31.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 146/1

(1)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 (4) föreskrivs att kreditvärderingsinstitut ska följa uppföranderegler för att minska möjliga intressekonflikter, samt säkerställa hög kvalitet och tillfredsställande transparens vad gäller kreditbetyg och kreditvärderingsprocessen. Som ett resultat av de ändringar som infördes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2011 (5) har Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (6), fått befogenhet att registrera och övervaka kreditvärderingsinstitut. Den här förordningen kompletterar det gällande regelverket för kreditvärderingsinstitut. Vissa av de viktigaste frågorna, såsom intressekonflikter till följd av modellen där emittenten betalar och information om strukturerade finansiella instrument, har tagits upp och regelverket kommer att behöva ses över efter att ha gällt under en viss tid som är rimlig för att bedöma huruvida dessa frågor åtgärdats helt och hållet. Den nuvarande statsskuldskrisen har under tiden visat på behovet av att särskilt se över transparensen, förfaranden och tidpunkten för offentliggörande avseende kreditbetyg på statspapper.

(2)

I Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om kreditvärderingsinstitut: framtidsutsikter (7) efterlystes ökad reglering av kreditvärderingsinstitut. Vid sitt informella möte den 30 september och 1 oktober 2010 slog Ekofinrådet fast att det krävs ytterligare insatser för att ta itu med ett antal frågor kring kreditvärderingsverksamheten, bland annat risken för alltför stor förlitan på kreditbetyg och för intressekonflikter till följd av kreditvärderingsinstitutens ersättningsmodell. Europeiska rådet konstaterade vid sitt möte den 23 oktober 2011 att det är nödvändigt att minska alltför stor förlitan på kreditbetyg.

(3)

På det internationella planet fastställde rådet för finansiell stabilitet (Financial Stability Board, FSB), där Europeiska centralbanken (ECB) är medlem, den 20 oktober 2010 principer för att minska myndigheters och finansinstituts förlitan på kreditbetyg (nedan kallade FSB-principer). FSB-principerna godkändes vid G20:s toppmöte i Söul i november 2010. Det är därför lämpligt att de behöriga sektorsmyndigheterna bedömer marknadsdeltagarnas praxis och verkar för att dessa marknadsdeltagare mildrar effekterna av sådan praxis. Behöriga sektorsmyndigheter bör besluta om åtgärder för sådan påverkan. Esma, i förekommande fall i samarbete med Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (8), och med Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (9), bör verka för att underlätta konvergens av tillsynspraxis i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010 och inom ramen för den här förordningen.

(4)

Kreditvärderingsinstitut bör upplysa investerarna om uppgifter avseende den sannolikhet för fallissemang som är förknippad med kreditbetyg och kreditutsikter på grundval av historiska resultat som offentliggjorts i det centrala register som Esma upprättat.

(5)

Enligt FSB- principerna bör centralbankerna bilda sig sin egen uppfattning om kreditvärderingen beträffande de finansiella instrument som de godtar i marknadsoperationer, både som säkerhet och som direkta köp. Centralbankspolicyer bör undvika mekaniska tillvägagångssätt som skulle kunna leda till onödigt abrupta och stora förändringar i finansiella instruments godtagbarhet och i nivån på värderingsavdrag som kan förvärra tröskeleffekterna. I sitt yttrande av den 2 april 2012 förklarade ECB dessutom att den är fast besluten att stödja det gemensamma målet om att minska alltför stor förlitan på kreditbetyg. ECB ska i det sammanhanget regelbundet rapportera om de olika åtgärder som Eurosystemet vidtagit för att minska förlitan på kreditbetyg. Enligt artikel 284.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska ECB till Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt till Europeiska rådet överlämna en årsrapport om verksamheten inom Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och om den monetära politiken såväl under de föregående som under de innevarande åren. ECB:s ordförande ska lägga fram denna rapport för Europaparlamentet, som kan hålla en allmän debatt på grundval av rapporten, och rådet. Vidare kunde ECB i dessa rapporter beskriva hur den har tillämpat FSB-principerna och de alternativa bedömningsmekanismer som den använder.

(6)

Unionen arbetar på att i ett första skede se över huruvida hänvisningar till kreditbetyg i unionsrätten föranleder eller kan föranleda att man ensidigt eller mekaniskt förlitar sig på sådana kreditbetyg och i ett andra skede se över alla hänvisningar till kreditbetyg för regleringsändamål i unionsrätten i syfte att upphäva dem senast 2020, under förutsättning att lämpliga alternativa kreditriskbedömningar fastställs och införs.

(7)

Kreditutsikters betydelse för investerare och emittenter och deras påverkan på marknaderna kan jämföras med kreditbetygs betydelse och påverkan. Alla krav i förordning (EG) nr 1060/2009 som syftar till att säkerställa att kreditvärdering bedrivs korrekt, transparent och fritt från intressekonflikter bör därför vara tillämpliga även på kreditutsikter. Enligt gällande tillsynspraxis är flera krav i förordningen tillämpliga på kreditutsikter. Den här förordningen bör göra reglerna klarare och bidra till rättssäkerheten genom att införa en definition på kreditutsikter och klargöra vilka särskilda bestämmelser som är tillämpliga på dessa kreditutsikter. Definitionen av kreditutsikter bör också omfatta åsikter om den troliga utvecklingen på kort sikt för kreditbetyg, något som allmänt kallas bevakningslistor (credit watches).

(8)

På medellång sikt bör ytterligare åtgärder utvärderas för att avlägsna hänvisningar till kreditbetyg för regleringsändamål från regleringen av finansiella tjänster och utesluta riskviktning av tillgångar genom kreditbetyg. För närvarande är dock kreditvärderingsinstitut viktiga aktörer på finansmarknaderna. Följaktligen är det särskilt viktigt att säkerställa kreditvärderingsinstitutens och deras kreditvärderings oberoende och integritet för att trygga deras trovärdighet bland marknadsaktörerna, särskilt investerare och andra användare av kreditbetyg. I förordning (EG) nr 1060/2009 föreskrivs att kreditvärderingsinstitut ska vara registrerade och ska övervakas, eftersom deras tjänster har betydande inverkan på allmänintresset. Till skillnad från investeringsanalys är kreditbetyg inte bara åsikter om värdet eller priset på ett finansiellt instrument eller en finansiell förpliktelse. Kreditvärderingsinstitut är inte bara finansanalytiker eller investeringsrådgivare. Kreditvärderingsinstitut har ett regleringsvärde för reglerade investerare som kreditinstitut, försäkringsbolag och andra institutionella investerare. Även om incitamenten till alltför stor förlitan på kreditbetyg håller på att minskas, styr kreditbetyg fortfarande investeringsbeslut, särskilt till följd av asymmetrisk information och av effektivitetsskäl. I detta sammanhang måste kreditvärderingsinstitut vara oberoende och måste uppfattas så av marknadsaktörerna, och deras värderingsmetoder måste vara transparenta och uppfattas så.

(9)

Alltför stor förlitan på kreditbetyg bör minskas och alla automatiska effekter till följd av kreditbetyg bör gradvis avlägsnas. Kreditinstitut och värdepappersföretag bör förmås att införa interna förfaranden för att göra sina egna kreditriskbedömningar och bör verka för att investerare själva gör en due diligence-granskning. Mot denna bakgrund föreskriver denna förordning att finansinstitut inte ensidigt eller mekaniskt bör förlita sig på kreditbetyg. Därför bör dessa kreditvärderingsinstitut undvika att ingå avtal där de ensidigt eller mekaniskt förlitar sig på kreditbetyg och bör undvika att i avtal utnyttja dem som den enda parametern för att bedöma kreditvärdigheten av investeringar eller för att bedöma huruvida man ska förvärva eller avyttra en investering.

(10)

Förordning (EG) nr 1060/2009 tillhandahöll redan en första uppsättning åtgärder för att ta itu med kreditvärderingsinstitutens och deras kreditvärderings oberoende och integritet. Redan i den förordningen hade flera bestämmelser det som underliggande mål att garantera kreditvärderingsinstitutens oberoende och att fastställa, hantera och i möjligaste mån undvika eventuella intressekonflikter. Att den kreditvärderade enheten väljer ut och arvoderar kreditvärderingsinstitutet (modellen där emittenten betalar) skapar inneboende intressekonflikter. Med den modellen har kreditvärderingsinstitutet incitament att ge emittenten goda kreditbetyg för att säkra en varaktig affärsrelation för att garantera intäkter eller säkra ytterligare arbete och inkomster. Dessutom kan relationerna mellan kreditvärderingsinstitutens och de kreditvärderade enheternas aktieägare skapa intressekonflikter som inte i tillräcklig utsträckning hanteras genom gällande regler. Resultatet blir att kreditbetyg som utfärdas med modellen där emittenten betalar kan uppfattas som kreditbetyg som snarare passar emittenten, än som kreditbetyg som investeraren behöver. Det är viktigt att öka kraven på kreditvärderingsinstitutens oberoende för att öka tillförlitligheten hos kreditbetyg som utfärdas med modellen där emittenten betalar.

