3.4.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 84/10

---

Riktlinjer för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk

(2008/C 84/06)

1.   RÄTTSLIG GRUND OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

1.1

Dessa riktlinjer ska tillämpas på hela fiskerisektorn och gäller utnyttjandet av akvatiska resurser och vattenbruk tillsammans med produktionsmedel, beredning och saluföring av de resulterande produkterna, med undantag av fritidsfiske och sportfiske som inte leder till försäljning av fiskeriprodukter.

1.2

Med fiskeriprodukter avses i dessa riktlinjer såväl produkter som fångats vid havs- eller insjöfiske som de produkter från vattenbruk som förtecknas i artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter (1).

1.3

Föreskrifter för tillämpningen av de bestämmelser om statligt stöd som anges i artiklarna 87-89 i EG-fördraget när det gäller produktion av och handel med fiskeriprodukter ges i artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden (2) och i artikel 32 i förordning (EG) nr 104/2000. För principen om statligt stöds oförenlighet med den gemensamma marknaden, som fastställs i artikel 87.1 i fördraget, gäller de undantag som anges i artikel 87.2 och 87.3. Det är inom ramen för de här riktlinjerna som kommissionen avser att administrera dessa undantag inom fiskerisektorn.

1.4

Dessa riktlinjer berör alla åtgärder som utgör stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget, inklusive varje åtgärd som kan medföra en ekonomisk fördel i vilken form som helst direkt eller indirekt finansierad från offentliga myndigheters budget (nationella, regionala, provinsiella, länsvisa eller lokala) eller av andra statliga medel. Följande är t.ex. att anse som stöd: kapitalöverföringar, lån med reducerad ränta, räntesubventioner, vissa statliga tillgångar i företagskapital, stöd som finansieras genom särskild uttaxering eller skatteliknande avgifter, stöd som beviljas i form av statlig säkerhet för banklån, minskning av eller undantag från avgifter eller skatter, inklusive accelererad nedskrivning och minskning av sociala avgifter.

2.   SKYLDIGHETEN ATT ANMÄLA STATLIGT STÖD OCH UNDANTAG FRÅN DEN SKYLDIGHETEN

Kommissionen påminner medlemsstaterna om deras skyldighet att underrätta kommissionen om sina planer på att bevilja nytt stöd i enlighet med artikel 88.3 i fördraget och artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (3).

Enligt villkoren i punkterna 2.1, 2.2 och 2.3 är dock vissa åtgärder undantagna från denna anmälningsskyldighet.

2.1

Enligt artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1198/2006 ska artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget inte tillämpas på medlemsstaternas ekonomiska bidrag till insatser som medfinansieras av Europeiska fiskerifonden och som ingår i ett operativt program. Följaktligen behöver medlemsstaterna inte anmäla sådant stöd till kommissionen. Dessa bidrag regleras inte av de här riktlinjerna. Enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1198/2006 ska dock åtgärder av samma typ som ger offentlig finansiering från medlemsstaterna som går utöver bestämmelserna i den förordningen anmälas till kommissionen som statligt stöd. Sådana åtgärder ska i sin helhet följa dessa riktlinjer. För att minska den administrativa börda som kan bli resultatet av att artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1198/2006 tillämpas och för att underlätta utbetalningen av medel från Europeiska fiskerifonden har medlemsstaterna ett intresse av att tydligt skilja mellan de ekonomiska bidrag som de avser att bevilja för att medfinansiera gemenskapsåtgärder inom ramen för Europeiska fiskerifonden enligt artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1198/2006, som inte behöver anmälas, och statligt stöd som kräver anmälan.

2.2

Medlemsstaterna behöver inte anmäla statligt stöd inom fiskerisektorn som uppfyller villkoren i en av de förordningar som kommissionen har antagit som en följd av artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 994/98 av den 7 maj 1998 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd (4) som gäller inom fiskerisektorn. Sådana stöd inbegriper — stöd för utbildning som uppfyller villkoren i kommissionens förordning (EG) nr 68/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd till utbildning (5), — stöd för forskning som uppfyller villkoren i kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (6), — sysselsättningsstöd som uppfyller villkoren i kommissionens förordning (EG) nr 2204/2002 av 12 december 2002 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt sysselsättningsstöd (7), — stöd som uppfyller villkoren i kommissionens förordning om undantag från anmälningsskyldigheten för vissa slag av statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeriprodukter, — stöd som uppfyller villkoren i varje förordning som antas av kommissionen som en följd av artikel 1 i förordning (EG) nr 994/98 och som är giltig inom fiskerisektorn.

