23.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 242/8

---

Riktlinjer för olika aspekter av tillämpningen av artikel 8.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 141/2000: Omprövning av perioden med ensamrätt på marknaden för särläkemedel

(2008/C 242/07)

1.   INLEDNING

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 141/2000 av den 16 december 1999 om särläkemedel (1) trädde i kraft den 28 april 2000. I förordningen fastställs ett gemenskapsförfarande för klassificering av läkemedel som särläkemedel. I förordningen föreskrivs också stimulansåtgärder för forskning, utveckling och försäljning av klassificerade särläkemedel.

I enlighet med artiklarna 3.2 och 8.4 i förordning (EG) nr 141/2000 antog kommissionen förordning (EG) nr 847/2000 av den 27 april 2000 om tillämpningsföreskrifter för klassificeringen av läkemedel som särläkemedel och om definitionen av uttrycken ”liknande läkemedel” och ”klinisk överlägsenhet” (2).

Efter tre års tillämpning av förordning (EG) nr 141/2000 offentliggjorde kommissionen i juli 2003 ett meddelande (3) med allmänna synpunkter på vissa frågor rörande förordningens tillämpning.

I enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 141/2000 antog kommissionen i juni 2006 en allmän rapport om de erfarenheter som gjorts till följd av tillämpningen av förordning (EG) nr 141/2000 (4).

I dessa riktlinjer anges de allmänna principerna och förfarandena för omprövning av perioden med ensamrätt på marknaden för särläkemedel, som kan förkortas till sex år. Riktlinjerna kommer att uppdateras i takt med nya erfarenheter till följd av tillämpningen av artikel 8.2 i förordning (EG) nr 141/2000 (5).

2.   BAKGRUND OCH RÄTTSLIG GRUND

Klassificeringen av särläkemedel sker i enlighet med artiklarna 3 och 5 i förordning (EG) nr 141/2000. Klassificeringskriterierna fastställs i artikel 3.1, där följande anges:

”Ett läkemedel skall klassificeras som särläkemedel om dess sponsor kan påvisa

a)

att läkemedlet är avsett för att diagnostisera, förebygga eller behandla livshotande tillstånd eller tillstånd med kronisk funktionsnedsättning och som högst fem av 10 000 personer i gemenskapen lider av vid ansökningstillfället (det s.k. prevalenskriteriet), eller att det är avsett för att diagnostisera, förebygga eller behandla livshotande, svårt funktionsnedsättande eller allvarliga och kroniska tillstånd inom gemenskapen och att det utan stimulansåtgärder inte är troligt att en försäljning av läkemedlet inom gemenskapen skulle generera tillräcklig avkastning för att motivera den nödvändiga investeringen, och

b)	att det inte finns någon tillfredsställande metod som godkänts inom gemenskapen för att diagnostisera, förebygga eller behandla det aktuella tillståndet eller, om det finns en sådan metod, att läkemedlet kommer att vara till stor nytta för dem som lider av detta tillstånd.” (fetstil tillagd).

Om ett godkännande för försäljning beviljas för ett särläkemedel i samtliga medlemsstater får gemenskapen och medlemsstaterna, i enlighet med artikel 8.1 i förordning (EG) nr 141/2000, under en period på tio år (6) inte godta någon annan ansökan om godkännande för försäljning, bevilja något godkännande för försäljning eller tillmötesgå en ansökan om att utvidga ett befintligt godkännande för försäljning för ett liknande läkemedel för samma behandlingsindikation.

Enligt artikel 8.2 i förordningen kan perioden dock förkortas till sex år (7) om det i slutet av det femte året kan fastställas att det aktuella läkemedlet inte längre uppfyller klassificeringskriterierna i artikel 3, bland annat om det framgår av tillgängliga uppgifter att produkten är tillräckligt lönsam för att ensamrätt på marknaden inte längre är motiverad.

Artikel 8.5 utgör den rättsliga grunden för kommissionen att utarbeta detaljerade riktlinjer för tillämpningen av artikel 8. Föreliggande riktlinjer uppfyller delvis detta krav eftersom de specifikt gäller artikel 8.2.

3.   ALLMÄNNA PRINCIPER FÖR OMPRÖVNING I ENLIGHET MED ARTIKEL 8.2

Omprövningen i artikel 8.2 ska göras på grundval av information som lämnas av en medlemsstat om en specifik klassificering av ett läkemedel som särläkemedel. Förfarandet i artikel 8.2 är inte avsett att systematiskt användas för alla klassificerade särläkemedel. Tvärtom bör medlemsstaterna informera Europeiska läkemedelsmyndigheten (nedan kallad myndigheten) endast om de har tillräckliga indikationer på att klassificeringskriterierna inte längre uppfylls, och då är de skyldiga att göra det. Omprövningsförfarandet i artikel 8.2 ska bara användas i undantagsfall.

