1.   Tillverkare ska utrusta fordon i kategori L med system, komponenter och separata tekniska enheter som påverkar funktionssäkerheten och som utformas, konstrueras och sammansätts så att det blir möjligt att hålla fordonet i normalt bruk och underhålla det enligt tillverkarens föreskrifter för att uppfylla de detaljerade tekniska kraven och provningsförfarandena. I överensstämmelse med artiklarna 6–22 ska tillverkare genom fysisk demonstrationsprovning visa för typgodkännandemyndigheten att de fordon i kategori L som tillhandahålls på marknaden, registreras eller tas i bruk i unionen uppfyller kraven på funktionssäkerhet enligt artiklarna 18, 20, 22 och 54 i förordning (EU) nr 168/2013 samt följer de detaljerade tekniska krav och provningsförfaranden som föreskrivs i den här förordningen.

2.   Tillverkare ska visa att reservdelar och utrustning som tillhandahålls på marknaden eller tas i bruk i unionen har typgodkänts i enlighet med kraven i förordning (EU) nr 168/2013, enligt specifikationerna i de detaljerade tekniska krav och provningsförfaranden som avses i denna förordning. Ett typgodkänt fordon i kategori L som är utrustat med en sådan reservdel eller sådan utrustning ska uppfylla samma provningskrav på funktionssäkerhet och prestandagränsvärden som ett fordon utrustat med en originaldel eller originalutrustning som uppfyller kraven på uthållighet upp till och med vad som fastställs i artikel 22.2 i förordning (EU) nr 168/2013.

3.   Tillverkare ska till typgodkännandemyndigheten lämna en beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att förhindra manipulation och ändring av drivsystemet, inbegripet styrdatorer för funktionssäkerheten.

1.   Unece-föreskrifterna och ändringar av dessa enligt bilaga I till denna förordning ska gälla för typgodkännande.

2.   Hänvisningar till fordonskategorierna L1, L2, L3, L4, L5, L6 och L7 i Unece-föreskrifterna ska förstås som hänvisningar till fordonskategorierna L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e respektive L7e enligt denna förordning, inbegripet alla underkategorier.

3.   Fordon med en högsta konstruktionshastighet på ≤ 25 km/tim ska uppfylla samtliga relevanta krav i Uneces föreskrifter som gäller för fordon med en högsta konstruktionshastighet på > 25 km/tim.

1.   Provningsförfaranden som rör funktionssäkerheten ska utföras i enlighet med de provningskrav som föreskrivs i denna förordning.

2.   Provningsförfarandena ska genomföras eller bevittnas av typgodkännandemyndigheten eller av den tekniska tjänsten om denna har typgodkännandemyndighetens bemyndigande.

3.   Mätmetoder och provningsresultat ska redovisas för typgodkännandemyndigheten i det format för provningsrapporten som fastställs i artikel 72 g i förordning (EU) nr 168/2013.

BILAGA I

Förteckning över Unece-föreskrifter vars tillämpning är obligatorisk

Unece-föreskrifter nr	Ämne	Ändringsserie	Hänvisning till EUT	Tillämplighet
1	Strålkastare till motorfordon (R2, HS1)	02	EUT L 177, 10.7.2010, s. 1	L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e och L7e
3	Reflexanordningar	Supplement 12 till ändringsserie 02	EUT L 323, 6.12.2011, s. 1	L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e och L7e
6	Körriktningsvisare	Supplement 19 till ändringsserie 01	EUT L 177, 10.7.2010, s. 40	L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e och L7e
7	Främre och bakre positionslyktor och bromslyktor	Supplement 16 till ändringsserie 02	EUT L 148, 12.6.2010, s. 1	L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e och L7e
8	Strålkastare till motorfordon (H1, H2, H3, HB3, HB4, H7, H8, H9, H11, HIR1, HIR2)	05	EUT L 177, 10.7.2010, s. 71	L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e och L7e
16	Säkerhetsbälten, fasthållningsanordningar och fasthållningsanordningar för barn	Supplement 1 till ändringsserie 06	EUT L 233, 9.9.2011, s. 1	L2e, L4e, L5e, L6e och L7e
19	Främre dimstrålkastare	Supplement 2 till ändringsserie 03	EUT L 177, 10.7.2010, s. 113	L3e, L4e, L5e och L7e
20	Strålkastare till motorfordon (H4)	03	EUT L 177, 10.7.2010, s. 170	L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e och L7e
28	Ljudsignalanordningar	Supplement 3 till ändringsserie 00	EUT L 323, 6.12.2011, s. 33	L3e, L4e och L5e
37	Glödlampor	Supplement 34 till ändringsserie 03	EUT L 297, 13.11.2010, s. 1	L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e och L7e
38	Bakre dimlyktor	Supplement 15 till ändringsserie 00	EUT L 4, 7.1.2012, s. 20	L3e, L4e, L5e och L7e
43	Säkerhetsglas	Supplement 12 till ändringsserie 00	EUT L 230, 31.8.2010, s. 119	L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e och L7e
46	Anordningar för indirekt sikt (backspeglar)	Supplement 4 till ändringsserie 02	EUT L 177, 10.7.2010, s. 211	L2e, L5e, L6e och L7e
50	Belysningskomponenter till fordon i kategori L	Supplement 16 till ändringsserie 00	Ännu ej offentliggjord i EUT	L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e och L7e
53	Montering av belysning (motorcykel)	Supplement 14 till ändringsserie 01	EUT L 166, 18.6.2013, s. 55	L3e
56	Strålkastare till mopeder och fordon som behandlas som likvärdiga	01	Ännu ej offentliggjord i EUT	L1e, L2e och L6e
57	Strålkastare till motorcyklar och fordon som behandlas som likvärdiga	02	Ännu ej offentliggjord i EUT	L3e, L4e, L5e och L7e
60	Märkning av manöverorgan, kontrollampor och visare	Supplement 2 till ändringsserie 00	EUT L 95, 31.3.2004, s. 10	L1e och L3e
72	Strålkastare till motorcyklar och fordon som behandlas som likvärdiga (HS1)	01	Ännu ej offentliggjord i EUT	L3e, L4e, L5e och L7e
74	Montering av belysning (moped)	Supplement 7 till ändringsserie 00	EUT L 166, 18.6.2013, s. 88	L1e
75	Däck	Supplement 13 till ändringsserie 01	EUT L 84, 30.3.2011, s. 46	L1e, L2e, L3e, L4e och L5e
78	Bromsar, inkl. låsningsfria och kombinerade bromsar	Supplement 3 till ändringsserie 02	EUT L 95, 31.3.2004, s. 67	L1e, L2e, L3e, L4e och L5e
81	Backspeglar	Supplement 2 till ändringsserie 00	EUT L 185, 13.7.2012, s. 1	L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e och L7e
82	Strålkastare till mopeder och fordon som behandlas som likvärdiga (HS2)	01	Ännu ej offentliggjord i EUT	L1e, L2e och L6e
87	Varsellyktor	Supplement 15 till ändringsserie 00	EUT L 4, 7.1.2012, s. 24	L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e och L7e
98	Strålkastare med gasurladdningslampor	Supplement 4 till ändringsserie 01	Ännu ej offentliggjord i EUT	L3e
99	Gasurladdningslampor	Supplement 5 till ändringsserie 00	EUT L 164, 30.6.2010, s. 151	L3e
112	Strålkastare med asymmetriskt ljus	Supplement 12 till ändringsserie 00	EUT L 230, 31.8.2010, s. 264	L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e och L7e
113	Strålkastare med symmetriskt ljus	Supplement 2 till ändringsserie 01	EUT L 330, 16.12.2005, s. 214	L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e och L7e

Förklarande anmärkning:

Att en komponent finns med i denna förteckning innebär inte att montering är obligatorisk. För vissa komponenter fastställs emellertid obligatoriska monteringskrav i andra bilagor till denna förordning.

BILAGA II

Provningsförfaranden och prestandakrav gällande ljudsignalanordningar

DEL 1

Krav gällande komponenttypgodkännande för viss typ av mekanisk eller elektrisk ljudsignalanordning avsedd att monteras på fordon i kategorierna L1e, L2e och L6e

1.   Allmänna krav

1.1

Elektriska ljudsignalanordningar ska avge ett ihållande och enhetligt ljud, och deras ljudfrekvens får inte variera väsentligt under drift. När det gäller signalanordningar som försörjs med växelström ska detta krav endast gälla vid konstant generatorvarvtal inom det intervall som anges i punkt 2.3.2.

1.2

Elektriska ljudsignalanordningar ska uppvisa sådana ljudegenskaper (spektralfördelning av ljudenergi, ljudtrycksnivå) och mekaniska egenskaper att de i angiven ordning klarar de provningar som anges i punkterna 2–3.4.

1.3

Elektriska ljudsignalanordningar får ha en funktion som gör att anordningen kan användas med en betydligt lägre ljudtrycksnivå.

1.4

Mekaniska ljudsignalanordningar ska vara utrustade med en tumspak, antingen som en klocka av dragtyp, som är konstruerad så att två löst upphängda metallskivor snabbt roterar inuti klockhöljet, eller också av typen enslagsklocka.

2.   Ljudnivåmätningar

2.1

Ljudsignalanordningar ska företrädesvis provas i en ekofri omgivning. De kan även provas i en halvekofri kammare eller på en öppen yta. I detta fall ska åtgärder vidtas för att undvika ljudreflexer från marken inom mätområdet, t.ex. genom att ett antal absorberande skärmar sätts upp. Den sfäriska distorsionen ska kontrolleras så att den inte överstiger 1 dB(A) inom ett halvklot med en radie av minst 5 m upp till den maximala frekvens som ska mätas, i synnerhet i mätriktningen och vid anordningens och mikrofonens höjdnivå. De omgivande ljudnivåerna ska vara minst 10 dB(A) lägre än den ljudtrycksnivå som ska mätas. Den anordning som ska provas samt mikrofonen ska placeras på samma höjdnivå. Denna höjd ska vara 1,15–1,25 m. Axeln för mikrofonens största känslighet ska sammanfalla med riktningen för anordningens maximala ljudnivå. Mikrofonen ska placeras så att dess membran befinner sig på ett avstånd av 2 ± 0,01 m från planet för anordningens ljudutsläpp. För anordningar med flera utsläpp ska avståndet bestämmas i förhållande till det utsläpp som är närmast mikrofonen.

2.2

Mätningarna av ljudtrycksnivån ska göras med en ljudnivåmätare i precisionsklass 1 som uppfyller kraven i Internationella elektrotekniska kommissionens (IEC) publikation nr 651, första utgåvan (1979). Alla mätningar ska göras med användning av tidkonstanten ”snabb”. Alla ljudtrycksnivåer ska mätas med användande av vägningskurvan A. Fouriertransformen av ljudsignalen ska användas för att mäta detta ljudfrekvensspektrum. Alternativt kan de tredjedels oktavfilter som uppfyller kraven i IEC:s publikation nr 225, första utgåvan (1966), användas. I detta fall ska ljudtrycksnivån för mittfrekvensen 2 500 Hz bestämmas genom addition av ljudtryckens kvadratiska medelvärden till de tredjedels oktavbanden i mittfrekvenserna 2 000, 2 500 och 3 150 Hz. I samtliga fall får endast Fouriertransformmetoden betraktas som en referensmetod.

2.3

Den elektriska ljudsignalanordningen ska försörjas med någon av följande provningsspänningar: 2.3.1 För ljudsignalanordningar som tar emot likström: en provningsspänning på 6,5, 13,0 eller 26,0 V, som mäts vid utgången på den elektriska källan och som motsvarar en nominell spänning av 6, 12 eller 24 V. 2.3.2 När en ljudsignalanordning tar emot likström som måste tillföras från en elektrisk generator av den typ som normalt används för denna typ av anordning, ska dess akustiska egenskaper registreras vid generatorvarvtal som motsvarar 50 %, 75 % och 100 % av det högsta varvtal som generatortillverkaren har angett för kontinuerlig drift. Under denna provning får generatorn inte utsättas för någon annan elektrisk belastning. Den uthållighetsprovning som beskrivs i punkterna 3–3.4 ska utföras vid ett varvtal som utrustningstillverkaren angett och ska väljas bland ovan angivna varvtal. 2.3.3 Om en källa för likriktad ström används för provning av en ljudsignalanordning som tar emot likström, får den outjämnade spänningskomponent som uppmäts från topp till topp vid dess anslutningskontakt inte överstiga 0,1 V medan ljudsignalanordningarna är i funktion. 2.3.4 Motståndet på den elektriska ledaren för ljudsignalanordningar som tar emot likström, inbegripet terminalernas och kontakternas motstånd, ska ligga så nära som möjligt 0,05 Ω för en nominell spänning på 6 V, 0,10 Ω för en nominell spänning på 12 V och 0,20 Ω för en nominell spänning på 24 V.

2.4

Den mekaniska ljudsignalanordningen ska provas på följande sätt. 2.4.1 Den anordning som ska provas ska manövreras av en person eller annan extern anordning som för manöverspaken enligt tillverkarens rekommendationer. En eventuell förares närvaro får inte ha något märkbart inflytande på provningsresultaten. En mätsekvens ska bestå av tio på varandra följande moment omfattande manöverspakens hela rörelse inom 4 ± 0,5 s. Fem sekvenser ska genomföras, var och en med avbrott för en paus. Hela momentet ska genomföras fem gånger. 2.4.2 Den A-vägda ljudnivån ska registreras för var och en av de 25 mätsekvenserna och ska ligga inom 2,0 dB(A), och medelvärdet för ljudnivån ska fastställas för beräkningen av slutresultatet.

2.5

Ljudsignalanordningen ska vara fast monterad med hjälp av den eller de delar som tillverkaren avsett för detta ändamål på ett stöd som väger minst tio gånger så mycket som den anordning som ska provas, men minst 30 kg. Stödet ska dessutom arrangeras på ett sådant sätt att reflexer från dess väggar och vibrationer inte har någon märkbar effekt på mätresultaten.

2.6

Med de villkor som anges ovan får den A-vägda ljudnivån inte överstiga 115 dB(A) för elektriska ljudsignalanordningar och 95 dB(A) för mekaniska ljudsignalanordningar.

2.7

Ljudtrycksnivån inom frekvensbandet 1 800–3 550 Hz för elektriska ljudsignalanordningar ska vara högre än varje frekvenskomponent över 3 550 Hz, och i samtliga fall vara minst 90 dB(A). Ljudtrycksnivån för mekaniska ljudsignalanordningar ska vara minst 80 dB(A).

2.8

De egenskaper som anges i punkterna 2.6–2.7 måste också uppvisas av ljudsignalanordningar som har genomgått uthållighetsprovningarna enligt punkterna 3–3.4.

2.8.1

Eventuella spänningsvariationer måste vara mellan 115 % och 95 % av märkvärdet för elektriska ljudsignalanordningar som tar emot likström eller mellan 50 % och 100 % av det maximala generatorsvarvtal som anges av generatortillverkaren för ihållande aktivering vad avser ljudsignalanordningar som tar emot växelström.

2.9

Tidsfördröjningen mellan aktivering och det ögonblick då ljudet når det minimivärde som krävs enligt punkterna 2.6–2.7 får inte överstiga 0,2 sekunder uppmätt vid en omgivningstemperatur av 293 ± 5 K (20 ± 5 °C). Detta krav gäller särskilt för pneumatiska eller elektro-pneumatiska signalanordningar.

2.10

Enligt de kraftförsörjningsvillkor som anges av tillverkarna av pneumatiska och elektropneumatiska signalanordningar ska dessa uppvisa samma akustiska prestanda som krävs för vanliga elektriska ljudsignalanordningar.

2.11

Det minimivärde som krävs enligt punkterna 2.6–2.7 ska uppnås för var och en av komponenterna i en flertonsanordning där varje komponent kan avge ljud oberoende av de andra komponenterna. Den maximala totala ljudnivån ska uppnås med alla komponenterna aktiverade samtidigt.

3.   Uthållighetsprovning

3.1

Omgivningstemperaturen ska ligga mellan 288 K och 303 K (15 °C och 30 °C).

3.2

Den elektriska ljudsignalanordningen ska förses med nominell spänning vid ledarmotstånd som anges i punkterna 2.3.1–2.3.4, och i överensstämmelse med punkt 2.8.1, och aktiveras 10 000 gånger med en sekunds aktivering följt av fyra sekunders avbrott. Under provningen ska ljudsignalanordningen utsättas för framtvingad vind eller framtvingat drag som har en hastighet av 10 m/s ± 2 m/s.

3.2.1

Om en provning utförs i en isolerad kammare ska denna kammare ha tillräcklig volym för att säkerställa normalt utsläpp av den värme som avges från en ljudsignalanordning under uthållighetsprovningen.

3.3

När hälften av det totala antalet moment som krävs har slutförts, får den elektriska ljudsignalanordningen justeras om ljudnivåns egenskaper har ändrats i förhållande till hur de var före provningen. När det totala antalet moment som krävs har slutförts, får ljudsignalanordningen justeras på nytt och ska därefter uppfylla kraven i de provningar som anges i punkt 2.8.

