31998R2820

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2820/98 av den 21 december 1998 om tillämpning av en flerårig ordning med allmänna tullförmåner under tiden 1 juli 1999 31 december 2001

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 113 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1), och

av följande skäl:

1) I enlighet med sitt erbjudande inom ramen för Förenta nationernas konferens om handel och utveckling (UNCTAD) öppnade Europeiska gemenskapen från och med 1971 allmänna tullförmåner för vissa jordbruks- och industriprodukter från utvecklingsländer. Den första tioåriga tillämpningsperioden för förmånsordningen löpte ut den 31 december 1980 och en andra tioårsperiod löpte ut den 31 december 1990. Gemenskapen bibehöll emellertid ordningen i oförändrat skick fram till och med den 31 december 1994. Vid denna tidpunkt öppnade gemenskapen en ny tioårsperiod (1995 2004) för sitt erbjudande.

2) Den positiva roll som detta system har spelat i det förflutna när det gäller att ge utvecklingsländerna bättre tillgång till marknaderna i de länder som beviljar förmånerna är allmänt erkänd och motiverar dess fortsatta tillämpning under viss tid, som ett komplement till andra prioriterade åtgärder, särskilt den multilaterala liberaliseringen av handeln.

3) I sitt meddelande till rådet av den 1 juni 1994 framlade kommissionen sina riktlinjer för den nya tioårsperioden 1995 2004 för tillämpningen av ordningen med allmänna tullförmåner.

4) Riktlinjerna för tioårsperioden bekräftades 1995 genom antagandet av den första ordningen för den tioårsperiod som öppnades genom rådets förordning (EG) nr 3281/94 av den 19 december 1994 om tillämpning av ett fyraårigt system med allmänna tullförmåner (1995 1998) för vissa industriprodukter med ursprung i utvecklingsländerna (2) och rådets förordning (EG) nr 1256/96 av den 20 juni 1996 om tillämpningen av den flerårig ordning med allmänna tullförmåner under perioden 1 juli 1996 30 juni 1999 för vissa jordbruksprodukter med ursprung i utvecklingsländerna (3).

5) Fördraget om Europeiska unionen har givit nya impulser till gemenskapens utvecklingspolitik inom ramen för Europeiska unionens utrikespolitik och anger en hållbar ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländerna samt dessas harmoniska och gradvisa integrering med världsekonomin som ett prioriterat mål.

6) Gemenskapens ordning med allmänna tullförmåner bör därför fortsätta att vara ett instrument för utveckling och främst inriktas på de länder som mest behöver det, dvs. de fattigaste länderna. Ordningen bör komplettera Världshandelsorganisationens (WTO) instrument och underlätta utvecklingsländernas integrering med världsekonomin och det multilaterala handelssystemet. Tullförmåner bör ses som en övergångsåtgärd. De bör endast beviljas i den utsträckning det behövs och gradvis upphöra när detta behov inte längre anses föreligga.

7) Gemenskapens ordning med allmänna tullförmåner bör även i fortsättningen syfta till en liberaliseringsnivå som allmänt sett är neutral jämfört med tidigare ordningar vad gäller förmånsmarginalens allmänna inverkan på förmånshandelns möjliga volym, utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda stimulansordningarna.

8) Gemenskapens ordning med allmänna tullförmåner måste också beakta att vissa sektorer eller produkter är känsliga för gemenskapens industri och jordbruk. För att skydda känsliga sektorer mot alltför stor import bör det även i fortsättningen finnas en dubbel skyddsmekanism med dels anpassning av förmånsmarginalerna, dels, i nödfall, tillämpning av en skyddsklausul.

9) För att åstadkomma ökat tillträde till gemenskapsmarknaden och en effektiv användning av förmånstullarna för de utvecklingsländer som är genomsnittligt eller mindre utvecklade bör tillämpningen av gradueringssystemet fortsätta.

10) Systemet med graduering efter sektor/land grundas på en kombination av dels ett kriterium, avseende utvecklingsnivå, uttryckt som ett utvecklingsindex som kombinerar det berörda landets per capita-inkomst och exportnivå för förädlade produkter jämfört med gemenskapens, dels ett kriterium för relativ specialisering, uttryckt som ett specialiseringsindex som grundas på förhållandet mellan förmånslandets andel av gemenskapens totala import generellt och dess andel av gemenskapens totala import inom en viss sektor. Kombinationen av dessa två kriterier bör göra det möjligt att, vad avser de sektorer som skall uteslutas, anpassa bruttoresultaten av specialiseringsindexet efter utvecklingsnivån.

11) Utvecklingen av villkoren för handel och finansiella transaktioner i världen kan i förekommande fall leda till att gemenskapen före utgången av 1999 på nytt granskar resultaten av genomförandet av gradueringssystemet.

12) Gradueringen efter sektor/land bör även i fortsättningen tillämpas också för de förmånsländer vars export av produkter som omfattas av ordningen med allmänna tullförmåner inom en viss sektor har överskridit en fjärdedel av förmånsländernas export av dessa produkter inom den sektorn under det statistiska referensåret för den föregående ordningen, oavsett dessa länders utvecklingsnivå.

13) Länder vars export till gemenskapen av produkter, som omfattas av ordningen med allmänna tullförmåner inom en viss sektor, inte överskrider 2 % av förmånsländernas export till gemenskapen inom den sektorn under det statistiska referensåret för den föregående ordningen, bör även i fortsättningen undantas från tillämpningen av gradueringssystemet.

14) Länder och territorier vars inkomst per invånare överstiger inkomsten per invånare i någon av gemenskapens medlemsstater och vars utvecklingsindex är högre än 1 bör även i fortsättningen vara uteslutna från ordningen.

15) I samband med ministermötet i Singapore i december 1996 antog Världshandelsorganisationens (WTO) medlemsstater en åtgärdsplan i syfte att förbättra tillträdet till sin marknad för produkter med ursprung i de minst utvecklade länderna.

16) På grundval av kommissionens meddelande av den 16 april 1997 och rådets slutsatser av den 2 juni 1997 tillerkänner förordning (EG) nr 602/98 (4) de minst utvecklade länder som inte är parter i Lomékonventionen förmåner som är likvärdiga med dem som gäller för de länder som är parter i konventionen.

17) Länder som har påbörjat effektiva program för att bekämpa tillverkning av och handel med narkotika bör även i fortsättningen kunna dra nytta av samma förmånliga bestämmelser som enligt den föregående ordningen. Dessa länder kommer därför liksom tidigare att åtnjuta tullfritt tillträde för industri- och jordbruksprodukter, under förutsättning att de fortsätter sina ansträngningar när det gäller narkotikabekämpning. Inom industrisektorn bör denna ordning utsträckas till att avse även länderna inom Centralamerikanska gemensamma marknaden och Panama.

18) Genom rådets förordning (EG) nr 1154/98 (5) genomfördes de särskilda stimulansordningar till skydd för arbetstagares rättigheter och till skydd för miljön som avses i artiklarna 7 och 8 i förordningarna (EG) nr 3281/94 och (EG) nr 1256/96.

19) Dessa särskilda stimulansordningar bör kunna tillämpas på de länder som är förmånsländer enligt ordningen med allmänna tullförmåner. Detta bör gälla också för de sektorer beträffande vilka länderna eventuellt omfattas av gradueringssystemet. Detta bör dock inte gälla för sektorer som omfattas av det system som avses i artikel 5.1 i förordningarna (EG) nr 3281/94 och (EG) nr 1256/96, eftersom dessa sektorer är uteslutna av konkurrenskraftsskäl, oberoende av det berörda landets utvecklingsnivå.

20) Stimulansordningen till skydd för arbetstagares rättigheter bör förbehållas de länder som skriftligen ansöker om den och som lägger fram bevis för att de har genomfört en lagstiftning som innehållsmässigt överensstämmer med normerna i ILO:s konventioner nr 87 och nr 98 om tillämpningen av principerna om föreningsfriheten och den kollektiva förhandlingsrätten samt i ILO:s konvention nr 138 om minimiålder för anställning.