Om och när förfarandet sätts igång av en medlemsstat, gör läkemedelsmyndighetens kommitté för särläkemedel (nedan kallad kommittén) en bedömning, i enlighet med förfarandet i artikel 5.4–5.8 i förordning (EG) nr 141/2000. Kommittén avger ett yttrande om huruvida ensamrätten på marknaden bör behållas eller förkortas. För varje produkt kommer alla godkända behandlingsindikationer inom ramen för samma klassificering som särläkemedel att bedömas enligt samma förfarande.

Kommitténs omprövning av ensamrätten på marknaden bygger i ett första steg på en uppsättning kriterier som legat till grund för klassificeringen i enlighet med artikel 3 i förordningen. Perioden med ensamrätt på marknaden förkortas inte till sex år, om kriterierna för klassificering fortfarande uppfylls i slutet av det femte året. Om de ursprungliga kriterierna inte längre uppfylls gör kommittén i steg 2 i bedömningen även en omprövning av situationen för varje berörd produkt i fråga om de andra klassificeringskriterierna i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 141/2000.

Riktlinjerna i punkt 5 nedan bör läsas tillsammans med de befintliga bestämmelserna och riktlinjerna när det gäller de faktorer som bör beaktas vid en första bedömning av klassificeringskriterierna och den relevanta dokumentationen, och vid en förnyad bedömning av klassificeringskriterierna innan godkännande för försäljning beviljas. Dessa faktorer och dokumentationen används på motsvarande sätt när det görs en omprövning av perioden med ensamrätt på marknaden. De fastställs framför allt i följande dokument:

—	förordning (EG) nr 847/2000 och kommissionens meddelande från 2003, se ovan, som innehåller olika regler om utvärderingen av klassificeringskriterierna,

—

riktlinjer om format för och innehåll i ansökningarna om klassificering som särläkemedel och om överföring av klassificeringar mellan sponsorer (Guideline on the format and content of applications for designation as orphan medicinal products and on the transfer of designations from one sponsor to another) (8), som innehåller praktiska råd om hur man får in underlag som styrker att klassificeringskriterierna är uppfyllda.

Efter att kommissionen har fått yttrandet antar den ett beslut, i enlighet med förfarandet i artikel 5.8 i förordning (EG) nr 141/2000. Om det beslutas att perioden för ensamrätt på marknaden ska förkortas stryks den berörda produkten ur gemenskapens register över särläkemedel, i enlighet med artikel 5.12 i förordning (EG) nr 141/2000.

Läkemedelsmyndighetens och kommissionens utvärdering av produkten görs i allmänhet i slutet av det femte året efter godkännandet för försäljning i alla medlemsstater. Om produkten efter denna utvärdering fortfarande klassificeras som ett särläkemedel behöver man inte göra några fler omprövningar mellan det sjätte året och slutet av perioden för ensamrätt på marknaden.

4.   INFORMATION FRÅN EN MEDLEMSSTAT

Enligt artikel 8.2 i förordning (EG) nr 141/2000 ska en medlemsstat underrätta myndigheten om att det kriterium utifrån vilket ensamrätten på marknaden beviljats möjligen inte längre uppfylls.

Enligt artikel 8.2 i förordning (EG) nr 141/2000 kan perioden med ensamrätt på marknaden förkortas om det i slutet av det femte året med ensamrätt på marknaden kan styrkas att kriterierna inte uppfylls. För att medlemsstaternas information ska kunna behandlas inom denna tidsfrist uppmanas medlemsstaterna att lämna informationen senast i slutet av det fjärde året med ensamrätt på marknaden.

Medlemsstaten i fråga bör ange skälet till dess ifrågasättande och lämna relevanta upplysningar om varför minst ett av de ursprungliga klassificeringskriterierna för det berörda särläkemedlet möjligen inte längre uppfylls. När medlemsstaten förbereder informationen till myndigheten får den använda uppgifter som användes till stöd för den ursprungliga klassificeringen och som finns hos myndigheten.

