31996D0335

KOMMISSIONENS BESLUT av den 8 maj 1996 om sammanställning av en inventering och fastställande av en gemensam nomenklatur över de beståndsdelar som används i kosmetiska produkter (Text av betydelse för EES) (96/335/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 76/768/EEG () av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter, senast ändrat genom kommissionens direktiv 95/34/EG (), särskilt artikel 5a och 7.2 i detta,

efter samråd i Vetenskapliga kosmetologikommittén, och

med beaktande av följande:

Inventeringen av de beståndsdelar som används i kosmetiska produkter måste innehålla en avdelning om parfym och aromatiska råvaror och en avdelning om övriga ämnen.

Denna inventering måste innehålla uppgifter om varje beståndsdels identitet, särskilt dess kemiska benämning, INCI-benämning (tidigare CTFA-benämning), benämning i Europeiska farmakopén, INN- och IUPAC-benämning, Einecs/Elincs, CAS- och färgindexnummer, den gemensamma benämning som avses i artikel 7.2 i direktiv 76/768/EEG samt beståndsdelens funktioner och, i förekommande fall, begränsningar och villkor för användningen samt de varningstexter som måste anges på etiketten.

Förutom att tillhandahålla den nödvändiga informationen om de beståndsdelar som används i de kosmetiska produkterna måste inventeringen ses mot bakgrund av kravet i artikel 6.1 i direktiv 76/768/EEG, där det föreskrivs att produktens funktion och förteckningen över beståndsdelar skall anges på produkten eller på förpackningen och detta från och med den 1 januari 1997 för kosmetiska produkter som släpps ut på marknaden.

Den föreslagna inventeringen måste vara tillräckligt komplett för att möjliggöra märkning av de kosmetiska produkterna såvitt gäller deras beståndsdelar.

Den är dock vägledande och utgör inte en förteckning över de ämnen som får användas i kosmetiska produkter.

Den måste regelbundet uppdateras.

En gemensam nomenklatur över beståndsdelar gör det möjligt att identifiera ämnena genom att en och samma benämning används i alla medlemsstater och den kommer att ha till följd att konsumenterna lätt kan känna igen de ämnen som de har blivit avrådda från att använda (t.ex. på grund av allergi) och det oavsett var i gemenskapen de köper produkterna.

INCI-benämningarna (Internationella nomenklaturen för kosmetiska beståndsdelar) uppfyller bäst dessa krav eftersom de är relativt enkla och dessutom redan används internationellt.

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från Kommittén för anpassning till teknisk utveckling av direktiv om avskaffande av tekniska handelshinder inom den kosmetiska produktsektorn.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Inventeringen av de beståndsdelar som används i kosmetiska produkter och som avses i artikel 5a i direktiv 76/768/EEG antas, såsom denna återges i bilagan.

Artikel 2

INCI-benämningarna (Internationella nomenklaturen för kosmetiska beståndsdelar) som återfinns i inventeringen skall utgöra den gemensamma nomenklaturen i den mening som avses i artikel 7.2 i direktiv 76/768/EEG.

Utfärdat i Bryssel den 8 maj 1996.

På kommissionens vägnar

Emma BONINO

Ledamot av kommissionen

() EGT nr L 262, 27. 9. 1976, s. 169.

() EGT nr L 167, 18. 7. 1995, s. 19.

BILAGA

INVENTERING AV KOSMETISKA BESTÅNDSDELAR

ALLMÄN INLEDNING

1. Rådets direktiv 93/35/EEG av den 14 juni 1993 om ändring för sjätte gången av direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter () (nedan kallat kosmetikadirektivet) föreskriver att kommissionen enligt det förfarande med Kommittén om anpassning till tekniska framsteg som avses i artikel 10 i direktiv 76/768/EEG skall sammanställa en inventering av de beståndsdelar som används i kosmetiska produkter, bl.a på grundval av de upplysningar som lämnats av kosmetikaindustrin. Denna inventering skall vara vägledande och skall inte utgöra en förteckning över ämnen som får användas i kosmetiska produkter.