21) Den särskilda stimulansordningen till skydd för arbetstagares rättigheter bör förbehållas de länder eller i vissa fall produktionssektorer som har vidtagit konkreta åtgärder för att följa de ifrågavarande ILO-konventionerna. Det måste därför finnas en möjlighet till partiell tillämpning av den särskilda stimulansordningen på vissa bestämda sektorer.

22) Den särskilda stimulansordningen till skydd för miljön bör förbehållas de länder som skriftligen ansöker om den och som lägger fram bevis för att de har genomfört en lagstiftning som innehållsmässigt överensstämmer med de normer som fastställts av Internationella organisationen för tropiskt timmer (ITTO).

23) Ansökningar om tillgång till de särskilda sociala och miljömässiga stimulansordningarna måste omfattas av ett publiceringsförfarande som gör det möjligt för berörda personer att göra sin mening hörd. Beslutet om huruvida de särskilda ordningarna skall beviljas måste fattas efter det att kommissionen gjort en ingående granskning av ansökningarna och efter tillstyrkande från kommittén för det allmänna preferenssytemet.

24) För att stimlansordningen till skydd för arbetstagares rättigheter skall fungera krävs det att förmånsländernas myndigheter intygar att produkterna överensstämmer med ovannämnda normer och att sådana metoder för administrativt samarbete som motsvarar dem som används för ursprungskontroll tillämpas.

25) Tillämpliga bestämmelser i kommissionens förordning (EG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (6) bör tillämpas vad beträffar intygen och metoderna för administrativt samarbete. Det bör emellertid finnas bestämmelser om särskilda förfaranden för att skydda de berättigade intressena för importörer som utnyttjar de särskilda stimulansordningarna.

26) För att uppnå den största möjliga stimlanseffekt som kan förväntas av denna ordning bör en attraktiv förmånsmarginal fastställas. De marginaler som fastställs i förordning (EG) nr 1154/98 bör därför fortsatt tillämpas.

27) De internationella kriterierna för bevarande av tropiska skogar kan för närvarande inte användas för att kontrollera avverkningen. På detta stadium är, vad gäller tillämpningen av de särskilda stimulansordningarna för miljön, ett system enligt vilket varje land får genomgå en övergripande förhandskontroll, att föredra utan att detta utesluter att man senare tillgriper kontroll i efterhand så snart förhållandena medger detta. De ytterligare förmånsmarginaler som beviljas enligt sådana ordningar kan vara likadana som de som används på det sociala området.

28) Eftersom de produkter som avses i del 1 i bilaga I till den här förordningen är mycket känsliga bör den ytterligare nedsättning av tullen som enligt stimulansordningarna kan komma i fråga för dessa produkter begränsas till 40 %.

29) Under vissa omständigheter kan det vara berättigat att, helt eller delvis, tillfälligt upphäva ett lands förmåner enligt de särskilda stimulansordningarna. Detta är fallet när förmånsländer inte fullgör sina åtaganden.

30) Under vissa omständigheter kan det vara berättigat att, helt eller delvis, tillfälligt upphäva ett lands förmånsbehandling enligt ordningen. Detta gäller vid alla slag av tvångsarbete, vid export av varor tillverkade i fängelser eller vid otillräcklig kontroll vid export eller transitering av narkotika eller penningtvätt, vid diskriminerande behandling av gemenskapen i förmånsländerna lagstiftning eller vid underlåtenhet att tillämpa metoder för administrativt samarbete som säkerställer att ordningen fungerar väl. Detta gäller även vid underlåtenhet att iaktta sådana skyldigheter enligt Uruguayrundan som avser förverkligandet av överenskomna mål om marknadstillträde eller underlåtenhet att följa vissa internationella konventioner om bevarande och förvaltning av fiskeresurserna.

31) Det tillfälliga upphävandet av förmåner bör föregås av ett förfarande som möjliggör för alla berörda parter att yttra sig.

32) Det måste finnas en möjlighet att ingripa snabbt mot ett tredje land när gemenskapens ekonomiska intressen skadas genom konstaterade bedrägerier, allvarliga och upprepade oegentligheter och uppenbart bristande administrativt samarbete från landets sida. Om det finns tillräckliga bevis för missförhållandena bör kommissionen därför ha möjlighet att, efter att först ha informerat medlemsstaterna och aktörerna om misstankarna och grunderna för dem, tillfälligt upphäva vissa förmåner.

33) Efter ett sådant förfarande skall beslut om tillfälligt upphävande enligt ovan fattas mot bakgrund av en helhetsbedömning av förbindelserna med förmånslandet i fråga. I vissa fall kan det ligga i gemenskapens intresse att denna helhetsbedömning som kan omfatta andra än kommersiella aspekter, görs i rådet. Följaktligen bör beslutanderätten när det gäller att helt eller delvis upphäva ett lands förmåner enligt ordningen ligga hos rådet.

34) Det är nödvändigt att behålla det fullständiga tillfälliga upphävandet med avseende på industri- och jordbruksprodukter med ursprung i Myanmar enligt villkoren i rådets förordning (EG) nr 552/97 (7) på grund av den konstaterade förekomsten av tvångsarbete där.

35) Det vore olämpligt att bevilja förmånsbehandling för produkter som omfattas av antidumpnings- eller antisubventionsåtgärder, eftersom inverkan av förmånsbehandlingen inte beaktas vid sådana åtgärder.

36) De förmånstullar som skall tillämpas enligt denna förordning bör i allmänhet beräknas med utgångspunkt i den konventionella tullsatsen enligt Gemensamma tulltaxan för produkterna i fråga. Om det inte föreskrivs någon konventionell tullsats för produkterna i fråga eller om den autonoma tullsatsen är lägre än den konventionella tullsatsen, bör de emellertid beräknas med ledning av den autonoma tullsatsen. Det är onödigt att låta denna förordning omfatta produkter för vilka ingen tull tas ut enligt Gemensamma tulltaxan. Beräkningen får under inga omständigheter grundas på tullar enligt konventionella eller autonoma tullsatser.

37) Samma beräkningsmetoder bör tillämpas dels på värdetullar, dels på behandlingen av de minimi- och maximitullar som anges i Gemensamma tulltaxan. Denna tullnedsättning påverkar inte uttaget av särskilda jordbruksavgifter som läggs till värdetullar.

38) Bestämmelserna inom ramen för den befintliga ordningen för jordbruksprodukter enligt förordning (EG) nr 1256/96 bör tillämpas till och med den dag då de i normala fall skall upphöra att gälla, dvs. fram till och med den 30 juni 1999.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Gemenskapsordningen med allmänna tullförmåner, vilken omfattar dels en allmän ordning, dels särskilda stimulansordningar, skall fortsätta att tillämpas under tiden 1 juli 1999 31 december 2001, på de villkor och enligt de bestämmelser som föreskrivs genom denna förordning.

2. Denna förordning skall tillämpas på de produkter i kapitel 1 97 i Gemensamma tulltaxan, med undantag för kapitel 93, som avses i bilaga I. I fråga om de produkter som avses i bilaga VII skall den endast tillämpas enligt de villkor som anges i artiklarna 6 och 7.

3. Den ordning som avses i punkt 1 skall endast gälla de länder och territorier som anges i bilaga III.

4. De länder och territorier som uppfyller följande kriterier skall utgå ur förteckningen i bilaga III över förmånsländer och förmånsterritorier:

- Bruttonationalprodukten per invånare överstiger 8 210 US-dollar för år 1995 enligt Världsbankens senaste uppgifter.

- Utvecklingsindex, beräknat enligt formeln och på grundval av uppgifterna i del 2 i bilaga II, överstiger 1.

Dessa kriterier skall tillämpas kumulativt.

5. För att en produkt skall kunna omfattas av någon av de förmånsordningar som införs genom denna förordning måste produkten vara i överensstämmelse med den ursprungsdefinition som antagits enligt det förfarande som anges i artikel 249 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92.

6. Det faktum att ett land eller ett territorium i kraft av punkt 5 har utgått ur förteckningen över länder och territorier som är berättigade till de allmänna tullförmånerna skall inte påverka möjligheten att använda produkter med ursprung i ett sådant land inom ramen för den regionala kumulation som tillämpas på de regionala grupper som avses i artikel 72.3 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93, förutsatt att landet i fråga har varit medlem av den regionala gruppen ända sedan den fleråriga ordningen för tullförmåner som tillämpas på produkten i fråga trädde i kraft år 1995, och det nämnda landet inte betraktas som slutproduktens ursprungsland i den mening som avses i artikel 72a i förordning (EEG) nr 2454/93.