2.3

Medlemsstaterna behöver inte anmäla statligt stöd av mindre betydelse som uppfyller villkoren i kommissionens förordning (EG) nr 875/2007 av den 24 juli 2007 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom fiskerisektorn och om ändring av förordning (EG) nr 1860/2004 (8) eller villkoren i varje framtida förordning som antas som en följd av artikel 2 i förordning (EG) nr 994/98 och som är giltig för stöd av mindre betydelse till fiskerisektorn.

3.   PRINCIPER

3.1   Förenlighet med konkurrenspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken

Inom fiskerisektorn syftar gemenskapens politik, liksom inom andra ekonomiska sektorer, till att förhindra snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden.

Statligt stöd inom fiskerisektorn är berättigat endast om det är förenligt med målen för konkurrenspolitiken och för den gemensamma fiskeripolitiken.

Statligt stöd får inte ha skyddande verkan: det ska tjäna syftet att främja rationalisering och effektivitet i produktion och saluföring av fiskeriprodukter. Varje form av sådant stöd måste leda till varaktiga förbättringar på ett sådant sätt att fiskerisektorn kan utvecklas endast med intäkter från marknaden.

Stöd får inte beviljas om det inte är förenligt med gemenskapslagstiftningen, och i synnerhet med den gemensamma fiskeripolitiken. Det bör i samband med stödåtgärderna ställas krav på att stödmottagarna under stödperioden måste följa reglerna i den gemensamma fiskeripolitiken och att om det under denna period visar sig att stödmottagaren inte följer den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser ska stödet återbetalas i proportion till hur allvarlig överträdelsen är.

3.2   Förenlighet med gemenskapsstöd som ges genom Europeiska fiskerifonden

Det är viktigt att säkerställa förenlighet mellan gemenskapens politikområden när det gäller kontrollen av statligt stöd och användningen av Europeiska fiskerifonden.

Även om åtgärder berättigar till finansiering från Europeiska fiskerifonden kommer de därför endast att vara berättigade till statligt stöd om de uppfyller de kriterier som anges i förordning (EG) nr 1198/2006, särskilt de kriterier som gäller villkor för stödberättigande och det offentliga bidragets storlek, och under förutsättning att de med stöd av punkt 4 i dessa riktlinjer kan anses vara förenliga.

Om en stödordning eller ett individuellt stöd ger stöd utöver de kriterierna ska medlemsstaten visa att stödet är väl underbyggt och nödvändigt. Sådant stöd kommer att bedömas från fall till fall.

3.3   Stimulansfaktor

För att anses förenlig med den gemensamma marknaden ska en stödåtgärd fungera som ett incitament eller kräva en motprestation från stödmottagaren.

Stöd för verksamhet som redan har börjat genomföras av stödmottagaren och stöd för verksamhet som stödmottagaren även skulle bedriva på rena marknadsvillkor kan därför inte anses fungera som ett incitament och får inte anses förenligt med den gemensamma marknaden.

Denna princip gäller inte för stöd som är avsett att fungera som kompensation för skador orsakade av naturkatastrofer eller exceptionella händelser.

3.4   Driftstöd

Driftstöd som till exempel ökar det stödmottagande företagets likviditet eller som beräknas på den producerade eller saluförda kvantiteten, produktpriser, producerade enheter eller produktionsmedel och som har till effekt att reducera mottagarens produktionskostnader eller förbättra mottagarens inkomster är i princip oförenligt med den gemensamma marknaden.

Stödet kan endast anses förenligt om det på ett klart och tydligt sätt bidrar till att uppfylla målen med den gemensamma fiskeripolitiken.

Denna princip gäller inte för stöd som är avsett att fungera som kompensation för skador orsakade av naturkatastrofer eller exceptionella händelser.

Statligt stöd för export av eller handel med fiskeriprodukter inom eller utanför gemenskapen är oförenligt med den gemensamma marknaden.

