31990R1048

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1048/90 av den 25 april 1990 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av färgtelevisionsmottagare med liten bildskärm med ursprung i Sydkorea och slutgiltigt uttag av den preliminära tullen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen(), särskilt artikel 12 i denna,

med beaktande av det förslag som lagts fram av kommissionen efter samråd i rådgivande kommittén enligt ovanstående förordning, och

med beaktande av följande:

A. Provisoriska åtgärder

(1) Genom förordning (EEG) nr 3232/89 () införde kommissionen en preliminär antidumpningstull för import till gemenskapen av färgtelevisionsmottagare med liten bildskärm (nedan kallade små färgtevemottagare) med ursprung i Sydkorea, vilka omfattas av KN-nummer 8528 10 71. Tullens giltighetstid förlängdes till högst två månader genom rådets förordning (EEG) nr 374/90 ().

B. Vidare förfarande

(2) Efter införandet av den preliminära antidumpningstullen begärde alla exportörer som omnämnts i förordning (EEG) nr 3232/89, samt företrädare för de klagande om tillfälle att få yttra sig inför kommissionen, vilket bifölls. De redogjorde också skriftligt för sina åsikter om slutsatserna.

(3) Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för sin utredning. I detta syfte utfördes kontroller i följande företags lokaler:

Importörer i gemenskapen:

P Schneider Rundfunkwerke AG, Türkheim, Förbundsrepubliken Tyskland.

P Yoko International BV, Halfweg, Nederländerna.

(4) På sin begäran informerades parterna om de viktigaste uppgifterna och övervägandena på grundval av vilka kommissionen övervägde att rekommendera införandet av slutgiltig tull och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminär tull. De fick också en tidsfrist inom vilken de kunde framföra invändningar till följd av dessa informationsmöten. Deras muntliga och skriftliga kommentarer beaktades och där det var lämpligt ändrades kommissionens slutsatser med hänsyn till dessa.

(5) På grund av förfarandets invecklade natur, särskilt den detaljerade kontrollen av de omfattande uppgifterna och det stora antalet argument, kunde utredningen inte avslutas inom den tid som föreskrivs i artikel 7.9 a i förordning (EEG) nr 2423/88.

C. Likadan produkt, produkten i fråga,

gemenskapsindustrin

(6) Enligt de preliminära slutsatserna (punkt 7 P9 i förordning (EEG) nr 3232/89) fann kommissionen att alla små färgtevemottagare som tillverkas inom gemenskapen är likadana produkter som de små färgtevemottagare som exporteras från Sydkorea. I sina slutsatser beskrev kommissionen vad den ansåg vara de väsentliga egenskaperna för sektorn för små mottagare på färgtevemarknaden i gemenskapen. Dessutom gjorde den en förteckning över de viktigaste egenskaper som jämförelsen mellan sydkoreanska modeller och modeller som tillverkas inom gemenskapen var grundad på, samt förklarade att vissa modeller av högre kvalitet som tillverkas i gemenskapen hade undantagits från jämförelsen men inte från fastställandet av likadan produkt för att säkerställa en allmän överensstämmelse av egenskaper mellan de jämförda modellerna och för att undvika eventuella missvisande resultat.

(7) Det att kommissionen tog med i förfarandet alla små färgtevemottagare upp till och med mottagare med bildskärm på 42 cm (16 tum) på diagonalen ifrågasattes efter införandet av preliminär tull av en grupp exportörer, som tidigare inte hade gett sig tillkänna inför kommissionen, och de begärde att färgtevemottagare med 6-tumsskärmar skulle undantas från förfarandet. En liknande begäran framfördes av en av exportörerna som hade samarbetat från förfarandets början. Det senare fallet gällde en tillverkare/exportör som trots att han varken på hemmamarknaden eller till gemenskapen uppenbarligen hade sålt färgtevemottagare med en skärmstorlek under 14 tum (37 cm), inledningsvis begärde att 10-tums (25,4 cm) bildskärmar (och mindre) skulle undantas, men ändrade sedan denna begäran, så att den bara omfattade 6-tums (cirka 15 cm) skärmar och mindre. 6-tums skärmmodeller säljs också med skärmar som mäter 5,5 tum eller 5 tum på diagonalen.

(8) De parter som begärde detta undantag grundade sitt krav på skillnader i fysiska egenskaper samt skillnader i det bruk för vilket 6-tums färgtevemottagare respektive färgtevemottagare med större skärm är avsedda, samt på flera punkter av formell natur. Kommissionen godtar att 6-tums färgtevemottagare är mycket mindre och lättare, och därför mycket lättare att bära än 14-tums eller 16-tums mottagare som utgör enligt punkt 35, tredje stycket i förordning (EEG) nr 3232/89 den mest representativa storleken för små färgtevemottagare. Den anser att det är befogat att skilja mellan 6-tums färgtevemottagare och större sådana på grund av olika storlek och vikt, och med anledning av de tekniska egenskaperna som underlättar användningen av batterier som energikälla för merparten 6-tumsmodeller. Dessutom används 6-tums färgtevemottagare normalt sporadiskt eller under kortare tid, och ofta utomhus. Ett exempel på dessa modellers något speciella marknadsposition är det faktum att ingen betydande prisskillnad kunde konstateras under utredningsperioden mellan 6-tumsmottagarna och de mycket större 14- och 16-tumsmottagarna. I brist på sådana prisskillnader beror konsumentens beslut att köpa den mindre apparaten tydligt på den radikalt annorlunda användningen som den är avsedd för.

Under dessa omständigheter drar kommissionen slutsatsen att färgtevemottagare med en skärm som mäter 6 tum eller mindre på diagonalen bör undantas från förfarandet.