AVDELNING I ALLMÄN ORDNING

Avsnitt 1 Anpassningssystem

Artikel 2

1. Förmånstullen för produkter i del 1 i bilaga I skall motsvara 85 % av den tull som enligt Gemensamma tulltaxan är tillämplig på produkten i fråga, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna i avdelning II.

2. Förmånstullen för produkter i del 2 i bilaga I skall motsvara 70 % av den tull som enligt Gemensamma tulltaxan är tillämplig på produkten i fråga, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna i avdelning II.

3. Förmånstullen för produkter i del 3 i bilaga I skall motsvara 35 % av den tull som enligt Gemensamma tulltaxan är tillämplig på produkten i fråga, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna i avdelning II.

4. De produkter som anges i del 4 i bilaga I skall vara helt befriade från tullarna enligt Gemensamma tulltaxan.

Avsnitt 2 Gradueringssystem

Artikel 3

1. Upphävandet, med stöd av det gradueringssystem som inrättades enligt den föregående ordningen, av de förmåner som avses i artikel 2, skall fortsätta att gälla för de länder och sektorer som anges i del 1 i bilaga II och som uppfyller de kriterier som fastställs i del 2 i bilaga II.

2. Produkter som omfattas av EKSG-fördraget skall även i fortsättningen uteslutas från förmånsordningen när det gäller länder som inte hade rätt att omfattas enligt den föregående ordningen.

Artikel 4

1. Upphävandet, med stöd av gradueringssystemet, av de förmåner som avses i artikel 2 skall även i fortsättningen gälla för de länder som anges i del 1 i bilaga II och vars export till Gemenskapen av produkter som omfattas av den nuvarande ordningen inom en viss sektor har överstigit 25 % av förmånsländernas totala export till gemenskapen inom samma sektor under det statistiska referensåret för den föregående ordningen.

2. Länder vars export till gemenskapen av de produkter som omfattas av ordningen med allmänna tullförmåner inom en viss sektor inte överskrider 2 % av förmånsländernas totala export till gemenskapen inom den sektorn under det statistiska referensåret för den föregående ordningen skall även i fortsättningen undantas från tillämpningen av gradueringssystemet.

Artikel 5

Kommissionen skall senast den 31 december 1999 rapportera om tillämpningen av artiklarna 3 och 4 till den kommitté som avses i artikel 31, och lägga fram lämpliga förslag för rådet senast den 31 december 2000.

Avsnitt 3 Särskild stödordning för de minst utvecklade länderna

Artikel 6

Tullarna enligt Gemensamma tulltaxan skall för de minst utvecklade länder som förtecknas i bilaga IV upphävas helt för de produkter som anges i bilaga I och sättas ned enligt det anpassningssystem som föreskrivs i artikel 2 för de produkter som avses i bilaga VII.

Avsnitt 4 Särskild stödordning för bekämpning av narkotika

Artikel 7

Tullarna enligt Gemensamma tulltaxan skall för de länder som anges i bilaga V, utan att det påverkar tillämpningen av förfarandet i artikel 31.3, upphävas helt för de industriprodukter i kapitel 25 97 i Gemensamma tulltaxan, med undantag för kapitel 93, som anges i bilaga I samt för jordbruksprodukterna i del 4 i bilaga VII, med undantag för de produkter som är markerade med en asterisk.

AVDELNING II SÄRSKILDA STIMULANSORDNINGAR

Avsnitt 1 Gemensamma bestämmelser

Artikel 8

De särskilda stimulansordningar till skydd för arbetstagares rättigheter och till skydd för miljön som infördes genom den föregående ordningen skall fortsätta att tillämpas på de villkor och enligt de bestämmelser som fastställs i denna avdelning.

Artikel 9

De bestämmelser i denna avdelning som gäller den särskilda stimulansordningen till skydd för miljön skall endast tillämpas på de produkter med ursprung i den tropiska skogen som avses i bilaga VIII.

Artikel 10

1. Förmånstullen för de jordbruksprodukter i kapitel 1 24 i Gemensamma tulltaxan som avses i bilaga I och som uppfyller kraven i denna avdelning skall sättas ned med ett belopp som är lika med

- 10 % av den tull som enligt Gemensamma tulltaxan är tillämplig på produkterna i del 1,

- 20 % av den tull som enligt Gemensamma tulltaxan är tillämplig på produkterna i del 2,

- 35 % av den tull som enligt Gemensamma tulltaxan är tillämplig på produkterna i del 3,

2. Förmånstullen för de industriprodukter i kapitel 25 97 i Gemensamma tulltaxan, med undantag för kapitel 93, som avses i bilaga I och som uppfyller kraven i denna avdelning skall sänkas med ett belopp som är lika med

- 15 % av den tull som enligt Gemensamma tulltaxan är tillämplig på produkterna i del 1,

- 25 % av den tull som enligt Gemensamma tulltaxan är tillämplig på produkterna i del 2,

- 35 % av den tull som enligt Gemensamma tulltaxan är tillämplig på produkterna i del 3,

3. a) Tullen för de jordbruksprodukter i kapitel 1 24 i Gemensamma tulltaxan som avses i artikel 3.1 och som uppfyller kraven i denna avdelning skall sättas ned med ett belopp som är lika med 15 % av den tull som enligt Gemensamma tulltaxan är tillämplig på den berörda produkten.

b) Tullen för de industriprodukter i kapitel 25 97, med undantag för kapitel 93, som avses i artikel 3.1 och som uppfyller kraven i denna avdelning skall sättas ned med ett belopp som är lika med 25 % av den tull som enligt Gemensamma tulltaxan är tillämplig på den berörda produkten.

4. Den nedsättning av tullen som föreskrivs i föregående punkter skall inte beviljas de länder och sektorer som avses i artikel 4.1.

5. Tillämpningen av de särskilda stimulansordningarna får inte leda till en gynnsammare behandling än den som tillämpas enligt artikel 7 för de produkter som avses i bilaga VII.

Avsnitt 2 Förfarande för beviljande av den särskilda stimulansordningen till skydd för arbetstagares rättigheter

Artikel 11

1. Utan att detta påverkar tillämpningen av de efterföljande artiklarna, skall de nedsättningar som avses i artikel 10 tillämpas på produkter med ursprung i de förmånsländer som räknas upp i bilaga III, under förutsättning att dessa länders myndigheter skriftligen ansökt hos kommissionen om att få omfattas av den särskilda stimulansordningen för produkter med ursprung i dessa länder och därvid angivit

- den nationella lagstiftning som innehållsmässigt överensstämmer med de normer som anges i ILO:s konventioner nr 87 och nr 98 om tillämpningen av principerna om föreningsfrihet och den kollektiva förhandlingsrätten samt i ILO:s konvention nr 138 rörande minimiålder för anställning, med den fullständiga texten bifogad tillsammans med en auktoriserad översättning till ett av gemenskapens språk,

- vilka åtgärder som vidtagits för att säkerställa tillämpning och kontroll av bestämmelserna, eventuella sektoriella begränsningar vad avser tillämpningen, eventuella överträdelser som konstaterats, samt hur dessa fördelar sig mellan de olika produktionssektorerna, och

- att det berörda landets regering åtar sig det fulla ansvaret för att kontrollera och tillämpa den särskilda ordningen och med denna sammanhängande metoder för administrativt samarbete.

2. Kommissionen skall genom ett meddelande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning tillkännage att en sådan ansökan lämnats in av ett förmånsland och ange att alla relevanta uppgifter beträffande ansökan kan lämnas till kommissionen av berörda fysiska eller juridiska personer. Den tidsfrist inom vilken berörda personer kan lämna synpunkter skall anges.

Artikel 12

1. Kommissionen skall granska de ansökningar som lämnats in av förmånsländerna och får, beroende på innehållet, vid behov ställa de ytterligare frågor den anser vara av betydelse.

2. Kommissionen skall inhämta de uppgifter som de anser nödvändiga och får vid behov kontrollera dessa uppgifter hos de personer som avses i artikel 11.2 eller hos någon annan fysisk eller juridisk person.