Inventeringen skall delas in i två avdelningar:

- parfym och aromatiska råvaror,

- andra ämnen.

Inventeringen skall innehålla upplysningar om beståndsdelens identitet bl.a. INCI (ex. CFTA), Europeiska farmakopén, INN-, Einecs- och kemiska IUPAC-benämningar, CAS- och färgindexnummer, den generiska benämning som avses i artikel 7.2 i det ändrade direktivet 76/768/EEG samt beståndsdelens funktion och alla obligatoriska begränsningar, villkor för användningen och varningtexter.

Förutom det intresse som ligger i att känna till de beståndsdelar som används i de kosmetiska produkter vilkas säkerhet skall garanteras, skall inventeringen sättas i samband med den skyldighet som fastställs i den nya artikel 6.1 (artikel 1.7 i direktiv 93/35/EEG) som medför skyldighet att på produkten eller emballaget (för förteckningen) ange produktens funktion och en förteckning över beståndsdelarna och detta fr.o.m. den 1 januari 1997 för kosmetiska produkter som släpps ut på marknaden.

Direktiv 93/35/EEG föreskriver även att medlemsstaterna kan kräva att beståndsdelarna skall anges på ett språk som vanligen förstås av konsumenten och att i detta syfte skall kommissionen anta en gemensam nomenklatur över beståndsdelar senast den 1 januari 1997 för kosmetiska produkter som släpps ut på marknaden.

Denna gemensamma nomenklatur skall göra det möjligt att identifiera ämnena genom att använda samma namn i alla medlemsstater, vilket gör att konsumenterna lätt kan känna igen de ämnen som de har blivit avrådda från att använda (t.ex. på grund av allergi) oavsett var i Europeiska unionen de köper de kosmetiska produkterna.

Enligt kommissionens beslut av den... utgör alla INCI-namn den gemensamma nomenklaturen.

2. Den inventering som föreslås av kommissionen omfattar de två avdelningar som avses i direktiv 93/35/EEG nämligen

- en förteckning över andra kosmetiska beståndsdelar än parfym och aromatiska råvaror (avsnitt I)

och

- en förteckning över parfym och aromatiska råvaror (avsnitt II).

Den föreslagna inventeringen är den bästa som kan genomföras inom den mycket korta tidsfrist som anges i direktiv 93/35/EEG. Syftet är att inventeringen skall vara tillräckligt komplett så att en märkning av kosmetiska produkter är möjlig. Den skall även vara så korrekt och detaljerad som möjligt.

Artikel 1.4.3 i direktiv 93/35/EEG föreskriver dock att inventeringen regelbundet skall uppdateras.

AVSNITT I

ANDRA KOSMETISKA BESTÅNDSDELAR ÅN PARFYM OCH AROMATISKA RÅVAROR

Inledning

Denna förteckning har utarbetats särskilt på grundval av de upplysningar som den europeiska kosmetikaindustrin företrädd av European Cosmetic Toiletry and Perfumery Association (COLIPA) har tillhandahållit.

Förteckningen täcker alla de produkter som avses i artikel 5a i kosmetikadirektivet vad gäller identitet, vanliga funktioner och begränsningar av kosmetiska beståndsdelar. Beståndsdelarna står i alfabetisk ordning enligt INCI-namnen, vilka tillsammans utgör den gemensamma nomenklaturen för märkning i hela Europeiska unionen.

Följande områden omfattas:

>Plats för tabell>

De uppräknade funktionerna definieras på följande sätt:

ABSORBERANDE MEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att ta upp vatten- eller oljelösliga ämnen som är lösta eller fint disperserade.

ANTIMIKROBIELLA MEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att minska mikroorganismernas verkan på huden eller kroppen.

ANTIOXIDATIONSMEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att hindra reaktioner framkallade av syre och på så vis undvika oxidation och härsken lukt.

ANTIPERSPIRANTER

Ämnen som tillsätts den kosmetiska sammansättningen för att minska svettning.

ANTISTATMEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att minska statisk elektricitet genom neutralisering av den elektriska laddningen på en yta.

BINDEMEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska blandningar i fast form för att de skall bli homogena.

BIOLOGISKA TILLSATSER

Ämnen av biologiskt ursprung som tillsätts kosmetiska produkter för att ge specifika kännetecken.

BLEKMEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att bleka hår eller hud.

BUFFERTMEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att justera eller stabilisera pH-värdet.

DENATURERINGSMEDEL

Ämnen som främst tillsätts kosmetiska produkter som innehåller etylalkohol för att göra dessa illasmakande.

DEODORANTER

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att minska eller maskera dålig kroppsodör.

DRIVGAS

Gasformigt ämne som tillsätts kosmetiska produkter under tryck i tryckbeständiga behållare för att driva ut innehållet i behållarna när trycket frigörs.

EMULGATORER

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter och som är ytaktiva medel som främjar bildandet av homogena blandningar av vätskor som ej går att blanda.

EMULSIONSSTABILISATORER

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att främja emulgeringsprocessen och för att förbättra sammansättningens stadga och lagring.

FILMBILDARE

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att efter påstrykning ge en sammanhängande hinna på hud, hår eller naglar.

FUKTIGHETSBEVARANDE MEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att bevara fukten.

HÅRBORTTAGNINGSMEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att ta bort generande hårväxt.

HÅRFÄRGER

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att färga hår.

KELATBILDARE

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att reagera och bilda sammansättningar med metalljoner som kan påverka stadgan eller utseendet på den kosmetiska produkten.

KONSERVERINGSMEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att i första hand hindra att mikroorganismser utvecklas i dem.

KOSMETIKFÄRGER

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att färga den kosmetiska produkten eller för att ge färg åt huden m.m. Alla uppräknade färger är ämnen som finns i den positiva färgämnesförteckningen (bilaga I i kosmetikadirektivet).

LÖSNINGSMEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att lösa upp andra komponenter.

MEDEL MOT MJÄLL

Ämnen som tillsätts hårvårdsprodukter för mjällborttagning.

MJUKGÖRANDE MEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att göra huden mjuk och slät.

MUNVÅRDSMEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för vård av munhålan.

OPAKMEDEL

Ämnen som tillsätts genomskinliga eller halvgenomskinliga kosmetiska produkter för att göra dem mer ogenomträngliga för ljus och strålning.

OXIDATIONSMEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att ändra den kemiska naturen hos ett annat ämne genom att tillsätta syre.

REDUKTIONSMEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter och som ändrar den kemiska naturen hos ett annat ämne genom att väte tillsätts eller syre tas bort.

ROSTSKYDDSMEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att förhindra korrosion av förpackningen.

SKUMDÄMPANDE MEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter antingen för att ta bort skum under tillverkningen eller för att minska slutprodukternas tendens att skumma.

SLIPMEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter antingen för att ta bort något från olika kroppsytor eller för att underlätta mekanisk tandborstning eller för att förbättra lystern.

TILLSATSER

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter ofta i relativt små mängder för att ge eller förbättra önskvärda egenskaper eller ta bort (eller reducera) oönskade egenskaper.

UV-ABSORBERANDE MEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter som är speciellt avsedda för att filtrera vissa UV-strålar för att skydda huden eller produkterna mot vissa skadliga effekter av dessa strålar. För att skydda huden mot dessa effekter tillåts endast de ämnen som finns i förteckningen i bilaga VII till kosmetikadirektivet.

VISKOSITETSREGLERANDE MEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att öka eller minska slutproduktens viskositet.

VÄXTPREPARAT

Ämnen som kommer från växter som tillsätts kosmetiska produkter, för det mesta rent fysiskt, för att ge sammansättningen specifika kännetecken.