3.5   Öppenhet

I öppenhetens intresse får inget stöd av kommissionen förklaras vara förenligt om den berörda medlemsstaten inte har anmält det totala stödbeloppet per åtgärd och stödnivån.

Enligt kommissionens fasta praxis bör tröskelvärden normalt uttryckas som stödnivåer i förhållande till en uppsättning bidragsberättigande kostnader. Det kan emellertid tas hänsyn till alla faktorer som gör det möjligt att bedöma den reella fördelen för mottagaren.

Den kumulerade effekten för mottagaren av alla slag av statligt stöd och andra former av stöd tas i beaktande vid bedömningen av en stödordning eller ett individuellt stöd.

3.6   Stödordningens varaktighet

Stödordningars varaktighet bör vara begränsad till högst tio år.

Om en stödordning har en varaktighet på mer än tio år bör medlemsstaten motivera detta och göra en förnyad anmälan av ordningen senast två månader före tioårsdagen av det datum då den trädde i kraft.

3.7   Samband med riktlinjerna för regionalt stöd

Riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2007-2013 (9) gäller inte inom den här sektorn.

De delar av regionala stödordningar som berör fiskerisektorn kommer att granskas på grundval av de här riktlinjerna.

4.   STÖD SOM KAN FÖRKLARAS FÖRENLIGT

4.1   Stöd för åtgärder som omfattas av en förordning om gruppundantag

Stöd för åtgärder av samma slag som de som anges i någon av de förordningar som avses i punkt 2.2, avsedda att gynna små och medelstora företag eller andra företag än små och medelstora företag, kommer att granskas på grundval av de här riktlinjerna och de kriterier som anges för varje typ av åtgärd i de förordningarna.

Om en stödordning eller ett individuellt stöd ger stöd utöver de kriterierna ska medlemsstaten visa att stödet är väl underbyggt och nödvändigt. Sådant stöd kommer att bedömas från fall till fall.

4.2   Stöd som omfattas av vissa övergripande riktlinjer

Stöd om omfattas av tillämpningsområdet för andra riktlinjer eller förordningar eller något annat instrument som antagits av kommissionen får anses som förenligt med den gemensamma marknaden om det uppfyller kriterierna och villkoren i de instrumenten, principerna i punkt 3 och, i tillämpliga fall, kriterierna och villkoren i punkt 4.

Stöd som syftar till att undsätta och omstrukturera företag i svårigheter kommer att bedömas i enlighet med Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (10). Omstruktureringsstöd kan beviljas endast när en lämplig plan har upprättats för ett enskilt företag eller för en grupp av företag för att minska berörd flottas kapacitet.

4.3   Stöd för investeringar ombord på fiskefartyg

Stöd för utrustning och modernisering av fiskefartyg med en ålder av fem år eller mer får anses förenligt med den gemensamma marknaden endast om det uppfyller kraven i artikel 25.2 och 25.6 i förordning (EG) nr 1198/2006 och under förutsättning att det statliga stödet uttryckt i stödekvivalenter inte överskrider den totalnivå för offentliga bidrag som fastställs i bilaga II till den förordningen.

Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna en motivering för varför detta stöd inte ges inom ett operativt program, medfinansierat av Europeiska fiskerifonden.

4.4   Stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer, exceptionella händelser eller specifika dåliga väderförhållanden

Enligt artikel 87.2 b i fördraget ska stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller exceptionella händelser anses vara förenligt med den gemensamma marknaden.

När det väl har slagits fast att en naturkatastrof eller en exceptionell händelse har inträffat är stöd på högst 100 % för att täcka kostnaderna för materiella skador tillåtet.

Huruvida en naturkatastrof eller en exceptionell händelse har inträffat kommer att bedömas från fall till fall med beaktande av kriterierna enligt kommissionens praxis och Europeiska gemenskapernas domstols rättspraxis (11).

Alla dåliga väderförhållanden kan inte anses vara naturkatastrofer eller exceptionella händelser. Stöd på upp till 100 % för att kompensera för skador orsakade av dåliga väderförhållanden kan emellertid anses som förenliga med den gemensamma marknaden på grundval av artikel 87.3 c i fördraget om skadorna till följd av den berörda händelsen uppnår tröskeln på 30 % av det berörda företagets genomsnittliga omsättning under de senaste tre åren. Skadornas omfattning måste beräknas på grundval av det berörda företagets förlorade omsättning jämfört med den genomsnittliga omsättningen under de föregående tre åren. Stöd för att kompensera för skador på byggnader, fartyg eller utrustning får ges endast om skadan har samband med dåliga väderförhållanden som resulterat i en produktionsförlust motsvarande förlorad omsättning på minst 30 %.