(11)

För att öka konkurrensen på en marknad som har dominerats av tre kreditvärderingsinstitut bör åtgärder vidtas för att uppmuntra utnyttjandet av mindre kreditvärderingsinstitut. Praxis under senare tid har varit att emittenter eller anknutna tredje parter begär kreditbetyg från två eller flera kreditvärderingsinstitut och därför bör emittenten eller en anknuten tredje part, i de fall då två eller fler kreditbetyg begärs, överväga att utse åtminstone ett kreditvärderingsinstitut som inte har mer än 10 % av den totala marknadsandelen och som emittenten eller en anknuten tredje part anser vara i stånd att kreditvärdera emissionen eller enheten i fråga.

(12)

Kreditvärderingsmarknaden visar att kreditvärderingsinstitut och kreditvärderade enheter traditionellt ingår långvariga affärsrelationer. Detta ökar risken för förtrolighet, eftersom kreditvärderingsinstitutet kan bli för välvilligt inställt till den kreditvärderade enhetens önskemål. Under sådana förhållanden kan kreditvärderingsinstitutens opartiskhet med tiden komma att ifrågasättas. Kreditvärderingsinstitut som ett emitterande företag utser och betalar har de facto ett incitament att ge det företaget eller dess låneinstrument alltför gynnsamma kreditbetyg för att bevara sin affärsrelation med emittenten. Även emittenter har incitament att ha långvariga affärsrelationer, som exempelvis den inlåsningseffekt som består i att en emittent avstår från att byta kreditvärderingsinstitut, eftersom det kan få investerare att tvivla på emittentens kreditvärdighet. Detta problem uppmärksammades redan i förordning (EG) nr 1060/2009, där det krävs att kreditvärderingsinstitut tillämpar ett rotationssystem som möjliggör en gradvis ändring av analysgrupper och kreditvärderingskommittéer för att inte äventyra kreditvärderingsanalytikernas och personer som godkänner kreditbetygs oberoende. Dessa reglers effektivitet var dock i hög grad beroende av hur man löst frågan om arbetssättet inom kreditvärderingsinstitutet, närmare bestämt avseende det faktiska oberoendet och professionalismen hos kreditvärderingsinstitutets anställda gentemot kreditvärderingsinstitutets egna affärsintressen. Dessa regler var inte utformade för att ge tredje parter tillräckliga garantier för att intressekonflikter till följd av långvariga affärsrelationer effektivt skulle minskas eller undvikas. Ett sätt att uppnå detta skulle till exempel vara att begränsa den period då ett kreditvärderingsinstitut får fortsätta lämna kreditbetyg för samma emittent eller dennes låneinstrument. Incitamenten att lämna fördelaktiga kreditbetyg för en viss emittent skulle avlägsnas om en tidsgräns infördes för avtalsförhållandet mellan kreditvärderingsinstitutet och den emittent som kreditvärderas eller som emitterat de kreditvärderade låneinstrumenten. Med kravet på rotation för kreditvärderingsinstitut som en normal och utbredd praxis på marknaden skulle man dessutom effektivt minska problemet med inlåsningseffekten. Slutligen skulle rotation av kreditvärderingsinstitut påverka kreditvärderingsmarknaden positivt, eftersom det skulle underlätta nyinträden på marknaden och ge de verksamma kreditvärderingsinstituten möjligheter att utöka sin verksamhet till nya områden.

(13)

Det är dock viktigt att tillämpningen av ett rotationssystem utformas så att systemets fördelar mer än uppväger dess eventuella negativa följder. Till exempel kan rotation med korta intervaller medföra ökade kostnader för emittenter och kreditvärderingsinstitut, eftersom kostnaden för kreditvärdering av en ny enhet eller ett nytt finansiellt instrument vanligtvis är högre än kostnaden för övervakning av ett kreditbetyg som redan har utfärdats. Det krävs även avsevärd tid och stora resurser att etablera sig som kreditvärderingsinstitut, antingen som nischaktör eller för att täcka alla tillgångsklasser. En fortlöpande rotation av kreditvärderingsinstitut kunde dessutom få betydande effekter på kreditbetygens kvalitet och kontinuitet. Lika viktigt är att tillräckliga skyddsåtgärder bör användas vid tillämpningen av ett rotationssystem, så att marknaden gradvis kan anpassa sig, innan systemet eventuellt utökas i framtiden. Detta kan uppnås genom att systemets tillämpningsområde begränsas till återvärdepapperiseringar, som är en begränsad källa för bankfinansiering, medan kreditbetyg som redan utfärdats även i fortsättningen kan följas upp på begäran, också efter det att rotation har blivit obligatoriskt. Som en allmän regel bör rotation således endast beröra nya återvärdepapperiseringar med underliggande tillgångar från samma originator. Kommissionen bör se över huruvida det är lämpligt att behålla ett begränsat rotationssystem eller att också tillämpa det för andra tillgångsklasser, och i så fall om andra klasser motiverar en annan behandling när det gäller till exempel den tidsmässiga begräsningen av ett avtalsförhållande. Om rotationssystemet införs för andra tillgångsklasser bör kommissionen bedöma om det är nödvändigt att införa ett krav på kreditvärderingsinstitutet att i slutet av maximiperioden för avtalsförhållandet överlämna information om emittenten och de kreditvärderade finansiella instrumenten (överlåtelsedokumentation) till det nya kreditvärderingsinstitutet.

(14)

Det är lämpligt att införa rotation för kreditvärderingsmarknaden för återvärdepapperiseringar. För det första är detta det segment av den europeiska värdepapperiseringsmarknaden som har presterat undermåligt sedan finanskrisen och därför är behovet av att ta itu med intressekonflikter är störst där. För det andra är kreditrisken för återvärdepapperiseringar i allmänhet unik för varje transaktion medan kreditrisken för skuldinstrument som utfärdats av till exempel stora företag i hög grad beror på själva emittentens förmåga att betala för skulden. När en återvärdepapperisering görs är risken för att kunskap går förlorad genom att ett nytt kreditvärderingsinstitut anlitas inte hög. Även om det för närvarande endast finns ett begränsat antal kreditvärderingsinstitut som är aktiva på kreditvärderingsmarknaden för återvärdepapperiseringar är den marknaden mer naturligt öppen för konkurrens och ett rotationssystem skulle kunna bli en drivkraft för att skapa större dynamik på den marknaden. Kreditvärderingsmarknaden för återvärdepapperiseringar domineras dessutom av några få stora kreditvärderingsinstitut men det finns andra aktörer som har byggt upp expertis på detta område.

(15)

Regelbunden rotation av kreditvärderingsinstitut som utfärdar kreditbetyg på återvärdepapperiseringar skulle öka mångfalden när det gäller att bedöma kreditvärdighet. Flera och olika åsikter, perspektiv och av kreditvärderingsinstitut använda metoder skulle ge mer varierande kreditbetyg och i slutändan förbättra bedömningen av återvärdepapperiseringarnas kreditvärdighet. För att denna mångfald ska få betydelse och för att undvika självtillräcklighet hos både originatorer och kreditvärderingsinstitut, bör den maximala tidsperiod under vilken kreditvärderingsinstitutet får utfärda kreditbetyg på återvärdepapperiseringar från samma originator begränsas till en nivå som garanterar regelbundet förnyade bedömningar av kreditvärdigheten. Dessa faktorer samt behovet av att tillhandahålla viss kontinuitet i förhållningssättet till kreditvärderingar innebär att en fyraårsperiod är lämplig. Om minst fyra kreditvärderingsinstitut utses har syftet för ett rotationssystem redan uppnåtts och således bör kravet att rotera inte tillämpas. För att säkerställa verklig konkurrens bör undantag endast vara tillämpliga när minst fyra av de utsedda kreditvärderingsinstituten kreditvärderar en viss andel av originatorns utestående finansiella instrument.

(16)

Det är lämpligt att utforma ett rotationssystem för återvärdepapperiseringar utifrån originatorn. Återvärdepapperiseringar emitteras genom specialföretag utan någon egentlig kapacitet att betala för skulden. Därför skulle en rotation som är utformad utifrån emittenten göra systemet verkningslöst. Däremot skulle ett rotationssystem utifrån det medverkande institutet innebära att undantaget nästan alltid skulle gälla.

(17)

Ett rotationssystem skulle kunna vara ett viktigt verktyg för att sänka inträdeshindren till kreditvärderingsmarknaden för återvärdepapperiseringar. Det kunde dock samtidigt göra det svårare för nya marknadsaktörer att få fotfäste på marknaden, eftersom de inte skulle tillåtas att behålla sina kunder. Därför är det lämpligt att införa ett undantag från rotationssystemet för små kreditvärderingsinstitut.