3. Kommissionen får i de ansökande förmånsländerna och i samarbete med dem utföra kontroller för att kontrollera alla eller vissa av de uppgifter som inhämtats. Kommissionen skall uppmana det berörda förmånslandets myndigheter att samarbeta vid dessa undersökningar. Kommissionen får vid fullgörandet av denna uppgift biträdas av medlemsstaterna.

4. Kommissionen skall avsluta granskningen av en ansökan inom högst ett år från dagen för mottagandet. Kommissionen får om det behövs förlänga denna tidsfrist och skall i så fall informera den kommitté som avses i artikel 31 om detta.

5. Kommissionen skall överlämna resultaten av sin granskning till den kommitté som avses i artikel 31.

Artikel 13

1. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 32 antingen besluta att tillämpa den särskilda stimulansordningen på produkter med ursprung i det ansökande landet på villkor att de arrangemang för kontroll och administrativt samarbete som fastställs i de följande artiklarna i denna avdelning iakttas, eller, om den anser att det ansökande landets rättsliga bestämmelser samt verkställighets- och kontrollbestämmelser inte säkerställer en effektiv tillämpning av ILO:s konventioner nr 87, nr 98 och nr 138, besluta att inte tillämpa den särskilda stimulansordningen.

2. Om den särskilda stimulansordningen inte kan tillämpas, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i punkt 1, får kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 32 besluta att den särskilda stimulansordningen skall beviljas vissa sektorer, om den efter den granskning som avses i artikel 12 anser att ILO:s konventioner nr 87, nr 98 och nr 138 faktiskt tillämpas endast inom dessa sektorer.

3. Ansökande länder skal underrättas av kommissionen om beslut som fattas i enlighet med punkterna 1 och 2 och om vilken dag besluten träder i kraft.

4. Framförallt om kommissionen skulle besluta att inte bevilja ett land den särskilda stimulansordningen eller att utesluta vissa sektorer härifrån, skall den på begäran underrätta landet om skälen för beslutet. En sådan dialog skall föras i nära samordning med den kommitté som avses i artikel 31.

Avsnitt 3 Övervakningsförfarande och metoder för administrativt samarbete för den särskilda stimulansordningen till skydd för arbetstagares rättigheter

Artikel 14

1. Produkter som avses i artikel 10 med ursprung i länder som har underrättats som ett beslut om att de är berättigade att omfattas av den särskilda stimulansordningen skall från och med dagen för beslutets ikraftträdande, mot uppvisande av ett intyg från förmånslandets behöriga myndigheter, vilka i vederbörlig ordning har identifierats i samband med behandlingen av ansökan, behandlas enligt den förmånsordning som avses i artikel 10; intyget skall styrka att tillverkningen av produkterna i fråga och även tillverkningen av dess beståndsdelar i detta land eller i ett land som har rätt till regional kumulation enligt artikel 72 i förordning (EG) nr 2454/93, har skett under förhållanden som uppfyller kraven i den nationella lagstiftning som avses i artikel 11.1 första strecksatsen och att produkterna därför kan omfattas av den särskilda stimulansordningen.

2. Det intyg som avses i punkt 1 skall, beroende av sammanhanget, ha följande påskrift:

"ILO:s konventioner nr 87, nr 98 och nr 138 avdelning II i förordning (EG) nr 2820/98"

och föras in i fält nr 4 på ursprungscertifikat formulär A eller på den fakturadeklaration som avses i artikel 90 i den tidigare nämnda förordningen (EEG) nr 2454/93. Certifikatet skall bestyrkas genom en stämpel av den behöriga myndighet i förmånslandet som avses i punkt 1 i enlighet med bestämmelserna i artikel 93 i förordning (EEG) nr 2454/93.

3. Om det är fråga om sådana produkter som avses i artikel 3 skall giltigheten för ursprungscertifikatet formulär A eller fakturadeklarationen vara begränsad till den särskilda stimulansordningen med uteslutande av all annan förmånsbehandling.

Artikel 15

1. Bestämmelserna i artiklarna 81-3 81.6, 84 och 93 95 i förordning (EEG) nr 2454/93 skall i tillämpliga delar gälla även för de intyg som avses i artikel 14.

2. De myndigheter som har behörighet att utfärda sådana intyg som avses i artikel 14 kan vara andra än de som har behörighet att utfärda ursprungscertifikat formulär A.

3. Med beaktande av artikel 94.5 i förordning (EG) nr 2454/93 skall kommissionen, i samarbete med den kommitté som avses i artikel 31, senast vid den tidpunkt då en ansökan om särskilda förmåner bifalls, upprätta en icke uttömmande förteckning med uppgift om fall då grundade tvivel kan uppstå i samband med tillämpningen av denna stimulansordning. Kommissionen skall offentliggöra denna förteckning i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

4. a) Tullmyndigheterna i gemenskapen skall meddela kommissionen, som omedelbart skall offentliggöra en underrättelse i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, om att

- rimliga tvivel föreligger i fråga om berättigande till de särskilda stimulansordningarna, med förtydligande av vilka produkter, tillverkare och exportörer det gäller, när den andra förfrågan som avses i artikel 94.5 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 avsänds och att den rör de förmåner som beviljas enligt den här förordningen, eller att

- en viss produkt från vissa tillverkare och exportörer inte är berättigad till den särskilda stimulansordningen, när detta har fastställts med tillämpning av förfarandet i artikel 94 i förordning (EEG) nr 2453/93.

b) Den del av en tullskuld som motsvarar de förmåner som beviljas med stöd av denna avdelning skall anses inte ha uppkommit, såvida den inte har uppkommit efter det datum då den underrättelse som avses i a offentliggjordes och skulden gäller en produkt, tillverkare och exportör som särskilt nämns i detta, eller såvida inte de villkor föreligger som motiverar tillämpning av artikel 221.3 andra meningen i förordning (EEG) nr 2913/92.

Avsnitt 4 Förfarande för beviljande av den särskilda stimulansordningen till skydd för miljön

Artikel 16

1. Utan att detta påverkar tillämpningen av de efterföljande artiklarna, skall de nedsättningar som avses i artikel 10 tillämpas på produkter med ursprung i de förmånsländer som räknas upp i bilaga III under förutsättning att dessa länders myndigheter skriftligen ansökt hos kommissionen om att få omfattas av den särskilda stimulansordningen, med angivande av

- den nationella lagstiftning som innehållsmässigt överensstämmer med ITTO-normerna, med den fullständiga texten bifogad tillsammans med en autentisk översättning till ett av gemenskapens språk,

- vilka åtgärder som vidtagits för att genomföra denna lagstiftning, och

- deras åtagande att upprätthålla lagstiftningen och verkställighetsåtgärderna.

2. Kommissionen skall genom ett meddelande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning tillkännage att en sådan ansökan lämnats in av ett förmånsland och ange att alla relevanta uppgifter beträffande ansökan kan lämnas till kommissionen av berörda fysiska eller juridiska personer. Den tidsfrist inom vilken berörda personer kan lämna synpunkter skall anges.

Artikel 17

1. Kommissionen skall granska de ansökningar som lämnats in av förmånsländerna och får, beroende på innehållet, vid behov ställa de ytterligare frågor den anser vara av betydelse.

2. Kommissionen skall inhämta de uppgifter som den anser nödvändiga och får vid behov kontrollera dessa uppgifter hos de personer som avses i artikel 16.2 eller hos någon annan fysisk eller juridisk person.

3. Kommissionen får i de ansökande förmånsländerna och i samarbete med dessa utföra kontroller för att kontrollera alla eller vissa av de uppgifter som inhämtats. Kommissionen skall uppmana det berörda förmånslandets myndigheter att samarbeta vid dessa undersökningar. Kommissionen får vid fullgörandet av denna uppgift biträdas av medlemsstaterna.

4. Kommissionen skall avsluta granskningen av en ansökan inom högst ett år från dagen för mottagandet. Kommissionen får om det behövs förlänga denna tidsfrist och skall i så fall underrätta den kommitté som avses i artikel 31 i denna förordning om detta.