Rådet bekräftar slutsatserna ovan, utöver slutsatserna i punkterna 7 P9, 34 (vars innehåll inte kommenterades av de berörda parterna) och 35 i förordning (EEG) nr 3232/89.

D. Dumpning

i) Normalvärde

(9) I de slutgiltiga slutsatserna fastställdes normalvärdet i allmänhet med samma metoder som under det preliminära fastställandet av dumpning, efter att nya uppgifter och argument som parterna framfört tagits i beaktande.

(10) Som det förklarats i punkt 11 i förordning (EEG) nr 3232/89, tilläts det inte vid fastställandet av normalvärde i samband med de preliminära slutsatserna att något avdrag gjordes från priserna på hemmamarknaden för den rabatt som sydkoreanska producenter gav sina inhemska kunder vid dessa kunders försäljning på avbetalning till slutliga användare. Det fastställdes att denna rabatt för försäljning på avbetalning, som på ett företag benämndes "reklamrabatt för strategiska produkter", är utbredd inom hemelektroniksektorn i Sydkorea, fastän inte alla exportörer krävde ett avdrag för den. De berörda exportörerna har i omfattande grad reagerat på kommissionens preliminära slutsatser. Dessa reaktioner har gällt sakliga överväganden kring rabatten för försäljning på avbetalning och kring juridiska argument om denna rabatt kan anses ha direkt samband med exportörernas försäljning på den sydkoreanska marknaden.

Som redan angetts i förordning (EEG) nr 3232/89, anser kommissionen att den inte ifrågasätter uppgifterna i fråga. Den godtar att rabatterna ingår i avtalen mellan exportörerna/tillverkarna och deras kunder och att den har tillämpats under avsevärd tid. Den godtar också efter genomgång av exportörernas argument att även om beviljandet av rabatten är beroende av att exportörens kund säljer varan till en slutanvändare på avbetalningsvillkor, minskar detta effektivt priset för exportörens kund, och bör därför anses ha ett direkt samband med priset i fråga, i form av ett slags rabatt i efterhand. Kommissionen drar därför slutsatsen att denna rabatt bör dras av från exportörens bruttoförsäljningspris på hemmamarknaden vid fastställandet av normalvärdet.

Rådet bekräftar dennna uppfattning.

(11) I de fall, där de sydkoreanska tillverkarna exporterade små färgtevemottagare till gemenskapen på en OEM-basis (original equipment manufacturer: ursprungstillverkare), konstruerade kommissionen normalvärdet för jämförelse med priser för sådan export och räknade ut det konstruerade värdet på grundval av tillverkningskostnader och en vinstmarginal minskad till 5 %, vilket förklaras i punkterna 10, 13, 14 och 15 i förordning (EEG) nr 3232/89.

En sydkoreansk tillverkare som ursprungligen hade föreslagit den nedsatta 5 %-marginalen som rimlig för ändamålet, hävdade emellertid att kommissionens metod inte tog tillräcklig hänsyn till andra skillnader mellan OEM-försäljning och försäljning under eget varumärke, trots att kommissionens vinst var lägre än den samlade vinsten för inhemsk försäljning av små färgtevemottagare hos alla de tre sydkoreanska tillverkare som samarbetade i utredningen. I synnerhet hävdades det att kommissionens metod inte tog hänsyn till skillnader i kostnader mellan dessa olika sorters försäljning, särskilt vad gällde kostnader för annonsering och finansiering. Det nämndes att dessa kostnader var inbegripna i det konstruerade normalvärdet som kommissionen använde, men tillverkarna skulle inte ha haft sådana kostnader om OEM-försäljning hade ägt rum på den sydkoreanska marknaden.

Eftersom det inte förekommer någon OEM-försäljning i Sydkorea anser kommissionen att det inte finns någon rimlig grund för att påstå att sådana skillnader finns, eller för att fastställa deras storlek. Av dokumenten för sydkoreansk OEM-försäljning i gemenskapen framgår att priser och vinst vid sådan försäljning kan vara högre än vid försäljning av jämförbara modeller under eget varumärke på samma marknad: under sådana omständigheter skulle dessa skillnader bli mer än uppvägda av vinstnivån för det konstruerade OEM-värdet, om det fanns en möjlighet att de kunde iakttas på den sydkoreanska marknaden. Kommissionen drar därför slutsatsen att användningen av den nedsatta vinstmarginalen jämnar ut alla hypotetiska skillnader i bägge kostnaderna (efter justeringar) och vinsterna i uträkningen av konstruerade normalvärden, vilka är avsedda att jämföras med OEM-exportpriser, och rådet bekräftar dessa slutsatser.

(12) Det har hävdats å de klagandes vägnar att beteckningen OEM missbrukats i samband med detta förfarande, och att detta hade lett till en alltför gynnsam behandling av sydkoreansk export till gemenskapen av produkter som sålts under tillverkarens eget varumärke. Enligt de klagande uppfyllde inte exporten till sådana distributörer villkoren för sådan behandling som endast var berättigad för export till verkliga OEM-tillverkare, vilka kompletterar försäljningen av egentillverkade varor på hemmamarknaden med försäljning av importerade varor under samma namn. Kommissionen är emellertid övertygad att ifall man hade funnit försäljning till distributörer av eget varumärke på den sydkoreanska marknaden, skulle det ha varit rimligt att anta att sådan försäljning kunde ha åtföljts av en synbar skillnad i kostnader eller vinst, vilket rättfärdigar det tillvägagångssätt som beskrivs i punkt 11. Inom ramen för detta förfarande anser kommissionen att termen OEM har använts konsekvent och att slutsatserna inte har snedvridits genom jämförelse av vissa exportpriser med bestämda normalvärden som fastställts på olämplig bas. Rådet bekräftar denna uppfattning.