YTAKTIVA MEDEL

Ämnen som tillsätts kosmetiska produkter för att såväl sänka ytspänningen som att underlätta en jämn fördelning av den kosmetiska produkten vid användning.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

AVSNITT II

PARFYM OCH AROMATISKA RÅVAROR

1. Inledning

Dessa förteckningar är representativa för de grundläggande beståndsdelar som används i parfymer och aromatiska sammansättningar. Dessa förteckningar har sammanställts huvudsakligen på grundval av de upplysningar som lämnats av EFFA (European Flavour and Fragrance Association). De utgör en inventering av doftbeståndsdelar.

2. Doftbeståndsdelarnas identitet

Doftbeståndsdelar behöver ingen gemensam nomenklatur eftersom doften eller deras beståndsdelar (parfym och aromatiska sammansättningar och råvaror) skall anges på etiketterna med orden "parfym" eller "doft" (artikel 6.1 g i kosmetikadirektivet). Av denna anledning skall upplysningarna om dessa ämnens identitet bestå av en kemiskt beteckning som identifierar ämnena på tydligaste möjliga sätt. Ett sådant system finns redan i "regelverket", nämligen Einecs-inventeringen () (European Inventory of Existing Commercial Chemical Substances) och Elincs (European List of Notified Chemical Substances), vars senaste version publicerades i Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr C 361 av den 17 december 1994. Dessa publikationer innehåller huvudsakligen de upplysningar som behövs för att beskriva ett kemiskt ämne på ett otvetydigt sätt, dvs. en kemisk benämning, ett CAS-nummer och ett Einecs-nummer.

Dessa förteckningar omfattar även ämnen av okänd struktur, av skiftande sammansättning eller av biologiskt ursprung (s.k. UVCB-ämnen). Det är av denna anledning som inventeringen av doftbeståndsdelar har sammanställts på grundval av Einecs/Elincs-systemet. De övriga identifikationsfaktorer som nämns i direktiv 93/35/EEG kan inte tillämpas (CTFA-benämning, benämning i Europeiska farmakopén, benämningar som har erkänts av WHO, färgindexnummer). Identitetsfaktorn IUPAC täcks av Einecs/Elincs.

I de fall ämnena inte omfattas av Einecs/Elincs-systemet har endast CAS-numret och CAS-benämningen angetts.

3. Doftbeståndsdelarnas syfte

Syftet med samtliga de beståndsdelar som ingår i dessa förteckningar är att ge doft. Vissa beståndsdelar kan dock ha flera syften.

De ämnen som används i dofterna för sina blandningsegenskapers skull (lösningsmedel, hjälpämnen) upptas ocksä i förteckningen. Enligt artikel 6.1 g i kosmetikadirektivet kan dessa ämnen anses ingä i doften och behöver inte deklareras som kosmetiska beståndsdelar, under förutsättning att de används i nödvändig kvantitet.

4. Begränsningar som tillämpas på doftbeståndsdelarna

De begränsningar som gäller vid användningen av en viss beståndsdel skall anges överallt där så är lämpligt. Dessa begränsningar föreskrivs i direktivet samt i IFRA:s (International Fragrance Association) riktlinjer för god sed. De kan ta sig uttryck i en kvantitativ begränsning (som uttrycks i procent av den färdiga produkten eller koncentration när ämnet appliceras på huden). Det är också möjligt att beståndsdelen skall motsvara vissa specifikationer eller att den endast kan användas tillsammans med vissa bestämda beståndsdelar.

Dessa ämnen utmärks i förteckningen med en asterisk "(*)" eller två asterisker "(**)" (begränsningar som föreskrivs i kosmetikadirektivet).

5. Inventeringen av dofterna i egenskap av representativ förteckning

Man bör uppmärksamma att de olika egenskaperna hos en bestämd beståndsdel, t.ex. geraniol, inte upptas separat i denna inventering. Samma sak gäller för de olika egenskaperna hos naturprodukter som har samma vegetabiliska ursprung. Apelsinoljor från Brasilien, Florida, Kalifornien osv., vare sig de är koncentrerade eller ej, återfinns under en enda rubrik, det vill säga "apelsinextrakt", CAS-nummer 8028-48-6 och Einecs/Elincs-nummer 232-433-8. Denna rubrik definieras som extrakt och fysikaliskt modifierade derivat av dessa såsom färgämnen, essentiella oljor, oleoresiner, terpener, fraktioner där terpenerna har avlägsnats, destillat, rester osv. som erhålls med utgångspunkt från Citrus sinensis Rutaceae.