5. Kommissionen skall överlämna resultaten av sin granskning till den kommitté som avses i artikel 31.

Artikel 18

1. Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 32 besluta att

- antingen tillämpa den särskilda stimulansordningen på produkter med ursprung i det ansökande landet, eller,

- om den anser att det ansökande landets lagstiftning inte är tillräcklig för att säkerställa en effektiv tillämpning av innehållet i ITTO:s normer, inte tillämpa den särskilda stimulansordningen på det landet.

2. Ansökande länder skall av kommissionen underrättas om beslut som fattas i enlighet med punkt 1 och om dagen för dessas ikraftträdande.

3. Framförallt om kommissionen skulle besluta att inte bevilja ett land tillämpning av den särskilda stimulansordningen, skall den på begäran underrätta landet om skälen för beslutet. En sådan dialog skall föras i nära samordning med den kommitté som avses i artikel 31.

Avsnitt 5 Övervakningsförfarande och metoder för administrativt samarbete för den särskilda stimulansordningen till skydd för miljön

Artikel 19

1. Ursprungscertifikat formulär A som utfärdas för produkter som avses i artikel 10 i denna förordning och de fakturadeklarationer som avses i artikel 90 i förordning (EEG) nr 2454/93 skall, beroende av sammanhanget, ha följande påskrift:

"Miljöklausul avdelning II i förordning (EG) nr 2820/98"

2. Om det är fråga om sådana produkter som avses i artikel 3 i denna förordning skall ursprungsintyget formulär A eller fakturadeklarationen endast gälla i fråga om den särskilda stimulansordningen och inte i fråga om någon annan förmånsbehandling.

Avsnitt 6 Andra gemensamma bestämmelser för de särskilda stimulansordningarna

Artikel 20

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 94.2 andra stycket i förordning nr 2454/93 kan ett lands berättigande till de särskilda stimulansordningarna helt eller delvis upphävas tillfälligt, om det föreligger tillräckliga bevis för att landet inte har fullgjort sina åtaganden enligt artiklarna 11 och 16. Ett sådant upphävande, helt eller delvis, skall inte påverka en eventuell tillämpning av artikel 22.

2. Ett beslut om upphävande enligt punkt 1 skall fattas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 32.

Artikel 21

För de särskilt känsliga produkter som avses i del 1 i bilaga I får den nedsättning av tullen som följer av tillämpningen av artikel 10 inte överstiga 40 %.

AVDELNING III FALL AV OCH FÖRFARANDEN VID ÅTERINFÖRANDE AV TULLAR ENLIGT GEMENSAMMA TULLTAXAN

Avsnitt 1 Klausul om tillfälligt upphävande

Artikel 22

1. Förmånsbehandling enligt denna förordning kan när som helst, helt eller delvis, tillfälligt upphävas under följande omständigheter:

a) Tillämpning av alla slag av slaveri eller tvångsarbete enligt definitionen i Genèvekonventionerna av den 25 september 1926 och den 7 september 1956 och i Internationella arbetsorganisationens konventioner nr29 och nr 105.

b) Export av varor som tillverkats i fängelser.

c) Uppenbara brister i tullkontrollen vid export och transitering av narkotika (olagliga ämnen och prekursorer) samt underlåtenhet att följa internationella konventioner om penningtvätt.

d) Bedrägeri eller avsaknad av det administrativa samarbete som föreskrivs för kontrollen av ursprungscertifikat formulär A.

"e) I uppenbara fall av illojalt handelsbruk från ett förmånslands sida. Upphävandet skall ske i full överensstämmelse med WTO:s regler."

f) Uppenbara fall av överträdelse av internationella konventioner om bevarande och förvaltning av fiskeresurser, exempelvis Nordvästatlantiska fiskeriorganisationen (NAFO), Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC), Internationella kommissionen för bevarande av tonfiskbestånden i Atlanten (ICCAT) och Nordatlantiska laxorganisationen (NASCO).

2. Ett tillfälligt upphävande kan inte ske automatiskt utan skall föregås av det förfarande som anges i följande artiklar, däribland artikel 26.3.

Artikel 23

1. Sådana omständigheter som avses i artikel 22.1 och som kan göra det nödvändigt att tillfälligt upphäva förmåner, kan, såvitt avser d och f, upptäckas av kommissionen och, såvitt avser a till och med f, bringas till kommissionens kännedom av en medlemsstat eller av fysiska och juridiska personer och sammanslutningar som inte är juridiska personer, som kan visa att de berörs av ett tillfälligt upphävande. Kommissionen skall genast underrätta alla medlemsstater om detta.

2. Samråd får inledas på begäran av en medlemsstat eller av kommissionen. Samrådet skall äga rum inom åtta arbetsdagar efter det att kommissionen mottagit den information som avses i punkt 1 och under alla omständigheter innan några gemenskapsåtgärder för att upphäva förmåner vidtas.

3. Samrådet skall ske inom den kommitté som avses i artikel 31, vilken skall sammankallas av sin ordförande, vilken snarast möjligt skall översända all relevant information till medlemsstaterna.

4. Samrådet skall bland annat avse en analys av de omständigheter som avses i artikel 22 samt de åtgärder som lämpligen bör vidtas.

Artikel 24

1. Om kommissionen anser att det finns tillräckliga bevis för att ett sådant fall som avses i artikel 22.1 d föreligger beträffande ett förmånsland, kan den i fråga om det landet helt eller delvis upphäva de förmåner som följer av den ordning som avses i denna förordning under tre månader, med möjlighet till förlängning i ytterligare tre månader; kommissionen måste dock först

- underrätta den kommitté som avses i artikel 31 om sina avsikter,

- uppmana medlemsstaterna att vidta åtgärder för att skydda gemenskapens finansiella intressen

- i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra ett tillkännagivande om att det finns grundade tvivel i fråga om dt förmånslandets riktiga tillämpning av förmånsordningen, vilka gör att det finns anledning att ifrågasätta om landet även fortsättningsvis skall omfattas av de fördelar som beviljas genom denna förordning.

2. En medlemsstat får, inom en tid av tio dagar från kommissionens beslut, hänvända sig till rådet. Rådet kan inom trettio dagar fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet.

3. När perioden för upphävandet går ut skall kommissionen antingen

- efter samråd med den kommitté som avses i artikel 31 besluta att det provisoriska upphävandet skall upphöra eller

- besluta att inleda ett sådant samråd som avses i artikel 23.2 för att tillfälligt upphäva förmånerna enligt artikel 22.2. I avvaktan på resultatet av samrådsförfarandet och, i förekommande fall, på att en undersökning i enlighet med artikel 25 inleds kan kommissionen enligt förfarandet i artikel 32.1 och 32.2 besluta att förlänga upphävandet.

Artikel 25

1. Om kommissionen efter samråd enligt artikel 23 finner att det föreligger tillräckliga bevis för att motivera att en undersökning inleds, skall den förfara på följande sätt:

a) Den skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning tillkännage att en undersökning inletts och underrätta det berörda landet om detta. Tillkännagivandet skall innehålla en sammanfattning av den information som erhållits samt ange att all relevant information skall översändas till kommissionen; en tidsfrist inom vilken de berörda parterna kan inkomma med skriftliga synpunkter skall också bestämmas.

b) Den skall i samarbete med medlemsstaterna och i samråd med den kommitté som föreskrivs genom artikel 31 utföra undersökningen under högst ett år. Undersökningsperioden får vid behov förlängas enligt samma förfarande.

2. Kommissionen skall inhämta alla uppgifter som den anser nödvändiga och skall om den anser det lämpligt, efter samråd med den kommitté som avses i artikel 31, kontrollera dessa uppgifter med de ekonomiska aktörerna samt de behöriga myndigheterna i förmånslandet i fråga. För detta ändamål får kommissionen sända sina egna experter för att på plats avgöra riktigheten i de uppgifter som framförts av de personer som avses i artikel 23.1. Kommissionen skall på alla sätt möjliggöra för de behöriga myndigheterna i det berörda förmånslandet att samarbeta i den utsträckning som krävs för att genomföra denna undersökning.

3. Kommissionen får för denna uppgift även biträdas av tjänstemän från den medlemsstat på vars territorium kontroller kan komma att utföras, om den staten utryckt önskemål härom.