3.4

Fyra olika enheter av en viss typ av mekanisk ljudsignalanordning ska genomgå hållbarhetsprovningen. Varje anordning ska vara i nyskick och får inte smörjas under provningen. Den ska aktiveras 30 000 gånger omfattande manöverspakens hela rörelse med 100 ± 5 moment per minut. De fyra anordningarna ska därefter genomgå en saltdimsprovning enligt EN ISO 9227:2012. Tre av fyra enheter ska uppfylla de krav som anges i punkt 2.8.

DEL 2

Krav för typgodkännande av en fordonstyp med avseende på ljudsignalen

1.   Monteringskrav

1.1

Fordon i kategori L1e-B, L2e och L6e ska vara utrustade med minst en elektrisk ljudsignalanordning som har komponenttypgodkänts i enlighet med denna förordning eller Uneces föreskrifter nr 28 (1).

1.2

Fordon i kategori L1e-B med en högsta konstruktionshastighet ≤ 25 km/tim och en högsta kontinuerlig märkeffekt eller nettoeffekt ≤ 500 W får i stället vara utrustade med en mekanisk ljudsignalanordning som har komponenttypgodkänts i enlighet med denna förordning. I så fall ska kraven i punkterna 2.1.1–2.1.7 inte gälla.

1.3

Fordon i kategorierna L3e, L4e och L5e ska uppfylla samtliga relevanta monteringskrav i Uneces föreskrifter nr 28.

1.3.1

I avsaknad av särskilda instruktioner ska begreppet ”motorcyklar” i de föreskrifterna tolkas som hänvisningar till fordon i kategori L3e, L4e och L5e.

1.4

Fordon i kategori L7e ska uppfylla samtliga relevanta monteringskrav i Uneces föreskrifter nr 28, såsom föreskrivs för fordonskategori L5e.

1.5

I avsaknad av särskilda krav i Uneces föreskrifter nr 28 och såsom föreskrivs i punkt 1.3 i del 1 får ljudsignalanordningar eller andra anordningar monterade på fordon som drivs med en eller flera elmotorer ha en funktion som gör att anordningen periodiskt kan aktiveras på ett sådant sätt att den kan användas med en betydligt lägre ljudtrycksnivå än vad som krävs för ljudsignalanordningar och avge ett ihållande enhetligt ljud med ett ljudspektrum som inte varierar märkbart under funktionen i syfte att exempelvis varna fotgängare för att fordonet närmar sig.

2.   Prestandakrav för monterade elektriska ljudsignalanordningar

2.1

För fordon i kategorierna L1e-B, L2e och L6e: 2.1.1 Provningsspänningen ska vara sådan som anges i punkterna 2.3–2.3.2 i del 1. 2.1.2 Ljudtrycksnivåerna ska mätas enligt de villkor som anges i punkt 2.2 i del 1. 2.1.3 Den A-vägda nivån för ljudtrycket som avges av ljudsignalanordningen ska uppmätas på ett avstånd av 7,0 m framför fordonet, placerat på en fri yta på ett så jämnt underlag som möjligt och, när det gäller ljudsignalanordningar försörjda av likström, med motorn avstängd. 2.1.4 Mätinstrumentets mikrofon ska placeras i fordonets symmetrilängdplan. 2.1.5 Bakgrundsbrusets och vindbrusets ljudtrycksnivå ska ligga minst 10 dB(A) under det ljud som ska mätas. 2.1.6 Den högsta ljudtrycksnivån ska sökas inom ett intervall av 0,5–1,5 m över markytan. 2.1.7 Om den uppmätts enligt de villkor som anges i punkterna 2.1.1–2.1.5 ska den högsta ljudtrycksnivå som fastställs i punkt 2.1.6 ligga mellan 75 dB(A) och 112 dB(A):

2.2

Fordon i kategorierna L3e, L4e och L5e ska uppfylla samtliga relevanta prestandakrav i Uneces föreskrifter nr 28.

2.2.1

I avsaknad av särskilda instruktioner ska begreppet ”motorcyklar” i de föreskrifterna tolkas som hänvisningar till fordon i kategori L3e, L4e och L5e.

2.3

Fordon i kategori L7e ska uppfylla samtliga relevanta prestandakrav i Uneces föreskrifter nr 28, såsom föreskrivs för fordonskategori L5e.

---

(1)  EUT L 323, 6.12.2011, s. 33.

BILAGA III

Krav gällande bromsar, inbegripet låsningsfria och kombinerade bromssystem

1.   Krav för typgodkännande av en fordonstyp med avseende på bromsar

1.1

Fordon i kategorierna L1e, L2e, L3e, L4e och L5e ska uppfylla samtliga relevanta krav i Uneces föreskrifter nr 78.

1.1.1

Oberoende av kraven i punkt 1.1 ska bestämmelserna i punkterna 1.1.1.1–1.1.1.3 gälla för fordon i kategori L1e med en vikt i körklart skick ≤ 35 kg som är utrustade enligt följande: 1.1.1.1 I bromsanordningar med hydraulisk transmission ska vätskebehållaren som innehåller reservvätskan undantas från kraven enligt ovannämnda Unece-föreskrifter om att nivån på reservvätskan lätt ska kunna kontrolleras. 1.1.1.2 För fälgbromsar ska de särskilda bestämmelser som gäller provning med våta bromsar enligt ovannämnda Unece-föreskrifter avse att vattnet riktas mot den del av fälgen som ger friktion, med munstyckena 10–30 mm bakom bromsblocken. 1.1.1.3 För fordon med fälgar med en bredd på högst 45 mm (kod 1.75) ska bromssträckan eller motsvarande fullt utvecklade medelretardation vara den som föreskrivs i ovannämnda Unece-föreskrifter i fråga om bromsprestanda med enbart främre broms när fordonet är lastat till sin tekniskt tillåtna totalvikt. Om detta krav inte kan uppnås på grund av begränsad vidhäftning mellan däck och vägyta, ska bromssträckan S ≤ 0,1 + V2/115 med motsvarande fullt utvecklade medelretardation 4,4 m/s2 tillämpas vid provning på ett fordon som är lastat till sin tekniskt tillåtna totalvikt där båda bromsanordningarna används samtidigt.

1.1.2

För typgodkännande av en fordonstyp ska bestämmelserna i bilaga VIII till förordning (EU) nr 168/2013 om obligatorisk montering av avancerade bromssystem gälla.

1.2

Fordon i kategori L6e ska uppfylla samtliga relevanta krav i Uneces föreskrifter nr 78, såsom föreskrivs för fordonskategori L2e.

1.3

Fordon i kategori L7e ska uppfylla samtliga relevanta krav i Uneces föreskrifter nr 78, såsom föreskrivs för fordonskategori L5e.

BILAGA IV

Krav gällande elsäkerhet

1.   Krav för typgodkännande av en fordonstyp med avseende på elsäkerhet

1.1   Fordon som drivs med en eller flera elmotorer, inbegripet rena elfordon och hybridelfordon, ska uppfylla kraven i denna bilaga.

2.   Allmänna krav som rör skydd mot elstötar och elsäkerhet gällande högspänningskretsar under förhållanden då dessa inte är anslutna till någon extern energikälla med högspänning

2.1   Skyddet mot direkt kontakt med spänningsförande delar ska uppfylla kraven nedan. Skydden (fast isolator, barriär, inneslutning osv.) får inte kunna öppnas, tas isär eller avlägsnas utan användning av verktyg.

Skyddet mot åtkomst av spänningsförande delar ska provas i enlighet med bestämmelserna i tillägg 3 – Skydd mot direkt kontakt med spänningsförande delar.

2.1.1   För skydd av spänningsförande delar inuti det inneslutna förar- och passagerarutrymmet samt bagageutrymmet ska skyddsklass IPXXD uppfyllas.

2.1.2   För skydd av spänningsförande delar i andra utrymmen än det inneslutna förar- och passagerarutrymmet eller bagageutrymmet ska skyddsklass IPXXB uppfyllas.

2.1.3   För skydd av spänningsförande delar i fordon som saknar ett inneslutet förar- och passagerarutrymme ska skyddsklass IPXXD uppfyllas av hela fordonet.

2.1.4   Anslutningsdon (inklusive fordonets intag) anses uppfylla kraven om

—	de uppfyller skyddsklass IPXXB även när de tagits isär utan användning av verktyg,

—	de är belägna under fordonsgolvet och försedda med en låsmekanism (t.ex. skruvlås, bajonettlås),

—	de är försedda med en låsmekanism och andra komponenter först måste avlägsnas med hjälp av verktyg för att anslutningsdonen ska kunna tas isär, eller

—	de spänningsförande delarnas spänning blir ≤ 60 V likspänning eller ≤ 30 V växelspänning (rms) inom 1 sekund efter det att anslutningsdonen har tagits isär.

2.1.5   Om ett frånkopplingsdon kan öppnas, tas isär eller avlägsnas utan hjälp av verktyg, ska skyddsklass IPXXB gälla under samtliga dessa förutsättningar.

2.1.6   Särskilda märkningskrav

2.1.6.1

Om ett uppladdningsbart elenergilagringssystem har hög spänningskapacitet, ska symbolen i figur 4-1 anbringas på eller nära det uppladdningsbara elenergilagringssystemet. Symbolens bakgrund ska vara gul, och bården och pilen ska vara svarta.

Figur 4-1

Märkning av högspänningsutrustning

2.1.6.2

Symbolen ska dessutom anbringas på alla inneslutningar och barriärer som, om de avlägsnas, blottar spänningsförande delar av högspänningskretsar. Denna bestämmelse är valfri för anslutningsdon för högspänningskretsar och ska inte tillämpas i följande fall: — Om barriärer eller inneslutningar inte kan fysiskt nås, öppnas eller avlägsnas, om inte andra fordonskomponenter avlägsnas med användning av verktyg. — Om barriärer eller inneslutningar är belägna under fordonets golv.

2.1.6.3

Kablar för högspänningskretsar som inte är helt och hållet belägna inuti inneslutningar ska identifieras med ett ytterhölje med brandgul kulör.

2.2   Skyddet mot indirekt kontakt med spänningsförande delar ska uppfylla kraven nedan.

2.2.1   När det gäller skydd mot elstötar som kan uppstå på grund av indirekt kontakt, ska exponerade ledande delar, såsom barriär och inneslutning, vara säkert galvaniskt anslutna till det elektriska chassit, med exempelvis eltråd, jordkabel, svetsförband eller bultförband så att ingen farlig elektrisk potential kan förekomma.

2.2.2   Motståndet mellan alla exponerade ledande delar och det elektriska chassit ska vara mindre än 0,1 Ω så snart som strömmen är 0,2 A eller mer. Detta krav anses vara uppfyllt om den galvaniska anslutningen sker genom svetsning.

2.2.3   För fordon som är avsedda att anslutas till en jordad extern elektrisk energikälla genom den ledande anslutningen ska en anordning som möjliggör galvanisk anslutning av det elektriska chassit till extern jord tillhandahållas.

Anordningen ska möjliggöra anslutning till extern jord innan den yttre spänningen påförs fordonet och bevara denna anslutning till efter det att den yttre spänningen avlägsnats från fordonet.

Efterlevnad av dessa krav kan visas antingen genom att man använder det anslutningsdon som fordonstillverkaren anger eller genom annan analys.

2.2.3.1

En galvanisk anslutning av det elektriska chassit till extern jord behöver inte tillhandahållas i följande fall: — Fordonet kan endast använda en särskild laddare som är skyddad när ett separat isoleringsfel uppstår. — Fordonets hela metallkaross är skyddad när ett separat isoleringsfel uppstår. — Fordonet kan inte laddas utan att framdrivningsbatteripaketet helt avlägsnas från fordonet.

2.3   Isoleringsmotstånd ska uppfylla nedanstående krav.

2.3.1   Elektrisk framdrivning bestående av separata likspännings- eller växelspänningskretsar:

Om växelspännings- och likspänningskretsar är galvaniskt isolerade från varandra, ska isoleringsmotståndet mellan samtliga högspänningskretsar och det elektriska chassit minst uppgå till 100 Ω/V arbetsspänning för likspänningskretsar, och minst 500 Ω/V arbetsspänning för växelspänningskretsar.

Mätningen ska utföras enligt tillägg 1, ”Metod för mätning av isoleringsmotstånd”.

2.3.2   Elektrisk framdrivning bestående av kombinerade likspännings- och växelspänningskretsar:

Om växelspännings- och likspänningskretsar med högspänning är galvaniskt anslutna ska isoleringsmotståndet mellan samtliga högspänningskretsar och det elektriska chassit uppgå till minst 500 Ω/V arbetsspänning.

Om alla växelspänningskretsar med högspänning är skyddade på ett av de två följande sätten ska dock isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen och det elektriska chassit uppgå till minst 100 Ω/V arbetsspänning:

—	Dubbla eller fler lager av fasta isolatorer, barriärer eller inneslutningar som oberoende av varandra uppfyller kraven i punkterna 2.1–2.1.6.3, t.ex. kabelnät.

—	Mekaniskt tåliga skydd som har tillräcklig hållfasthet under fordonets livslängd, såsom motorhöljen, höljen för elektroniska omvandlare eller anslutningsdon.

Isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen och det elektriska chassit får visas med beräkningar eller mätningar eller en kombination därav.

Mätningen ska utföras enligt tillägg 1, ”Metod för mätning av isoleringsmotstånd”.

2.3.3   Fordon med bränsleceller:

Om minimikravet på isoleringsmotstånd inte kan upprätthållas över en längre tid, ska skyddet erhållas på något av följande sätt:

—	Dubbla eller fler lager av fasta isolatorer, barriärer eller inneslutningar som oberoende av varandra uppfyller kraven i punkterna 2.1–2.1.6.3.

—

Ett ombordsystem för övervakning av isoleringsmotstånd med en varning till föraren om isoleringsmotståndet sjunker under det obligatoriska minimivärdet. Isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen för anslutningssystemet för laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet och det elektriska chassit behöver inte övervakas, om den kretsen bara är spänningsförande under laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet.

Den korrekta funktionen hos ombordsystemet för övervakning av isoleringsmotstånd ska provas enligt beskrivningen i tillägg 2 – ”Metod för bekräftelse av funktion hos ett ombordsystem för övervakning av isoleringsmotstånd”.

2.3.4   Krav på isoleringsmotstånd för anslutningssystemet för laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet.

För det fordonsintag eller den laddningskabel, när denna är permanent ansluten till fordonet, som är avsett/avsedd att elektriskt anslutas till en extern, jordad energikälla med växelspänning och för den krets som är galvaniskt ansluten till detta fordonsintag/denna laddningskabel under laddning av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet, ska isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen och det elektriska chassit vara minst 1,0 ΜΩ när laddningsanslutningen kopplas loss. Under mätningen får drivbatteriet kopplas från.

3.   Krav gällande det uppladdningsbara elenergilagringssystemet

3.1   Skydd mot för hög ström

Det uppladdningsbara elenergilagringssystemet får inte överhettas på grund av för hög ström. Skulle det kunna komma att överhettas på grund av för hög ström, ska det förses med ett eller flera skydd, såsom säkringar, kretsbrytare och/eller svetskontaktorer.

I tillämpliga fall ska fordonstillverkaren tillhandahålla relevanta uppgifter och analys som visar att överhettning på grund av för hög ström kan förebyggas utan skydd.

3.2   Förhindrande av gasansamling

Utrymmen för framdrivningsbatterier av öppen typ som kan avge vätgas ska vara försedda med en ventilationsfläkt eller en ventilationsledning eller annan lämplig anordning som hindrar att vätgas ansamlas. Fordon med stomme av öppen typ som inte möjliggör ansamling av vätgas på sådana ställen behöver inte ha någon ventilationsfläkt eller ventilationsledning.

3.3   Skydd mot elektrolytspill

Elektrolyt får inte spillas ut från fordonet när det tippas i någon riktning, när det lutas mot marken åt vänster eller höger eller ens när det uppladdningsbara elenergilagringssystemet vänds upp och ned.

Om elektrolyt spills ut från det uppladdningsbara elenergilagringssystemet eller dess komponenter av andra skäl, får detta inte kunna nå föraren eller någon person i eller omkring fordonet vid normal användning, i parkerat tillstånd (dvs. även när fordonet står parkerat i en sluttning) eller någon annan normal funktion.

3.4   Oförutsedd eller oavsiktlig lösgöring

Det uppladdningsbara elenergilagringssystemet och dess delar ska monteras i fordonet på ett sådant sätt att det utesluter möjligheten att det uppladdningsbara elenergilagringssystemet oavsiktligt lösgörs eller skjuts ut.

Det uppladdningsbara elenergilagringssystemet och dess delar får inte skjutas ut när fordonet tippas i någon riktning, när det lutas mot marken åt vänster eller höger eller ens när det uppladdningsbara elenergilagringssystemet vänds upp och ned.

4.   Säkerhetskrav under drift

4.1   Påslagning och avstängning av framdrivningssystemet

4.1.1   Vid start, inbegripet systemets påslagning, ska föraren utföra minst två medvetna och särskiljande handlingar för att välja möjligt aktivt körläge.