(18)

För att bli verkningsfullt måste rotationssystemet genomföras på ett trovärdigt sätt. Rotationskravet skulle inte tjäna sitt syfte om ett tidigare kreditvärderingsinstitut skulle få erbjuda kreditvärderingar av återvärdepapperiseringar från samma originator inom en alltför kort tidsperiod. Därför är det viktigt att fastställa en lämplig tidsperiod, under vilken ett tidigare kreditvärderingsinstitut inte får utses för att på nytt utfärda kreditbetyg på återvärdepapperiseringar från samma originator. Perioden bör vara tillräckligt lång för att det nya kreditvärderingsinstitutet ska kunna tillhandahålla sina kreditvärderingstjänster effektivt, för att säkerställa att återvärdepapperiseringarna verkligen blir föremål för en ny granskning med annan inriktning och för att garantera att det nya kreditvärderingsinstitutets kreditbetyg ger tillräcklig kontinuitet. Samtidigt utgör tillgången på kreditvärderingsinstitut med tillräcklig expertis på återvärdepapperiseringar en begränsning för denna tidsperiod om rotationssystemet ska kunna fungera korrekt. Därför bör periodens längd vara proportionell, bör generellt vara lika lång som det tidigare kreditvärderingsinstitutets utgångna avtal, men bör inte vara längre än fyra år.

(19)

Kravet på regelbunden rotation av kreditvärderingsinstitut står i proportion till det eftersträvade målet. Kravet gäller bara registrerade kreditvärderingsinstitut som är reglerade och som tillhandahåller en tjänst med inverkan på allmänintresset (kreditbetyg som kan användas för regleringsändamål) enligt modellen där emittenten betalar och för en viss tillgångsklass (återvärdepapperiseringar). Förmånen av att få ett erkännande av att dess tjänster spelar en viktig roll för regleringen av marknaden för finansiella tjänster och det godkänts för att fullgöra denna uppgift, ger upphov till ett behov av att iaktta vissa skyldigheter för att under alla omständigheter garantera oberoende och uppfattat oberoende. Ett kreditvärderingsinstitut som inte får utfärda kreditbetyg på återvärdepapperiseringar från en viss originator skulle fortfarande få utfärda kreditbetyg på återvärdepapperiseringar från andra originatorer samt i andra tillgångsklasser. Under marknadsförhållanden där rotationsregeln gäller för alla aktörer, kommer affärsmöjligheterna att öka i och med att alla kreditvärderingsinstitut måste rotera. Dessutom kan instituten alltid på eget initiativ utfärda kreditbetyg på återvärdepapperiseringar från samma originator och på så sätt utnyttja sina erfarenheter. Kreditbetyg på eget initiativ berörs inte av modellen där emittenten betalar och berörs därför i teorin mindre av eventuella intressekonflikter. För kreditvärderingsinstitutens kunder begränsas friheten att utöva affärsverksamhet av den tidsmässiga begränsningen av avtalsförhållandet med ett kreditvärderingsinstitut och kravet att anlita fler än ett kreditvärderingsinstitut. Emellertid är dessa begränsningar motiverade av allmänintresset, då modellen där emittenten betalar inkräktar på kreditvärderingsinstitutens nödvändiga oberoende för att säkerställa oberoende kreditbetyg som investerare kan använda för regleringsändamål. Samtidigt går dessa begränsningar inte utöver vad som är nödvändigt och bör snarast uppfattas som något som ökar återvärdepapperiseringarnas kreditvärdighet gentemot andra parter och i sista hand marknaden.

(20)

Ett kreditvärderingsinstituts oberoende gentemot en kreditvärderad enhet berörs också av eventuella intressekonflikter mellan dess större aktieägare och den kreditvärderade enheten. Ett kreditvärderingsinstituts aktieägare kan ingå i en kreditvärderad enhets eller en anknuten tredje parts ledning eller styrelse. Förordning (EG) nr 1060/2009 täcker denna typ av situation bara när det gäller intressekonflikter som vållas av kreditvärderingsanalytiker, personer som godkänner kreditbetyg eller andra anställda på kreditvärderingsinstitutet. Emellertid berör den förordningen inte potentiella intressekonflikter orsakade av kreditvärderingsinstituts aktieägare eller delägare. För att befästa kreditvärderingsinstitutens uppfattade oberoende gentemot kreditvärderade enheter, bör de gällande bestämmelser som fastställs i den förordningen om intressekonflikter orsakade av anställda på kreditvärderingsinstitut utvidgas till intressekonflikter orsakade av aktieägare eller delägare som äger betydande andelar i kreditvärderingsinstitutet. Därför bör kreditvärderingsinstitutet avstå från att utfärda kreditbetyg eller bör meddela att kreditbetyget kan ha påverkats, om en aktieägare eller delägare med 10 % av institutets röster också ingår i den kreditvärderade enhetens ledning eller styrelse eller har investerat i denna enhet om investeringen är av en viss storlek. Dessutom bör det offentliggöras om en aktieägare eller delägare som innehar 5 % eller mer av kreditvärderingsinstitutets röster har investerat i den kreditvärderade enheten eller ingår i den kreditvärderade enhetens ledning eller styrelse, åtminstone om investeringen är av en viss storlek. Dessutom bör en aktieägare eller delägare som kan utöva betydande inflytande på kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet inte tillhandahålla konsulttjänster eller rådgivning till den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part när det gäller dess företagsstruktur, juridiska struktur, tillgångar, skulder eller verksamhet.

(21)

För att säkerställa att bestämmelserna om oberoende och förebyggande av intressekonflikter i förordning (EG) nr 1060/2009 kan tillämpas och för att förhindra att de blir verkningslösa krävs ett tillräckligt stort antal kreditvärderingsinstitut som är oberoende både av det tidigare kreditvärderingsinstitutet (vid rotation) och av kreditvärderingsinstitutet som parallellt tillhandahåller kreditbetyg till samma emittent. Vid rotation är det lämpligt att kräva en strikt åtskillnad mellan det tidigare kreditvärderingsinstitutet och det nya kreditvärderingsinstitutet, liksom mellan de två kreditvärderingsinstitut som parallellt tillhandahåller kreditvärderingstjänster till samma emittent. De berörda kreditvärderingsinstituten bör inte vara anknutna till varandra genom kontroll, genom att tillhöra samma grupp av kreditvärderingsinstitut, genom att vara aktieägare eller delägare i något av de övriga kreditvärderingsinstituten eller med rösträtt i dessa, eller genom att kunna tillsätta ledamöter i något annat kreditvärderingsinstituts styrelse.

(22)

Kreditvärderingsinstitut bör inrätta, upprätthålla, genomdriva och dokumentera en effektiv intern kontrollstruktur för genomförandet av policyer och förfaranden i syfte att undvika och kontrollera möjliga intressekonflikter och säkerställa kreditbetygs, analytikers och kreditvärderingsgruppers oberoende gentemot aktieägare, styrelse- och ledningsorgan och försäljnings- och marknadsföringsverksamhet. Standardrutiner bör införas för bolagsstyrning, organisationsfrågor och hantering av intressekonflikter. Standardrutinerna bör ses över regelbundet och kontrolleras för att bedöma deras effektivitet och behov av uppdatering.

(23)

Kreditvärderingsinstitutens uppfattade oberoende skulle särskilt påverkas av om samma aktieägare eller delägare investerar i olika kreditvärderingsinstitut som inte tillhör samma grupp av kreditvärderingsinstitut, åtminstone om denna investering är så stor att dessa aktieägare eller delägare kan utöva ett visst inflytande över kreditvärderingsinstitutets verksamhet. För tryggande av kreditvärderingsinstituts oberoende (och uppfattade oberoende), är det därför lämpligt med striktare föreskrifter om relationerna mellan kreditvärderingsinstitut och deras aktieägare eller delägare. Av det skälet bör ingen samtidigt ha en andel på 5 % eller mer i fler än ett kreditvärderingsinstitut, om kreditvärderingsinstituten inte tillhör samma grupp.

(24)

Målet att säkerställa tillräckligt oberoende kreditvärderingsinstitut kräver att investerare inte samtidigt bör ha investeringar på 5 % eller mer i fler än ett kreditvärderingsinstitut. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (10) föreskrivs att personer som kontrollerar 5 % eller mer av ett börsnoterat bolags röster bör offentliggöra detta, bland annat för att det är väsentligt för investerare att känna till förändringar av sådana bolags röstfördelning. Därför anses nivån 5 % vara ett större innehav som kan påverka ett bolags röstfördelning. Det är därför lämpligt att använda nivån 5 % för begränsning av samtidiga investeringar i fler än ett kreditvärderingsinstitut. Åtgärden bör anses vara proportionell, eftersom alla i unionen registrerade kreditvärderingsinstitut är onoterade företag och därför inte omfattas av de insyns- och förfarandebestämmelser som gäller för börsnoterade företag i unionen i enlighet med direktiv 2004/109/EG. Onoterade företag styrs ofta av aktieägares protokoll eller avtal och antalet aktieägare eller delägare är vanligtvis lågt. Därför kan även en minoritetsandel av ett onoterat företag innebära inflytande. För att det fortfarande ska vara möjligt att göra rent ekonomiska investeringar i kreditvärderingsinstitut får detta förbud mot att samtidigt investera i fler än ett kreditvärderingsinstitut inte utvidgas till investeringar genom fondföretag som förvaltas av tredje part som är oberoende av investeraren och inte omfattas av investerarens inflytande.