Ersättningen ska beräknas för den individuelle stödmottagaren och överkompensation undvikas. Belopp som erhålls från ett försäkringssystem eller allmänna driftskostnader som inte åligger stödmottagaren ska dras av. Skador som kan täckas av normala kommersiella försäkringsavtal eller som utgör normala företagsrisker berättigar inte till stöd. För att undvika överkompensation ska ersättningen beräknas för den individuelle stödmottagaren. Om den anmälda stödordningen inte innehåller en sådan metod måste medlemsstaten klart och tydligt motivera detta.

Stödåtgärder enligt denna punkt måste anmälas till kommissionen inom ett år efter det att den händelse som den avser inträffade.

4.5   Skattelättnader och arbetsrelaterade kostnader för gemenskapens fiskefartyg som bedriver verksamhet utanför gemenskapens vatten

För att försöka hindra gemenskapens aktörer att registrera sina fiskefartyg i tredjeländer som inte har en riktigt kontroll av sina fiskeflottors verksamhet, i synnerhet för att bedriva olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, får skattelättnader när det gäller bolagsskatt för gemenskapens fiskefartyg som är verksamma utanför gemenskapens vatten och minskade sociala avgifter och nedsatt inkomstskatt för ombordanställda fiskare anses som förenliga med den gemensamma marknaden.

Fartyg som berättigar till sådana åtgärder är fiskefartyg som för en medlemsstats flagg, som är registrerade i registret över gemenskapens fiskeflotta och som enbart fiskar utanför gemenskapens vatten efter tonfisk eller tonfiskliknande arter och bortom 200 sjömil från medlemsstaternas baslinjer.

I sin anmälan ska medlemsstaten tillhandahålla kommissionen information som visar den risk för avregistrering från medlemsstaternas register som finns för de fartyg som berörs av ordningen.

I samband med stödåtgärder enligt denna punkt bör det krävas att om det fartyg som beviljats stöd enligt denna punkt avregistreras från registret över gemenskapens fiskeflotta, ska stödmottagaren betala tillbaka det stöd som beviljats enligt denna punkt under de tre åren som följer på avregistreringen.

4.6   Stöd som finansieras genom skatteliknande avgifter

Statligt stöd som finansieras genom speciella avgifter, särskilt skatteliknande avgifter, som läggs på vissa fiskeriprodukter oberoende av deras ursprung, får anses vara förenligt med den gemensamma marknaden om stödordningarna gynnar både inhemska och importerade produkter och om stödet som sådant uppfyller villkoren i de här riktlinjerna.

4.7   Stöd för saluföring av fiskeriprodukter från de yttersta randområdena

Medlemsstaterna får bevilja stöd för de kvantiteter av fiskeriprodukter som berättigar till stöd enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 791/2007 av den 21 maj 2007 om införande av ett kompensationssystem för de extra kostnader som uppstår i samband med saluföringen av vissa fiskeriprodukter från de yttersta randområdena Azorerna, Madeira, Kanarieöarna samt Franska Guyana och Réunion (12), och som överskrider de kvantiteter för vilka kompensation har betalats i enlighet med den förordningen.

Detta stöd får endast beviljas i enlighet med villkoren i artiklarna 3-5 i den förordningen.

Det årliga beloppen av sådant tilläggsstöd får inte överstiga de årliga belopp som fastställts för varje medlemsstat i den förordningen.

4.8   Stöd till fiskeflottan i de yttersta randområdena

För att till fullo genomföra syftet med kommissionens och rådets uttalande nr 17, som antogs den 14 juni 2006, får medlemsstaterna till och med den 31 december 2008 bevilja stöd för fartyg som byggs enligt villkoren i artikel 2.4 och 2.5 i rådets förordning (EG) nr 639/2004 av den 30 mars 2004 om förvaltning av fiskeflottor som är registrerade i gemenskapens yttersta randområden (13) och enligt relevanta villkor i rådets förordning (EG) nr 2792/1999 av den 17 december 1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn (14).