4.1.2   Åtminstone en övergående indikation ska ges till föraren när fordonet är i möjligt aktivt körläge. Detta gäller dock inte under förhållanden då en förbränningsmotor direkt eller indirekt förser fordonet med framdrivning.

4.1.3   Föraren ska när han eller hon lämnar fordonet informeras av en signal (t.ex. optisk signal eller ljudsignal) om fordonet fortfarande befinner sig i möjligt aktivt körläge.

4.1.4   Om det uppladdningsbara elenergilagringssystemet ombord kan laddas externt av föraren, ska fordonet inte kunna flyttas med sin egen framdrivning så länge som den externa elektriska energikällans anslutningsdon är fysiskt anslutet till fordonets intag. Efterlevnad av detta krav ska visas med hjälp av det anslutningsdon som fordonstillverkaren anger.

För permanent anslutna laddningskablar ska ovanstående krav anses vara uppfyllt när användning av laddningskabeln uppenbart förhindrar att fordonet används (t.ex. att kabeln alltid dras över förarens manöverorgan, förarens sadel, förarsätet, styret eller ratten eller när sätet som täcker kabelns förvaringsutrymme behöver hållas i öppet läge).

4.1.5   Om ett fordon är utrustat med en körriktningskontrollenhet (dvs. en anordning för backning), ska denna enhets status indikeras för föraren.

4.1.6   Det är tillåtet att endast kräva en enda handling för att avaktivera möjligt aktivt körläge eller avsluta avstängningsförfarandet.

4.2   Körning med reducerad effekt

4.2.1   Indikering av reducerad effekt

Om det elektriska framdrivningssystemet är utrustat med en metod för att automatiskt reducera fordonets framdrivningseffekt (t.ex. driftläge vid felfunktion i framdrivningen), ska betydande reduktioner indikeras för föraren.

4.2.2   Indikering av låg energinivå i det uppladdningsbara elenergilagringssystemet

Om laddningsnivån för det uppladdningsbara elenergilagringssystemet har en betydande inverkan på fordonets körprestanda (dvs. acceleration och körförmåga, något som ska utvärderas av den tekniska tjänsten tillsammans med fordonstillverkaren), ska en låg energinivå indikeras för föraren genom en tydlig anordning (dvs. en visuell signal eller ljudsignal). Den indikering som används med avseende på punkt 4.2.1 får inte användas för detta syfte.

4.3   Backning

Det ska inte vara möjligt att aktivera fordonets backkontrollfunktion när fordonets körriktning är framåt.

4.4   Bestämning av vätgasutsläpp

4.4.1   Denna kontroll ska utföras på alla fordonstyper som är försedda med framdrivningsbatterier av öppen typ och samtliga krav ska vara uppfyllda.

4.4.2   Fordon ska vara utrustade med ombordladdare. Provningarna ska utföras enligt den metod som beskrivs i bilaga 7 till Uneces föreskrifter nr 100 (1). Provtagningen på och analysen av vätgas ska vara de som föreskrivs. Andra analysmetoder får emellertid användas om det kan visas att de ger likvärdiga resultat.

4.4.3   Vid ett normalt laddningsförfarande under de förhållanden som anges i bilaga 7 till Uneces föreskrifter nr 100 ska vätgasutsläppen vara < 125 g uppmätt under 5 timmar eller understiga (25 × t2) (g) under t2 (tim).

4.4.4   Vid en laddning som utförs av en ombordladdare som uppvisar ett fel (villkoren anges i bilaga 7 till Uneces föreskrifter nr 100) ska vätgasutsläppen ligga under 42 g. Ombordladdaren ska dessutom begränsa detta eventuella fel till 30 minuter.

4.4.5   Alla åtgärder som är förknippade med laddningen av det uppladdningsbara elenergilagringssystemet ska kontrolleras automatiskt, inkl. laddningens upphörande.

4.4.6   Det får inte vara möjligt att manuellt förbigå laddningsfaserna.

4.4.7   Normala åtgärder för koppling till eller från nätet eller strömavbrott får inte påverka laddningsfasernas kontrollsystem.

4.4.8   Laddningsfel som kan leda till en bristande funktion hos ombordladdaren under en senare laddning ska permanent signaleras till föraren eller också ska det klart indikeras för föraren att laddning ska inledas.

4.4.9   I fordonsägarens instruktionsbok ska det finnas detaljerade laddningsanvisningar samt en försäkran om överensstämmelse av kraven enligt punkterna 4.4.1–4.4.8.

4.4.10   Det är tillåtet att tillämpa provningsresultat som har erhållits från andra fordonstyper som är gemensamma för dem inom samma familj, i enlighet med bestämmelserna i tillägg 2 i bilaga 7 till föreskrifter nr 100.

---

(1)  EUT L 57, 2.3.2011, s. 54.

BILAGA V

Krav gällande tillverkarens förklaring rörande uthållighetsprovning av funktionssäkerhetskritiska system, delar och utrustning

1.   Krav för typgodkännande av en fordonstyp med avseende på uthållighetsprovning

1.1   Med avseende på förklaringen i överensstämmelse med artikel 22.2 i och bilaga VIII till förordning (EU) nr 168/2013 ska följande gälla:

Fordon och deras funktionssäkerhetskritiska system, delar och utrustning ska klara att användas under normala villkor när de underhålls i enlighet med tillverkarens rekommendationer, med hänsyn till det regelbundna, planerade underhåll och de särskilda utrustningsinställningar som utförs i enlighet med fordonstillverkarens klara och entydiga instruktioner i den instruktionsbok som tillhandahålls tillsammans med fordonet.

Ett fordons normala bruk ska inbegripa fem år efter första registreringen och en total körsträcka som är 1,5 gånger den sträcka som avses i bilaga VII till förordning (EU) nr 168/2013 direkt relaterad till den berörda fordonskategorin och det utsläppssteg (dvs. den euronivå) enligt vilket fordonen ska typgodkännas; den fastställda sträckan ska dock inte överstiga 60 000 km för någon fordonskategori. Normalt bruk omfattar inte användning under svåra förhållanden (t.ex. extrem kyla eller hetta) eller vägförhållanden som på grund av dess skick skadar fordonet.

1.2   Typgodkända däck, utbytbara ljuskällor till belysningskomponenter och andra förbrukningsvaror undantas från uthållighetskraven.

1.3   Fordonstillverkaren är inte skyldig att lämna ifrån sig information, t.ex. ett dokument som innehåller skyddad information om företagsuppgifter gällande förfaranden för uthållighetsprovning och annan relaterad intern praxis.

1.4   Tillverkarens förklaring ska inte påverka dennes garantiåtaganden gentemot fordonsägaren.

BILAGA VI

Krav gällande främre och bakre skydd

1.   Krav för typgodkännande av en fordonstyp med avseende på främre och bakre skydd

1.1

Om kraven i Uneces föreskrifter nr 26 i fråga om utskjutande delar har tillämpats på hela fordonet, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i bilaga II C.7 till förordning (EU) nr 168/2013, ska kraven i denna bilaga anses vara uppfyllda.

1.2

Om kraven i Uneces föreskrifter nr 26 i fråga om utskjutande delar inte har tillämpats eller endast har tillämpats delvis på fordonet, vilket är tillåtet enligt de relevanta bestämmelserna i bilaga II C.7 till förordning (EU) nr 168/2013, ska följande krav vara uppfyllda: 1.2.1 Fordon för vilka det har gjorts en fullständig bedömning av det relevanta främre skyddet i enlighet med Uneces föreskrifter nr 26 ska anses uppfylla kraven för främre skydd. 1.2.2 Fordon som har ett enda framhjul och vars utskjutande delar framom framaxeln har bedömts med hjälp av provningsanordningen i enlighet med de relevanta bestämmelserna i bilaga II C.7 till förordning (EU) nr 168/2013 ska anses uppfylla kraven för främre skydd. 1.2.3 Fordon som har mer än ett framhjul och vars relevanta frontkonstruktion inte har genomgått en fullständig bedömning i enlighet med Uneces föreskrifter nr 26 ska uppfylla följande krav: 1.2.3.1 Minst två tredjedelar av den totala bredden på fordonets främre del, uppmätt vid eller framför framaxeln, ska bestå av fordonskonstruktionen framför den tvärgående linjen som är halvvägs mellan framaxeln och fordonets främsta punkt (dvs. den relevanta konstruktionen, se figur 6-1). Placeringen i höjdled för denna konstruktion är endast relevant ovanför golvlinjen och under 2,0 m. Figur 6-1 Relevant konstruktion för fordonets främre del 1.2.3.2 Inget i fordonskonstruktionen framom den linje som beskrivs i punkt 1.2.3.1 får ha spetsiga eller vassa delar eller utskjutande delar som är riktade utåt och som utsatta trafikanter sannolikt skulle kunna fastna i eller som avsevärt ökar allvarlighetsgraden och risken för sårskador på sådana trafikanter vid en kollision när fordonet körs framåt. Konstruktionen får hur som helst inte ha några kanter som kan nås av en 100 mm sfärisk kropp och som har en krökningsradie på mindre än 2,5 mm. Kanter får emellertid vara avrundade om de skjuter ut mindre än 5,0 mm och om det inte finns några särskilda krav för kanter som skjuter ut mindre än 1,5 mm. 1.2.4 Fordon som inte är utrustade med en anordning för backning är undantagna från kraven om bakre skydd i punkterna 1.2.5–1.2.6.2.1. 1.2.5 Fordon som är utrustade med en anordning för backning och för vilka det har gjorts en fullständig bedömning av det relevanta bakre skyddet i enlighet med Uneces föreskrifter nr 26 ska anses uppfylla kraven för bakre skydd. 1.2.6 Fordon som är utrustade med en anordning för backning och vars relevanta bakre fordonskonstruktion inte har genomgått en fullständig bedömning i enlighet med Uneces föreskrifter nr 26 ska uppfylla följande krav: 1.2.6.1 Minst två tredjedelar av fordonets bredd, uppmätt vid bakaxeln, ska bestå av fordonskonstruktionen (dvs. den relevanta konstruktionen, se figur 6-2). Placeringen i höjdled för denna konstruktion är endast relevant ovanför golvlinjen och under 2,0 m. Figur 6-2 1.2.6.2 Inget i fordonskonstruktionen bakom bakaxeln får ha spetsiga eller vassa delar eller utskjutande delar som är riktade utåt och som utsatta trafikanter sannolikt skulle kunna fastna i eller som avsevärt ökar allvarlighetsgraden och risken för sårskador på sådana trafikanter vid en kollision när fordonet körs bakåt. Konstruktionen får hur som helst inte ha några kanter som kan nås av en 100 mm sfärisk kropp och som har en krökningsradie på mindre än 2,5 mm. Kanter får emellertid vara avrundade om de skjuter ut mindre än 5,0 mm och om det inte finns några särskilda krav för kanter som skjuter ut mindre än 1,5 mm. 1.2.6.2.1 När det gäller fordon i kategorierna L2e-U, L5e-B, L6e-BU och L7e-CU ska de kanter som kan nås av en 100 mm sfärisk kropp vara avrundade åtminstone när de skjuter ut med 1,5 mm eller mer.

1.3

Om materialets hårdhet uppmäts på begäran av den tekniska tjänsten, ska mätningen göras på det material som är monterat på fordonet. Om det inte går att genomföra en sådan mätning korrekt, får den tekniska tjänsten godta alternativa bedömningsmetoder.

BILAGA VII

Krav gällande glasrutor, vindrutetorkare, vindrutespolare samt avfrostnings- och avimningsanordningar

DEL 1

Krav för typgodkännande av en fordonstyp med avseende på glasrutor

1.   Monteringskrav

1.1

Fordon får endast vara utrustade med säkerhetsglas.

1.1.1

Allt säkerhetsglas som är monterat i fordonet ska vara typgodkänt i enlighet med Uneces föreskrifter nr 43.

1.1.2

Säkerhetsglas ska monteras på ett sådant sätt att det, trots de påfrestningar som fordonet är utsatt för under normala körförhållanden, förblir på plats och fortsätter att erbjuda fordonets förare och passagerare sikt och säkerhet i fordonet.

1.1.3

Vindrutor av plast som är monterade i fordon utan karosseri och som saknar stöd upptill anses inte utgöra säkerhetsglas och undantas från kraven i denna bilaga.

1.1.3.1

Genom undantag från artikel 2.5 och med avseende på denna bilaga ska ett fordon anses ha karosseri om det finns konstruktionselement som A-stolpar eller en fast ram runt vindrutan i kombination med andra tänkbara element som sidodörrar, sidofönster och/eller ett tak som skapar ett inneslutet eller delvis inneslutet utrymme. Den tekniska tjänsten ska tydligt motivera bedömningskriterierna i provningsrapporten.

2.   Särskilda bestämmelser

2.1

Fordon i kategori L ska uppfylla samtliga relevanta krav i bilaga 21 till Uneces föreskrifter nr 43, såsom föreskrivs för fordonskategori M1.

2.1.1

Punkterna 4.2.1.2 och 4.2.2.2 i bilaga 21 till Uneces föreskrifter nr 43 ska inte vara tillämpliga. Rutor av böjligt plastmaterial med typgodkännandemärket ”IX” kan i stället monteras som säkerhetsglas, andra än vindrutor.

2.1.2

Säkerhetsglasrutor av stelt plastmaterial får monteras som vindruta på fordon av kategorierna L1e, L2e, L3e, L4e och L5e, förutsatt att de är typgodkända och bär typgodkännandemärket ”VIII/A/L” eller ”X/A/L”.

2.1.3

Fordon i kategorierna L5e-B, L6e-B och L7e-C ska vara utrustade med en vindruta som ingår i ett inneslutet förar- och passagerarutrymme.

DEL 2

Krav för typgodkännande av en fordonstyp med avseende på vindrutetorkare och vindrutespolare

1.   Monteringskrav

1.1   Alla fordon med en monterad vindruta av säkerhetsglas ska vara utrustade med en vindrutetorkare som fungerar när fordonets huvudströmbrytare har slagits på, utan att föraren behöver göra något annat än att ställa manöverorganet för på- och avslagning av vindrutetorkaren i läge ”på”.

1.1.1   Vindrutetorkaren ska bestå av en eller flera torkararmar som ska vara försedda med torkarblad som enkelt kan bytas ut och kan rengöras manuellt. Torkararmarna ska monteras så att de kan fällas ut från vindrutan.

1.1.2   Vindrutetorkarfältet ska täcka minst 90 % av synfält A, såsom det fastställts i enlighet med tillägg 1.

1.1.2.1

Vindrutetorkarfältet ska uppfylla kraven när vindrutetorkaren används vid en svepfrekvens som motsvarar punkt 1.1.3. Vindrutetorkarfältet ska provas under de förhållanden som anges i punkterna 2.1.10–2.1.10.3.

1.1.3   Vindrutetorkaren ska ha en svepfrekvens på minst 40 cykler/minut, vilket ska uppnås under de förhållanden som anges i punkterna 2.1.1–2.1.6 och 2.1.8.

1.1.4   Vindrutetorkaren ska kunna arbeta under två minuter på en torr vindruta utan att dess funktion försämras.

1.1.4.1

Vindrutetorkarens funktion på en torr vindruta ska provas under de förhållanden som anges i punkt 2.1.11.

1.1.5   Vindrutetorkaren ska kunna klara av en blockering under minst 15 sekunder. Användning av automatiska skyddsanordningar för strömkretsar är tillåten, förutsatt att det inte krävs någon annan åtgärd än manövrering av vindrutetorkarens manöverorgan för att återställa vindrutetorkaren.

1.1.5.1

Förmågan att klara blockering ska provas under de förhållanden som anges i punkt 2.1.7.

1.2   Alla fordon med en monterad vindruta av säkerhetsglas ska vara utrustade med en vindrutespolare som fungerar när fordonets huvudströmbrytare har slagits på och som kan klara av de belastningar och tryck som uppstår när munstyckena är igentäppta och vindrutespolaren manövreras i enlighet med förfarandet i punkterna 2.2.1.1–2.2.1.1.2.

1.2.1   Vindrutespolarens funktion får inte påverkas negativt av exponering för temperaturcyklerna enligt punkterna 2.2.1–2.2.3.1.

1.2.2   Vindrutespolaren ska kunna spruta vätska på vindrutans målområde utan att läckage uppstår, slangar lossnar eller fel uppstår på något munstycke under normala förhållanden när den utsätts för omgivningstemperaturer på mellan 255 K och 333 K (– 18 °C och 60 °C). Inte heller när munstyckena är igentäppta får läckage uppstå eller slangar lossna.

1.2.3   Vindrutespolaren ska kunna avge tillräckligt med vätska för att rengöra minst 60 % av synfält A, såsom det fastställts i enlighet med tillägg 1, under de förhållanden som anges i punkterna 2.2.5–2.2.5.4.

1.2.4   Vindrutespolaren ska kunna slås på manuellt med hjälp av spolarens manöverorgan. På- och avslagning av spolaren får dessutom samordnas med andra system i fordonet.