(25)

Bestämmelserna i denna förordning om intressekonflikter avseende aktieägarstrukturen bör inte enbart gälla direkta utan också indirekta aktieinnehav, eftersom dessa regler annars lätt skulle kunna kringgås. Kreditvärderingsinstitut bör på alla sätt försöka ta reda på vilka indirekta aktieägare de har så att de kan undvika potentiella intressekonflikter i detta avseende.

(26)

Om kreditvärderingsinstitut fick bli betydande aktieägare eller delägare i andra kreditvärderingsinstitut, kunde detta undergräva effektiviteten hos reglerna om oberoende och förebyggande av intressekonflikter, som kräver att kreditvärderingsinstitut under längre tid inte bör tillhandahålla kreditvärderingstjänster till samma emittent.

(27)

Det är viktigt att se till att ändringarna av värderingsmetoderna inte leder till mindre rigorösa metoder. Därför bör emittenter, investerare och andra berörda parter ha möjlighet att lämna synpunkter på planerade ändringar av värderingsmetoderna. Detta kommer att ge dem insikt i motiven till nya metoder och till den aktuella ändringen. Emittenters och investerares synpunkter på metodförslagen kan bli värdefulla för kreditvärderingsinstitut när de ska fastställa metoder. Esma bör också underrättas om planerade ändringar. Även om förordning (EG) nr 1060/2009 ger Esma befogenheter att kontrollera att de metoder som används av kreditvärderingsinstitut är rigorösa, systematiska, konsekventa och valideras på grundval av historiska erfarenheter, inklusive utfallstest, bör detta kontrollförfarande inte ge Esma befogenhet att bedöma lämpligheten av den föreslagna metoden eller innehållet i de kreditbetyg som utfärdas efter tillämpning av metoden. Värderingsmetoderna bör i tillämpliga fall beakta finansiella risker till följd av miljöfaror.

(28)

Eftersom strukturerade finansiella instrument är komplexa lyckas kreditvärderingsinstitut inte alltid säkerställa en tillräckligt hög kvalitet på de kreditbetyg som utfärdats för sådana instrument. Detta har lett till att marknaden tappat förtroendet för denna typ av kreditbetyg. För att återställa förtroendet kan det vara lämpligt att emittenter eller anknutna tredje parter åläggs att anlita minst två olika kreditvärderingsinstitut för att lämna kreditbetyg på strukturerade finansiella instrument, vilket kan resultera i olika och konkurrerande bedömningar. Detta kunde även minska alltför stor förlitan på ett enstaka kreditbetyg.

(29)

I förslaget till ett direktiv om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag och förslaget till en förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, vilka ska ersätta Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (11) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (12), har det införts ett krav på att kreditinstitut och värdepappersföretag ska bedöma kreditriskerna för enheter och finansiella instrument som de själva investerar i och inte bara förlita sig på kreditbetyg. Det kravet bör utvidgas till andra finansmarknadsaktörer som omfattas av unionslagstiftningen, inklusive fondförvaltare. För alla finansmarknadsaktörer bör detta krav dock tillämpas på ett proportionellt sätt, med beaktande av den berörda aktörens art, omfattning och komplexitet. Medlemsstaterna bör inte kunna införa eller upprätthålla bestämmelser som tillåter att dessa investerare i större utsträckning förlitar sig på kreditbetyg.

(30)

Investerarna skulle dessutom få bättre förmåga att göra en välgrundad bedömning av kreditvärdigheten avseende strukturerade finansiella instrument, om de fick tillräcklig information om dessa instrument. Eftersom risken hos strukturerade finansiella instrument till stor del beror på kvaliteten och utvecklingen av de underliggande tillgångarna borde investerare ges mer information om de underliggande tillgångarna. Detta skulle minska investerarnas beroende av kreditbetyg. Om relevant information offentliggörs om strukturerade finansiella instrument, bör det dessutom öka konkurrensen mellan kreditvärderingsinstitut då det kan leda till en ökning av antalet kreditbetyg som utfärdas på eget initiativ. Kommissionen bör före januari 2016 se över och rapportera om det är lämpligt att utvidga räckvidden av det offentliggörandekravet till andra finansiella produkter. Det finns till exempel andra finansiella produkter, såsom täckta obligationer och andra fordringar för vilka säkerhet ställts där risken i hög grad beror på den underliggande säkerhetens egenskaper och där det skulle vara relevant att ge investerarna mer information om säkerheten.

(31)

Emittenter, investerare och andra berörda parter bör ha tillgång till uppdaterad kreditvärderingsinformation på en central webbplats. En europeisk kreditvärderingsplattform bör inrättas av Esma och bör göra det möjligt för investerare att jämföra alla existerande kreditbetyg på en viss kreditvärderad enhet. Det är viktigt att den europeiska kreditvärderingsplattformens webbplats presenterar alla tillgängliga kreditbetyg per instrument, så att investerarna kan ta ställning till hela vidden av olika omdömen innan de fattar sitt eget investeringsbeslut. För att inte undergräva kreditvärderingsinstitutens möjlighet att arbeta med modellen där investeraren betalar, bör dock dessa kreditbetyg inte inkluderas i den europeiska kreditvärderingsplattformen. Den europeiska kreditvärderingsplattformen bör kunna hjälpa små och nya kreditvärderingsinstitut att bli mer synliga. Den europeiska kreditvärderingsplattformen bör innefatta Esmas centrala register för att skapa en enda plattform för alla tillgängliga kreditbetyg per instrument och den information om historiska resultat som det centrala registret offentliggör. Europaparlamentet stödde inrättandet av ett sådant offentliggörande av kreditbetyg i sin resolution om kreditvärderingsinstitut av den 8 juni 2011.

(32)

Kreditbetyg är av väsentlig betydelse för investeringsbeslut och för emittenternas anseende och finansiella attraktivitet, oberoende av om de utfärdats för regleringsändamål eller ej. Således har kreditvärderingsinstitut ett stort ansvar mot investerarna och emittenterna att följa förordning (EG) nr 1060/2009 så att deras kreditbetyg är oberoende, objektiva och av tillfredsställande kvalitet. Investerare och emittenter kan emellertid inte alltid hävda kreditvärderingsinstitutens skyldigheter mot dem. Det kan vara särskilt svårt att hålla ett kreditvärderingsinstitut civilrättsligt ansvarigt om det inte föreligger ett avtalsförhållande mellan ett kreditvärderingsinstitut och till exempel en investerare eller en emittent som kreditvärderats på begäran. Det kan också vara svårt för emittenter att göra kreditvärderingsinstitutens skadeståndsansvar gentemot dem gällande, även om de har ett avtalsförhållande med kreditvärderingsinstitutet i fråga. Till exempel kan en sänkning av ett kreditbetyg, som beslutats till följd av en uppsåtligen eller av grov oaktsamhet begången överträdelse av förordning (EG) nr 1060/2009 ha en negativ inverkan på emittentens anseende och finansieringskostnader och därmed vålla denna emittent skada, även om den inte omfattas av avtalsrättsligt ansvar. Det är därför viktigt att införa en adekvat rätt till rättslig prövning för investerare som skäligen förlitat sig på ett kreditbetyg som utfärdats i strid mot förordning (EG) nr 1060/2009 samt för emittenter som lider skada på grund av ett kreditbetyg som har utfärdats i strid med förordning (EG) nr 1060/2009. Investeraren och emittenten bör kunna hålla kreditvärderingsinstitutet ansvarigt för skada som orsakats av en överträdelse av den förordning som inverkat på kreditbetyget. Medan investerare och emittenter som har att avtalsförhållande med ett kreditvärderingsinstitut kan välja att grunda ett anspråk mot det kreditvärderingsinstitutet på avtalsbrott bör alla investerare och emittenter ha möjlighet att begära skadestånd för en överträdelse av förordning (EG) nr 1060/2009, oberoende av om det föreligger ett avtalsförhållande mellan parterna.

(33)

Det bör vara möjligt att hålla kreditvärderingsinstitut ansvariga om de uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 1060/2009. Denna standard för ansvar är lämplig, eftersom det i kreditvärderingsverksamhet ingår viss grad av bedömning av komplicerade ekonomiska faktorer och tillämpningen av olika metoder kan ge olika kreditvärderingsresultat, där inga kan anses vara felaktiga. Det är dock lämpligt att utsätta kreditvärderingsinstitut för potentiellt obegränsat skadeståndsansvar enbart om de överträder förordning (EG) nr 1060/2009 uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

(34)

Den investerare eller emittent som begär skadestånd för en överträdelse av förordning (EG) nr 1060/2009 bör lägga fram korrekta och detaljerade upplysningar som indikerar att kreditvärderingsinstitutet har gjort sig skyldigt till en sådan överträdelse av den förordningen. Detta bör avgöras av en behörig domstol, med beaktande av att investeraren eller emittenten kanske inte har tillgång till upplysningar som helt ligger inom kreditvärderingsinstitutets sfär.