4. Kommissionen kan höra de berörda parterna. Dessa skall höras om de inkommer med en skriftlig begäran om detta inom den tidsfrist som fastställts i tillkännagivandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och de kan påvisa att de kan komma att beröras av undersökningsresultatet samt att det finns särskilda skäl för att de skall höras muntligen.

5. Om de uppgifter som begärts av kommissionen inte tillhandahålls inom rimlig tid eller om undersökningen väsentligen försvåras, får slutsatser dras på grundval av de uppgifter som finns tillgängliga.

Artikel 26

1. När undersökningen är avslutad skall kommissionen framlägga en rapport om slutsatserna för den kommitté som avses i artikel 31.

2. Om kommissionen anser att det inte är nödvändigt att tillfälligt upphäva förmånsbehandlingen, skall den efter samråd med den kommitté som avses i artikel 31 i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra ett tillkännagivande om att undersökningen avslutas, vilket skall innehålla en sammanfattning av de huvudsakliga slutsatserna.

3. Om kommissionen anser att ett tillfälligt upphävande är nödvändigt, skall den överlämna ett lämpligt förslag om detta till rådet, som inom 30 dagar skall besluta med kvalificerad majoritet.

Avsnitt 2 Klausul om antidumpning

Artikel 27

Förmånsbehandling skall normalt beviljas för produkter som är föremål för antidumpnings- eller antisubventionsåtgärder i enlighet med förordningarna (EEG) nr 384/96 (8) och (EG) nr 2026/97 (9), om det inte konstateras att åtgärderna i fråga grundar sig på den vållade skadan och på priser som inte beaktar den ordning med allmänna tullförmåner som beviljats det berörda landet. För detta ändamål skall kommissionen i ett meddelande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra en förteckning över de produkter och länder som inte beviljas förmånsbehandling.

Avsnitt 3 Skyddsklausul

Artikel 28

1. Om en produkt med ursprung i de länder eller territorier som anges i bilaga III importeras på villkor som orsakar eller hotar att orsaka allvarliga svårigheter för de tillverkare i gemenskapen som tillverkar en likadan eller direkt konkurrerande produkt, kan tullar enligt Gemensamma tulltaxan när som helst återinföras för denna produkt på begäran av en medlemsstat eller på kommissionens initiativ.

2. Kommissionen skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning tillkännage att en undersökning inletts. Tillkännagivandet skall innehålla en sammanfattning av de uppgifter som erhållits och ange att all relevant information skall sändas till kommissionen; den tidsfrist inom vilken de berörda parterna kan inkomma med skriftliga synpunkter skall också anges.

3. När kommissionen undersöker om det föreligger allvarliga svårigheter skall den särskilt beakta de faktorer som avses i bilaga VI, i den mån sådana uppgifter är tillgängliga.

4. Kommissionen skall fatta beslut om att återinföra tullar enligt Gemensamma tulltaxan inom trettio arbetsdagar, efter samråd med den kommitté som avses i artikel 31. Medlemsstaterna får hänskjuta kommissionens beslut till rådet inom tio dagar. I sådana fall kan rådet inom trettio dagar fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet.

5. De berörda förmånsländerna skall underrättas om sådana åtgärder innan dessa träder i kraft.

6. Om åtgärder måste vidtas omedelbart på grund av särskilda omständigheter som omöjliggör anmälan eller undersökningen, får kommissionen, efter att ha underrättat medlemsstaterna, för att hantera situationen genomföra alla förebyggande åtgärder som är absolut nödvändiga och som uppfyller de villkor som anges i punkt 1.

7. Denna artikel inverkar inte på tillämpningen av de skyddsklausuler som antagits som en del av den gemensamma jordbrukspolitiken i enlighet med artikel 43 i fördraget eller som en del av den gemensamma handelspolitiken i enlighet med artikel 113 i fördraget, eller av andra skyddsklausuler som eventuellt kan vara tillämpliga.

AVDELNING IV GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Artikel 29

1. För tillämpningen av preferenstullsatser skall begreppet "Gemensamma tulltaxan" förstås som den lägsta tullsats som anges i kolumn 3 eller kolumn 4, med beaktande av de tillämpningsperioder som anges i eller avses i den kolumnen, i andra delen av bilaga I i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (10). En tull som bestäms inom ramen för en tullkvot skall inte sänkas.

2. Om inte annat följer av punkt 3 skall den slutliga förmånstullsatsen, beräknad i enlighet med denna förordning, avrundas nedåt till en decimal.

3. Om de förmånstullsatser som fastställts enligt punkt 2 uppgår till någon av följande satser skall förmånstullen i fråga likställas med tullfrihet:

- 1 % eller mindre i fråga om värdetullar.

- 0,5 euro eller mindre för varje belopp som beräknas i euro i fråga om särskilda tullar.

4. Om inte annat anges i bilagorna skall, såvitt avser produkter som omfattas av kapitel 1 24, förmånssänkningen så snart tullarna innefattar en värdetull och en eller flera särskilda tullar, begränsas till att avse värdetullar. Om tullarna innefattar en värdetull med en minimitull och en maximitull, skall förmånssänkningen även gälla den minimi- och den maximitullen. Om de innefattar mer än den särskild tull, skall förmånssänkningen tillämpas på dem alla.

5. De ändringar av bilagorna I, II, VII och VIII som blir nödvändiga på grund av ändringar i Kombinerade nomenklaturen skall antas enligt det förfarande som anges i artikel 32.1 och 32.2.

Artikel 30

1. Medlemsstaterna skall inom sex veckor efter varje kvartalsslut till Europeiska gemenskapernas statistikkontor lämna statistik över de varor som övergått till fri omsättning under referenskvartalet och som omfattas av tullförmåner enligt denna förordning. Dessa uppgifter som skall lämnas för varje nummer i Kombinerade nomenklaturen (KN-nummer) och i förekommande fall för varje nummer i Europeiska gemenskapens integrerade tulltariff (TARIC-nummer), skall per ursprungsland ange värde, kvantitet och de ytterligare enheter som eventuellt krävs enligt definitionerna i rådets förordning (EG) nr 1172/95 (11) och kommissionens förordning (EG) nr 840/96 (12).

2. Medlemsstaterna skall senast den elfte dagen i varje månad lämna detaljerade uppgifter till kommissionen, på dennas begäran, om de produktkvantiteter för vilka förmåner beviljats enligt denna ordning under de föregående månaderna. Medlemsstaterna och kommissionen skall i nära samarbete säkerställa att denna bestämmelse efterlevs.

Artikel 31

1. Den kommitté för allmänna tullförmåner som inrättats genom artikel 17 i förordning (EG) nr 3281/94, nedan kallad "kommittén", får granska alla frågor som rör tillämpningen av denna förordning och som ordföranden tar upp antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.

2. Kommittén skall vidare med ledning av en årlig rapport från kommissionen undersöka i vilken utsträckning principen om neutralitet i fråga om den här ordningens verkningar har iakttagits samt alla åtgärder som kommissionen eventuellt överväger för att säkerställa att principen iakttas, antingen enligt förfarandet i artikel 32 eller genom ett förslag till rådet.

3. Kommittén skall på grundval av en årlig rapport från kommissionen undersöka effekten av den särskilda stödordningen för att bekämpa narkotika, inbegripet de framsteg i kampen mot narkotika som gjorts av de länder som anges i bilaga V och, om dessa framsteg är otillräckliga, eventuella åtgärder rörande helt eller delvis upphävande av förmånerna enligt artikel 32 som kommissionen efter samråd med landet i fråga överväger att vidta enligt förfarandet i artikel 7.

4. Den skall även på grundval av en årlig rapport från kommissionen granska verkningarna av de särskilda stimulansordningarna, inbegripet framstegen i förmånsländerna, och de åtgärder som övervägs för att råda bot på rapporterade brister. Dessa åtgärder skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 32.

Artikel 32

1. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt samma artikel. Ordföranden får inte rösta.

2. a) Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med kommitténs yttrande.

b) Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget förslag avges skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

c) Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

AVDELNING V SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 33

1. Kommissionen skall vidta nödvändiga budgetåtgärder för att säkerställa lämpligt tekniskt stöd till ordningens förmånsländer, särskilt de minst utvecklade länderna, för att underlätta deras utnyttjande av ordningens fördelar och rent allmänt deras tillträde till världshandeln, även med hjälp av datateknik.