(13) Vad beträffar konstruerat normalvärde, hävdade en exportör att fastän annonskostnader inte borde ingå i dessa värden överhuvudtaget (enligt punkt 11 ovan), om de inbegripits bör detta inte ske på den grundval som används av kommissionen. Exportören hävdade faktiskt, att hans annonskostnader på hemmamarknaden endast gällde försäljning av högteknologiska modeller av små färgtevemottagare, som inte var jämförbara med de exporterade modellerna och med de modeller på hemmamarknaden som används som grund för det konstruerade normalvärdet. Därför borde annonskostnader endast fördelas på omsättningen på hemmamarknaden av högteknologiska modeller av små färgtevemottagare, och inte över hela omsättningen, vilket hade föreslagits av kommissionen. Kommissionen delade inte denna åsikt och ansåg att det var orealistiskt att fördela annonskostnader för tevemottagare på enskilda modeller och att detta inte kunde rättfärdigas med det bevis som framlagts. Även när en viss modell visades i några annonser, gjordes det i det fallet reklam för tillverkarens hela sortiment. Rådet bekräftar denna uppfattning.

(14) En exportör hävdade att när kommissionen räknade ut det konstruerade normalvärdet på grundval av tillverkningskostnaderna för modeller för hemmamarknaden hade den fördelat finansieringskostnader på ett felaktigt och oförsvarligt sätt för att kringgå kravet att i fastställandet av normalvärdet göra justeringar för kreditkostnader på hemmamarknaden. I sin redogörelse hade exportören fördelat de totala finansieringskostnaderna på den totala omsättningen, både på hemma- och exportmarknaden. Detta skapade ett läge i vilket avdraget för kreditkostnader på hemmamarknaden vid försäljning av små färgtevemottagare, vilket kontrollerades i Sydkorea på grundval av förmånliga kreditvillkor som medges lokala kunder och lokala kortfristiga räntesatser, visade sig vara betydligt högre än de finansiella kostnader som faktiskt betalades eller skulle betalas fördelat på den totala omsättningen. Det beskrivna läget var ovanligt eftersom det inte återspeglades i det konstruerade normalvärdet för de andra sydkoreanska exportörerna som samarbetade i utredningen, och den berörde exportörens förklaring var att företaget disponerar över högt eget kapital som inte fördelats bland aktieägare och som tillåter företaget att finansiera sitt rörelsekapital utan att behöva vända sig till banker och kreditinstitut i någon högre grad.

Kommissionen godtog att företag eventuellt kan befinna sig i ett sådant gynnsamt läge, men att detta inte var fallet för exportören i fråga, lika lite som för de andra exportörerna, även om deras finansieringskostnader som faktiskt betalades eller skulle betalas var ännu lägre än den berörde exportörens, i relation till omsättningen. Kommissionen anser faktiskt att exportörens fasta fördelning på omsättningen av finansieringsomkostnader, som faktiskt betalades eller skulle betalas, inte tar hänsyn till den enorma skillnad mellan de kreditvillkor som beviljats på hans hemma- respektive exportmarknad. Den anser inte att den i brist på tillgång till mer detaljerad fördelning av de reviderade finansieringsomkostnaderna är tvungen att tillämpa eller godta denna fasta fördelning. Den metod som den har antagit för slutligt fastställande är den som har framlagts och spontant använts av en annan exportör, och som går ut på att först beräkna det absoluta räntebelopp som behövs för att bekosta de medgivna inhemska kreditvillkoren, och sedan fördela detta belopp på den inhemska omsättningen under referensperioden. När detta absoluta belopp dragits från de finansieringsomkostnader som faktiskt betalats eller som skall betalas kan det återstående beloppet fördelas på den totala omsättningen för att täcka kvarstående rörelsekapitalbehov P lager, pågående arbeten, osv. Kommissionen betonar att den metod som använts, vilken långt ifrån strider mot vad som föreskrivs i förordning (EEG) nr 2423/88, endast syftar till att ta hänsyn till strukturen av exportörens försäljningsvillkor på grundval av tillgängliga uppgifter. Den leder inte till att kommissionen blandar samman fördelade alternativkostnader och faktiska kostnader, inte heller till att kommissionen "på något sätt ser något fel i att inhemska kreditkostnader är högre än på exportmarknaden", som exportören hävdar. Hans argument att metoden kringgår eller "upphäver" justeringen för inhemska kreditkostnader kan inte heller godtas. Denna justering har medgivits och kontrollerats av kommissionen. Frågan gäller en fördelning av finansieringsomkostnader som bättre återspeglar de tillgängliga uppgifterna.

Kommissionen drar därför slutsatsen att detta syfte uppnås med hjälp av ovan beskrivna metod, och rådet bekräftar denna uppfattning.

ii) Exportpris

(15) När sydkoreanska tillverkare exporterade varor direkt till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriserna på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för färgtevemottagarna i fråga.

Beträffande två exportörer vars försäljning till gemenskapen skedde genom associerade importörer som var etablerade i medlemsstaterna, ansågs det lämpligt med hänsyn till relationen mellan exportör och importör att konstruera exportpriserna på grundval av de priser till vilka färgtevemottagarna första gången såldes till en oberoende köpare.

Den metoden tillämpades inte för den tredje samarbetande exportören, vars försäljning till gemenskapen bara till 11 % skedde under eget varumärke och till 8 % genom dotterbolag. Återstående 89 % av denne exportörs försäljning, till OEM-kunder i gemenskapen, ansågs därför vara representativa enligt vad som avses i punkt 16 i förordning (EEG) nr 3232/89.

