroppen i regionala fiskeriförvaltningsorganisationer och organ, såsom Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) och relevanta internationella forum.
EU verkar också starkt för genomförandet av resolutionen om hållbart fiske från FN:s generalförsamling, där FN uppmanar staterna att omedelbart vidta samordnade åtgärder för att förbättra genomförandet och efterlevnaden av befintliga bestämmelser från regionala fiskeriförvaltningsorganisationer eller åtgärder för att reglera hajfiske och oavsiktlig hajfångst.
4.Slutsats
Medlemsstaternas inlämnande av årliga rapporter enligt förordningen har varit ofullständigt, eftersom endast 14 av de 23 kustmedlemsstaterna skickade in fullständiga rapporter om genomförandet av förordningen både 2013 och 2014. Tre kustmedlemsstater lämnade inte in någon rapport alls, trots flera påminnelser från kommissionen. Alla medlemsstater som tidigare hade utfärdat särskilda fisketillstånd för bearbetning av hajar ombord lämnade dock in minst en rapport om genomförandet av förordningen. Medlemsstaterna rapporterade även uppgifter i olika utsträckning och i olika format.
Med förbehållet att uppgifterna är ofullständiga kan vissa begränsade slutsatser dras av rapporteringen. De inlämnade rapporterna tyder på att storskaligt hajfiske främst bedrivs av fartyg från två medlemsstater. Antalet överträdelser som konstaterats vid de inspektioner som utförts av de medlemsstater som lämnade in de begärda uppgifterna till kommissionen, inklusive de två viktigaste medlemsstaterna, verkar vara mycket begränsat.
Kommissionen är medveten om de farhågor som en av medlemsstaterna uppmärksammar i sin rapport. Vissa medlemsstater och berörda parter uttryckte liknande farhågor under det tidigare offentliga samrådet, dvs. att genomförandet av förordningen försvårar hanteringen av slaktkroppar och medför extrakostnader för de berörda fartygen. Kommissionen kommer att fortsätta att övervaka situationen och dess ekonomiska konsekvenser. Sådana svårigheter kan i viss utsträckning hanteras genom befintliga instrument, inklusive instrumenten inom Europeiska havs- och fiskerifonden, för att bidra till att hitta praktiska lösningar på de svårigheter som uppmärksammats. Kommissionen anser också att det är viktigt att aktivt främja en policy för landning av hajar med fenorna naturligt fästade vid kroppen på internationell nivå enligt rådets begäran, för att öka det internationella stödet och på så sätt bidra till mer likvärdiga villkor, även om EU:s förslag inte antas.