Dessutom upptar inventeringen inte de beståndsdelar vars kemiska identitet är hemlig och utgör en dofttillverkares immateriella äganderätt. Dessa ämnen säljs inte för sig utan används enbart, i allmänhet i små mängder, i doftkompositioner för att ge dessa en viss karaktär eller särart.

>Plats för tabell>

NOMENKLATURKONVENTIONER

Följande konventioner används vid upprättande av INCI-namn:

1. För att underlätta användning och klarhet, har INCI-namnen utformats så att det krävs ett minimum av interpunktion och versaler.

2. Var helst ny nomenklatur har antagits, har allt gjorts för att använda det kortaste namnet i enlighet med dessa regler.

3. Enkla kemiska namn används där det är möjligt.

4. Erkända kemiska förkortningar används där så är möjligt. En lista på de förkortningar som används i förteckningen finns i sida 684.

5. Traditionella stammar behålls som kombinationsformer om det är förenligt med andra system.

6. Förkortningar används för att förenkla nomenklaturen för familjer av sammansatta beståndsdelar om så är möjligt.

7. Föreningar som är besläktade med eller liknar ämnen som beskrivs i erkända källor benämnes, närhelst möjligt, analogt med de upptagna namnen.

8. Enkelsubstituerade derivat inkluderar vanligen inte prefixet "mono". Denna term används endast när det behövs för att undvika tvetydighet. Frånvaron av ett prefix innebär "mono", t.ex. "Glyceryl Stearate".

9. Termen "Glyceride" har använts för att beskriva en monoglycerid. Blandningar av mono-, di- och triglycerider refereras till som "Glycerides". Triglycerider tilldelas specifik nomenklatur, t.ex. "Tristearin".

10. Substitution med flera substituenter beskrivs rutinmässigt med lämpligt prefix, såsom "di-", "tri-" eller "tetra-", t.ex. "Glyceryl Distearate".

11. Namn på beståndsdelar, andra än färger, som innehåller slutnummer förenas vanligen med bindestreck. Derivat till ämnen förenade med bindestreck behåller det ursprungliga bindestrecket.

12. Hydratiseringsgrader anges vanligen inte.

13. Alkylgrupper med rak kedja beskrivs med sina vanliga stamnamn.

14. Ämnen som innehåller blandningar av fraktioner med kedjor med jämnt antal kolatomer benämnes med den tillämpliga, vanligen använda termen för fettstammen. Ämnen som innehåller blandningar av fraktioner med kedjor med jämnt respektive udda antal kolatomer benämnes med kombinerad nomenklatur.

15. Grenade alkylgrupper beskrivs vanligen med prefixet "iso" följt av det vanliga stamnamnet för den motsvarande gruppen med rak kedja (t.ex. "Isostearyl Alcohol", "Isocetyl Alcohol"). Det främsta undantaget från denna regel är nomenklaturen för Guerbetalkoholerna. Dessa ämnen benämnes kemiskt (t.ex. "Octyldodecanol", "Decyltetradecanol") undantagandes "2-Etylhexyl". "2-Etylhexyl" representeras av termen "octyl" på grund av dess omfattande användning (t.ex. "Dioctyl Sodium Sulfosuccinate", "Octyl Myristate"). Därför benämnes estrar eller andra derivat av "2-Ethylhexylhexaonic Acid" också som "Octanic Acid"-derivat (t.ex. "Iso-decyl Octanoate"). Grupper bestående av raka kedjor med åtta kolatomer benämnes vanligen med den lämpliga stammen erhållen från kaprylsyra. (Se även Regel 16 och 17.)