Dessa metoder motsvarade de metoder som användes i det preliminära fastställandet av dumpning, med beaktande av nya uppgifter och argument som framförts av de intresserade parterna.

(16) Två av de sydkoreanska exportörerna hävdade att de hade särbehandlats ofördelaktigt genom tillämpningen av ett konstruerat exportpris, jämfört med den tredje samarbetande exportören för vilken denna metod inte hade behövt tillämpas, eftersom hans försäljning under eget varumärke i gemenskapen var undantaget fastställandet av dumpning, då denna försäljning, som nämns ovan, inte ansågs vara representativ för företagets normala transaktioner. Slutsatserna beträffande denne tillverkare/exportör var grundade endast på hans export till oberoende (OEM) importörer. En av de två berörda exportörerna grundade sin kritik på att de dumpningsmarginaler som konstaterats för export genom associerade importörer var avsevärt högre än dumpningsmarginalerna vid export till oberoende importörer i gemenskapen. Den andre exportören hävdade att detta undantag av försäljning under eget varumärke för fastställande av dumpning även borde omfatta den ganska ringa delen av företagets export som skedde genom ett dotterbolag, vars transaktioner under referensperioden påstods ha skett under otypiska förhållanden (igångsättning).

Kommissionen kan inte godta påståendena om orättfärdig och ofördelaktig behandling i ovannämnda fall. Den anser att den har tillämpat den metod som föreskrivs i förordning (EEG) nr 2423/88. De 89 % av exportörens försäljning som beaktades i förfarandet utgjorde, som redan sagts, hans representativa försäljning, medan 11 % undantogs eftersom de var icke-representativa. Vad gäller den exportör som hävdade att en ringa andel (ungefär 5 %) av hans exportförsäljning skulle undantas, var inte situationen jämförbar, eftersom denna försäljning endast utgjorde en del av den försäljning under eget varumärke som ansågs representativ för denne exportör. Medan det stämmer att resultaträkningen för den associerade importör, genom vilken denna försäljning skedde, belastades med utgifter i samband med företagets igångsättning, anses det inte vara tillräckligt skäl för att rättfärdiga undantaget av representativ försäljning och kostnaderna i samband med den från fastställandet av dumpning.

(17) De två sydkoreanska exportörer som var mest berörda av tillämpningen av ett konstruerat exportpris hävdade att vinstsatsen (10 %) som kommissionen lade på associerade importörer var orimlig och orealistisk. I sina påståenden åberopade de det faktum att färgteve var en mogen produkt och den lägre vinstsatsen som använts i vissa andra förfaranden under senare tid, bl.a. i ett förfarande beträffande en ganska ny produkt inom hemelektronik. Kommissionen ifrågasatte inte den teknologiska mognaden hos den senaste generationen färgtevemottagare. Dock anser den att åtminstone sektorn för små färgtevemottagare fortfarande var ganska framgångsrik och vinstbärande för oberoende importörer under 1987. Vad beträffar de vinstmarginaler som antagits vid andra förfaranden bör det noteras att för en annan hemelektronikprodukt, vars referensperiod motsvarade i stort referensperioden för detta förfarande, användes en marginal betydligt högre än 10 % för slutligt fastställande. De sydkoreanska exportörerna har också hävdat att den teoretiska vinstmarginalen för oberoende importörer, som skulle användas för konstruerandet av exportpris, måste vara rimlig i förhållande till storleken och organisationen av de associerade importörerna i fråga. Kommissionen håller med om detta argument och av denna anledning undersökte den noggrant lönsamheten hos alla oberoende importörer som samarbetade i denna utredning. Den fann att vinstmarginalerna varierade, men den marginal som den slutligen valde motsvarade vinstmarginalen hos ett företag vars struktur och storlek kunde anses jämförbar med de importörer som var associerade till sydkoreanska exportörer. Kommissionen var dock inte enig med en exportör som hävdade att vinstmarginalen som användes måste ta hänsyn till situationen för igångsättning hos en associerad importör. Själva målet med rekonstruktionen av ett exportpris är att skapa en situation som är jämförbar med situationen hos en icke-associerad importör, som i genomsnitt måste uppnå en rimlig vinst för att kunna fortsätta sin verksamhet. I alla fall anser kommissionen att de uppgifter som varit tillgängliga visar att den marginal som den har använt gällde både för en liten importör med små kostnader och för ett stort företag med en strukturerad försäljnings- och marknadsorganisation.

(18) Båda de sydkoreanska exportörer som avses i förra punkten hade gjort stora återbetalningar till sina dotterbolag i gemenskapen för annonsutgifter och andra allmänna omkostnader. För att fastställa den preliminära tullen hade kommissionen inte tagit hänsyn till dessa återbetalningar och behandlat de ursprungliga utgifterna som kostnader för det dotterbolag som ursprungligen hade betalt dem. Eftersom dessa utgifter, som ursprungligen hade betalts av dotterbolagen, utgjorde del av kostnaderna mellan import och återförsäljning, är det sydkoreanska moderbolagets finansiering av dessa kostnader irrelevant och måste förbises i konstruktionen av exportpris. Exportörerna fortsatte att göra invändningar om dessa återbetalningar, och hänvisade i allmänhet till mycket höga belopp som återbetalats till de tyska dotterbolagen, fastän samma företeelse i mindre grad hade konstaterats i de brittiska företagen. Argumenten som framfördes skilde sig inte särskilt mycket från dem som redan presenterats i punkt 20 i förordning (EEG) nr 3232/89, men i vissa fall föreslogs alternativa fördelningar av kostnaderna i fråga. Bortsett från rättelsen av en post beträffande garantikostnader för en exportör (feltolkningen hade orsakats av dotterbolagets otydliga bokföring av återbetalningen i fråga) och undantagandet av två mindre poster hos den andre exportören, vilka utelämnades eftersom de inte hade något samband med de vanliga kostnaderna för dotterbolaget i fråga, intog kommissionen den ställning den redan hade intagit i förordning (EEG) nr 3232/89.