5.   MYNDIGHETENS BEDÖMNING

Efter att myndigheten har fått information från en eller flera medlemsstater i enlighet med artikel 8.2 i förordning (EG) nr 141/2000 ska den underrätta kommissionen och innehavaren av godkännandet för försäljning innan förfarandet för bedömning inleds. Innehavaren av godkännandet för försäljning ska få ta del av medlemsstatens motivering till att minst ett av de kriterier som ligger till grund för ensamrätten på marknaden möjligen inte längre uppfylls. Innehavaren ska ges möjlighet att skriftligen lämna sina synpunkter och relevanta upplysningar och kan bli hörd av kommittén.

Kommittén avger ett yttrande efter bedömningen där den motiverar om produkten fortfarande ska klassificeras som ett särläkemedel eller inte. Vid bedömningen gör kommittén en omprövning av de berörda klassificeringskriterierna med utgångspunkt i tillgänglig information, särskilt information från sponsorn och den berörda medlemsstaten. Om den tillgängliga dokumentationen inte räcker till för att det med rimlig säkerhet kan avgöras om klassificeringskriterierna fortfarande uppfylls eller inte, rekommenderar kommittén att perioden med ensamrätt på marknaden inte förkortas.

Bedömningen görs i två steg. I steg 1 (se 5.1 nedan) gör kommittén en omprövning av de ursprungliga klassificeringskriterierna. Om de ursprungliga klassificeringskriterierna fortfarande uppfylls avger kommittén ett yttrande med en rekommendation om att perioden med ensamrätt på marknaden inte förkortas.

Om de ursprungliga kriterierna inte längre uppfylls vidtar steg 2 (se 5.2 nedan): efter att kommittén fått den information som krävs från sponsorn prövar den om de andra klassificeringskriterierna i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 141/2000 uppfylls.

Om de andra klassificeringskriterierna i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 141/2000 uppfylls avger kommittén ett yttrande med en rekommendation om att perioden med ensamrätt på marknaden inte förkortas.

Om inte något av klassificeringskriterierna i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 141/2000 uppfylls avger kommittén ett yttrande med en eventuell rekommendation om att perioden med ensamrätt på marknaden förkortas.

5.1   Steg 1

Kommittén gör en omprövning av de ursprungliga klassificeringskriterierna, dvs. kriteriet i artikel 3.1 a och kriteriet i artikel 3.1 b i förordning (EG) nr 141/2000, som låg till grund för klassificeringen som särläkemedel.

5.1.1   Alternativa kriterier i artikel 3.1 a i förordning (EG) nr 141/2000

5.1.1.1   Produkter som ursprungligen klassificerats på grundval av prevalenskriteriet

För produkter som ursprungligen klassificerats som särläkemedel på grundval av prevalenskriteriet i artikel 3.1 a första stycket inkluderar myndighetens bedömning en utvärdering av prevalensen av sjukdomstillståndet vid tiden för omprövningen av ensamrätten på marknaden.

Prevalensen i gemenskapen för det klassificerade sjukdomstillstånd omprövas på samma grunder som användes vid klassificeringen.

Sponsorn anmodas att tillhandahålla en kritisk granskning av eventuella förändringar i den beräknade prevalensen av ett sjukdomstillstånd, som också omfattar en diskussion om produktens inverkan på prevalensen jämfört med en naturlig utveckling av sjukdomsprevalensen. Den beräknade prevalensen kan i princip öka över tiden, antingen därför att prevalensen tidigare har underskattats (t.ex. görs det nu bättre beräkningar tack vare ökande medvetenhet om sjukdomstillståndet) eller därför att den faktiska prevalensen av sjukdomstillståndet har ökat (t.ex. genom ökad utbredning eller ökad överlevnad).

Att patienterna överlever längre tack vare läkemedlet får inte användas som skäl för att förkorta perioden för ensamrätt på marknaden. Men om prevalensen av sjukdomstillståndet ökar därför att fler överlever till följd av andra framsteg i sjukdomsbehandlingen som inte direkt har att göra med produkten eller beror på ökad utbredning, bör ökningen beaktas.

5.1.1.2   Produkter som ursprungligen klassificerats på grundval av kriteriet om otillräcklig avkastning på investeringen

För produkter som ursprungligen klassificerats på grundval av kriteriet om otillräcklig avkastning på investeringen i artikel 3.1 a andra stycket använder myndigheten samma metoder vid omprövningen av ensamrätten på marknaden som vid klassificeringen.