(35)

För frågor om ett kreditvärderingsinstituts skadeståndsansvar som inte omfattas eller definieras av denna förordning, inklusive orsakssamband och begreppet grov oaktsamhet, bör tillämplig nationell rätt gälla, såsom den fastställs genom relevanta bestämmelser i internationell privaträtt. Särskilt bör det vara möjligt för medlemsstaterna att behålla nationella ordningar för skadeståndsansvar som är förmånligare för investerare eller emittenter som inte grundar sig på en överträdelse av förordning (EG) nr 1060/2009. Relevanta bestämmelser i internationell privaträtt bör styra valet av behörig domstol för att avgöra en investerares eller emittents skadeståndstalan.

(36)

Förhållandet att institutionella investerare inklusive fondförvaltare är skyldiga att göra sin egen bedömning av tillgångars kreditvärdighet, bör inte hindra domstolar från att slå fast att ett kreditvärderingsinstituts överträdelse av förordning (EG) nr 1060/2009 har vållat en investerare skada som kreditvärderingsinstitut bär ansvaret för. Även om denna förordning kommer att förbättra investerarnas möjligheter att göra egna riskbedömningar, kommer de även i fortsättningen att ha mer begränsad tillgång till information än kreditvärderingsinstituten själva. Dessutom kan, särskilt mindre, investerare sakna möjlighet att kritiskt granska ett kreditbetyg som utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut.

(37)

Medlemsstaterna och Esma bör se till att de sanktioner som åläggs enligt förordning (EG) nr 1060/2009 offentliggörs endast om detta offentliggörande är proportionellt.

(38)

För att ytterligare minska intressekonflikter och främja lojal konkurrens på kreditvärderingsmarknaden är det viktigt att se till att de avgifter kreditvärderingsinstitut debiterar kunder inte är diskriminerande. Olika avgifter för samma typ av tjänst bör bara motiveras av skillnader i de faktiska kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten till olika kunder. Dessutom bör avgifter för kreditvärderingstjänster till en viss emittent inte bero av det utförda arbetets resultat eller utfall eller av tillhandahållna relaterade (stöd-) tjänster. För att möjliggöra en effektiv övervakning av dessa bestämmelser bör kreditvärderingsinstitut dessutom meddela Esma vilka avgifter de uppburit från respektive kund och sin allmänna prispolitik.

(39)

Det är viktigt att regelbundet se över kreditbetyg, för att se till att kreditbetyg på statspapper är uppdaterade och tillförlitliga och för att öka begripligheten av dessa kreditbetyg för användarna. Det är också viktigt att öka transparensen i fråga om utfört analysarbete, den personal som har avdelats för att ta fram kreditbetyg på statspapper och om de underliggande antagandena bakom kreditvärderingsinstituts kreditbetyg på statspapper.

(40)

Det är avgörande att investerare har lämplig information för att bedöma medlemsstaternas kreditvärdighet. Inom ramen för sin övervakning av medlemsstaternas ekonomiska politik och finanspolitik samlar, behandlar och offentliggör kommissionen uppgifter om alla medlemsstaters ekonomiska, finansiella och finanspolitiska situation och resultat, varav de flesta offentliggörs av kommissionen och som därför kan utnyttjas av investerare för att bedöma medlemsstaternas potentiella kreditvärdighet. Kommissionen bör, i den mån det är lämpligt och uppgifterna finns tillgängliga, och med förbehåll för relevanta regler om konfidentialitet som är tillämpliga för dess övervakning av medlemsstaternas ekonomiska politik och finanspolitik, komplettera befintlig rapportering om medlemsstaternas ekonomiska resultat, eventuellt med ytterligare faktorer eller indikatorer, som kan hjälpa investerarna att bedöma medlemsstaternas kreditvärdighet. Dessa faktorer bör göras allmänt tillgängliga och komplettera befintliga publikationer och annan offentliggjord information, i syfte att ge investerare ytterligare uppgifter för att hjälpa dem att bedöma statliga enheters kreditvärdighet och deras skuldinformation. Med detta i åtanke bör kommissionen undersöka möjligheten att utveckla en europeisk kreditvärdighetsbedömning så att investerare kan göra en opartisk och objektiv bedömning av medlemsstaternas kreditvärdighet, med beaktande av den specifika ekonomiska och sociala utvecklingen. Vid behov bör kommissionen lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.

(41)

Enligt gällande bestämmelser ska kreditbetyg meddelas den kreditvärderade enheten tolv timmar innan de offentliggörs. För att undvika att ett sådant meddelande sker utanför arbetstid och för att den kreditvärderade enheten ska få tillräckligt med tid att kontrollera att kreditbetygets underliggande uppgifter är korrekta, bör den kreditvärderade enheten meddelas en hel arbetsdag innan kreditbetyg eller kreditutsikter offentliggörs. En förteckning över de personer som har rätt att få det meddelandet bör vara begränsad och personerna bör klart och tydligt identifieras av den värderade enheten.

(42)

Med hänsyn till de särskilda egenskaperna hos kreditbetyg på statspapper och för att minska volatilitetsrisken, är det lämpligt och proportionellt att kreditvärderingsinstitut åläggs att bara offentliggöra dem sedan de i unionen etablerade handelsplatserna har stängt för dagen och senast en timme innan de åter öppnas. På samma grunder är det också lämpligt och proportionellt att kreditvärderingsinstituten i slutet av december offentliggör en tidsplan för de kommande tolv månaderna med datumen för offentliggörande av kreditbetyg på statspapper och i anslutning till dessa, datumen för därmed sammanhängande kreditutsikter i förekommande fall. Dessa datum bör infalla på fredagar. Endast för kreditbetyg på statspapper på eget initiativ bör antalet offentliggöranden i tidsplanen vara begränsat till två eller tre. När detta krävs för att uppfylla rättsliga krav bör kreditvärderingsinstitut tillåtas att avvika från sin offentliggjorda tidsplan, om man i detalj förklarar skälen till en sådan avvikelse. Sådana avvikelser bör dock inte ske rutinmässigt.

(43)

På grundval av marknadsutvecklingen bör kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet som undersöker lämpligheten av och sätt att stödja ett europeiskt offentligt kreditvärderingsinstitut med uppgift att bedöma kreditvärdigheten för medlemsstaternas statspapper, och/eller en europeisk kreditvärderingsstiftelse för alla andra kreditbetyg. Rapporten bör om det är nödvändigt åtföljas av lämpliga lagstiftningsförslag.

(44)

Med hänsyn till de särskilda egenskaperna hos kreditbetyg på statspapper och för att förhindra en spridningsrisk inom unionen bör uttalanden med aviseringar av översyner av en viss grupp länder förbjudas om de inte de åtföljs av enskilda landsrapporter. För att förbättra validiteten hos och tillgängligheten till de informationskällor som kreditvärderingsinstitut använder i offentliga meddelanden om möjliga ändringar av kreditbetyg på statspapper, utöver kreditbetyg, kreditutsikter och hithörande pressmeddelanden, bör sådana meddelanden alltid grundas på information som ligger inom den kreditvärderade enhetens sfär och som har offentliggjorts med den kreditvärderade enhetens medgivande såvida informationen inte finns tillgänglig från allmänt tillgängliga källor. När det rättsliga regelverk som styr den kreditvärderade enheten föreskriver att den kreditvärderade enheten inte får lämna ut sådana information, såsom i fråga om insiderinformation enligt definitionen i artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (13), får den kreditvärderade enheten inte ge sitt samtycke.

(45)

För transparensens skull bör kreditvärderingsinstitut när de offentliggör sina kreditbetyg på statspapper vara ålagda att i sina pressmeddelanden eller rapporter förklara de huvudfaktorer som ligger till grund för dessa kreditbetyg. Transparensen för kreditbetyg på statspapper bör dock inte vara avgörande för inriktningen på nationell politik (avseende ekonomisk politik, arbetsmarknadspolitik eller annat). Denna politik kan visserligen utgöra en faktor för kreditvärderingsinstitutet att bedöma kreditvärdigheten hos en offentligrättslig enhet eller dess finansiella instrument och kan användas för att förklara huvudskälen till ett kreditbetyg på statspapper, men direkta eller explicita krav eller rekommendationer från kreditvärderingsinstitut till offentligrättsliga enheter avseende denna politik bör inte vara tillåtna. Kreditvärderingsinstitut bör avstå från alla direkta eller explicita politiska rekommendationer avseende offentligrättsliga enheters politik.

(46)

Tekniska standarder för den finansiella tjänstesektorn bör tillförsäkra insättare, investerare och konsumenter ett tillfredsställande skydd i hela unionen. Det vore effektivt och lämpligt att överlåta åt Esma, som är ett organ med högspecialiserad expertis, att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande vilka inte inbegriper policyval, för överlämnande till kommissionen.