Mot bakgrund av kommissionens överväganden i punkt 15 P18 ovan, bekräftar rådet kommissionens slutsatser i punkt 16 P20 i förordning (EEG) nr 3232/89.

(19) En sydkoreansk exportör/tillverkare sålde på OEM-basis stora mängder till en importör i gemenskapen som underlät att tillhandahålla alla de finansiella uppgifter beträffande sin import som kommissionen begärde, enligt vad som föreskrivs i punkt 21 i förordning (EEG) nr 3232/89. Kommissionen godtar att de uppgifter som lämnats av den exportör som har bemödat sig att övertala den berörde importören att tillhandahålla mer uppgifter till kommissionen, inte bör än en gång undersökas eller ifrågasättas på grund av importörens delvisa brist på samarbete. Rådet bekräftar denna slutsats.

(20) Vid ett kontrollbesök hos en oberoende importör fann man att en annan sydkoreansk exportör hade ett samarbetsavtal om annonseringsutgifter med importören, enligt vad som avses i punkt 22 i förordning (EEG) nr 3232/89. Efter att nu fullständigt ha undersökt de berörda parternas argument och omständigheterna kring avtalet om återbetalningen av vissa annonseringsutgifter, godtar kommissionen att det inte finns något kompensationsavtal mellan exportören och importören enligt vad som avses i artikel 2.8 i förordning (EEG) nr 2423/88. Exporten till importören i fråga har därför nu inbegripits i det slutliga fastställandet. Dock har vid jämförelse mellan exportpris och normalvärde återbetalningen (i själva verket ett slags rabatt i efterhand), som exportören betalar till importören för den senares annonsering på den lokala marknaden dragits från det fakturerade priset som skall betalas, eftersom dessa rabatter faktiskt sänker försäljningspriserna till den oberoende importören och måste därför anses ha direkt samband med försäljningen i fråga.

Rådet bekräftar dessa slutsatser.

iii) Jämförelse

(21) Som förklaras i punkterna 23 och 26 i förordning (EEG) nr 3232/89, gjordes alla jämförelser mellan priser fritt fabrik. För att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriser tog kommissionen, där det var lämpligt, hänsyn till skillnader som påverkade prisernas jämförbarhet, till exempel skillnader i fysiska egenskaper, importavgifter och indirekta skatter, samt försäljningsvillkor i fall där dessa skillnader kunde påvisas på ett övertygande sätt. Under samma rubrik gjordes också justeringar för skillnader i provision, förpackning, frakt, försäkring, hantering, lastning och diverse omkostnader, betalningsvillkor, garantiutgifter och försäljares löner och bonusersättningar.

Detta tillvägagångssätt bekräftas av rådet. Nya uppgifter och argument som de berörda parterna fört fram på dessa punkter behandlas i punkterna nedan, 22 P26, i denna förordning.

(22) Parterna gjorde inga invändningar mot metoden att jämföra export med försäljning av små färgtevemottagare på hemmamarknaden, som förklaras i punkt 24 i förordning (EEG) nr 3232/89, med undantag för en exportör som noterade att kommissionen inte hade tillämpat jämförelseprincipen som föreskrivs i den punkten konsekvent, och hade i hans fall grundat justeringen för fysiska skillnader på skillnaderna i totala tillverkningskostnader för jämförbara modeller i stället för värdet av skillnaden i de väsentliga fysiska egenskaperna hos modellen i fråga, vilket föreskrivs i artikel 2.10 a i förordning (EEG) nr 2423/88. Kommissionen rättade till denna inkonsekvens i sina slutliga fastställanden.

Vid sina preliminära fastställanden hade kommissionen värderat de fysiska skillnaderna på grundval av respektive tillverkningskostnader för fabriken, eftersom det var omöjligt att isolera dessa fysiska skillnader och det motsvarande marknadsvärdet i samband med de små färgtevemottagare som såldes på hemmamarknaden i Sydkorea. För det slutliga fastställandet beslöt dock kommissionen att grunda denna värdering av de väsentliga fysiska skillnaderna på de samlade produktionskostnaderna inklusive vinstmarginal för de inhemska modellerna i fråga. Kommissionen anser att detta utgör ett rimligare tillvägagångssätt för fastställandet av relevanta skillnader i marknadsvärde än en metod som inte beaktar andelen försäljnings- och administrationsomkostnader samt allmänna omkostnader och vinst, vilka normalt är inbegripna i priserna för de inhemska modellerna som ligger till grund för jämförelsen. De sydkoreanska exportörerna har hävdat att de fysiska skillnaderna borde fortsätta värderas på grundval av de relevanta tillverkningskostnaderna, i brist på tillgängliga prisskillnader. Kommissionen anser att detta synsätt bortser från tillgängliga bevis från marknaden, nämligen att väsentliga fysiska skillnader i allmänhet motsvaras av marknadsföringsegenskaper för vilka prisskillnaden som begärs är mycket högre i proportion till tillverkningskostnaderna än i proportion till den totala kostnaden plus normal vinst, som är den gängse metoden. Kommissionen bibehåller därför den senare metoden.