2. Kommissionen skall även vidta nödvändiga åtgärder för verkställande av budgeten för tillämpningen av alla bestämmelser i avdelningarna II och III i denna förordning.

Artikel 34

1. Ansökningar som görs enligt artiklarna 3 eller 11 i förordning (EG) nr 1154/98 skall betraktas som ansökningar enligt artikel 11 respektive artikel 16 i den här förordningen.

2. Giltighetstiden för förordning (EG) nr 3281/94 förlängs härmed till och med den 30 juni 1999 och bilaga I till denna ersätts med de punkter i bilaga I till denna förordning som avser kapitel 25 97 i kombinerade nomenklaturen. Bilaga V i förordning nr 3281/94 skall ersättas med bilaga V till den här förordningen.

3. Giltighetstiden för artikel 17 i förordning nr 3281/94 förlängs till och med den tidpunkt då den här förordningen slutar gälla.

4. Rådets förordning (EG) nr 552/97 av den 24 mars 1997 som tillfälligt upphäver beviljandet av allmänna tullförmåner för Unionen Myanmar, vilken hänvisar till förordningarna (EG) nr 3281/94 och (EG) nr 1256/96, skall, i tillämpliga fall, anses hänvisa till den här förordningen.

Artikel 35

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

2. Den skall tillämpas från och med den 1 juli 1999 till och med den 31 december 2001, med undantag av artikel 34.2, som skall tillämpas från och med den 1 januari 1999.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 21 december 1998.

På rådets vägnar

M. BARTENSTEIN

Ordförande

(1) EGT C 362, 24.11.1998, s. 1.

(2) EGT L 348, 31.12.1994, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 602/98 (EGT L 80, 18.3.1993, s. 1).

(3) EGT L 160, 29.6.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 602/98 (EGT L 80, 18.3.1998, s. 1).

(4) EGT L 80, 18.3.1998, s. 1.

(5) EGT L 160, 4.6.1998, s. 1.

(6) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1427/97 (ET L 196, 24.7.1997, s. 31).

(7) EGT L 85, 27.3.1997, s. 8.

(8) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 905/98 (EGT L 128, 30.4.1998, s. 18).

(9) EGT L 288, 21.10.1997, s. 1.

(10) EGT L 256, 7.9.1987, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2261/98 (EGT L 292, 30.10.1998, s. 1).

(11) EGT L 118, 25.5.1995, s. 10. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 374/98 (EGT L 48, 19.2.1998, s. 6).

(12) EGT L 114, 8.5.1996, s. 7.

BILAGA I (1) (2)

PRODUKTERS KÄNSLIGHETSGRAD (3)

DEL 1

>Plats för tabell>

DEL 2

>Plats för tabell>

DEL 3

>Plats för tabell>

DEL 4

>Plats för tabell>

(1) Beträffande produkter enligt kap. 1 24, i de fall tullen består av en värdetull och dessutom en eller flera särskilda tullar begränsas förmånssänkningen till att omfatta endast värdetullen. Om tullen består endast av en värdetull tillsammans med en minitull och en maxitull tillämpas förmånssänkningen i lika hög grad på minitullen och maxitullen. Om de består av mer än en särskild tull skall förmånssänkningen tillämpas på alla.

(2) Förmånsbehandling beviljas inte för produkter enligt kapitel 3 och KN-nummer 16044, 1605 och 1902 20 10 med ursprung i Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Grönland, Kazakstan, Kirgizistan, Moldavien, Uzbekistan, Ryssland, Tadzjikistan, Turkmenistan eller Ukraina.

(3) Trots reglerna för tolkning av Kombinerade nomenklaturen skall lydelsen av "Varuslag" endast anses vara vägledande, eftersom förmånssystemet vad gäller denna bilaga bestäms av KN-numrens omfattning. Där ex "KN-nummer" anges, skall förmånssystemet bestämmas genom att KN-numret och motsvarande varubeskrivning tillämpas tillsammans. Produkter som omfattas av ett allmänt undantag från tull eller av en tillfällig tullsuspension, enligt den Gemensamma tulltaxan, är inkluderade endast i syfte att förenkla förståelsen av texten.

BILAGA II

DEL I

>Plats för tabell>

DEL 2 Metod för bestämmande av de i artikel 3 nämnda länderna och sektorerna

I. Klassificering av förmånstagarländerna enligt deras utvecklingsindex

Utvecklingsindexet anger varje lands globala industriutvecklingsnivå jämförd med Europeiska unionens utvecklingsnivå. Indexet består av en kombination av inkomsten per invånare och omfattningen av exporten av bearbetade produkter uttryckt på följande sätt:

>NUM>{log[Yi/POPi)/(Yue/POPue)]+log[Xi/Xue}

>DEN>2

varvid

Yi = står för inkomsten i det berörda landet

Yue = står för inkomsten i Europeiska unionen

POPi = står för befolkningen i det berörda landet

POPue = står för befolkningen i Europeiska unionen

Xi = står för värdet av det berörda landets export av bearbetade produkter

Xue = står för värdet av Europeiska unionens export av bearbetade produkter

Om indexet enligt denna formel är lika med 0, anses landets industriutveckling vara lika med Europeiska unionens.

De statistiska källor som använts är Världsbanken (Rapport om utvecklingen i världen 1993) vad gäller inkomst och befolkning, och UNCTAD (Statistisk handbok för världshandel och utveckling 1992) vad gäller exporten av bearbetade produkter.

II. Klassificering av förmånstagarländerna enligt deras relativa specialiseringsindex för olika sektor

Specialiseringsindexet för varje förmånstagarland utgörs av förhållandet mellan dels andelen för importen från det berörda landet inom en given sektor av den totala importen till gemenskapen inom denna sektor, dels landets andel av gemenskapens import inom alla sektorer.

III. Kombination av utvecklings- och specialiseringsindexen

Kombinationen av de två indexen bestämmer för varje land de sektorer som avses i artikel 3.

För de länder vars utvecklingsindex ligger över minus 1 är det specialiseringsindex utöver vilket artikel 3 skall tillämpas lika med 1.

För de länder vars utvecklingsindex ligger mellan minus 1 och minus 1,23 är det specialiseringsindex utöver vilket artikel 3 skall tillämpas lika med 1,5.

För de länder vars utvecklingsindex ligger mellan minus 1,23 och minus 1,70 är det specialiseringsindex utöver vilket artikel 3 skall tillämpas lika med 5.

För de länder vars utvecklingsindex ligger mellan minus 1,70 och minus 2 är det specialiseringsindex utöver vilket artikel 3 skall tillämpas lika med 7.

Artikel 3 skall inte tillämpas på länder vars utvecklingsindex ligger under minus 2.

BILAGA III

Lista över länder och territorier som omfattas av de allmänna tullförmånerna (1)

A. OBEROENDE LÄNDER

AL Albanien

UA Ukraina

BY Vitryssland

MD Moldavien

RU Ryssland

GE Georgien

AM Armenien

AZ Azerbajdzjan

KZ Kazakstan

TM Turkmenistan

UZ Uzbekistan

TJ Tadzjikistan

KS Kirgisistan

HR Kroatien (2*)

BA Bosnien och Hercegovina (3*)

XM F.d. jugoslaviska republiken Makedonien (4*)

MA Marocko

DZ Algeriet

TN Tunisien

LY Libyen

EG Egypten

SD Sudan (5)

MR Mauretanien (6)

NL Mali (7)

BF Burkina Faso (8)

NE Niger (9)

TD Tchad (10)

CV Kap Verde (11)

SN Senegal

GM Gambia (12)

GW Guinea-Bissau (13)

GN Guinea (14)

SL Sierra Leone (15)

LR Liberia (16)

CI Elfenbenskusten

GH Ghana

TG Togo (17)

BJ Benin (18)

NG Nigeria

CM Kamerun

CF Centralafrikanska republiken (19)

GQ Ekvatorialguinea (20)

ST São Tomé och Principe (21)

GA Gabon

CB Kongo

CD Demokratiska republiken Kongo (22)