(47)

Kommissionen bör anta Esmas förslag till tekniska standarder för tillsyn om innehåll, frekvens och presentation beträffande informationen som emittenter av strukturerade finansiella instrument ska lämna, om presentationen av den informationen, inklusive struktur, format, metod och rapporteringstidpunkt som kreditvärderingsinstitut ska meddela Esma i samband med den europeiska kreditvärderingsplattformen och innehållet och formatet för den regelbundna rapporteringen om avgifter som tas ut av kreditvärderingsinstitut, inom ramen för Esmas fortlöpande tillsyn. Kommissionen bör anta dessa standarder genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och i överensstämmelse med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

(48)

I förordning (EG) nr 1060/2009 föreskrivs att kreditbetyg som utfärdats i tredjeland får användas för regleringsändamål, om de har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut som är certifierat i enlighet med den förordningen eller har godkänts av kreditvärderingsinstitut som är etablerade i unionen i enlighet med den förordningen. Certifiering kräver att kommissionen har antagit ett beslut om likvärdighet vad gäller tredjelandets regelverk för kreditvärderingsinstitut och godkännande kräver att tredjelandets kreditvärderingsinstituts uppförande uppfyller krav som är minst lika stränga som de relevanta unionsbestämmelserna. Vissa av de bestämmelser som införs genom den här förordningen bör inte tillämpas på likvärdighets- och godkännandebedömningar. Detta är fallet med bestämmelserna som bara föreskriver skyldigheter för emittenter, men inte för kreditvärderingsinstitut. Dessutom bör bestämmelser som avser kreditvärderingsmarknadens struktur inom unionen och som inte anger uppföranderegler för kreditvärderingsinstitut inte heller beaktas i detta sammanhang. För att ge tredjeländer tillräckligt med tid att se över sitt regleringsmässiga ramverk gällande de återstående nya materiella bestämmelserna, bör dessa tillämpas på likvärdighets- och godkännandebedömningar först från och med den 1 juni 2018. Det är här viktigt att påpeka att tredjeländers lagstiftning inte måste ha bestämmelser som är identiska med den här förordningens. Som föreskrevs redan i förordning (EG) nr 1060/2009 bör det, för att tredjeländers lagstiftning ska anses likvärdig med eller lika sträng som unionslagstiftningen, vara tillräckligt att den i praktiken uppnår samma mål och effekter.

(49)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att stärka kreditvärderingsinstitutens oberoende, främja sund kreditvärdering och metodik, minska riskerna förknippade med kreditbetyg på statspapper, minska risken för att marknadsaktörer i alltför hög grad förlitar sig på kreditbetyg samt säkerställa investerares rätt till rättslig prövning, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av att den kreditvärderingsverksamhet som ska övervakas har alleuropeisk struktur och verkan, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(50)

Kommissionen bör före utgången av 2013 lägga fram en rapport om genomförbarheten av ett nätverk av mindre kreditvärderingsinstitut i syfte att öka konkurrensen på marknaden. Denna rapport bör bedöma unionens finansiella och icke-finansiella stöd och incitament för inrättandet av ett sådant nätverk, med beaktande av potentiella intressekonflikter till följd av sådan offentlig finansiering.

(51)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (14) och har antagit ett yttrande (15).

(52)

Förordning (EG) nr 1060/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning införs gemensamma regleringsmetoder för att främja integritet, transparens, ansvar, goda styrelseformer och oberoende i fråga om kreditvärderingsverksamhet och därmed bidra till bättre kvalitet på de kreditbetyg som utfärdas inom unionen och till att få den inre marknaden att fungera friktionsfritt samtidigt som en hög nivå uppnås på skyddet av konsumenter och investerare. I förordningen fastställs villkor för utfärdande av kreditbetyg och bestämmelser om kreditvärderingsinstitutens organisation och uppförande, inklusive deras aktieägare och delägare, för att främja kreditinstitutens oberoende, undvika intressekonflikter och stärka skyddet av konsumenter och investerare.

I denna förordning fastställs också skyldigheter för i unionen etablerade emittenter, upphovsmän och medverkande institut när det gäller strukturerade finansiella instrument.”

2.

I artiklarna 2.1, 3.1 m, 4.2, 4.3 inledningen, 4.4 första och andra styckena, 5.1 inledningen, 14.1 och punkt 1 i bilaga II ska ”gemenskapen” ersättas med ”unionen”.

3.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

6.

Följande artiklar ska införas i avdelning I:

”Artikel 5a

Finansinstituts alltför stora förlitan på kreditbetyg

1.   De enheter som avses i artikel 4.1 första stycket ska göra sin egen kreditriskbedömning och får inte ensidigt eller mekaniskt förlita sig på kreditbetyg vid bedömningen av en enhets eller ett finansiellt instruments kreditvärdighet.

2.   Behöriga sektorsmyndigheter som svarar för tillsynen av de enheter som avses i artikel 4.1 första stycket ska, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos deras verksamhet, övervaka att deras kreditriskbedömningsförfaranden är adekvata, bedöma användningen av hänvisningar till kreditbetyg i avtal och, när det är lämpligt, uppmana dem att motverka effekterna av sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på kreditbetyg, i enlighet med specifik sektorslagstiftning.

Artikel 5b

Europeiska tillsynsmyndigheternas och Europeiska systemrisknämndens förlitan på kreditbetyg

1.   Den europeiska tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten) (EBA) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (22), den europeiska tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (23) och Esma får inte hänvisa till kreditbetyg i sina riktlinjer, rekommendationer och utkast till tekniska standarder, om sådana hänvisningar kan föranleda att behöriga myndigheter eller finansmarknadsaktörer, behöriga sektorsmyndigheter eller de enheter som avses i artikel 4.1 första stycket eller andra finansmarknadsaktörer ensidigt eller mekaniskt förlitar sig på kreditbetyg. Senast den 31 december 2013 ska därför EBA, Eiopa och Esma se över och avlägsna alla sådana hänvisningar till kreditbetyg i gällande riktlinjer och rekommendationer.

2.   Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (24) får inte hänvisa till kreditbetyg i sina varningar och rekommendationer, om sådana hänvisningar kan föranleda ensidig och mekanisk förlitan på kreditbetyg.

Artikel 5c

Alltför stor förlitan på kreditbetyg i unionsrätten

Utan att det påverkar dess initiativrätt ska kommissionen fortsätta att se över hänvisningar till kreditbetyg i unionsrätten som föranleder eller kan föranleda att behöriga myndigheter, de behöriga sektorsmyndigheter eller enheter som avses i artikel 4.1 första stycket eller finansmarknadsaktörer ensidigt eller mekaniskt förlitar sig på kreditbetyg, i syfte att senast den 1 januari 2020 avlägsna alla hänvisningar till kreditbetyg för regleringsändamål i unionsrätten, under förutsättning att lämpliga alternativa kreditriskbedömningar har identifierats och införts.

7.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

8.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 6a

Intressekonflikter vid investeringar i kreditvärderingsinstitut

1.   En aktieägare eller delägare i ett kreditvärderingsinstitut som innehar 5 % eller mer av antingen kapitalet eller rösterna i det kreditvärderingsinstitutet eller i ett företag som kan utöva kontroll eller ett dominerande inflytande över ett registrerat kreditvärderingsinstitut, ska vara förbjudet att

Det förbud som avses i led a i första stycket är inte tillämpligt på innehav i diversifierade fondprogram, inklusive diversifierade investeringsfonder som pensionsfonder eller livförsäkring, förutsatt att innehavet i dessa program inte ger aktieägaren eller delägaren i ett kreditvärderingsinstitut ett betydande inflytande över dessa programs affärsverksamhet.

2.   Denna artikel är inte tillämplig på investeringar i andra kreditvärderingsinstitut som tillhör samma grupp av kreditvärderingsinstitut.

Artikel 6b

Längsta avtalsperiod för ett kreditvärderingsinstitut

1.   Om ett kreditvärderingsinstitut ingår avtal för utfärdande av kreditbetyg på återvärdepapperiseringar, får det inte utfärda kreditbetyg på nya återvärdepapperiseringar med underliggande tillgångar från samma originator i mer än fyra år.

2.   Om ett kreditvärderingsinstitut har ingått avtal för utfärdande av kreditbetyg på återvärdepapperiseringar ska det begära att den emittenten

Om minst fyra kreditvärderingsinstitut vart och ett kreditvärderar mer än 10 % av det totala antalet utestående kreditvärderade återvärdepapperiseringar ska begränsningarna i punkt 1 inte gälla.

Det undantag som fastställs i andra stycket ska fortsätta att gälla åtminstone tills kreditvärderingsinstitutet ingår ett nytt avtal för utfärdande av kreditbetyg på återvärdepapperiseringar med underliggande tillgångar från samma originator. Om de kriterier som fastställs i andra stycket inte är uppfyllda när ett sådant avtal ingås ska den period som avses i punkt 1 beräknas från den dag då det nya avtalet ingicks.