Det kriterium som användes i enlighet med artikel 3.1 a vid klassificeringen var ”att det utan stimulansåtgärder inte är troligt att en försäljning av läkemedlet inom gemenskapen skulle generera tillräcklig avkastning för att motivera den nödvändiga investeringen” (kursivering tillagd). Kriteriet baseras alltså på en prognos om att den förväntade avkastningen knappast kan motivera den investering som krävs. Kriteriet är uppfyllt om det är osannolikt att en sponsor skulle vara beredd att göra investeringen eftersom den förväntade avkastningen inte är tillräckligt stor för att uppväga sponsorns risker.

Motsvarande kriterium vid omprövningen av ensamrätten på marknaden bör bygga på samma principer. Därför skulle kriteriet fortfarande anses vara uppfyllt om försäljningen av läkemedlet i gemenskapen utan stimulansåtgärder inte genererar en tillräckligt stor avkastning på investeringen för att uppväga de risker som tagits eller kommer att tas av sponsorn. Om avkastningen på investeringen är otillräcklig efter avdrag för de ekonomiska fördelarna till följd av stimulansåtgärderna i enlighet med förordningen, förkortas inte perioden för ensamrätt på marknaden.

5.1.2   Alternativa kriterier i artikel 3.1 b i förordning (EG) nr 141/2000

För kriterierna i artikel 3.1 b – avsaknad av en tillfredsställande metod eller stor nytta – tar myndigheten hänsyn till alla de förändringar rörande behandling, förebyggande åtgärder eller diagnos av patienter inom ramen för det klassificerade sjukdomstillståndet som skett efter att godkännandet för försäljning beviljades.

Sponsorn kan åläggas att tillhandahålla en kritisk granskning av sin produkt vid omprövningen av ensamrätten på marknaden. Den kritiska granskningen ska innehålla alla tillgängliga uppgifter, t.ex.

—	resultat av jämförande studier,

—	en omfattande och balanserad litteratursammanställning,

—	marknadsundersökningar, eller

—	patientundersökningar.

Sponsorerna behöver dock inte ta fram nya uppgifter med jämförelser med andra behandlingar/behandlingsmetoder som har blivit tillgängliga sedan godkännandet för försäljning beviljades för den klassificerade produkten.

5.1.2.1   Produkter som ursprungligen klassificerats på grundval av kriteriet att det inte finns någon tillfredsställande metod

För produkter som ursprungligen klassificerats på grundval av att det inte fanns någon tillfredsställande metod (artikel 3.1 b första delen) omfattar den information som sponsorn kan åläggas lämna en kritisk granskning av produktens roll för behandling, diagnos eller förebyggande behandling av patienter inom ramen för den godkända behandlingsindikationen vid tiden för omprövningen av ensamrätten på marknaden.

5.1.2.2   Produkter som ursprungligen klassificerats på grundval av kriteriet om stor nytta

För produkter som ursprungligen klassificerats på grundval av kriteriet om stor nytta (artikel 3.1 b andra delen) omfattar den information som sponsorn kan åläggas lämna en kritisk granskning av att produkten fortfarande är till stor nytta vid det klassificerade sjukdomstillståndet, i jämförelse med nyttan av de metoder för behandling, diagnos och förebyggande som finns vid tiden för omprövningen av ensamrätten på marknaden.

5.1.3   Kommitténs yttrande

Om kommittén drar slutsatsen att de ursprungliga klassificeringskriterierna fortfarande uppfylls rekommenderar den att perioden med ensamrätt på marknaden inte förkortas.

5.2   Steg 2

Om kommittén anser att de ursprungliga klassificeringskriterierna inte längre uppfylls ges sponsorn möjlighet att visa att ensamrätten på marknaden kan behållas på grundval av de andra klassificeringskriterierna i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 141/2000. Sponsorn anmodas då att till myndigheten lämna alla uppgifter som är nödvändiga för detta.

5.2.1   Alternativa kriterier i artikel 3.1 a i förordning (EG) nr 141/2000

Om den ursprungliga klassificeringen grundades på prevalenskriteriet och det konstateras att detta kriterium inte längre uppfylls, gör kommittén en bedömning av avkastningen på investeringen vid tiden för omprövningen av ensamrätten på marknaden.

Om den ursprungliga klassificeringen däremot grundades på kriteriet om avkastning på investeringen och det konstateras att detta kriterium inte längre uppfylls, gör kommittén en bedömning av produktens förekomst vid tiden för omprövningen av ensamrätten på marknaden.

5.2.2   Alternativa kriterier i artikel 3.1 b i förordning (EG) nr 141/2000

Om den ursprungliga klassificeringen grundades på kriteriet att det inte finns någon tillfredsställande metod och det konstateras att detta kriterium inte längre uppfylls, gör kommittén en bedömning av om produkten är till stor nytta vid tiden för omprövningen av ensamrätten på marknaden.