1.2.5   Vätskebehållaren ska rymma minst 1,0 liter vätska.

1.2.6   En vindrutespolare som har typgodkänts som separat teknisk enhet i enlighet med kommissionens förordning (EU) nr 1008/2010 (1) får monteras, förutsatt att bestämmelserna i punkt 2.2.6 är uppfyllda.

2.   Provningsförfarande

2.1   Provningsförhållanden för vindrutetorkare

2.1.1   De provningar som beskrivs nedan ska utföras under de förhållanden som anges i punkterna 2.1.2–2.1.5, om inget annat anges.

2.1.2   Omgivningstemperaturen ska ligga mellan 278 K och 313 K (5 °C och 40 °C).

2.1.3   Vindrutan ska hållas ständigt våt.

2.1.4   För elektriska vindrutetorkare ska följande ytterligare villkor uppfyllas:

2.1.4.1

Alla batterier ska vara fullt laddade när provningen inleds.

2.1.4.2

En eventuell förbränningsmotor ska köras på ett varvtal som inte överskrider 30 % av det varvtal som motsvarar största effekt. Om detta inte är genomförbart på grund av särskilda styrstrategier för motorn, t.ex. för elektriska hybridfordon, ska ett realistiskt scenario fastställas med hänsyn till varvtal samt periodisk eller total avsaknad av igångsatt förbränningsmotor under normala körningsförhållanden. Om vindrutetorkaren kan uppfylla kraven utan en förbränningsmotor i gång, behöver motorn inte vara i gång alls.

2.1.4.3

Halvljusstrålkastarna ska vara tända.

2.1.4.4

Alla monterade värme-, ventilations-, avfrostnings- och avimningssystem (oavsett var de befinner sig i fordonet) ska vara i gång med maximal elförbrukning.

2.1.5   Trycklufts- eller vakuumdrivna vindrutetorkare ska kunna fungera kontinuerligt vid de föreskrivna svepfrekvenserna oavsett det motorvarvtal och den motorbelastning eller de lägsta och högsta batteriladdningsnivåer som tillverkaren angett för normal drift.

2.1.6   Vindrutetorkarens svepfrekvens ska uppfylla kraven i punkt 1.1.3 efter en förberedande drifttid på 20 minuter på en våt vindruta.

2.1.7   Kraven i punkt 1.1.5 ska uppfyllas när torkararmarna hålls fast i ett läge som motsvarar en halv cykel under 15 sekunder med vindrutetorkarens manöverorgan inställt på den högsta svepfrekvensen.

2.1.8   Vindrutans utvändiga yta ska vara noggrant avfettad med denaturerad sprit eller likvärdigt avfettningsmedel. Efter torkning ska en lösning med minst 3 % och högst 10 % ammoniak anbringas. Ytan ska tillåtas torka igen och ska sedan torkas av med en torr bomullstrasa.

2.1.9   En beläggning av provningsblandningen, i enlighet med specifikationerna i tillägg 2, ska anbringas jämnt över vindrutans utvändiga yta och tillåtas att torka.

2.1.9.1

Om vindrutans utvändiga yta har förberetts i enlighet med punkterna 2.1.8 och 2.1.9, får vindrutespolaren användas under de tillämpliga provningarna.

2.1.10   Vindrutetorkarfältet i enlighet med punkt 1.1.2 ska fastställas på följande sätt:

2.1.10.1

Vindrutans utvändiga yta ska behandlas i enlighet med punkterna 2.1.8 och 2.1.9.

2.1.10.2

För att kontrollera att kraven i punkt 1.1.2 är uppfyllda ska vindrutetorkaren slås på, med hänsyn tagen till punkt 2.1.9.1, och en avbildning av torkarfältet ska göras och jämföras med en avbildning av synfält A, såsom det fastställts i enlighet med tillägg 1.

2.1.10.3

Den tekniska tjänsten får godkänna ett alternativt provningsförfarande (t.ex. virtuell provning) för att kontrollera att kraven i punkt 1.1.2 är uppfyllda.

2.1.11   Kraven i punkt 1.1.4 ska vara uppfyllda under de förhållanden som anges i punkt 2.1.2. Fordonet ska förberedas för drift under de förhållanden som anges i punkterna 2.1.4–2.1.5. Under provningen ska vindrutetorkaren arbeta normalt, men vid den högsta svephastigheten. Torkarfältet måste inte iakttas.

2.2   Provningsförhållanden för vindrutespolare

2.2.1   Provning nr 1: Vindrutespolaren ska fyllas till brädden med vatten och placeras i en omgivningstemperatur på 293 ± 2 K (20 ± 2 °C) under minst fyra timmar. Vattnet ska stabiliseras vid denna temperatur.

2.2.1.1

Alla munstycksöppningar ska vara igentäppta och vindrutespolarens manöverorgan ska manövreras sex gånger under en minut, under minst tre sekunder varje gång.

2.2.1.1.1

Om vindrutespolaren drivs med förarens muskelkraft, ska den kraft som anbringas vara 11,0–13,5 daN om det är en handpump. Den kraft som anbringas ska vara 40,0–44,5 daN om det är en fotpump.

2.2.1.1.2

Om elektriska pumpar används får provningsspänningen inte understiga märkspänningen och inte överstiga märkspänningen med mer är 2 V.

2.2.1.2

Efter provningen ska vindrutespolarens funktion uppfylla kraven i punkt 1.2.2.

2.2.2   Provning nr 2: Vindrutespolaren ska fyllas till brädden med vatten och placeras i en omgivningstemperatur på 255 ± 3 K (– 18 ± 3 °C) under minst fyra timmar så att allt vatten som finns i spolaren fryser. Vindrutespolaren ska sedan placeras i en omgivningstemperatur på 293 ± 2 K (20 ± 2 °C) tills isen har smält fullständigt.

2.2.2.1

Vindrutespolarens funktion ska sedan kontrolleras genom att spolaren manövreras i enlighet med punkterna 2.2.1.1–2.2.1.2.

2.2.3   Provning nr 3: Vindrutespolaren ska fyllas till brädden med vatten med en temperatur på 333 ± 3 K (60 ± 3 °C).

2.2.3.1

Vindrutespolarens funktion ska sedan kontrolleras genom att spolaren manövreras i enlighet med punkterna 2.2.1.1–2.2.1.2.

2.2.4   Provningarna av vindrutespolaren enligt punkterna 2.2.1–2.2.3.1 ska utföras i ordningsföljd på samma vindrutespolare. Spolaren får provas antingen i monterat tillstånd på den fordonstyp som ansökan om EG-typgodkännande avser eller separat.

2.2.5   Provning nr 4: Vindrutespolarens effektivitet.

2.2.5.1

Vindrutespolaren ska fyllas till brädden med vatten. Med fordonet stillastående och utan märkbar vindpåverkan får munstycket/munstyckena om möjligt ställas in mot målområdet på vindrutans utvändiga yta.

2.2.5.2

Vindrutans utvändiga yta ska behandlas i enlighet med punkterna 2.1.8 och 2.1.9.

2.2.5.3

Vindrutespolaren ska manövreras i enlighet med tillverkarens anvisningar, med hänsyn tagen till punkterna 2.2.1.1.1 och 2.2.1.1.2. Den totala provningstiden får inte överstiga tio fullständiga, automatiska cykler för vindrutetorkaren på den högsta svepfrekvensen.

2.2.5.4

För att kontrollera att kraven i punkt 1.2.3 är uppfyllda ska en avbildning av det aktuella rengjorda området göras och jämföras med en avbildning av synfält A, såsom det fastställts i enlighet med tillägg 1. Om det står helt klart att kraven är uppfyllda, behöver avbildningarna inte göras.

2.2.6   Om en typgodkänd separat teknisk enhet har monterats på fordonet i enlighet med punkt 1.2.6, behöver endast den provning som beskrivs i punkterna 2.2.5–2.2.5.4 utföras på vindrutespolaren.

DEL 3

Krav för typgodkännande av en fordonstyp med avseende på avfrostnings- och avimningssystem

1.   Monteringskrav

1.1

Alla fordon med en monterad vindruta av säkerhetsglas, med undantag för fordon i kategori L2e och L6e samt fordon som inte är utrustade med sidodörrar som kan täcka minst 75 % av dörröppningen, antingen som standard- eller tillvalsutrustning, ska vara utrustade med ett system för avlägsnande av frost och is från vindrutans yttre glasyta samt för avlägsnande av imma från vindrutans inre glasyta. Vindrutans avfrostnings- och avimningssystem ska vara tillräckligt effektivt för att säkerställa tillräcklig sikt genom vindrutan vid kall väderlek.

1.1.1

Fordon vars högsta effekt inte överstiger 15 kW ska uppfylla samtliga relevanta krav i Uneces föreskrifter nr 122 (3), såsom föreskrivs för fordonskategori M1.

1.1.2

Fordon vars högsta effekt överstiger 15 kW ska uppfylla samtliga relevanta krav i kommissionens förordning (EU) nr 672/2010 (4), såsom föreskrivs för fordonskategori M1.

1.2

Om vindrutan är monterad så att ingen fordonskonstruktion fäst vid vindrutan sträcker sig bakåt längre än 100 mm när alla avtagbara eller fällbara dörrar eller tak är monterade och i stängt läge, krävs det emellertid inget avfrostnings- och avimningssystem.

---

(1)  EUT L 292, 10.11.2010, s. 2.

(2)  EUT L 200, 31.7.2010, s. 38.

(3)  EUT L 164, 30.6.2010, s. 231.

(4)  EUT L 196, 28.7.2010, s. 5.

BILAGA VIII

Krav gällande förarmanövrerade manöverorgan, inbegripet märkning av manöverorgan, kontrollampor och visare

1.   Krav för typgodkännande av en fordonstyp med avseende på märkning av manöverorgan, kontrollampor och visare

1.1   Märkning av manöverorgan, kontrollampor och visare

1.1.1   Fordon i kategorierna L1e-B och L3e ska uppfylla samtliga relevanta krav i Uneces föreskrifter nr 60, med undantag för de krav som anges i bilaga 3 till de föreskrifterna. Kraven i punkterna 1.1.1.1 och 1.1.1.2 ska också beaktas.

1.1.1.1   Det ska säkerställas att inga avvikelser i fråga om de angivna symbolernas form och riktning är tillåtna.

1.1.1.2   Det ska också säkerställas att motsvarande krav i punkterna 2–2.2.1.6 är uppfyllda med avseende på funktioner för vilka det inte anges någon symbol i Uneces föreskrifter nr 60, men för vilka det anges symboler i denna förordning.

1.1.2   Fordon i kategori L4e ska uppfylla samtliga relevanta krav i punkterna 1.1.1–1.1.1.2 för fordonskategori L3e.

1.1.3   Fordon i kategori L2e, L5e, L6e och L7e ska uppfylla kraven i punkt 2–2.2.1.6 alternativt relevanta krav i Uneces föreskrifter nr 121 (1), såsom föreskrivs för fordonskategori M1.

1.2   Hastighetsmätare och vägmätare

1.2.1   Fordon vars högsta konstruktionshastighet överstiger 25 km/tim ska vara utrustade med en hastighetsmätare såväl som en vägmätare.

1.2.1.1   Fordon i kategorierna L1e, L2e, L3e, L4e och L5e som är utrustade med en hastighetsmätare ska uppfylla samtliga relevanta krav i Uneces föreskrifter nr 39.

1.2.1.2   Fordon i kategori L6e som är utrustade med en hastighetsmätare ska, i avsaknad av särskilda krav för fordon i den kategorin, uppfylla samtliga relevanta krav i Uneces föreskrifter nr 39, såsom föreskrivs för fordonskategori L2e.

1.2.1.3   Fordon i kategori L7e som är utrustade med en hastighetsmätare ska, i avsaknad av särskilda krav för fordon i den kategorin, uppfylla samtliga relevanta krav i Uneces föreskrifter nr 39, såsom föreskrivs för fordonskategori L5e.

1.2.2   Förklarande anmärkningar till Uneces föreskrifter nr 39

1.2.2.1   Den tekniska tjänsten får godta ett ökat temperaturintervall på 296 ± 15 K (23 ± 15 °C) i stället för det intervall som anges i punkt 5.2.3 i Uneces föreskrifter nr 39 om det går att visa att hastighetsmätarutrustningen inte är känslig för sådana temperaturvariationer (t.ex. med digitala visare).

2.   Särskilda krav

2.1   Manöverorgan, kontrollampor och visare som är monterade på fordonet och som finns angivna i punkt 2.1.10 ska uppfylla kraven om placering, märkning, färg och belysning. För funktioner som det inte anges någon symbol för i denna förordning får tillverkaren använda en symbol i enlighet med lämplig ISO-standard 6727:2012 eller 2575:2010/ändring 1:2011. Om det inte finns någon ISO-symbol tillgänglig, får tillverkaren använda en egen symbol. En sådan symbol får emellertid inte kunna förväxlas med någon av de symboler som föreskrivits.

2.1.1   Dessa symboler ska framträda tydligt mot bakgrunden.

2.1.1.1   Kontrasterande färger ska användas för att uppfylla kraven i punkt 2.1.1.

2.1.2   Symbolerna ska placeras på det manöverorgan eller den kontrollampa som ska identifieras eller i dess omedelbara närhet. Om detta inte är möjligt ska symbolen och manöverorganet eller kontrollampan förbindas med en oavbruten linje som är så kort som möjligt.

2.1.3   Avvikelser i fråga om de angivna symbolernas form är inte tillåtna.

2.1.4   Om det behövs för att öka tydligheten, får tilläggssymboler användas tillsammans med de angivna symbolerna, förutsatt att de inte kan förväxlas med någon annan symbol som anges i denna förordning.

2.1.5   Om tillverkaren så önskar får samtliga manöverorgan, visare och tillhörande märkning ha möjlighet att vara konstant belysta.

2.1.6   En kontrollampa ska inte lysa förutom när den indikerar ett fel eller ett tillstånd hos fordonet som den ska övervaka eller vid funktionskontroll (t.ex. glödlampskontroll).

2.1.7   Kontrollamporna och deras märkning ska kunna göras synlig och igenkännbar under alla körförhållanden.

2.1.7.1   När kontrollamporna och deras tillhörande märkningssymboler är tända, ska de vara helt synliga och igenkännbara under alla omgivande ljusvillkor.

2.1.8   När det används färger på optiska kontrollampor ska följande färger ha de betydelser som anges nedan:

—	Rött: Omedelbar eller överhängande fara för personer eller mycket stor risk för skada på utrustningen.

—	Gult: Utanför normala funktionsgränser, fel i fordonssystemet, sannolikhet för fordonsskada eller annat tillstånd som kan medföra fara på längre sikt (försiktighet).

—	Grönt: Säkerhet, normalt körskick (frånsett om det föreskrivs blått eller gult).

De obligatoriska färgerna anges i punkt 2.1.10. Det ska kontrolleras att det inte används någon olämplig färg för kontrollampor även om de har monterats som en sammanhållen enhet (t.ex. rött för normal farthållardrift eller för sportläge).

2.1.9   Om färgkodning används för att markera gränserna för inställningsområdet för temperaturfunktionen (t.ex. passagerarutrymmets uppvärmningssystem), ska gränsen för varmt markeras med rött och gränsen för kallt med blått. Om en funktions status eller gräns indikeras av en visare som inte är placerad intill det manöverorgan som styr den funktionen, måste både manöverorganet och visaren vara märkta med lämplig symbol.

2.1.10   Beteckning och märkning av symboler

Figur 8-1

Helljusstrålkastare (helljus) (manöverorgan/kontrollampa)

Kontrollampans färg: blå

Figur 8-2

Halvljusstrålkastare (halvljus) (manöverorgan/kontrollampa)

Kontrollampans färg: grön

Figur 8-3

Körriktningsvisare (manöverorgan/kontrollampa)

Kontrollampans färg: grön

Anmärkning: Om det finns separata kontrollampor för höger och vänster körriktningsvisare, får de två pilarna också användas oberoende av varandra.

Figur 8-4

Varningsljus (manöverorgan/kontrollampa)

Två möjligheter:

—	Identifieringssignal (figur 8-4), kontrollampans färg: röd eller

—	samtidig funktion på båda körriktningsvisarnas kontrollampor (figur 8-3), förutsatt att de normalt fungerar oberoende av varandra (se anmärkning under figur 8-3).

Figur 8-5

Manuell choke (manöverorgan/kontrollampa)

Kontrollampans färg: gul

Figur 8-6

Elektrisk ljudsignalanordning (manöverorgan)

Anmärkning: Om det finns mer än en symbol på manöverorganet/manöverorganen, får tilläggssymbolen/erna speglas. Om manöverorganet är placerat direkt på en ratt, gäller inte kraven i punkt 2.1.1.1.

Figur 8-7

Bränslenivå (manöverorgan/kontrollampa)

Kontrollampans färg: gul

Figur 8-8

Kylmedeltemperatur (manöverorgan/kontrollampa)

Kontrollampans färg: röd

Figur 8-9

Batteriladdning (manöverorgan/kontrollampa)

Kontrollampans färg: röd

Figur 8-10

Motorolja (manöverorgan/kontrollampa)

Kontrollampans färg: röd

Figur 8-11

Främre dimlykta (manöverorgan/kontrollampa)

Kontrollampans färg: grön

Figur 8-12

Bakre dimlykta (manöverorgan/kontrollampa)

Kontrollampans färg: gul

Figur 8-13

Fordonets huvudströmbrytare, motortändning, kompletterande motoravstängning (manöverorgan)

Anmärkning: Läge ”av” – märkning krävs inte för strömbrytare som är fysiskt integrerade med skyddsanordningar för fordonsstyrningen (styrlås).