(23) Vad beträffar betalningsvillkor, hävdade en exportör att vissa ränteavgifter för D/A (accepterad växel mot dokument) som betalades till tredje man för export till deras dotterbolag, inte skulle dras av från exportpriser när dessa jämfördes med normalvärdet, eftersom sådana kostnader utgjorde del av transferpriset mellan associerade företag, vilket kommissionen bortser från när den konstruerar exportpriser. Kommissionen kan inte följa detta resonemang: ränteavgifterna för D/A är kostnader som faktiskt exportören står för, vare sig de betalas i Sydkorea eller av det associerade importföretaget, och vilka borde dras av när man beräknar exportpriser fritt fabrik enligt vad som föreskrivs i artikel 2.8 och 2.10 i förordning (EEG) nr 2423/88.

Utan att detta påverkade ovannämnda begäran framförde också exportören att den räntesats som kommissionen använde i uträkningen av dessa avgifters verkan var för hög. Han framlade uppgifter som faktiskt skilde sig både från det som fanns i hans ursprungliga redogörelse och från vad kommissionen hade kontrollerat på platsen. Dock motsvarade dessa uppgifter vad som föreskrivs i artikel 2.10 c iii i förordning (EEG) nr 2423/88 och godtogs av kommissionen som använde dem för uträkningen av avdraget i fråga.

(24) En exportör ifrågasatte kommissionens detaljerade behandling av ett antal justeringar, i allmänhet eftersom kommissionens bedömning av dessa utgifters "direkta samband" var felaktig.

Denne exportör hävdade att kommissionen hade förbisett följande försäljningskostnaders direkta samband, och borde tillåta avdrag av dessa från hemmamarknadspriset vid uträkning av normalvärde:

P Finansieringskostnader för uttag av mervärdeskatt.

P Vissa serviceutgifter.

P Vissa löner i försäljningsavdelningen för förvaltnings- och kontorspersonal.

Som förklarats i punkterna 27, 28 och 30 i förordning (EEG) nr 3232/89, hade kommissionen funnit att dessa utgifter inte hade något direkt samband med försäljningen i fråga, och kunde klassas som allmänna omkostnader för organisationen i fråga. De argument som framfördes av exportören ledde inte till att kommissionen ändrade sina slutsatser som baserats på den ursprungliga kontrollen.

Samme exportör hävdade också att två slags exportkostnader, som kommissionen behandlat som avdragsgilla från exportpriset som betalades eller skulle betalas, var ett slags allmänna omkostnader och inte direkt förknippade med detta pris. En av dem var en serviceavgift, huvudsakligen för exportinspektion och hantering. Den andra var en slags provision som koncernens huvudkontor, som behandlade alla exportfakturor till gemenskapen, behöll för de intäkter som huvudkontoret mottog från exportkunder. Kommissionen ansåg inte att de uppgifter och argument som framlades kunde ändra de slutsatser som var baserade på kommissionens kontroll, eller ändra slutsatsen att dessa avgifter skulle dras av för att man skulle komma fram till det korrekta exportpriset fritt fabrik.

Mot bakgrund av kommissionens överväganden som avses i punkt 21 P24 i denna förordning, bekräftar rådet kommissionens slutsatser och fastställanden i punkt 23 P31 i förordning (EEG) nr 3232/89.

iv) Dumpningsmarginaler

(25) Vid jämförelse av normalvärdena för de undersökta sydkoreanska tillverkarnas/exportörernas modeller som såldes på hemmamarknaden och exportpriset för jämförbara modeller på transaktion-för-transaktionsbas, visade den slutliga undersökningen av uppgifterna att det förekom dumpning beträffande små färgtevemottagare med ursprung i Sydkorea från alla tre exportörer, och dumpningsmarginalen var lika med det belopp med vilket det fastställda normalvärdet överstiger exportpriset till gemenskapen.

De vägda genomsnittsmarginalerna, uttryckta i procent av cif-priset, skilde sig mellan exportörerna på följande sätt:

P Daewoo Electronics Co. Ltd: 10,23 %

P Goldstar Co. Ltd: 10,42 %

P Samsung Electronics Co. Ltd: 10,50 % (26) För de exportörer som inte gav sig till känna under utredningen, fastställdes en dumpningsmarginal på 19,65 % på grundval av de tillgängliga uppgifterna, vilket förklaras i punkt 33 i förordning (EEG) nr 3232/89. Inga nya uppgifter eller argument framfördes av exportörerna beträffande detta tillvägagångssätt.

De klagande hävdade att detta tillvägagångssätt i hög grad gynnade icke-samarbetande exportörer, eftersom den genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts på grundval av gemenskapens importstatistik minskades, då den inbegrep de samarbetande företagens uppgifter, vars dumpningsmarginaler var avsevärt lägre än den genomsnittliga marginal som framkommer av statistiken. För att uppväga denna statistiska avvikelse föreslog de klagande att det genomsnittliga importpriset skulle korrigeras med en faktor på minst 5 %. Fastän kommissionen erkänner den påpekade statistiska företeelsen, håller den fast vid sin uppfattning i denna fråga, eftersom det inte finns några tillgängliga uppgifter som skulle kunna utgöra en grund för införandet av denna korrigerande faktor, vilken därför skulle vara totalt godtycklig och orättfärdigad.

Rådet bekräftar slutsatserna ovan.

E. Skada

(27) Kommissionen fastställde i sina preliminära slutsatser att gemenskapsindustrin inom sektorn för små färgtevemottagare hade lidit väsentlig skada. Den grundade sina slutsatser huvudsakligen på de sydkoreanska exportörernas snabba ökning i exportvolym och i marknadsandel, deras försäljning till lägre pris på gemenskapsmarknaden, den tilltagande tendensen till flyttning av gemenskapsindustrins kapacitet till tredje land med förlust av sysselsättning i gemenskapen som följd, och den negativa lönsamhetsutvecklingen hos de klagande gemenskapstillverkarna.