16. Följande tabell har inkluderats för att klargöra nomenklaturen för derivaten till kapron-, kapryl- och kaprinsyra.

>Plats för tabell>

17. Följande tabell beskriver den nomenklatur som tillämpas på syror och alkoholer med raka kedjor. För syror och alkoholer med grenade kedjor används namnen angivna i denna tabell inledda med termen "iso" (t.ex. "Isostearic Acid"). Guerbetalkoholerna benämnes emellertid med specifika namn (t.ex. "Octyldodecanol"). (Se även Regel 15.)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

18. Nomenklaturen för beståndsdelar som består av blandningar av likartade ämnen (t.ex. fettsyror, fettalkoholer) bestäms enligt den kemiska identiteten hos råvaran såsom den inhandlats. Blandningar som återspeglar den ursprungliga klassificeringen av komponenter på grund av deras naturliga ursprung (t.ex. kokosnöt) benämnes genom att använda stammen för ursprunget (t.ex. "coconut alcohol"). Om den ursprungliga "natur-klassificeringen" har blivit väsentligen beskuren eller berikad, benämnes blandningen efter den dominerande komponenten.

19. Namnen på lanolinderivat innehåller vanligtvis stammen "lan".

20. Alkanolamider benämnes med den specifika alkylamidstammen och den lämpliga förkortningen, t.ex. "MEA", "DEA", beroende på den utspridda användningen av dessa benämningar.

21. Dimetyltermen utelämnas och underförstås i alla namn på alkyldimetylaminoxider (t.ex. "Stearamine Oxide"). Tertiära aminoxider med olika substituentgrupper benämnes fullständigt (t.ex. "Dihydroxyethyl Stearamine Oxide").

22. Kvartära ammoniumsalter har vanligtvis suffixet "ium" i katjonens stam. Termen "monium" beskriver ett monometyl-substituerat kvartärt kväve; "dimonium" beskriver ett dimetyl-substituerat kvartärt kväve; "trimonium" beskriver ett trimetyl-substituerat kvartärt kväve.

23. Termerna "quaternium" och "polyquaternium" används för att beskriva komplexa kvartära ammoniumsalter som inte har något vanligt namn eller som inte kan benämnas i analogi med vanliga namn (t.ex. "Quaternium-82", "Polyquaternium-20").

24. Termen "amfo" har använts som en kombinationsterm i nomenklaturen för de amfotera ytaktiva ämnena av imidazolintyp. Vid benämning av dessa föreningar, kombineras denna stam med de tillämpliga stamnamnen för substituentgrupperna (t.ex. "Sodium Cocoamphoacetate").

25. Vanliga termer för fettstammar används för att ange alkyldelen av alkylimidazolinföreningar (t.ex. "Lauryl Hydroxyethyl Imidazoline") även om en kolatom i fettradikalen blir del av den heterocykliska ringen under ämnets tillverkning.

26. Biologiska ämnen benämnes med specifika termer (t.ex. "Hyaluronic Acid") om ämnet har blivit isolerat, renat och kemiskt beskrivet. Alternativ nomenklatur för biologiska ämnen (t.ex. "Glycosamino-glycans" eller "Spleen Extract") används för att benämna ämnen beroende på omfattningen av deras bearbetning.

27. Kosmetiska färgämnen har INCI-namn enligt den nomenklatur som används i bilaga IV till kosmetikadirektivet 76/768/EEG.

28. Beståndsdelar i färgämnen för hår benämnes enligt kemisk struktur. I fall där de kemiska benämningarna är mycket komplicerade, används en färg-nummerkombination som föregås av bokstäverna "HC".

29. Denaturerade alkoholer benämnes med INCI-namnet "Alcohol Denat.". "Alcohol Denat." är etylalkohol som är denaturerad med en eller flera denatureringsmedel enligt den nationella lagstiftningen i varje medlemsstat i EU.

30. Ämnen erhållna från växter är kända som växtpreparat. De har INCI-namn baserade på släkt och art enligt den internationella nomenklaturen utarbetad av Linné. Kemiska derivat till växtpreparat följer nomenklaturreglerna för kemikalier.