Figur 8-14

Fordonets huvudströmbrytare, motortändning, kompletterande motoravstängning (manöverorgan)

Anmärkning: Läge ”på” eller ”kör” – märkning krävs inte för strömbrytare som är fysiskt integrerade med skyddsanordningar för fordonsstyrningen (styrlås).

Figur 8-15

Strömbrytare för belysning (manöverorgan/kontrollampa)

Kontrollampans färg: grön

Figur 8-16

Positionslyktor (manöverorgan/kontrollampa)

Kontrollampans färg: grön

Anmärkning: Om denna funktion inte har något separat manöverorgan eller någon separat kontrollampa, kan den identifieras genom den symbol som visas i figur 8-15.

Figur 8-17

Parkeringslyktor (manöverorgan)

Figur 8-18

Friläge (kontrollampa)

Kontrollampans färg: grön

Anmärkning: Växellådan ska vara i neutralläge.

Figur 8-19

Elektrisk motorstartare (manöverorgan)

Figur 8-20

Felfunktion i systemet för låsningsfria bromsar (kontrollampa)

Kontrollampans färg: gul

Figur 8-21

Felfunktionslampa (kontrollampa)

Kontrollampans färg: gul

Anmärkning: Ska användas för att ange fel i kraftöverföringen som kan påverka utsläppen.

Förklarande anmärkningar:

(1)	De inramade ytorna kan vara fyllda.

(2)	Den mörka delen av denna symbol kan ersättas av dess silhuett.

2.1.11   Grundmallen i figur 8-22 ska användas.

Figur 8-22

Utformning av grundmallen för symbolerna i punkt 2.1.10

Grundmallen omfattar

1.	en grundkvadrat med 50 mm sida; denna längd är lika med det nominella måttet ”a” för grundmallen,

2.	en grundcirkel med 56 mm diameter, med ungefär samma yta som grundkvadraten (1),

3.	en andra cirkel med 50 mm diameter, inskriven i grundkvadraten (1),

4.	en andra kvadrat, vars hörn tangerar grundcirkeln (2) och vars sidor är parallella med grundkvadratens sidor (1),

5.	och (6) två rektanglar med samma yta som grundkvadraten (1); de två rektanglarna är inbördes vinkelräta och skär de motstående sidorna i grundkvadraten symmetriskt,

7.	en tredje kvadrat, vars sidor går igenom skärningspunkterna mellan grundkvadrat (1) och grundcirkel (2) och bildar en vinkel på 45°, och som sålunda definierar grundmallens största horisontella och vertikala mått,

8.	en oregelbunden oktagon, som bildas av linjer som bildar en vinkel på 30° med sidorna i kvadraten (7).

Grundmallen är lagd på ett 12,5 mm rutnät som sammanfaller med grundkvadraten (1).

2.2   Gemensamt utrymme för att visa olika typer av information

2.2.1   Ett gemensamt utrymme får användas för att visa information från alla källor om följande krav uppfylls:

2.2.1.1   Kontrollamporna och visarna i det gemensamma utrymmet ska uppfylla kraven i punkterna 2.1–2.1.11 och ska tändas när det tillstånd inträder som de ska identifiera.

2.2.1.2   De kontrollampor och visare som anges i punkt 2.1.10 och visas i det gemensamma utrymmet ska tändas när ett underliggande villkor är uppfyllt.

2.2.1.3   Frånsett vad som framgår av punkterna 2.2.1.4–2.2.1.6 ska informationen, om villkoret för att två eller flera kontrollampor ska aktiveras är uppfyllt, antingen

—	upprepas automatiskt i följd, eller

—	visas för föraren när denne sitter i körställning. Föraren ska också kunna välja hur informationen ska visas.

2.2.1.4   Kontrollamporna för fel på bromssystemet, strålkastarna och körriktningsvisaren får inte visas i ett gemensamt utrymme.

2.2.1.5   Om någon av dessa kontrollampor visas i ett gemensamt utrymme tillsammans med andra kontrollampor, ska de ha företräde framför allt annat i ett sådant gemensamt utrymme.

2.2.1.6   Det ska inte vara möjligt att avaktivera kontrollamporna för fel på bromssystemet, strålkastarna och körriktningsvisaren eller någon annan röd kontrollampa om villkoret för att de ska aktiveras fortfarande är uppfyllt. Annan information som visas i ett gemensamt utrymme får kunna stängas av automatiskt eller av föraren.

---

(1)  EUT L 177, 10.7.2010, s. 290.

BILAGA IX

Krav gällande montering av belysnings- och ljussignalanordningar, inbegripet automatisk ljusinkoppling

1.   Krav för typgodkännande av en fordonstyp med avseende på montering av belysning

1.1   Fordon i kategorin L1e ska uppfylla samtliga relevanta krav i Uneces föreskrifter nr 74 (1). Kraven i punkterna 1.8–1.12 ska också beaktas.

1.1.1   I avsaknad av enhetliga krav i Uneces föreskrifter nr 74 ska fordon i kategorin L1e-B alltid vara utrustade med en bakre registreringsskyltlykta.

1.1.2   I avsaknad av särskilda krav i Uneces föreskrifter nr 74 får fordon i kategorin L1e vara utrustade med varsellyktor som aktiveras i stället för strålkastare som tänds automatiskt och som uppfyller kraven i punkterna 2.3.4–2.3.4.7 nedan.

1.1.3   Fordon i kategorin L1e-A får alternativt till kraven i punkterna 1.1–1.1.2 vara utrustade med samtliga följande anordningar: en strålkastare som avger vitt ljus framåt när fordonet är i rörelse, en bakre positionslykta som avger rött ljus bakåt när fordonet är i rörelse, orangegula sidoreflektorer (en på varje sida), orangegula pedalreflektorer (framåt och bakåt, båda på varje sida) samt en röd bakre reflektor. Dessa belysningsanordningar behöver inte vara komponenttypgodkända och inga andra särskilda krav gäller i fråga om montering, ljusinkoppling och elkopplingar. I sådana fall ska tillverkaren ange att belysningsanordningarna i fråga uppfyller ISO-standarderna 6742–1:1987 och 6742–2:1985.

1.2   Fordon i kategorin L2e ska uppfylla kraven i punkterna 1.10–2.5.

1.3   Fordon i kategorin L3e ska uppfylla samtliga relevanta krav i Uneces föreskrifter nr 53. Kraven i punkterna 1.8–1.12 ska också beaktas.

1.4   Fordon i kategorin L4e ska uppfylla kraven i punkterna 1.10–1.12 och 3–3.2.8.1.

1.5   Fordon i kategorin L5e ska uppfylla kraven i punkterna 1.10–2.5.

1.6   Fordon i kategorin L6e ska uppfylla kraven i punkterna 1.10–2.5.

1.7   Fordon i kategorin L7e ska uppfylla kraven i punkterna 1.10–2.5.

1.8   Fordon i kategorin L1e-A får vara utrustade med reflekterande band på däcksidor eller fälgar för att ge ett visuellt intryck av cirklar av vitt ljus och göra sådana fordon lätta att känna igen.

1.9   Fordon i kategorierna L1e och L3e får vara utrustade med ytterligare reflekterande anordningar och material baktill och på sidan, förutsatt att de inte försämrar de obligatoriska belysnings- och ljussignalanordningarnas prestanda. I synnerhet bagageutrymmen och sadelväskor får vara utrustade med reflekterande material, förutsatt att dessa har samma färg som belysningsanordningarna på samma plats.

1.10   Inget fordon får vara utrustat med extra ljuskällor där det avgivna ljuset kan observeras antingen direkt eller indirekt under normala körförhållanden, annat än om de avser belysta manöverorgan, kontrollampor och visare eller passagerarutrymmet.

1.11   Inget fordon får vara utrustat med belysningsanordningar som visar eller ger intryck av rörelse eller utvidgat ljus på den synliga ytan eller någon strob- eller blixteffekt till följd av att det saknas en specifik formulering i respektive bestämmelse i komponenttypgodkännandet, om detta inte uttryckligen är tillåtet enligt dessa bestämmelser. Om den synliga ytan för en belysningsfunktion minskar i storlek till följd av att en annan belysningsfunktion med avvikande färg aktiveras, ska också den förstnämnda funktionens resterande synliga yta fortsätta att uppfylla de relevanta kraven på kolorimetriska värden och lämplig ljusstyrka (t.ex. vänster och höger sidobaklykta som består av en bakre positionslykta med två ringar av lysdioder, där ytterringen kan bli körriktningsvisare och innerringen fortsätter att vara en kombinerad bakre positionslykta och bromslykta). Alla driftlägen ska vederbörligen omfattas av komponenttypgodkännandet för belysningsanordningen.

1.12   När aktiveringen av automatiskt tända strålkastare eller varsellyktor är kopplad till att en motor ska vara i gång, ska detta tolkas som att det är kopplat till att huvudströmbrytaren är aktiverad. Detta gäller i synnerhet för fordon med elektriska eller andra alternativa framdrivningssystem och fordon utrustade med ett automatiskt start-stoppsystem för motorn.

2.   Krav gällande fordon i kategorierna L2e, L5e, L6e och L7e.

2.1   Allmänna specifikationer

2.1.1   Alla belysningsanordningar ska vara typgodkända och monteras i enlighet med komponenttillverkarens specifikationer samt vara monterade så att de under normala användningsförhållanden och oavsett vibrationer som de kan utsättas för behåller de egenskaper som föreskrivs och som möjliggör för fordonet att uppfylla kraven i denna bilaga. Det får i synnerhet inte vara möjligt att oavsiktligt rubba belysningsanordningarna.

2.1.2   Strålkastarna ska vara monterade så att deras inriktning enkelt kan ställas in.

2.1.3   Referensaxeln för belysningsanordningen då den är monterad på fordonet ska vara vinkelrät mot fordonets symmetrilängdplan i fråga om sidoreflektorer och parallell med detta plan i fråga om alla andra belysningsanordningar, med en tillåten tolerans på 3°.

2.1.4   Belysningsanordningarnas höjd och inställning ska kontrolleras med fordonets vikt i körklart skick, plus vikten för eventuella framdrivningsbatterier, när fordonet är placerat på en plan, horisontell yta, med det eller de styrda hjulen i position rakt framåt och däcktrycken justerade enligt tillverkarens fastställda värden.

2.1.5   I avsaknad av särskilda krav ska belysningsanordningar som bildar ett par

—	vara monterade symmetriskt på fordonet i förhållande till symmetrilängdplanet,

—	vara symmetriska i förhållande till varandra sett till symmetrilängdplanet (vilket inbegriper att de är placerade ovanför varandra),

—	omfattas av identiska kolorimetriska krav, och

—	ha likadana fotometriska egenskaper.

2.1.6   I avsaknad av särskilda instruktioner kan lyktor med olika funktioner vara separata lyktor, grupperade lyktor, kombinerade lyktor eller bilda flerfunktion i en anordning, under förutsättning att varje sådan lykta uppfyller de krav som gäller för den.

2.1.7   Den högsta höjden över marken ska mätas från den högsta punkten och den lägsta höjden från den lägsta punkten på den ljusavgivande ytan.

2.1.8   I avsaknad av särskilda krav får inga andra lyktor än körriktningsvisarna, varningsljuset och nödbromssignalen avge blinkande ljus.

2.1.9   Ingen röd lykta, med undantag för de bakersta sidomarkeringslyktorna, får ha en ljusavgivande yta som är synlig framåt och ingen vit lykta, med undantag för backlyktor, får ha en ljusavgivande yta som är synlig bakåt. Ingen interiör- eller instrumentklusterbelysning ska beaktas och kravet ska kontrolleras på följande sätt:

2.1.9.1

Ingen röd lykta får vara direkt synlig när den betraktas av en person som rör sig inom zon 1 i ett tvärplan beläget 25 m framför fordonets främsta punkt (se figur 9-1).

2.1.9.2

Ingen vit lykta får vara direkt synlig när den betraktas av en person som rör sig inom zon 2 i ett tvärplan beläget 25 m bakom fordonets bakersta punkt (se figur 9-2).

2.1.9.3

Zonerna 1 och 2 begränsas i sina respektive plan på följande sätt (se figurerna 9-1 och 9-2): 2.1.9.3.1 Två horisontella plan som befinner sig 1,0 m respektive 2,2 m över marken. 2.1.9.3.2 Två vertikala plan under en vinkel på 15° mot fordonets front- respektive bakparti, och utåt från fordonet med hänvisning till fordonets symmetrilängdplan. Vart och ett av dessa plan innehåller de vertikala skärningslinjer i de vertikalplan som är parallella med fordonets symmetrilängdplan och som utmärker dess totala bredd samt de tvärgående vertikala plan som utmärker fordonets totala längd.

Figur 9-1

Direkt synlighet framåt för den ljusavgivande ytan på en lykta som avger rött ljus

Figur 9-2

Direkt synlighet bakåt för den ljusavgivande ytan på en lykta som avger vitt ljus

2.1.10   De elektriska kopplingarna ska vara sådana att de främre positionslyktorna, de bakre positionslyktorna och den bakre registreringsskyltlyktan endast kan tändas och släckas samtidigt.

2.1.11   Fordonen ska vara utrustade med antingen

—	varsellyktor, eller

—	halvljusstrålkastare som tänds automatiskt när fordonets huvudströmbrytare har slagits på.

2.1.12   I avsaknad av särskilda krav ska de elektriska kopplingarna vara sådana att helljusstrålkastarna, halvljusstrålkastarna och de främre dimlyktorna inte kan tändas förrän de lyktor som avses i punkt 2.1.10 också tänds. Detta krav gäller inte när helljusstrålkastare och/eller halvljusstrålkastare används för att avge en ljusvarningssignal med korta mellanrum.

2.1.13   Kontrollampor

2.1.13.1   Kraven i bestämmelser gällande särskilda kontrollampor får fullgöras genom lämpliga funktioner i en funktionskontroll.

2.1.14   Färgerna på det ljus som avges av belysningsanordningarna är följande:

Helljusstrålkastare	:	vitt
Varsellykta	:	vitt
Halvljusstrålkastare	:	vitt
Körriktningsvisare	:	orangegult
Bromslykta	:	rött
Främre positionslykta	:	vitt
Bakre positionslykta	:	rött
Främre dimlykta	:	vitt eller gult
Bakre dimlykta	:	rött
Backlykta	:	vitt
Varningsljus	:	orangegult
Bakre registreringsskyltlykta	:	vitt
Icke triangelformad sidoreflektor (fram)	:	orangegult
Icke triangelformad sidoreflektor (bak)	:	orangegult eller rött
Sidomarkeringslykta (fram)	:	orangegult
Sidomarkeringslykta (bak)	:	orangegult eller rött
Bakre icke triangelformad reflektor	:	rött

2.1.14.1   Trikromatiska koordinater:

Rött:	Gräns mot gult:	y ≤ 0,335
	Gräns mot purpur:	z ≤ 0,008
Vitt:	Gräns mot blått:	x ≥ 0,310
	Gräns mot gult:	x ≤ 0,500
	Gräns mot grönt:
	Gräns mot grönt:	y ≤ 0,440
	Gräns mot purpur:
	Gräns mot rött:	y ≥ 0,382
Gult:	Gräns mot rött:
	Gräns mot grönt:
	Gräns mot vitt:	och y ≥ 0,440
		y ≥ 0,440
	Gräns mot spektralvärdet:
Orangegult:	Gräns mot gult:	y ≤ 0,429
	Gräns mot rött:	y ≥ 0,398
	Gräns mot vitt:	z ≤ 0,007

För kontroll av dessa gränsvärden ska en ljuskälla med en färgtemperatur på 2 856 K motsvarande ljuskälla A enligt Internationella belysningskommissionen (ICI) användas.

2.1.14.2   Färgdefinitionerna i Uneces föreskrifter nr 48 (2) får användas som alternativ till specifikationerna i punkt 2.1.14.1. Definitionen för ”selektivt gul” ska i så fall användas i stället för ovannämnda specifikationer för ”gul”.

2.2   Allmänna krav

2.2.1   Fordon i kategori L2e och L6e ska vara utrustade med följande belysningsanordningar:

—	Halvljusstrålkastare.

—	Främre positionslykta.

—	Körriktningsvisare.

—	Bakre positionslykta.

—	Bromslykta.

—	Bakre registreringsskyltlykta.

—	Bakre reflektor (icke-triangelformad).

—	Sidoreflektorer (icke-triangelformade).

2.2.2   Fordon i kategori L2e och L6e får dessutom vara utrustade med följande belysningsanordningar:

—	Helljusstrålkastare.

—	Varsellykta.

—	Främre dimlykta.

—	Varningsljus.

—	Bakre dimlykta.

—	Backlykta.

—	Sidomarkeringslyktor.