(28) Inga nya uppgifter om dessa slutsatser framfördes till kommissionen efter offentliggörandet av förordning (EEG) nr 3232/89, men exportörerna begärde en förklaring angående sammansättningen av statistiken över marknadsandelar samt inkluderandet eller på annat sätt beaktandet av, i den statistik som tillhandahölls, de klagande tillverkarnas produktion utanför gemenskapen. De ifrågasatte också slutsatserna angående skada på ett antal punkter:

P Två exportörer ifrågasatte att det fanns bevis för skada. En vidhöll att de fakta som redovisas i förordning (EEG) nr 3232/89 endast visar en "normal, sund" konkurrenssituation, och en gemenskapsindustri vars position inte förvärrades väsentligt mellan 1984 och 1987. Denne exportör hävdade att efterfrågeökningen under denna period "i all sannolikhet" var orsakad av ny konkurrens på marknaden, vars priskonkurrenskraft endast var ett resultat av kostnadsfördelar. Den andre exportören hävdade att nedgången av gemenskapsindustrins lönsamhet från 1985/86 och framåt endast var resultatet av faktorer som redan fanns före den sydkoreanska importen. Denne exportör nämnde också kapacitetsutnyttjande och lagernivåer hos gemenskapsindustrin som bevis på frånvaro av skada, utan att på något sätt besvara kommissionens argument i punkt 43 i förordning (EEG) nr 3232/89 där dessa faktorer avvisas som pålitliga indikatorer för industrisektorn för små färgtevemottagare.

P En exportör ifrågasatte jämförelsen mellan modeller som utgjorde grunden för kommissionens analys av försäljning till lägre pris. Hans utförliga argument på denna punkt innehåller en rad väsentliga fel, och i alla fall utgjorde detta inte någon grund för en ändring i kommissionens utgångsställning, dvs. att kommissionens utredning inte jämför sydkoreanska och gemenskapstillverkade små färgtevemottagare orättvist, och att den tar hänsyn till alla egenskaper. Kommissionen underrättade skriftligt exportören om detta.

Rådet bekräftar därför kommissionens slutsatser som avses i punkt 36 P47 i förordning (EEG) nr 3232/89.

F. Hot om skada

(29) I sina preliminära slutsatser ansåg kommissionen att det fanns ett hot att skadan från de sydkoreanska exportörerna skulle tillta i framtiden, med hänsyn både till den stora sydkoreanska produktionskapaciteten och möjligheten att avleda exporten från den mättade USA-marknaden.

Två exportörer kommenterade kommissionens slutsatser i denna fråga, som avses i punkt 48 i förordning (EEG) nr 3232/89, och hävdade att kommissionen inte hade framlagt några bevis som motsvarade kraven i artikel 4.3 i förordning (EEG) nr 2423/88. Kommissionen vidhåller att den diskuterar den tillgängliga exportkapaciteten i ursprungslandet i den punkten. Ökningstakten av dumpad import omnämns inte uttryckligen i den punkten, men nämns naturligtvis i punkt 37 i förordning (EEG) nr 3232/89. Den årliga ökningstakten från 1984 till 1987 var mer än 100 %.

En exportör hävdade att möjligheten att avleda exportkapaciteten från USA till gemenskapens marknad inte var dokumenterad på grund av skillnaderna i modeller (förmodligen menade han i synnerhet skillnaderna i sändningsnormer). Kommissionen anser att detta sista argument inte verkar hållbart på grund av den extrema flexibilitet i tillverkningen av tevemottagare vilken nämns i punkt 42 i förordning (EEG) nr 3232/89, och industrins uppenbara möjlighet att snabbt införa modeller med olika egenskaper.

Rådet bekräftar därför kommissionens preliminära slutsatser.

G. Vållande av skada

(30) I punkt 49 P55 i förordning (EEG) nr 3232/89 fann kommissionen att ett snabbt inflöde av importerade varor från Sydkorea sammanföll med en lika snabb förlust av marknadsandel och prisurholkning för gemenskapsindustrins del, försäljning till lägre pris än gemenskapens modeller av små färgtevemottagare, samt försämrad lönsamhet för gemenskapens företag, åtföljd av en tilltagande utflyttning av deras monteringsanläggningar till tredje land. Kommissionen drog slutsatsen att dumpad import från Sydkorea hade, ensam betraktad vållat gemenskapens industrisektor för små färgtevemottagare väsentlig skada.

(31) En exportör hävdade att vållandet av väsentlig skada genom dumpad import från Sydkorea inte hade bevisats av kommissionen, och motiverade detta med att de ekonomiska omständigheterna som utgjorde skada skulle ha förekommit även om det inte hade funnits någon dumpning. Detta argument vänder sig huvudsakligen mot kommissionens slutsatser om försäljning till lägre pris, vilket faktiskt bara var ett av ett antal skadliga element som bidrog till den väsentliga skada som analyserats i förordning (EEG) nr 3232/89. Vad gäller försäljning till lägre pris i synnerhet, hävdar faktiskt exportören att skillnaden mellan försäljning till 36 till 49 % lägre pris och dumpning till 10 P13 % bevisar att viss försäljning till lägre pris skulle ha ägt rum även utan dumpning. Det må vara så, men det ger inte exportören rätt att dra slutsatsen att en väsentlig grad av skada till följd av försäljning till lägre pris inte kan tillskrivas dumpningen i fråga. Detta argument kan likställas med att hävda att vållandet av skada bara kunde ha bevisats, och skydd mot dumpning endast kunde ha rättfärdigats om dumpningsmarginalerna varit åtminstone lika stora som de fastställda skadetrösklarna. Kommissionen godtar inte denna uppfattning och hänvisar också till slutsatserna i punkt 63 i förordning (EEG) nr 3232/89 i denna fråga.