RW Rwanda (23)

BI Burundi (24)

AO Angola (25)

ET Etiopien (26)

ER Eritrea (27)

DJ Djibouti (28)

SO Somalia (29)

KE Kenya

UG Uganda (30)

TZ Tanzania (31)

SC Seychellerna och underlydande områden

MZ Moçambique (32)

MG Madagaskar (33)

MU Mauritius

KM Komorerna (34)

ZM Zambia (35)

ZW Zimbabwe

MW Malawi (36)

ZA Sydafrika

NA Namibia

BW Botswana

SZ Swaziland

LS Lesotho (37)

MX Mexiko

GT Guatemala (38)

BZ Belize

HW Honduras (39)

SV El Salvador (40)

NI Nicaragua (41)

CR Costa Rica (42)

PA Panama (43)

CU Kuba

KN S:t Cristopher och Nevis

HT Haiti (44)

BS Bahamas

DO Dominikanska republiken

AG Antigua och Barbuda

DM Dominica

JM Jamaica

LC S:t Lucia

VC S:t Vincent

BB Barbados

TT Trinidad och Tobago

GD Grenada

CO Colombia (45)

VE Venezuela (46)

GY Guyana

SR Surinam

EC Ecuador (47)

PE Peru (48)

BR Brasilien

CL Chile

BO Bolivia (49)

PY Paraguay

UY Uruguay

AR Argentina

CY Cypern

LB Libanon

SY Syrien

IQ Irak

IR Iran

JO Jordanien

SA Saudiarabien

KW Kuwait

BH Bahrein

QA Qatar

AE Förenade arabemiraten

OM Oman

YE Yemen (50)

AF Afghanistan (51)

PK Pakistan

IN Indien

BD Bangladesh (52)

MV Maldiverna (53)

LK Sri Lanka

NP Nepal (54)

BT Bhutan (55)

MM Myanmar (56)

TN Thailand

LA Laos (57)

VN Vietnam

KH Kambodja (58)

ID Indonesien

MY Malaysia

BN Brunei

PH Filippinerna

MN Mongoliet

CN Kina

PG Papua Nya Guinea

NR Nauru

SB Salomonöarna (59)

TV Tuvalu (60)

KI Kiribati (61)

FJ Fiji

VU Vanuatu (62)

TO Tonga

WS Västsamoa (63)

FM Mikronesiska federationen

MH Marshallöarna

PW Palau

B. LÄNDER OCH TERRITORIER

som lyder under eller administreras av eller vars yttre förbindelser helt eller delvis handhas av medlemsstater i gemenskapen eller av tredje land

GI Gibraltar

SH S:t Helena och underlydande områden

IO Brittiska Indiska Oceanien

YT Mayotte

GL Grönland

PM S:t Pierre och Miquelon

BM Bermuda

AI Anguilla

TC Turks och Caicosöarna

VI Jungfruöarna (USA)

KY Caymanöarna

VG Brittiska Jungfruöarna

MS Montserrat

AW Aruba

AN Nederländska Antillerna

FK Falklandsöarna

MO Macao

XO Australiska Oceanien (Julön, Kokosöarna [Keelingöarna], Heard och McDonald, Norfolköarna)

NC Nya Kaledonien och underlydande områden

XA Amerikanska Oceanien (64)

WF Wallis och Futuna

PN Pitcairn

XZ Nyzeeländska Oceanien (Tokelau och Niue; Cooköarna)

PF Franska Polynesien

XR Polarregionerna (de franska delarna av Australien och av Antarktis, de australiska delarna av Antarktis, de brittiska delarna av Antarktis, öarna Sydgeorgien och Sydsandwich)

Anmärkning: Ovanstående listor kan senare komma att ändras till följd av förändringar i länders eller territoriers interna status.

(1*) Länder för vilka förmånsbehandlingen begränsas till de jordbruksprodukter som omfattas av kapitel 1 24 i kombinerade nomenklaturen och är upptagna i bilaga I.

(2) Den kod som föregår namnet på varje land eller territorium är den som används i ländernomenklaturen (förordning (EG) nr 2645/98 [EGT L 335, 10.12.1998, s. 22]).

(3) Detta land ingår också i bilaga IV.

(4) Detta land ingår också i bilaga V.

(5) Amerikanska Oceanien omfattar Amerikanska Samoa, Guam, mindre, avlägsna öar som tillhör USA (Baker, Howland, Jarvis, Johnston, Kingman Reef, Midway, Palmyra och Wake) (EGT L 335, 10.12.1998, s. 22).

BILAGA IV

Lista över minst utvecklade länder och territorier

SD Sudan

MR Mauretanien

ML Mali

SF Burkina Faso

NE Niger

TD Tchad

CV Kap Verde

GM Gambia

GW Guinea-Bissau

GN Guinea

SL Sierra Leone

LR Liberia

TG Togo

BJ Benin

CF Centralafrikanska republiken

GQ Ekvatorialguinea

ST São Tomé och Principe

CD Demokratiska republiken Kongo

RW Rwanda

BI Burundi

AO Angola

ET Etiopien

ER Eritrea

DJ Djibouti

SO Somalia

UG Uganda

TZ Tanzania

MZ Moçambique

MG Madagaskar

KM Komorerna

ZM Zambia

MW Malawi

LS Lesotho

HT Haiti

YE Yemen

AF Afghanistan

BD Bangladesh

MV Maldiverna

NP Nepal

BT Bhutan

MM Myanmar

LA Laos

KH Kambodja

SB Salomonöarna

TV Tuvalu

KI Kiribati

VU Vanuatu

WS Västsamoa

BILAGA V

Lista över länder som avses i artikel 7

Anderna-gruppen

CO Colombia

VE Venezuela

EC Ecuador

PE Peru

BO Bolivia

Centralamerikanska gemensamma marknaden

GT Guatemala

HN Honduras

SV El Salvador

NI Nicaragua

CR Costa Rica

PA Panama

BILAGA VI

Element som skall beaktas i samband med artikel 29.3

- Minskning av gemenskapsproducenternas marknadsandel

- Minskning av deras produktion

- Ökning av deras lagerhållning

- Nedläggning av deras produktionskapacitet

- Konkurser

- Dålig räntabilitet

- Dålig kapacitetsutnyttjande

- Sysselsättning

- Handel

- Pris

BILAGA VII (1) (2)

PRODUKTERS KÄNSLIGHETSGRAD (3)

DEL 1

>Plats för tabell>

DEL 2

>Plats för tabell>

DEL 3

>Plats för tabell>

DEL 4 (4)

>Plats för tabell>

(1) Trots reglerna for tolkning av Kombinerade nomenklaturen skall lydelsen av "Varuslag" endast anses vara vägledande, eftersom förmånssystemet vad gäller denna bilaga bestäms av KN-numrens omfattning Där ex "KN-nummer" anges, skall förmånssystemet bestämmas genom att KN-numret och motsvarande varubeskrivning tillämpas tillsammans

(2) Beträffande produkter enligt kap. 1 24, i de fall tullen består av en värdetull och dessutom en eller flera särskilda tullar begränsas förmånssänkningen till att omfatta endast värdetullen. Om tullen består endast av värdetull tillsammans med en minitull och en maxitull tillämpas förmånssänkningen i lika hög grad på minitullen och maxitullen. Om den består av mer än en särskild tull skall förmånssänkningen tillämpas på alla.

(3) För produkter markerade med bokstaven (a) gäller nedsättningen både särskild tull och värdetull.

(4) För de produkter där KIV-numret är markerat med en asterisk, och med ursprung i de länder som är nämnda i bilaga V, skall förmånstullen fastställas i enlighet med artikel 2 och bilaga I.

BILAGA VIII

FÖRTECKNING ÖVER DE PRODUKTER SOM AVSES I ARTIKEL 9 (1)

>Plats för tabell>

(1) Trots reglerna för tolkning av Kombinerade nomenklaturen skall lydelsen av "Varuslag" endast anses vara vägledande, eftersom förmånssystemet vad gäller denna bilaga bestäms av KN-numrens omfattning. Där ex "KN-nummer" anges, skall förmånssystemet bestämmas genom att KN-numret och motsvarande varubeskrivning tillämpas tillsammans.