3.   När ett avtal enligt punkt 1 löper ut ska ett kreditvärderingsinstitut inte ingå ett nytt avtal för utfärdande av kreditbetyg på återvärdepapperiseringar med underliggande tillgångar från samma originator under en period som är lika lång som det utgångna avtalet men inte längre än fyra år.

Första stycket ska också tillämpas på följande:

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får ett kreditvärderingsinstitut när ett kreditbetyg på en återvärdepapperisering utfärdats före utgången av den längsta avtalsperiod som avses i punkt 1 fortsätta att övervaka och uppdatera dessa kreditbetyg, på begäran, under återvärdepapperiseringens löptid.

5.   Denna artikel ska inte gälla kreditvärderingsinstitut som har färre än 50 anställda på koncernnivå som arbetar med kreditvärderingar eller som har en årlig omsättning från kreditvärderingsverksamhet på mindre än 10 miljoner EUR på koncernnivå.

6.   Om ett kreditvärderingsinstitut ingår avtal för utfärdande av kreditbetyg på återvärdepapperiseringar före den 20 juni 2013 ska den period som avses i punkt 1 beräknas från det datumet”.

9.

Artikel 7.5 ska ersättas med följande:

”5.   Den bedömning som görs beträffande anställda som arbetar med kreditvärdering eller kreditutsikter, samt personer som godkänner kreditbetyg eller kreditutsikter med avseende på deras prestationer och ersättningsnivåer ska inte vara beroende av de intäkter som kreditvärderingsinstitutet får från kreditvärderade enheter eller anknutna tredje parter.”

10.

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

11.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 8a

Kreditbetyg på statspapper

1.   Kreditbetyg på statspapper ska utfärdas på ett sätt som säkerställer att en viss medlemsstats särdrag har analyserats. Ett uttalande som aviserar en översyn av en viss grupp länder ska vara förbjudet om det inte åtföljs av enskilda landsrapporter. Dessa rapporter ska göras allmänt tillgängliga.

2.   Andra offentliga meddelanden än kreditbetyg, kreditutsikter och hithörande pressmeddelanden eller rapporter, som avses i avsnitt D, del I punkt 5 i bilaga I, som avser möjliga ändringar av kreditbetyg på statspapper, ska inte grundas på information inom den kreditvärderade enhetens sfär, som har offentliggjorts utan den kreditvärderade enhetens medgivande, om inte informationen är tillgänglig från allmänt tillgängliga källor eller om det inte finns några rimliga skäl till att den kreditvärderade enheten inte ger sitt samtycke till att informationen offentliggörs.

3.   Ett kreditvärderingsinstitut ska, med beaktande av artikel 8.5 andra stycket, på sin webbplats årligen i slutet av december offentliggöra en tidsplan för de följande 12 månaderna med angivande av maximalt tre datum för offentliggörandet av kreditbetyg på statspapper på eget initiativ och därmed sammanhängande kreditutsikter och med angivande av datum för offentliggörandet av kreditbetyg på statspapper på begäran och därmed sammanhängande kreditutsikter och överlämna denna till Esma varje år i enlighet med avsnitt D del III punkt 3 i bilaga I. Dessa datum ska infalla på fredagar.

4.   Avvikelser från tidsplanen för offentliggörande av kreditbetyg på statspapper eller därmed sammanhängande kreditutsikter ska endast vara möjliga när detta krävs för att kreditvärderingsinstitutet ska uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 8.2, 10.1 och 11.1 och ska åtföljas av en detaljerad förklaring av skälen till avvikelserna från den aviserade tidsplanen.

Artikel 8b

Information om strukturerade finansiella instrument

1.   Emittenten, originatorn och det medverkande institutet avseende ett i unionen etablerat strukturerat finansiellt instrument ska, på den webbplats som inrättats enligt punkt 4, gemensamt offentliggöra information om instrumentets underliggande tillgångars kreditkvalitet och resultat, värdepapperiseringens struktur, kassaflödena och eventuella säkerheter för värdepapperiseringens exponering samt annan information som kan krävas för att genomföra utförliga och välgrundade stresstester av kassaflödena och de underliggande exponeringarnas säkerheter.

2.   Offentliggörandekravet enligt punkt 1 får inte omfatta fall där offentliggörande skulle strida mot nationell rätt eller unionsrätten om källskydd eller om behandling av personuppgifter.

3.   Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för specificerande av följande:

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 21 juni 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

4.   Esma ska inrätta en webbplats för det offentliggörande av information om strukturerade finansiella instrument som avses i punkt 1.

Artikel 8c

Dubbel kreditvärdering av strukturerade finansiella instrument

1.   Om en emittent eller en anknuten tredje part avser att begära ett kreditbetyg på ett strukturerat finansiellt instrument, ska den utse minst två kreditvärderingsinstitut för att utfärda kreditbetyg oberoende av varandra.

2.   Emittenten eller en anknuten tredje part enligt punkt 1 ska se till att de utsedda kreditvärderingsinstituten uppfyller följande krav:

Artikel 8d

Utnyttjande av flera kreditvärderingsinstitut

1.   Om en emittent eller en anknuten tredje part avser att utse åtminstone två kreditvärderingsinstitut för kreditbetyg på samma emission eller enhet ska emittenten eller en anknuten tredje part överväga att utse åtminstone ett kreditvärderingsinstitut med högst 10 % av den totala marknadsandelen, som emittenten eller en anknuten tredje part anser vara i stånd att kreditvärdera emissionen eller enheten i fråga, under förutsättning att det på grundval av Esmas förteckning som avses i punkt 2 finns ett kreditvärderingsinstitut tillgängligt för kreditvärdering av den specifika emissionen eller enheten. Om emittenten eller en anknuten tredje part inte utser minst ett kreditvärderingsinstitut med högst 10 % av den totala marknaden ska detta registreras.

2.   I syfte att underlätta emittentens eller en anknuten tredje parts bedömning enligt punkt 1 ska Esma varje år på sin webbplats offentliggöra en förteckning över registrerade kreditvärderingsinstitut och ange deras totala marknadsandel och den typ av kreditbetyg som utfärdats, vilket emittenten kan utnyttja som utgångspunkt för sin bedömning.

3.   Vid tillämpningen av denna artikel ska den totala marknadsandelen beräknas med utgångspunkt från årlig omsättning från kreditvärderingsverksamhet och stödtjänster på koncernnivå.”

12.

Artikel 10.1 och 10.2 ska ersättas med följande:

”1.   Utan dröjsmål och inskränkningar av offentligheten ska ett kreditvärderingsinstitut offentliggöra alla kreditbetyg eller kreditutsikter liksom eventuella beslut om att avbryta en kreditvärdering. Om man beslutar att avbryta en kreditvärdering, ska den information som lämnas innehålla fullständiga motiv till beslutet.

Första stycket ska även gälla kreditbetyg som distribueras till abonnenter.

2.   Kreditvärderingsinstituten ska se till att kreditbetyg och kreditutsikter presenteras och behandlas i enlighet med kraven i avsnitt D i bilaga I och ska inte presentera andra faktorer än de som är förknippade med kreditbetygen.

2a.   Till dess att kreditbetygen offentliggörs för allmänheten ska kreditutsikter och därmed förknippad information anses vara insiderinformation enligt definitionen i, och i enlighet med, direktiv 2003/6/EG.

Artikel 6.3 i det direktivet ska i tillämpliga delar gälla för kreditvärderingsinstitut avseende deras tystnadsplikt och deras skyldighet att föra en förteckning över personer som har tillgång till deras kreditbetyg, kreditutsikter eller den därmed förknippade informationen före offentliggörandet.

Förteckningen över personer som får ta del av kreditbetygen, kreditutsikterna och därmed förknippad information innan de offentliggörs ska begränsas till personer som särskilt utsetts för detta ändamål av varje kreditvärderad enhet.”

13.

I artikel 10.5 ska första stycket ersättas med följande:

”5.   När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar ett kreditbetyg på eget initiativ ska det i kreditbetyget, med hjälp av en tydligt urskiljbar särskild färgkod för värderingskategorin, tydligt ange huruvida den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part deltagit i kreditvärderingsprocessen eller inte och huruvida kreditvärderingsinstitutet hade tillgång till den kreditvärderade enhetens eller en anknuten tredje parts redovisning, ledning eller andra relevanta interna dokument.”

14.

Artikel 11.2 ska ersättas med följande:

”2.   I ett centralt register som upprättats av Esma ska registrerade eller certifierade kreditvärderingsinstitut tillhandahålla uppgifter om sina historiska resultat, inbegripet hur ofta kreditbetygen ändrats och information om tidigare utfärdade kreditbetyg och ändringar av dessa. Sådana kreditvärderingsinstitut ska lämna information till detta register i en standardiserad form som föreskrivs av Esma. Esma ska göra denna information tillgänglig för allmänheten och offentliggöra sammanfattningar av de huvudsakliga utvecklingstendenser som observerats på årsbasis.”