2.2.3   Inga andra belysnings- och ljussignalanordningar än de som anges i punkterna 2.2.1 och 2.2.2 får monteras på fordon i kategori L2e eller L6e.

2.2.4   Fordon i kategori L5e och L7e ska vara utrustade med följande belysningsanordningar:

—	Helljusstrålkastare.

—	Halvljusstrålkastare.

—	Främre positionslykta.

—	Körriktningsvisare.

—	Bakre positionslykta.

—	Bromslykta.

—	Bakre registreringsskyltlykta.

—	Bakre reflektor (icke-triangelformad).

—	Sidoreflektorer (icke-triangelformade).

2.2.5   Fordon i kategori L5e och L7e får dessutom vara utrustade med följande belysningsanordningar:

—	Varsellykta.

—	Främre dimlykta.

—	Varningsljus.

—	Bakre dimlykta.

—	Backlykta.

—	Sidomarkeringslyktor.

2.2.6   Inga andra belysnings- och ljussignalanordningar än de som anges i punkterna 2.2.4 och 2.2.5 får monteras på fordon i kategori L5e eller L7e.

2.2.7   Endast belysnings- och ljussignalanordningar som är typgodkända för fordonskategori L får monteras på fordonet. Belysnings- och ljussignalanordningar som är typgodkända för att monteras på fordon i kategorierna M1 eller N1 i enlighet med Uneces föreskrifter nr 48 får också monteras.

2.2.7.1   Fordon i andra kategorier än L2e och L6e får inte vara utrustade med halvljusstrålkastare av klass A.

2.3   Särskilda krav

2.3.1   Helljusstrålkastare

2.3.1.1   Antal:

—	En eller två, för fordon vars maximala bredd inte överskrider 1 300 mm.

—	Två, för fordon vars maximala bredd överskrider 1 300 mm.

2.3.1.2   Placering:

—	Inga särskilda föreskrifter.

2.3.1.3   Position:

2.3.1.3.1

I sidled: — En separat helljusstrålkastare får monteras över, under eller bredvid en annan framlykta. Om dessa lyktor sitter ovanför varandra ska helljusstrålkastarens referenscentrum vara placerat inom fordonets symmetrilängdplan. Om de sitter bredvid varandra ska deras referenscentrum vara symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan. — En separat helljusstrålkastare som bildar flerfunktion med en annan framlykta ska monteras så att dess referenscentrum ligger inom fordonets symmetrilängdplan. Om fordonet även är utrustat med en annan framlykta bredvid helljusstrålkastaren, ska deras referenscentrum vara symmetriskt i förhållande till fordonets symmetrilängdplan. — Två helljusstrålkastare av vilka ingen, den ena eller båda bildar flerfunktion med en annan framlykta ska monteras så att deras referenscentrum är symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan.

2.3.1.3.2

I höjdled: — Inga särskilda föreskrifter.

2.3.1.3.3

I längdled: — Framtill på fordonet. Detta krav ska anses uppfyllt om det avgivna ljuset inte orsakar föraren obehag, vare sig direkt eller indirekt genom backspeglarna eller andra reflekterande ytor på fordonet.

2.3.1.3.4

Avstånd: — För en separat helljusstrålkastare får avståndet mellan kanten på den ljusavgivande ytan och motsvarande kant på en separat halvljusstrålkastare inte överstiga 200 mm.

2.3.1.4   Geometrisk synbarhet

—

Den ljusavgivande ytans synbarhet, inkl. dess synbarhet inom områden som inte förefaller belysta i den ifrågavarande riktningen, ska säkerställas inom ett divergerande utrymme som bestäms av de linjer som utgår från den ljusavgivande ytans omkrets och som med helljusstrålkastarens referensaxel bildar en vinkel av minst 5°.

2.3.1.5   Riktning:

—	Framåt, får vridas med hänsyn till styrinrättningens vridningsvinkel.

2.3.1.6   Elektriska kopplingar:

—	Alla helljusstrålkastare ska tändas och släckas samtidigt.

—	Alla helljusstrålkastare ska tändas när belysningsläge framåt växlar från halvljus- till helljusstrålkastare.

—	Alla helljusstrålkastare ska släckas samtidigt när belysningsläge framåt går över från helljus- till halvljusstrålkastare.

—	Halvljusstrålkastarna får förbli tända samtidigt med helljusstrålkastarna.

2.3.1.7   Kontrollampa:

—	Obligatorisk om helljusstrålkastaren är monterad (icke blinkande blå kontrollampa).

2.3.1.8   Övriga krav:

—	Det sammanlagda värdet i fråga om den maximala intensiteten för samtliga helljusstrålkastare som kan aktiveras samtidigt får inte överskrida 430 000 cd, vilket motsvarar ett referensvärde på 100.

2.3.2   Halvljusstrålkastare

2.3.2.1   Antal:

—	En eller två, för fordon vars maximala bredd inte överskrider 1 300 mm.

—	Två, för fordon vars maximala bredd överskrider 1 300 mm.

2.3.2.2   Placering:

—	Inga särskilda föreskrifter.

2.3.2.3   Position:

2.3.2.3.1

I sidled: — En separat halvljusstrålkastare får monteras över, under eller bredvid en annan framlykta. Om lyktorna sitter ovanför varandra ska halvljusstrålkastarens referenscentrum vara placerat inom fordonets symmetrilängdplan. Om de sitter bredvid varandra ska deras referenscentrum vara symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan. — En separat halvljusstrålkastare som bildar flerfunktion med en annan framlykta ska monteras så att dess referenscentrum ligger inom fordonets symmetrilängdplan. Om fordonet är utrustat med en annan framlykta bredvid halvljusstrålkastaren, ska deras referenscentrum vara symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan. — Två halvljusstrålkastare av vilka ingen, den ena eller båda bildar flerfunktion med en annan framlykta ska monteras så att deras referenscentrum är symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan. — Om det finns två halvljusstrålkastare får avståndet mellan den yttersta kanten på de ljusavgivande ytorna och fordonets totala bredd inte överstiga 400 mm.

2.3.2.3.2

I höjdled: — Inte mindre än 500 mm och inte mer än 1 200 mm över marken.

2.3.2.3.3

I längdled: — Framtill på fordonet. Detta krav ska anses uppfyllt om det avgivna ljuset inte orsakar föraren obehag, vare sig direkt eller indirekt genom backspeglarna eller andra reflekterande ytor på fordonet.

2.3.2.3.4

Avstånd: — Avståndet mellan kanten på den ljusavgivande ytan på en separat halvljusstrålkastare och motsvarande kant på en separat helljusstrålkastare får inte överstiga 200 mm.

2.3.2.4   Geometrisk synbarhet:

—	α = 15° uppåt och 10° nedåt.

—	β = 45° till vänster och till höger om det endast finns en halvljusstrålkastare.

—	β = 45° utåt och 10° inåt om det finns två halvljusstrålkastare.

2.3.2.5   Riktning:

—	Framåt, får vridas med hänsyn till styrinrättningens vridningsvinkel.

2.3.2.6   Elektriska kopplingar:

—	Alla halvljusstrålkastare ska tändas och släckas samtidigt.

—	Alla halvljusstrålkastare ska tändas när belysningsläge framåt går över från helljus- till halvljusstrålkastare.

—	Alla halvljusstrålkastare ska släckas samtidigt när belysningsläge framåt växlar från halvljus- till helljusstrålkastare. Halvljusstrålkastarna får emellertid förbli tända samtidigt med helljusstrålkastarna.

2.3.2.7   Kontrollampa:

—	Frivillig (icke blinkande grön kontrollampa).

2.3.2.8   Övriga krav:

—	Halvljusstrålkastare där den lägsta punkten på den ljusavgivande ytan är högst 0,8 m över marken ska ställas in på en grundinriktning mellan – 1,0 % och – 1,5 %. Det exakta värdet får uppges av tillverkaren.

—	Halvljusstrålkastare där den lägsta punkten på den ljusavgivande ytan är mellan 0,8 m och 1,0 m över marken ska ställas in på en grundinriktning mellan – 1,0 % och – 2,0 %. Det exakta värdet får uppges av tillverkaren.

—	Halvljusstrålkastare där den lägsta punkten på den ljusavgivande ytan är lägst 1,0 m över marken ska ställas in på en grundinriktning mellan – 1,5 % och – 2,0 %. Det exakta värdet får uppges av tillverkaren.

—

För halvljusstrålkastare som har en ljuskälla med ett objektivt ljusflöde som inte överstiger 2 000 lumen och en grundinriktning mellan – 1,0 % och – 1,5 %, ska den vertikala lutningen förbli mellan – 0,5 % och – 2,5 % oavsett lastvillkor. Den vertikala lutningen ska förbli mellan – 1,0 % och – 3,0 % om grundinriktningen är inställd på mellan – 1,5 % och – 2,0 %. En extern inställningsanordning får användas för att uppfylla kraven, förutsatt att det inte behövs några andra verktyg än de som medföljer fordonet.

—

För halvljusstrålkastare som har en ljuskälla med ett objektivt ljusflöde som överstiger 2 000 lumen och en grundinriktning mellan – 1,0 % och – 1,5 %, ska den vertikala lutningen förbli mellan – 0,5 % och – 2,5 % oavsett lastvillkor. Den vertikala lutningen ska förbli mellan – 1,0 % och – 3,0 % om grundinriktningen är inställd på mellan – 1,5 % och – 2,0 %. En nivåregleringsanordning för strålkastare får användas för att uppfylla kraven i denna punkt, förutsatt att den är helt automatisk och att reaktionstiden understiger 30 sekunder.

2.3.2.8.1   Provningsförhållanden:

—

Inriktningskraven i punkt 2.3.2.8 ska kontrolleras på följande sätt: — Fordonet med sin vikt i körklart skick plus vikten av eventuella framdrivningsbatterier och en vikt på 75 kg som simulerar föraren. — Fullastat fordon med vikten fördelad för att uppnå maximal axelbelastning enligt tillverkarens uppgift för detta lastvillkor. — Fordon med en vikt på 75 kg som simulerar föraren och dessutom lastat för att uppnå maximal tillåten bakaxelbelastning enligt tillverkarens uppgift. I det här fallet ska emellertid framaxelbelastningen vara så låg som möjligt.

—	Innan någon mätning görs ska fordonet gungas tre gånger och därefter flyttas bakåt och framåt under minst ett helt hjulvarv.

2.3.3   Främre positionslykta

2.3.3.1   Antal:

—	En eller två, för fordon vars maximala bredd inte överskrider 1 300 mm.

—	Två, för fordon vars maximala bredd överskrider 1 300 mm.

2.3.3.2   Placering:

—	Inga särskilda föreskrifter.

2.3.3.3   Position:

2.3.3.3.1

I sidled: — En separat främre positionslykta får monteras över, under eller bredvid en annan framlykta. Om lyktorna sitter ovanför varandra ska den främre positionslyktans referenscentrum vara placerat inom fordonets symmetrilängdplan. Om de sitter bredvid varandra ska deras referenscentrum vara symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan. — En separat främre positionslykta som bildar flerfunktion med en annan framlykta ska monteras så att dess referenscentrum ligger inom fordonets symmetrilängdplan. Om fordonet är utrustat med en annan framlykta bredvid den främre positionslyktan, ska deras referenscentrum vara symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan. — Två främre positionslyktor av vilka ingen, den ena eller båda bildar flerfunktion med en annan framlykta ska monteras så att deras referenscentrum är symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan. — Om det finns två främre positionslyktor får avståndet mellan den yttersta kanten på de ljusavgivande ytorna och fordonets totala bredd inte överstiga 400 mm.

2.3.3.3.2

I höjdled: — Inte mindre än 350 mm och inte mer än 1 200 mm över marken.

2.3.3.3.3

I längdled: — Framtill på fordonet.

2.3.3.4   Geometrisk synbarhet:

—	α = 15° uppåt och 15° nedåt. Nedåtvinkeln får emellertid minskas till 5° om den främre positionslyktan sitter mindre än 750 mm över marken.

—	β = 80° till vänster och till höger om det endast finns en främre positionslykta.

—	β = 80° utåt och 45° inåt om det finns två främre positionslyktor.

2.3.3.5   Riktning:

—	Framåt, får vridas med hänsyn till styrinrättningens vridningsvinkel.

2.3.3.6   Elektriska kopplingar:

—	Ska tändas i enlighet med punkt 2.1.10.

2.3.3.7   Kontrollampa:

—	Obligatorisk (en icke blinkande grön kontrollampa eller fordonets instrumentklusterbelysning får användas för att ange att lyktorna är aktiverade enligt beskrivningen i punkt 2.1.10).

2.3.4   Varsellykta

2.3.4.1   Antal:

—	En eller två, för fordon vars maximala bredd inte överskrider 1 300 mm.

—	Två, för fordon vars maximala bredd överskrider 1 300 mm.

2.3.4.2   Placering:

—	Inga särskilda föreskrifter.

2.3.4.3   Position:

2.3.4.3.1

I sidled: — En separat varsellykta får monteras över, under eller bredvid en annan framlykta. Om lyktorna sitter ovanför varandra ska varsellyktans referenscentrum vara placerat inom fordonets symmetrilängdplan. Om de sitter bredvid varandra ska deras referenscentrum vara symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan. — En separat varsellykta som bildar flerfunktion med en annan framlykta ska monteras så att dess referenscentrum ligger inom fordonets symmetrilängdplan. Om fordonet är utrustat med en annan framlykta bredvid varsellyktan, ska deras referenscentrum vara symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan. — Två varsellyktor av vilka ingen, den ena eller båda bildar flerfunktion med en annan framlykta ska monteras så att deras referenscentrum är symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan. — Avståndet mellan de ljusavgivande ytornas innerkanter får inte vara mindre än 500 mm för fordon vars maximala bredd överstiger 1 300 mm.

2.3.4.3.2

I höjdled: — Inte mindre än 250 mm och inte mer än 1 500 mm över marken.

2.3.4.3.3

I längdled: — Framtill på fordonet. Detta krav ska anses uppfyllt om det avgivna ljuset inte orsakar föraren obehag, vare sig direkt eller indirekt genom backspeglarna eller andra reflekterande ytor på fordonet.

2.3.4.3.4

Avstånd: — Om avståndet mellan den främre körriktningsvisaren och varsellyktan är högst 40 mm, ska de elektriska kopplingarna för varsellyktan på fordonets relevanta sida vara sådana att den antingen — släcks, eller — dess ljusstyrka sänks till en nivå på högst 140 cd under hela perioden (både under och utanför cykeln) då den relevanta främre körriktningsvisaren är aktiverad.

2.3.4.4   Geometrisk synbarhet:

—	α = 10° uppåt och 10° nedåt,

—	β = 20° till vänster och till höger om det endast finns en varsellykta,

—	β = 20° utåt och 20° inåt om det finns två främre varsellyktor.

2.3.4.5   Riktning:

—	Framåt, får vridas med hänsyn till styrinrättningens vridningsvinkel.

2.3.4.6   Elektriska kopplingar:

—

Alla varsellyktor ska tändas när huvudströmbrytaren har aktiverats. De får emellertid förbli släckta under följande förutsättningar: — Den automatiska växelspaken är i ”park”-läge. — Parkeringsbromsen är aktiverad. — Innan fordonet sätts i rörelse för första gången efter varje manuell aktivering av huvudströmbrytaren och fordonets framdrivningssystem.

—	Varsellyktorna får avaktiveras manuellt. Detta ska emellertid endast vara möjligt om fordonets hastighet inte överstiger 10 km/tim Lyktorna ska återaktiveras automatiskt när fordonshastigheten överstiger 10 km/tim eller när fordonet har tillryggalagt mer än 100 m.

—

Varsellyktorna ska avaktiveras automatiskt i föjande fall: — Fordonet stängs av med hjälp av huvudströmbrytaren. — De främre dimlyktorna aktiveras. — Strålkastarna aktiveras, utom då de används för att med korta mellanrum avge upprepade ljusvarningssignaler. — Den omgivande ljusstyrkan understiger 1 000 lux och den angivna hastigheten på fordonets hastighetsmätare fortfarande är tydligt läslig (t.ex. när hastighetsmätarens belysning alltid är på) och fordonet inte är utrustat med en icke blinkande grön kontrollampa i enlighet med punkt 2.3.3.7 eller en särskild grön kontrollampa för varsellyktan, vilket framgår av den tillhörande symbolen. I så fall ska de halvljusstrålkastare och belysningsanordningar som krävs enligt punkt 2.1.12 automatiskt aktiveras på en och samma gång inom två sekunder efter det att den omgivande ljusstyrkan har understigit 1 000 lux. Om den omgivande ljusstyrkan därefter uppnår en nivå på minst 7 000 lux, ska varsellyktorna automatiskt återaktiveras, medan de halvljusstrålkastare och belysningsanordningar som krävs enligt punkt 2.1.12 ska avaktiveras samtidigt inom 5–300 sekunder (dvs. det krävs en helautomatisk ljusomkoppling om föraren saknar synlig indikering och stimulus för att aktivera normal belysning när det är mörkt).

2.3.4.7   Kontrollampa:

—	Frivilligt.