31. Namn-nummerkombinationer används som INCI-namn för kosmetiska beståndsdelar endast där beståndsdelarnas komplexitet och/eller likhet utesluter tilldelning av rimlig nomenklatur på något annat sätt. I alla fall där godtyckliga nummer används, föregås dessa nummer av namn som antyder ämnets struktur eller sammansättning. Varje namn-nummerkombination representerar en specifik beståndsdel som är upptagen i förteckningen. Följande namn-nummerserier har använts:

a) Benzophenone

Denna term används för alla bensofenonderivat (t.ex. "Benzophenone-2").

b) HC Colour

Se Regel 28.

c) Quaternium/Polyquaternium

Se Regel 23.

d) Hydrofluorocarbon/Hydrochlorofluorocarbon

Dessa termer används för aerosoldrivgaser i form av halogenerade kolväten (t.ex. "Hydrofluorocarbon 152a", "Hydrochlorofluorocarbon 142b").

e) Polysilicone

Denna term används för att beskriva komplexa silikonpolymerer som inte kan benämnas med vanliga namn eller erkända konventioner för silikonföreningar (t.ex. "Polysilicone-1").

32. Blandningar skapade genom att kombinera flera ämnen benämnes genom uppräkning av varje närvarande beståndsdel i fallande viktordning.

33. INCI-namnen för extrakt representerar det "extraherade ämnet" och omfattar inte extrationslösningen eller andra spädningsmedel som kan förekomma i dessa ämnen.

34. Lösningsmedel och spädningsmedel som ingår i på marknaden tillgängliga råvaror såsom ytaktiva medel, polymerer och hartser identifieras normalt inte som del av INCI-namnet.

35. Alkoxilerade ämnen benämnes genom att införliva alkoxileringsgraden såsom det genomsnittliga antalet mol av etylenoxid och/eller propylenoxid.

Etoxilater, som vanligtvis uttrycks med en approximativ molekylvikt, omvandlas till antal mol enligt följande tabell:

>Plats för tabell>

Numeriska beteckningar inkluderade i kombinerade kemiska benämningar för etoxilerade föreningar anger inom parentes det genomsnittliga antalet mol som etoxilerats, t.ex. "Polyethylene Glycol (20000)".

Utan parentes anger det numeriska värdet molekylvikten, t.ex. "Polyethylene Glycol 20000".

36. Etoxilerade alkoholer benämnes genom att komplettera den konventionella alkoholstammens namn med "eth" följt av det genomsnittliga antalet mol av etylenoxid.

37. Polyetylenglykol-fraktionen av alla andra etoxilerade föreningar som inte benämnes enligt Regel 6 eller 36 följs av det genomsnittliga antalet mol av etylenoxid.

38. Termen "Pareth" tillämpas på etoxilerade paraffinalkoholer innehållande fraktioner av kolkedjor med både jämnt och udda antal kolatomer.

39. Termen "Acrylates" används för att beskriva kedjepolymerer i form av icke tvärbundna sampolymerer som innehåller kombinationer av akrylsyra, metakrylsyra och deras enkla estrar. På samma sätt används termen "Crotonate(s)" för att beskriva sampolymerer som innehåller kombinationer av krotonsyra och dess enkla estrar.

40. Namnet "Carbomer" används för att beskriva tvärbundna homopolymerer av akrylsyra med hög molekylvikt. Tvärbindningsmedlet (-medlen) identifieras enligt definitionen i beståndsdelsmonografin. (Se även Regel 41.)

41. Termen "crosspolymer" används för att beskriva polymerer andra än "Carbomer" som är tvärbundna. (Se även Regel 40.)

FÖRKORTNINGAR

Följande förkortningar används enbart eller som kombinationsformer för att benämna kosmetikingredienser i förteckningen:

>Plats för tabell>

() EGT nr L 151, 23. 6. 1993, s. 32.

() EGT nr C 146 A, 15. 6. 1990.