15.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 11a

Europeisk kreditvärderingsplattform

1.   Ett registrerat eller certifierat kreditvärderingsinstitut ska, när det utfärdar kreditbetyg eller kreditutsikter, till Esma lämna in kreditvärderingsinformation, inklusive det kreditvärderade instrumentets kreditbetyg och kreditutsikter, information om typen av kreditbetyg, typen av kreditvärderingsåtgärd samt datum och tidpunkt för offentliggörandet.

2.   Esma ska offentliggöra de enskilda kreditvärderingar som lagts fram för Esma enligt punkt 1 på en webbplats (nedan kallad Europeisk kreditvärderingsplattform).

Det centrala register som avses i artikel 11.2 ska införlivas i den europeiska kreditvärderingsplattformen.

3.   Denna artikel ska inte tillämpas på kreditvärderingar eller kreditutsikter som endast har framställts för och lämnats till investerare mot avgift.”

16.

I artikel 14.3 ska följande stycke läggas till:

”Utan att det påverkar tillämpningen av andra stycket ska kreditvärderingsinstitutet underrätta Esma om planerade materiella ändringar i värderingsmetoderna, modellerna eller de grundläggande antagandena eller de föreslagna nya värderingsmetoderna, modellerna eller grundläggande antagandena när kreditvärderingsinstitutet offentliggör de föreslagna ändringarna och föreslagna nya värderingsmetoderna, modellerna på sin webbplats i enlighet med artikel 8.5a. Efter det att samrådsperioden löpt ut ska kreditvärderingsinstitutet underrätta Esma om eventuella ändringar med anledning av samrådet.”

17.

Artikel 18.2 ska ersättas med följande:

”2.   Esma ska underrätta kommissionen, EBA, Eiopa, de behöriga myndigheterna och de behöriga sektorsmyndigheterna om alla beslut enligt artiklarna 16, 17 eller 20.”

18.

Artikel 19.1 ska ersättas med följande:

”1.   Esma ska i enlighet med denna förordning och den kommissionsförordning som avses i punkt 2 ta ut avgifter av kreditvärderingsinstituten. Avgifterna ska helt täcka Esmas nödvändiga kostnader som är hänförliga till registreringen, certifieringen och tillsynen av kreditvärderingsinstitut och för att ersätta alla kostnader som de behöriga myndigheterna kan ådra sig när de utför uppgifter enligt denna förordning, särskilt som ett resultat av en delegering av uppgifter i enlighet med artikel 30.”

19.

Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

20.

I artikel 22a ska rubriken ersättas med följande:

”Granskning av efterlevnad av metodkrav”

21.

Artikel 25a ska ersättas med följande:

”Artikel 25a

Behöriga sektorsmyndigheter med ansvar för tillsynen över och tillämpningen av artiklarna 4.1, 5a, 8b, 8c och 8d

De behöriga sektorsmyndigheterna ska ansvara för tillsynen över och tillämpningen av artiklarna 4.1, 5a, 8b, 8c och 8d i enlighet med den relevanta sektorslagstiftningen.”

22.

Följande avdelning ska införas:

”AVDELNING IIIA

SKADESTÅNDSANSVAR FÖR KREDITVÄRDERINGSINSTITUT

Artikel 35a

Skadeståndsansvar

1.   Om ett kreditvärderingsinstitut uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har begått någon av de överträdelser som anges i bilaga III och som påverkat ett kreditbetyg kan en investerare eller emittent rikta ett skadeståndskrav mot det kreditvärderingsinstitutet avseende skador som denne vållats till följd av denna överträdelse.

En investerare kan framställa ett skadeståndskrav enligt denna artikel när investeraren kan visa att denne skäligen förlitat sig på ett kreditbetyg, i enlighet med artikel 5a.1 eller på annat sätt med iakttagande av vederbörlig omsorg, för ett beslut att investera i, behålla eller avyttra ett finansiellt instrument som omfattas av det kreditbetyget.

En emittent kan framställa ett skadeståndskrav enligt denna artikel när emittenten kan visa att denne eller dess finansiella instrument omfattas av detta kreditbetyg och överträdelsen inte berodde på vilseledande eller inkorrekta upplysningar som emittenten tillhandahållit kreditvärderingsinstitutet, direkt eller genom allmänt tillgänglig information.

2.   Det åligger investeraren eller emittenten att lägga fram korrekt och detaljerad information som visar att kreditvärderingsinstitutet har begått en överträdelse av denna förordning och att den överträdelsen påverkade det utfärdade kreditbetyget.

Vad som utgör korrekt och detaljerad information ska avgöras av en behörig nationell domstol, med beaktande av att investeraren eller emittenten möjligen inte har tillgång till information som helt ligger inom kreditvärderingsinstitutets sfär.

3.   Det skadeståndsansvar för kreditvärderingsinstitut som avses i punkt 1 ska begränsas i förväg när den begränsningen är:

En begränsning som inte överensstämmer med första stycket eller uteslutning av skadeståndsansvar ska inte ha någon rättslig verkan.

4.   Termerna ’skada’, ’uppsåt’, ’grov aktsamhet’, ’skäligen förlitat sig’, ’vederbörlig omsorg’, ’verkan’, ’skälig’, ’proportionell’ som avses i denna artikel men som inte definieras i förordningen ska tolkas och tillämpas i enlighet med tillämplig nationell rätt, med beaktande av relevanta bestämmelser i internationell privaträtt. För frågor i samband med ett kreditvärderingsinstituts skadeståndsansvar som inte omfattas av denna förordning ska tillämplig nationell rätt gälla, med beaktande av relevanta bestämmelser i internationell privaträtt. Vilken domstol som är behörig att avgöra en skadeståndstalan som väckts av en investerare eller en emittent ska bestämmas av relevanta bestämmelser i internationell privaträtt.

5.   Denna artikel utesluter inte ytterligare skadeståndskrav i enlighet med nationell rätt.

6.   Den rätt att väcka talan som fastställs i denna artikel ska inte hindra Esma från att fullt ut utöva sina befogenheter i enlighet med artikel 36a.”

23.

Artikel 36a.2 första stycket ska ändras på följande sätt:

24.

Artikel 39 ska ändras på följande sätt:

25.

Artikel 39a ska ersättas med följande:

”Artikel 39a

Esmas personal och resurser

Senast den 21 juni 2014 ska Esma bedöma sina personal- och resursbehov till följd av de befogenheter och uppgifter Esma får enligt denna förordning, och förelägga Europaparlamentet, rådet och kommissionen en rapport.”

26.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 39b

Rapporteringsskyldigheter

1.   Senast den 31 december 2015 ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om

i syfte att avlägsna alla hänvisningar till kreditvärderingar för regleringsändamål i unionsrätten senast den 1 januari 2020, under förutsättning att lämpliga alternativa kreditriskbedömningar har identifierats och införts. Esma ska ge teknisk rådgivning till kommissionen i samband med denna punkt.

2.   Med beaktande av marknadssituationen ska kommissionen senast den 31 december 2014 översända en rapport till Europaparlamentet och rådet om huruvida det är lämpligt att utveckla en europeisk kreditvärdighetsbedömning för statspapper.

Med beaktande av slutsatserna i den rapport som avses i första stycket och situationen på marknaden ska kommissionen senast den 31 december 2016 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om huruvida det är lämpligt och genomförbart att stödja ett europeiskt kreditvärderingsinstitut med uppgift att bedöma kreditvärdigheten hos medlemsstaternas statspapper och/eller en europeisk kreditvärderingsstiftelse för alla andra kreditbetyg.

3.   Kommissionen ska senast den 31 december 2013 förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om genomförbarheten av ett nätverk med mindre kreditvärderingsinstitut för att öka konkurrensen på marknaden. I rapporten ska finansiellt och icke-finansiellt stöd för inrättandet av ett sådant nätverk bedömas, med beaktande av potentiella intressekonflikter på grund av sådan offentlig finansiering. Mot bakgrund av resultaten i denna rapport och till följd av Esmas tekniska rådgivning får kommissionen omvärdera och föreslå ändringar av artikel 8d.”

27.

Bilaga I ska ändras i enlighet med bilaga I till denna förordning.

28.

Bilaga III ska ändras i enlighet med bilaga II till denna förordning.

1.

Artiklarna 1.7a, 1.9, 1.10, 1.11 med avseende på artikel 8d i förordning (EG) nr 1060/2009, samt artikel 1.12, och 1.27 i den här förordningen emellertid tillämpas från och med den 1 juni 2018 för den bedömning som anges i

2.

Artikel 1.8 i denna förordning i förening med artikel 6a.1 a i förordning (EG) nr 1060/2009 tillämpas från och med den 21 juni 2014 med avseende på aktieägare eller delägare i kreditvärderingsinstitut som den 15 november 2011 innehade 5 % eller mer av kapitalet i fler än ett kreditvärderingsinstitut.

3.

Artikel 1.15 tillämpas från och med den 21 juni 2015.