2.3.5   Främre dimlykta

2.3.5.1   Antal:

—	En eller två, för fordon vars maximala bredd inte överskrider 1 300 mm.

—	Två, för fordon vars maximala bredd överskrider 1 300 mm.

2.3.5.2   Placering:

—	Inga särskilda föreskrifter.

2.3.5.3   Position:

2.3.5.3.1

I sidled: — En separat främre dimlykta får monteras över, under eller bredvid en annan framlykta. Om lyktorna sitter ovanför varandra ska den främre dimlyktans referenscentrum vara placerat inom fordonets symmetrilängdplan. Om de sitter bredvid varandra ska deras referenscentrum vara symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan. — En separat främre dimlykta som bildar flerfunktion med en annan framlykta ska monteras så att dess referenscentrum ligger inom fordonets symmetrilängdplan. Om fordonet är utrustat med en annan framlykta bredvid den främre dimlyktan, ska deras referenscentrum vara symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan. — Två främre dimlyktor av vilka ingen, den ena eller båda bildar flerfunktion med en annan framlykta ska monteras så att deras referenscentrum är symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan. — Om det finns två främre dimlyktor får avståndet mellan den yttersta kanten på de ljusavgivande ytorna och fordonets totala bredd inte överstiga 400 mm.

2.3.5.3.2

I höjdled: — Inte mindre än 250 mm och inte mer än 800 mm över marken. — Ingen del av den ljusavgivande ytan får vara högre än den översta delen av den ljusavgivande ytan på den högst placerade halvljusstrålkastaren.

2.3.5.3.3

I längdled: — Framtill på fordonet. Detta krav ska anses uppfyllt om det avgivna ljuset inte orsakar föraren obehag, vare sig direkt eller indirekt genom backspeglarna eller andra reflekterande ytor på fordonet.

2.3.5.4   Geometrisk synbarhet:

—	α = 5° uppåt och 5° nedåt,

—	β = 45° till vänster och till höger om det endast finns en främre dimlykta.

—	β = 45° utåt och 10° inåt om det finns två främre dimlyktor.

2.3.5.5   Riktning:

—	Framåt, får vridas med hänsyn till styrinrättningens vridningsvinkel.

2.3.5.6   Elektriska kopplingar:

—	Alla främre dimlyktor ska tändas och släckas samtidigt.

—	Det ska vara möjligt att tända och släcka den främre dimlyktan oberoende av helljusstrålkastaren, halvljusstrålkastaren eller en kombination av dessa strålkastare.

2.3.5.7   Kontrollampa:

—	Obligatorisk (icke blinkande grön kontrollampa).

2.3.6   Körriktningsvisare

2.3.6.1   Antal:

—

Fyra.

—	Sex, om två ytterligare sidokörriktningsvisare har monterats och detta är i överensstämmelse med alla relevanta krav i Uneces föreskrifter nr 48 såsom föreskrivs för fordonskategori M1.

2.3.6.2   Placering:

—	Två främre körriktningsvisare i kategorierna 11, 1, 1a eller 1b och två bakre körriktningsvisare i kategorierna 12, 2a eller 2b (dvs. två visare på varje sida).

—	Två sidokörriktningsvisare i kategorierna 5 eller 6 (dvs. en ytterligare sidokörriktningsvisare på varje sida) får monteras utöver de obligatoriska körriktningsvisarna, förutsatt att monteringen uppfyller alla relevanta krav i Uneces föreskrifter nr 48 såsom föreskrivs för fordonskategori M1.

2.3.6.3   Position:

2.3.6.3.1

I sidled: — Avståndet mellan den yttersta kanten på de ljusavgivande ytorna och fordonets totala bredd får inte överstiga 400 mm. — Avståndet mellan innerkanterna på de främre körriktningsvisarnas ljusavgivande ytor ska vara minst 240 mm för fordon med ett enda framhjul eller om fordonsbredden inte överskrider 1 000 mm. — Avståndet mellan innerkanterna på de främre körriktningsvisarnas ljusavgivande ytor ska vara minst 500 mm för fordon med mer än ett framhjul och om fordonsbredden överskrider 1 000 mm. — Avståndet mellan innerkanterna på de bakre körriktningsvisarnas ljusavgivande ytor ska vara minst 180 mm för fordon med ett enda bakhjul eller om fordonsbredden inte överskrider 1 000 mm. — Avståndet mellan innerkanterna på de bakre körriktningsvisarnas ljusavgivande ytor ska vara minst 500 mm för fordon med mer än ett bakhjul och om fordonsbredden överskrider 1 000 mm. — Avståndet mellan en främre körriktningsvisares ljusavgivande yta och de närmaste halvljusstrålkastarnas ljusavgivande yta får inte vara mindre än: — 75 mm för en minsta ljusstyrka på körriktningsvisarna på 90 cd. — 40 mm för en minsta ljusstyrka på körriktningsvisarna på 175 cd. — 20 mm för en minsta ljusstyrka på körriktningsvisarna på 250 cd. — ≤ 20 mm för en minsta ljusstyrka på körriktningsvisarna på 400 cd.

2.3.6.3.2

I höjdled: — Inte mindre än 500 mm och inte mer än 1 500 mm över marken.

2.3.6.3.3

I längdled: — Inga särskilda föreskrifter.

2.3.6.4   Geometrisk synbarhet:

—	α = 15° uppåt och 15° nedåt. Nedåtvinkeln får emellertid minskas till 5° om lyktorna för körriktningsvisarna sitter mindre än 750 mm över marken.

—	β = 80° utåt och 45° inåt (se figur 9-3).

Figur 9-3

Geometrisk synbarhet för främre och bakre körriktningsvisare på höger sida

2.3.6.5   Riktning:

—	Framåt, får vridas med hänsyn till styrinrättningens vridningsvinkel, samt bakåt.

2.3.6.6   Elektriska kopplingar:

—	Körriktningsvisarna ska tändas oberoende av de andra lyktorna. Alla körriktningsvisare på en sida av fordonet ska tändas och släckas med hjälp av ett enda manöverorgan.

2.3.6.7   Funktionskontroll:

—	Obligatorisk. Kan utgöras av en optisk signal, en ljudsignal eller bägge.

—	Om den utgörs av en optisk signal ska den vara ett grönt blinkande ljus som släcks vid felfunktion i någon av de främre eller bakre körriktningsvisarna eller förblir tänd utan att blinka eller uppvisa någon märkbar förändring av blinkfrekvensen.

—	Om den enbart utgörs av en ljudsignal ska denna vara klart hörbar och fungera på samma sätt som den optiska signalen.

2.3.6.8   Övriga krav:

—	Följande egenskaper ska kontrolleras utan någon annan belastning på elsystemet än vad som (eventuellt) behövs för att köra motorn, efter aktivering av huvudströmbrytaren och de belysningsanordningar som tänds till följd av detta.

2.3.6.8.1   Egenskaper:

—	Blinkfrekvensen ska vara 90 ± 30 gånger per minut.

—	Körriktningsvisarna på samma sida av fordonet ska blinka med samma frekvens och samtidigt med varandra och kan blinka antingen synkront eller växelvis.

—	Lyktorna ska börja blinka inom en sekund och upphöra att blinka inom en och en halv sekund efter det att manöverorganet har aktiverats.

—	I händelse av annat fel än kortslutning på en främre eller bakre körriktningsvisare ska den eller de andra lyktor som anger samma körriktning lysa konstant eller fortsätta att blinka, men blinkfrekvensen behöver i så fall inte motsvara det värde som föreskrivs i denna punkt.

2.3.7   Varningsljus

2.3.7.1   Antal:

—	I enlighet med föreskrifterna i punkt 2.3.6.1.

2.3.7.2   Placering:

—	I enlighet med föreskrifterna i punkt 2.3.6.2.

2.3.7.3   Position:

2.3.7.3.1

I sidled: — I enlighet med föreskrifterna i punkt 2.3.6.3.1.

2.3.7.3.2

I höjdled: — I enlighet med föreskrifterna i punkt 2.3.6.3.2.

2.3.7.3.3

I längdled: — I enlighet med föreskrifterna i punkt 2.3.6.3.3.

2.3.7.4   Geometrisk synbarhet:

—	I enlighet med föreskrifterna i punkt 2.3.6.4.

2.3.7.5   Riktning:

—	I enlighet med föreskrifterna i punkt 2.3.6.5.

2.3.7.6   Elektriska kopplingar:

—	Varningsljusen ska aktiveras genom ett separat manöverorgan och ska avges genom att samtliga körriktningsvisare arbetar samtidigt. Varningsljusen ska kunna användas även när huvudströmbrytaren har slagits av och fordonets elektriska ombordsystem är avstängt.

2.3.7.7   Kontrollampa:

—	Obligatorisk, om varningsljus finns tillgängliga (blinkande röd kontrollampa).

—	Om två separata gröna kontrollampor har tillhandahållits för sidokörriktningsvisarna på vänster och höger sida, kan dessa kontrollampor blinka samtidigt i stället för den enda röda kontrollampan.

2.3.7.8   Övriga krav:

—	Föreskrifterna i punkt 2.3.6.8 ska gälla.

2.3.7.8.1   Egenskaper:

—	Blinkfrekvensen ska vara 90 ± 30 gånger per minut.

—	Alla körriktningsvisare ska blinka med samma hastighet och samtidigt med varandra. Lyktorna på motsatt sida av fordonet ska blinka synkront, medan de på samma sida av fordonet får blinka växelvis.

—	De ska börja blinka inom en sekund och upphöra att blinka inom en och en halv sekund efter det att manöverorganet har aktiverats.

—	Varningsljusen får aktiveras automatiskt av fordonssystem, såsom nödbromssignalen, eller efter en kollision, och därefter stängas av manuellt.

2.3.8   Bakre positionslykta

2.3.8.1   Antal:

—	En eller två, för fordon vars maximala bredd inte överskrider 1 300 mm.

—	Två, för fordon vars maximala bredd överskrider 1 300 mm.

2.3.8.2   Placering:

—	Inga särskilda föreskrifter.

2.3.8.3   Position:

2.3.8.3.1

I sidled: — En separat bakre positionslykta ska monteras på fordonet så att den bakre positionslyktans referenscentrum är placerat inom fordonets symmetrilängdplan. — Två bakre positionslyktor ska monteras på fordonet så att de bakre positionslyktornas referenscentrum är symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan. — För fordon med två bakhjul och en maximal bredd som överstiger 1 300 mm får avståndet mellan den yttersta kanten på de ljusavgivande ytorna och fordonets totala bredd inte överstiga 400 mm.

2.3.8.3.2

I höjdled: — Inte mindre än 250 mm och inte mer än 1 500 mm över marken.

2.3.8.3.3

I längdled: — Baktill på fordonet.

2.3.8.4   Geometrisk synbarhet:

—	α = 15° uppåt och 15° nedåt. Nedåtvinkeln får emellertid minskas till 5° om den bakre positionslyktan sitter mindre än 750 mm över marken.

—	β = 80° till vänster och till höger om det endast finns en bakre positionslykta.

—	β = 80° utåt och 45° inåt om det finns två bakre positionslyktor.

2.3.8.5   Riktning:

—

Bakåt.

2.3.8.6   Elektriska kopplingar:

—	Ska tändas i enlighet med punkt 2.1.10.

2.3.8.7   Kontrollampa:

—	I enlighet med föreskrifterna i punkt 2.3.3.7.

2.3.9   Bromslykta

2.3.9.1   Antal:

—	En eller två, för fordon vars maximala bredd inte överskrider 1 300 mm.

—	Två, för fordon vars maximala bredd överskrider 1 300 mm.

—	En ytterligare bromslykta i kategori S3 eller S4 (dvs. en central högmonterad bromslykta) får monteras, förutsatt att alla relevanta krav i Uneces föreskrifter nr 48 gällande montering av sådana bromslyktor på fordon i kategori M1 är uppfyllda.

2.3.9.2   Placering:

—	Inga särskilda föreskrifter.

2.3.9.3   Position:

2.3.9.3.1

I sidled: — En separat bromslykta ska monteras på fordonet så att bromslyktans referenscentrum är placerat inom fordonets symmetrilängdplan. — Två bromslyktor ska monteras på fordonet så att bromslyktornas referenscentrum är symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan. — Avståndet mellan de ljusavgivande ytornas innerkanter får inte vara mindre än 600 mm för fordon som har två bakhjul och vars maximala bredd överstiger 1 300 mm. — Avståndet mellan de ljusavgivande ytornas innerkanter får inte vara mindre än 400 mm för fordon som har två bakhjul, en maximal bredd som inte överstiger 1 300 mm och två bromslyktor.

2.3.9.3.2

I höjdled: — Inte mindre än 250 mm och inte mer än 1 500 mm över marken.

2.3.9.3.3

I längdled: — Baktill på fordonet.

2.3.9.4   Geometrisk synbarhet:

—	α = 15° uppåt och 15° nedåt. Nedåtvinkeln får emellertid minskas till 5° om bromslyktan sitter mindre än 750 mm över marken.

—	β = 45° till vänster och till höger om det endast finns en bromslykta.

—	β = 45° utåt och 10° inåt om det finns två bromslyktor.

2.3.9.5   Riktning:

—

Bakåt.

2.3.9.6   Elektriska kopplingar:

—	Ska tändas varje gång färdbromsen används.

2.3.9.7   Kontrollampa:

—	Förbjuden.

2.3.9.8   Övriga krav:

—

Fordon får vara utrustade med en nödstoppssignal enligt definitionen i punkt 2.28 i Uneces föreskrifter nr 48, förutsatt att alla relevanta krav i dessa föreskrifter gällande sådana signaler är uppfyllda samt att signalen aktiveras och avaktiveras enligt de villkor och/eller retardationer som föreskrivs för fordon i kategori M1.

—	Fordon får vara utrustade med en varningssignal för påkörning bakifrån enligt definitionen i punkt 2.33 i Uneces föreskrifter nr 48, förutsatt att alla relevanta krav i dessa föreskrifter gällande en sådan varningssignal är uppfyllda.

2.3.10   Bakre dimlykta

2.3.10.1   Antal:

—	En eller två.

2.3.10.2   Placering:

—	Inga särskilda föreskrifter.

2.3.10.3   Position:

2.3.10.3.1

I sidled: — För fordon som är avsedda och utrustade för högertrafik ska en enda bakre dimlykta vara monterad så att dess referenscentrum ligger inom fordonets symmetrilängdplan eller till vänster om detta. — För fordon som är avsedda och utrustade för vänstertrafik ska en enda bakre dimlykta vara monterad så att dess referenscentrum ligger inom fordonets symmetrilängdplan eller till höger om detta. — För fordon som är avsedda och utrustade för såväl vänster- som högertrafik ska en enda bakre dimlykta vara monterad så att dess referenscentrum ligger inom fordonets symmetrilängdplan. — För fordon som är avsedda och utrustade för vänster- och/eller högertrafik ska två bakre dimlyktor monteras på fordonet så att de bakre dimlyktornas referenscentrum är symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan.

2.3.10.3.2

I höjdled: — Inte mindre än 250 mm och inte mer än 1 000 mm över marken. Det sistnämnda värdet får emellertid höjas till 1 200 mm om den bakre dimlyktan grupperas med en annan belysningsanordning.

2.3.10.3.3

I längdled: — Baktill på fordonet.

2.3.10.3.4

Avstånd: — Avståndet mellan kanten på den ljusavgivande ytan på den bakre dimlyktan och motsvarande kant på en bromslykta ska överstiga 100 mm.

2.3.10.4   Geometrisk synbarhet:

—	α = 5° uppåt och 5° nedåt,

—	β = 25° till vänster och till höger.

2.3.10.5   Riktning:

—

Bakåt.

2.3.10.6   Elektriska kopplingar:

—	Alla bakre dimlyktor ska tändas och släckas samtidigt.

—	Det ska endast vara möjligt att aktivera den bakre dimlyktan när helljusstrålkastaren, halvljusstrålkastaren eller den främre dimlyktan är aktiverade.

—	Det ska vara möjligt att släcka den bakre dimlyktan oberoende av andra lyktor.

—	Den bakre dimlyktan ska automatiskt avaktiveras när — den främre positionslyktan släcks och — fordonet stängs av med hjälp av huvudströmbrytaren.

—	När den bakre dimlyktan har släckts eller avaktiverats får den inte aktiveras på nytt automatiskt eller oberoende av andra funktioner om inte manöverorganet för att tända den har manövrerats manuellt.

2.3.10.7   Kontrollampa:

—	Obligatorisk (icke blinkande gul kontrollampa).

2.3.11   Backlykta

2.3.11.1   Antal:

—	En eller två.

2.3.11.2   Placering:

—	Inga särskilda föreskrifter.

2.3.11.3   Position:

2.3.11.3.1

I sidled: — Om det finns en separat backlykta: inga särskilda föreskrifter. — Om det finns två backlyktor ska dessa monteras på fordonet så att backlyktornas referenscentrum är symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan.

2.3.11.3.2

I höjdled: — Inte mindre än 250 mm och inte mer än 1 200 mm över marken.