4.9   Stöd för andra åtgärder

Stöd för åtgärder för vilka det inte finns någon tillämplig bestämmelse i punkterna 4.1-4.8 är i princip inte förenligt med den gemensamma marknaden.

Om en stödordning eller ett individuellt stöd ger sådant stöd ska medlemsstaten visa att det följer de principer som anges i punkt 3, särskilt att det tydligt tjänar den gemensamma fiskeripolitikens syften.

5.   PROCEDURFRÅGOR

Kommissionen påminner om att bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 659/1999 och (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (15) gäller.

Medlemsstaterna är i synnerhet, i enlighet med artikel 2 i förordning (EG) nr 794/2004, skyldiga att fylla i de formulär som återfinns i del I och del III.14 i bilaga I till den förordningen.

5.1   Årlig rapport

Medlemsstaterna är skyldiga att lämna in årliga rapporter till kommissionen i enlighet med artikel 6 och bilaga III C till förordning (EG) nr 794/2004.

5.2   Förslag till lämpliga åtgärder

Kommissionen föreslår i enlighet med artikel 88.1 i EG-fördraget att medlemsstaterna ska ändra sina befintliga stödordningar för stöd till fiske och vattenbruk så att dessa senast den 1 september 2008 är förenliga med de här riktlinjerna.

Medlemsstaterna uppmanas att skriftligen bekräfta att de godtar dessa förslag till åtgärder senast 1 juni 2008.

Om en medlemsstat inte har inkommit med en skriftlig bekräftelse senast detta datum och om den inte skriftligen har angivit att den inte instämmer, kommer kommissionen att anse att den berörda medlemsstaten har godtagit dessa förslag.

Om en medlemsstat inte godtar förslagen i deras helhet eller delar av dessa senast före denna tidpunkt, kommer kommissionen att vidta åtgärder i enlighet med artikel 19.2 i förordning (EG) nr 659/1999.

5.3   Datum för tillämpning

Kommissionen kommer att tillämpa dessa riktlinjer från och med den 1 april 2008 på alla stödanmälningar som görs det datumet eller senare.

Ett olagligt stöd i den mening som avses i artikel 1 f i förordning (EG) nr 659/1999 kommer att bedömas i enlighet med de riktlinjer som var i kraft vid den tidpunkt då det beslutsdokument trädde i kraft enligt vilket stödet har inrättats.

Hänvisningar i dessa riktlinjer till gemenskapslagstiftning eller till kommissionens riktlinjer eller till något annat instrument som har antagits av kommissionen ska tolkas som att de innefattar en hänvisning till varje förändring i det regelverket efter antagandet av de här riktlinjerna.

---

(1)  EGT L 17, 21.1.2000, s. 22. Förordningen ändrad genom 2003 års anslutningsakt.

(2)  EUT L 223, 15.8.2006, s. 1.

(3)  EGT L 83, 27.3.1999, s. 1. Förordningen ändrad genom 2003 års anslutningsakt.

(4)  EGT L 142, 14.5.1998, s. 1.

(5)  EGT L 10, 13.1.2001, s. 20. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1976/2006 (EUT L 368, 23.12.2006, s. 85).

(6)  EGT L 10, 13.1.2001, s. 33. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1976/2006.

(7)  EGT L 337, 13.12.2002, s. 3. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1976/2006.

(8)  EUT L 193, 25.7.2007, s. 6.

(9)  EUT C 54, 4.3.2006, s. 13. Se punkt 8.

(10)  EUT C 244, 1.10.2004, s. 2.

(11)  Se dom av den 11 november 2004 i mål C-73/03, Spanien mot kommissionen, punkt 37 och dom av den 23 februari 2006 i mål C-346/03 och mål C-529/03, Giuseppe Atzeni e.a., punkt 79.

(12)  EUT L 176, 6.7.2007, s. 1.

(13)  EUT L 102, 7.4.2004, s. 9. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1646/2006 (EUT L 309, 9.11.2006, s. 1).

(14)  EGT L 337, 30.12.1999, s. 10. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 485/2005 (EUT L 81, 30.3.2005, s. 1).

(15)  EUT L 140, 30.4.2004, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1935/2006 (EUT L 407, 30.12.2006, s. 1).

---