Om den ursprungliga klassificeringen däremot grundades på kriteriet om stor nytta och det konstateras att detta kriterium inte längre uppfylls, finns det normalt sett inget omprövningsalternativ. Kommittén gör dock i undantagsfall en bedömning av om det inte finns någon tillfredsställande metod vid tiden för omprövningen av ensamrätten på marknaden, t.ex. om en metod som fanns vid tiden för klassificering därefter har blivit oanvändbar.

5.2.3   Kommitténs yttrande

Om kommitténs bedömning i steg 2 visar att de alternativa klassificeringskriterierna i artikel 3.1 a och 3.1 b uppfylls, avger kommittén ett yttrande med en rekommendation om att perioden med ensamrätt på marknaden inte förkortas.

Om det efter bedömningarna i steg 1 och steg 2 visar sig att varken de ursprungliga eller alternativa klassificeringskriterierna i artikel 3.1 a och artikel 3.1 b uppfylls, avger kommittén ett yttrande som kan innehålla en rekommendation om att perioden med ensamrätt på marknaden ska förkortas. Ett av de relevanta kriterier som ligger till grund för kommitténs beslut att rekommendera eller inte rekommendera en förkortning av perioden för ensamrätt på marknaden är i vilken mån ett klassificeringskriterium inte uppfylls. Dessutom bör kommittén betrakta otillräcklig lönsamhet som ett skäl för att inte förkorta perioden för ensamrätt på marknaden.

6.   BESLUT AV EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Kommissionen beslutar om ensamrätten på marknaden ska behållas eller förkortas, på grundval av kommitténs yttrande. Enligt artikel 5.8 i förordning (EG) nr 141/2000 ska detta beslut antas senast 30 dagar efter att yttrandet mottagits.

I enlighet med artikel 5.8 i förordning (EG) nr 141/2000 kan kommissionen i undantagsfall anta ett beslut som avviker från kommitténs yttrande. När kommissionen utnyttjar denna möjlighet tar den hänsyn till de särskilda omständigheterna för den berörda produkten mot bakgrund av förordningens huvudsyften, dvs. förbättra tillgången till särläkemedel och se till att det beviljas stimulansåtgärder för forskning och utveckling på området.

---

(1)  EGT L 18, 22.1.2000, s. 1.

(2)  EGT L 103, 28.4.2000, s. 5.

(3)  EUT C 178, 29.7.2003, s. 2.

(4)  Commission staff working document of 20 June 2006, on the experience acquired as a result of the application of Regulation (EC) No 141/2000 on orphan medicinal products and account of the public health benefits obtained – Document on the basis of Article 10 of Regulation (EC) No 141/2000, SEC(2006) 832, finns på

http://ec.europa.eu/enterprise/pharmaceuticals/orphanmp/doc/orphan_en_06-2006.pdf

(5)  Vissa principer för denna omprövning och en eventuell förkortning av perioden av ensamrätt på marknaden anges i avsnitt D.4 i kommissionens ovannämnda meddelande från 2003. Kommissionen har dock, på grundval av de erfarenheter som gjorts till följd av tillämpningen av förordning (EG) nr 141/2000, vidareutvecklat sin tolkning av artikel 8.2, i enlighet med föreliggande riktlinjer. Föreliggande riktlinjer ersätter följaktligen avsnitt D.4 i meddelandet från 2003.

(6)  Enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1901/2006 av den 12 december 2006 om läkemedel för pediatrisk användning och om ändring av förordning (EEG) nr 1768/92, direktiv 2001/20/EG, direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004 (EUT L 378, 27.12.2006, s. 1) ska den period på tio år som avses i artikel 8.1 i förordning (EG) nr 141/2000 förlängas till tolv år för ett läkemedel som klassificerats som särläkemedel, om vissa kriterier uppfylls (förlängningen på två år är en belöning för att det pediatriska prövningsprogrammet har följts).

(7)  Den förkortade perioden enligt artikel 8.2 i förordning (EG) nr 141/2000 är sex år även för läkemedel som omfattas av artikel 37 i den pediatriska förordningen. Artikel 37 i den pediatriska förordningen påverkar bara beräkningen av den period som avses i artikel 8.1 i förordning (EG) nr 141/2000.

(8)  Finns på

http://ec.europa.eu/enterprise/pharmaceuticals/orphanmp/index.htm och uppdateras regelbundet.

---