2.3.11.3.3

I längdled: — Baktill på fordonet.

2.3.11.4   Geometrisk synbarhet:

—	α = 15° uppåt och 5° nedåt,

—	β = 45° till vänster och till höger om det endast finns en backlykta.

—	β = 45° utåt och 30° inåt om det finns två backlyktor.

2.3.11.5   Riktning:

—

Bakåt.

2.3.11.6   Elektriska kopplingar:

—	Backlyktan ska lysa när anordningen för backning är inkopplad och huvudströmbrytaren har aktiverats.

—	Backlyktan får inte lysa om inte båda ovannämnda villkor är uppfyllda.

2.3.11.7   Kontrollampa:

—	Frivillig.

2.3.11.8   Övriga krav:

—	I avsaknad av föreskrifter för backlyktor som kan vara kan typgodkända för fordon i kategori L, ska backlyktan vara typgodkänd enligt Uneces föreskrifter nr 23.

2.3.12   Bakre registreringsskyltlykta

2.3.12.1   Antal:

—	En eller flera.

2.3.12.2   Placering och position:

—	Så att den bakre registreringsskyltlyktan belyser det utrymme som är avsett för den bakre registreringsskylten.

2.3.12.3   Elektriska kopplingar:

—	Ska tändas i enlighet med punkt 2.1.10.

2.3.12.4   Kontrollampa:

—	Föreskrifterna i punkt 2.3.3.7 ska gälla.

2.3.13   Bakre reflektor (icke-triangelformad)

2.3.13.1   Antal:

—	En eller två.

—	Två, för fordon vars maximala bredd överskrider 1 000 mm.

—	Extra bakre reflektorer och reflekterande material tillåts, förutsatt att de inte försämrar de obligatoriska belysnings- och ljussignalanordningarnas prestanda.

2.3.13.2   Placering:

—	En eller två bakre reflektorer i klass IA eller IB.

2.3.13.3   Position:

2.3.13.3.1

I sidled: — Om det finns en separat bakre reflektor, ska denna monteras på fordonet så att den bakre reflektorns referenscentrum är placerat inom fordonets symmetrilängdplan. — Om det finns två bakre reflektorer ska dessa monteras på fordonet så att de bakre reflektorernas referenscentrum är symmetriska i förhållande till fordonets symmetrilängdplan. — Om det finns två bakre reflektorer får avståndet mellan den yttersta kanten på de ljusavgivande ytorna och fordonets totala bredd inte överstiga 400 mm.

2.3.13.3.2

I höjdled: — Inte mindre än 250 mm och inte mer än 900 mm över marken.

2.3.13.3.3

I längdled: — Baktill på fordonet.

2.3.13.4   Geometrisk synbarhet:

—	α = 10° uppåt och 10° nedåt. Nedåtvinkeln får emellertid minskas till 5° om den bakre reflektorn sitter mindre än 750 mm över marken.

—	β = 30° till vänster och till höger om det endast finns en bakre reflektor.

—	β = 30° utåt och 30° inåt om det finns två bakre reflektorer.

2.3.13.5   Riktning:

—

Bakåt.

2.3.13.6   Övriga krav:

—	En bakre reflektors ljusavgivande yta får ha delar gemensamma med varje annan röd lykta som är monterad baktill på fordonet.

2.3.14   Sidoreflektorer (icke-triangelformade)

2.3.14.1   Antal:

—	En eller två på varje sida.

2.3.14.2   Placering:

—	En sidoreflektor av klass IA eller IB ska monteras inom den första tredjedelen och/eller den sista tredjedelen av fordonets totala längd.

—	Extra sidoreflektorer och reflekterande material tillåts, förutsatt att de inte försämrar de obligatoriska belysnings- och ljussignalanordningarnas prestanda.

2.3.14.3   Position:

2.3.14.3.1

I sidled: — Inga särskilda föreskrifter.

2.3.14.3.2

I höjdled: — Inte mindre än 250 mm och inte mer än 900 mm över marken. Det sistnämnda värdet får emellertid höjas till 1 200 mm om sidoreflektorn grupperas med en annan belysningsanordning.

2.3.14.3.3

I längdled: — Inga särskilda föreskrifter.

2.3.14.4   Geometrisk synbarhet:

—	α = 10° uppåt och 10° nedåt. Nedåtvinkeln får emellertid minskas till 5° om sidoreflektorn sitter mindre än 750 mm över marken.

—	β = 45° framåt och bakåt.

2.3.14.5   Riktning:

—

I sidled.

2.3.15   Sidomarkeringslykta

2.3.15.1   Antal:

—	En eller två på varje sida.

2.3.15.2   Placering:

—	En sidomarkeringslykta av klass SM1 eller SM2 får monteras inom den första tredjedelen och/eller den sista tredjedelen av fordonets totala längd.

2.3.15.3   Position:

2.3.15.3.1

I sidled: — Inga särskilda föreskrifter.

2.3.15.3.2

I höjdled: — Inte mindre än 250 mm och inte mer än 1 500 mm över marken.

2.3.15.3.3

I längdled: — Inga särskilda föreskrifter.

2.3.15.4   Geometrisk synbarhet:

—	α = 10° uppåt och 10° nedåt. Nedåtvinkeln får emellertid minskas till 5° om sidoreflektorn sitter mindre än 750 mm över marken.

—	β = 30° framåt och bakåt.

2.3.15.5   Riktning:

—

I sidled.

2.3.15.6   Elektriska kopplingar:

—	Ska tändas tillsammans med de belysningsanordningar som avses i punkt 2.1.10.

—	Får vara sådana att sidomarkeringslyktorna blinkar med samma frekvens, samtidigt med varandra och antingen synkront eller växelvis med de körriktningsvisare som är monterade på samma sida av fordonet.

2.3.15.7   Kontrollampa:

—	I enlighet med föreskrifterna i punkt 2.3.3.7.

2.3.15.8   Övriga krav:

—	I avsaknad av föreskrifter för belysningsanordningar för sidomarkeringslyktor som kan vara typgodkända för fordon i kategori L, ska lyktorna vara typgodkända enligt Uneces föreskrifter nr 91.

2.4   Som alternativ till kraven i punkterna 2–2.3.15.8 får fordon i kategorierna L2e, L5e, L6e och L7e uppfylla alla relevanta krav i Uneces föreskrifter nr 48 såsom föreskrivs för fordonskategori M1.

I så fall är det inte tillåtet att ersätta eller göra undantag från de särskilda kraven i Uneces föreskrifter nr 48 på grundval av skillnader i eller avsaknad av särskilda bestämmelser i denna bilaga (t.ex. montering av rengöringsanordningar för strålkastare eller en manuell nivåregleringsanordning för strålkastare).

2.5   På grund av variationsrikedomen när det gäller konstruktionen av fordon i kategorierna L2e, L5e, L6e och L7e får fordonstillverkaren i samförstånd med den tekniska tjänsten och typgodkännandemyndigheten välja att tillämpa alla relevanta krav i Uneces föreskrifter nr 53, såsom föreskrivs för fordon i kategori L3e, som alternativ till de krav som föreskrivs i punkterna 2–2.3.15.8. I så fall är det inte tillåtet att ersätta eller göra undantag från de särskilda kraven i Uneces föreskrifter nr 53 på grundval av skillnader i eller avsaknad av särskilda bestämmelser i denna bilaga och det ska endast godtas för fordon vars maximala bredd inte överskrider 1 300 mm och som tenderar att luta vid kurvtagning (t.ex. för en typ av fordon som ger ett allmänintryck av att vara en motorcykel, men som är utrustat med tre hjul, vilket gör att det klassificeras som ett fordon i kategorin L5e).

3.   Krav gällande fordon i kategorin L4e.

3.1   Om sidvagnen kan lossas från motorcykeln så att det är möjligt att använda motorcykeln utan sidvagnen, ska motorcykeln uppfylla kraven för solomotorcyklar i punkt 1.3 utöver kraven i punkterna 3.2–3.2.8.1. Kraven i punkt 1.9 får också beaktas.

3.1.1   I så fall ska det vara möjligt att elektriskt koppla från de körriktningsvisare som är monterade på motorcykeln och placerade mellan motorcykeln och sidvagnen.

3.2   När sidvagnen är ansluten till motorcykeln, antingen permanent eller så att den kopplas från, ska motorcykeln med sidvagnen uppfylla alla relevanta krav i Uneces föreskrifter nr 53 såsom föreskrivs för fordonskategori L3e samt de ytterligare bestämmelserna nedan.

3.2.1   Främre positionslyktor

3.2.1.1   Antal:

—	Två eller tre.

—	Sidvagnen får vara utrustad med en främre positionslykta.

—	Motorcykeln ska vara utrustad med en främre positionslykta. Den får emellertid vara utrustad med två främre positionslyktor förutsatt att de är monterade i enlighet med relevanta bestämmelser i Uneces föreskrifter nr 53 såsom föreskrivs för fordonskategori L3e (solomotorcykel).

3.2.1.2   Position:

—

Såsom föreskrivs i Uneces föreskrifter nr 53 för fordonskategori L3e, frånsett i följande fall: 3.2.1.2.1 I sidled: — Avståndet mellan den yttersta kanten på de ljusavgivande ytorna och fordonets totala bredd får inte överstiga 400 mm (detta gränsvärde gäller inte för en andra främre positionslykta som är monterad på motorcykeln).

3.2.1.3   Geometrisk synbarhet:

—	De främre positionslyktorna på sidvagn och motorcykel får anses bilda ett par.

3.2.1.4   I alla övriga avseenden ska de främre positionslyktorna uppfylla kraven i Uneces föreskrifter nr 53 såsom föreskrivs för fordonskategori L3e.

3.2.2   Varsellyktor

3.2.2.1   Antal:

—	Två eller tre.

—	Sidvagnen ska vara utrustad med en varsellykta.

—	Motorcykeln får vara utrustad med en varsellykta. Den får emellertid vara utrustad med två varsellyktor förutsatt att de är monterade i enlighet med relevanta bestämmelser i Uneces föreskrifter nr 53 såsom föreskrivs för fordonskategori L3e (solomotorcykel).

3.2.2.2   Position:

—

Såsom föreskrivs i Uneces föreskrifter nr 53 för fordonskategori L3e, frånsett i följande fall: 3.2.2.2.1 I sidled: — Avståndet mellan den yttersta kanten på de ljusavgivande ytorna och fordonets totala bredd får inte överstiga 400 mm (detta gränsvärde gäller inte för en andra varsellykta som är monterad på motorcykeln).

3.2.2.3   Geometrisk synbarhet:

—	Varsellyktorna på sidvagn och motorcykel får anses bilda ett par.

3.2.2.4   I alla övriga avseenden ska varsellyktorna uppfylla kraven i Uneces föreskrifter nr 53 såsom föreskrivs för fordonskategori L3e.

3.2.3   Körriktningsvisare

3.2.3.1   Position:

—

Såsom föreskrivs i Uneces föreskrifter nr 53 för fordonskategori L3e, frånsett i följande fall: 3.2.3.1.1 I sidled (när det gäller alla elektriskt anslutna körriktningsvisare): — Avståndet mellan den yttersta kanten på de ljusavgivande ytorna och fordonets totala bredd får inte överstiga 400 mm. — Avståndet mellan de ljusavgivande ytornas innerkanter får inte vara mindre än 600 mm. — Avståndet mellan en främre körriktningsvisares ljusavgivande yta och de närmaste halvljusstrålkastarnas ljusavgivande yta får inte vara mindre än: — 75 mm för en minsta ljusstyrka på körriktningsvisarna på 90 cd. — 40 mm för en minsta ljusstyrka på körriktningsvisarna på 175 cd. — 20 mm för en minsta ljusstyrka på körriktningsvisarna på 250 cd. — ≤ 20 mm för en minsta ljusstyrka på körriktningsvisarna på 400 cd. — Båda de främre körriktningsvisarna ska ha en jämförbar nivå i fråga om fotometriska prestanda och detsamma gäller för båda de bakre körriktningsvisarna. 3.2.3.1.2 I längdled (denna punkt gäller endast för sidvagnens sida): — Den främre körriktningsvisaren ska vara placerad på sidvagnens främre halva och den bakre körriktningsvisaren ska vara placerad på den bakre halvan.

3.2.3.2   Geometrisk synbarhet:

—	De horisontella vinklarna visas enligt följande: se figur 9-4 Figur 9-4 Körriktningsvisarens placering

3.2.3.3   I alla övriga avseenden ska körriktningsvisarna uppfylla kraven i Uneces föreskrifter nr 53 såsom föreskrivs för fordonskategori L3e.

3.2.4   Varningsljus

3.2.4.1   Varningsljus ska avges genom att samtliga körriktningsvisare arbetar samtidigt, såsom avses i punkterna 3.1–3.2 och 3.2.3–3.2.3.3.

3.2.5   Bakre positionslyktor

3.2.5.1   Antal:

—	Två eller tre.

—	Sidvagnen ska vara utrustad med en bakre positionslykta.

—	Motorcykeln ska vara utrustad med en bakre positionslykta. Den får emellertid vara utrustad med två bakre positionslyktor förutsatt att de är monterade i enlighet med relevanta bestämmelser i Uneces föreskrifter nr 53 såsom föreskrivs för fordonskategori L3e (solomotorcykel).

3.2.5.2   Position:

—

Såsom föreskrivs i Uneces föreskrifter nr 53 för fordonskategori L3e, frånsett i följande fall: 3.2.5.2.1 I sidled: — Avståndet mellan den yttersta kanten på de ljusavgivande ytorna och fordonets totala bredd får inte överstiga 400 mm (detta gränsvärde gäller inte för en andra bakre positionslykta som är monterad på motorcykeln).

3.2.5.3   Geometrisk synbarhet:

—	De bakre positionslyktorna på sidvagn och motorcykel får anses bilda ett par.

3.2.5.4   I alla övriga avseenden ska de bakre positionslyktorna uppfylla kraven i Uneces föreskrifter nr 53 såsom föreskrivs för fordonskategori L3e.

3.2.6   Bromslyktor

3.2.6.1   Antal:

—	Två eller tre.

—	Sidvagnen ska vara utrustad med en bromslykta.

—	Motorcykeln ska vara utrustad med en bromslykta. Den får emellertid vara utrustad med två bromslyktor förutsatt att de är monterade i enlighet med relevanta bestämmelser i Uneces föreskrifter nr 53 såsom föreskrivs för fordonskategori L3e (solomotorcykel).

3.2.6.2   Position:

—

Såsom föreskrivs i Uneces föreskrifter nr 53 för fordonskategori L3e, frånsett i följande fall: 3.2.6.2.1 I sidled: — Avståndet mellan den yttersta kanten på de ljusavgivande ytorna och fordonets totala bredd får inte överstiga 400 mm (detta gränsvärde gäller inte för en andra bromslykta som är monterad på motorcykeln).

3.2.6.3   Geometrisk synbarhet:

—	Bromslyktorna på sidvagn och motorcykel får anses bilda ett par.

3.2.6.4   I alla övriga avseenden ska bromslyktorna uppfylla kraven i Uneces föreskrifter nr 53 såsom föreskrivs för fordonskategori L3e.

3.2.7   Bakre reflektor (icke-triangelformad)

3.2.7.1   Antal:

—	Två eller tre.

—	Sidvagnen ska vara utrustad med en bakre reflektor.

—	Motorcykeln ska vara utrustad med en bakre reflektor, eller två förutsatt att de är monterade i enlighet med relevanta bestämmelser i Uneces föreskrifter nr 53 såsom föreskrivs för fordonskategori L3e (solomotorcykel).

—	Extra bakre reflektorer och reflekterande material är tillåtna, förutsatt att de inte försämrar de obligatoriska belysnings- och ljussignalanordningarnas prestanda.

3.2.7.2   Position:

—

Såsom föreskrivs i Uneces föreskrifter nr 53 för fordonskategori L3e, frånsett i följande fall: 3.2.7.2.1 I sidled: — Avståndet mellan den yttersta kanten på de ljusavgivande ytorna och fordonets totala bredd får inte överstiga 400 mm (detta gränsvärde gäller inte för en andra bakre reflektor som är monterad på motorcykeln eller extra bakre reflektorer och reflekterande material som har monterats på fordonet).

3.2.7.3   Geometrisk synbarhet:

—	De bakre reflektorerna på sidvagn och motorcykel får anses bilda ett par.

3.2.7.4   I alla övriga avseenden ska de bakre reflektorerna uppfylla kraven i Uneces föreskrifter nr 53 såsom föreskrivs för fordonskategori L3e.

3.2.8   Synbarhet av en röd lykta bakåt och en vit lykta framåt

3.2.8.1   Zonerna 1 och 2 som avses i Uneces föreskrifter nr 53, ska tillämpas enligt följande: se figurerna 9-5 och 9-6.

Figur 9-5

Direkt synbarhet framåt för den ljusavgivande ytan på en lykta som avger rött ljus

Figur 9-6

Direkt synbarhet bakåt för den ljusavgivande ytan på en lykta som avger vitt ljus

---

(1)  EUT L 166, 18.6.2013, s. 88.

(2)  EUT L 323, 6.12.2011, s. 46.