(32) En annan exportör, förutom att han upprepade de argument som redan besvarats av kommissionen i punkt 54 i förordning (EEG) nr 3232/89, hävdade att kommissionen hade underlåtit att utreda inflytandet av japanskt-ägd montering i gemenskapen.

Kommissionen finner att etableringen av japansk-ägd tillverkning av små färgtevemottagare i gemenskapen skett gradvis under en längre tid. Vad beträffar marknadsandelar är trenden inte tydlig, eftersom denna tillverkning till stor del har ersatt tidigare import från Japan eller redan befintlig kapacitet inom gemenskapen. Det finns dock inga bevis på att denna tillverkning särskilt bidragit till den skada som har vållats den klagande gemenskapsindustri som berörs av denna utveckling.

(33) Samma exportör avvisar kommissionens påstående att betydlig skada skett på den viktiga marknaden i Förenade kungariket, med motiveringen att denna marknad var skyddad genom ett särskilt avtal om frivillig exportbegränsning. Kommissionen hänvisar än en gång till sina argument i punkt 47 i förordning (EEG) nr 3232/89 och påpekar att fastställandet av skada, precis som dumpning, är en fråga om analys och uträkning baserat på de uppgifter som inkommit under en utredning. Icke-förekomsten av dumpning och skada kan inte bara härledas från att det finns ett frivilligt avtal eller en annan slags begränsning för marknaden i fråga. Kommissionen anser att det inte finns några bevis för exportörens påstående och upprepar att konstaterandet av skada skett på grundval av uppgifter för marknaden i Förenade kungariket.

(34) Denne exportör hävdar återigen att sydkoreanska exportörer har behandlats ofördelaktigt i detta förfarande, eftersom andra exporterande länder, i synnerhet Österrike, Japan, Malaysia och Singapore, inte är föremål för utredning. Kommissionen framlade sina argument i denna fråga i punkt 54 i förordning (EEG) nr 3232/89. Även om kommissionens påståenden är sanna, hävdar exportören, "betyder det inte nödvändigtvis att dessa produkter (dvs. små färgtevemottagare från dessa länder) inte dumpas i gemenskapen och vållar skada". Förutom dessa påståenden har exportörerna emellertid inte framlagt några bevis för sådan dumpning och skada. I brist på sådana uppgifter, och efter att ha utrett positionen i gemenskapen för andra exportländer, har kommissionen ingen grund för att inleda antidumpningsförfaranden mot dem, vilket exportören kräver. Dessutom, även om dessa länder hade vållat skada, finns det inget som tyder på att skadan som vållats av den sydkoreanska dumpade exporten därigenom skulle bli oväsentlig.

Rådet bekräftar kommissionens slutsatser i punkt 49 P55 i förordning (EEG) nr 3232/89, att importen i fråga, ensam betraktad, har vållat väsentlig skada.

H. Gemenskapens intresse

(35) Kommissionen erhöll inga ytterligare uppgifter eller argument i denna fråga från någon av parterna. Därför bekräftar rådet kommissionens slutsatser i punkterna 56 P60 i förordning (EEG) nr 3232/89 att det är i gemenskapens intresse att undanröja den konstaterade dumpningens skadliga effekter på gemenskapens industri. Fördelarna med sådant skydd för den industrins livsduglighet och framtida utveckling uppväger de eventuella temporära nackdelarna för konsumenten i form av begränsade prisökningar för vissa importerade små färgtevemottagare.

I. Tullsats

(36) De provisoriska åtgärderna utgjordes av antidumpningstullar. Dessa infördes på en nivå som motsvarade de fastställda dumpningsmarginalerna, eftersom skadetrösklarna var mycket högre även då de fastställts restriktivt på samma nivå som de cif-priser som motsvarar de konstaterade underprissättningsmarginalerna.

(37) Eftersom kommissionens slutsatser om skada som avses i förordning (EEG) nr 3232/89 nu har bekräftats av rådet, och skadetrösklarna är mycket högre än dumpningsmarginalen som slutligt fastställts, drog rådet slutsatsen, på grundval av den metod för uträkning av skadetröskel som avses i punkt 62 i den förordningen, att tull bör införas motsvarande de konstaterade dumpningsmarginalerna.

(38) Rådet noterar att kommissionen är beredd att omgående inleda en omprövning om någon sydkoreansk tillverkare av små färgtevemottagare kan framlägga tillräckliga bevis för att han under den utredningsperiod som omfattas av dessa förfaranden inte exporterat till gemenskapen, att han sedan dess har börjat exportera eller har för avsikt att göra det, och att han inte är associerad eller närstående till något av de företag som är föremål för denna utredning, enligt vad som anges i punkt 64 i förordning (EEG) nr 3232/89. I avvaktan på en sådan omprövning anser dock rådet att det skulle skapa ett tillfälle för kringgående att i sådana fall tillämpa en antidumpningstull som vore lägre än den högsta fastställda dumpningsmarginalen. Rådet noterar att ingen exportör hittills givit sig till känna i denna bemärkelse.

(39) I punkt 65 i förordning (EEG) nr 3232/89 förklarade kommissionen att den hade beslutat att tillfälligt undanta vissa Hongkongexportörer från den preliminära tullen, i fall några av deras exporterade varor till gemenskapen skulle visa sig ha sydkoreanskt ursprung. Denna bestämmelse föreskrevs på begäran av Hongkongexportörerna och deras företrädare. Den har ifrågasatts av de klagande och av en sydkoreansk tillverkare, som hävdade att undantaget från den normala tillämpningen av ursprungsregler som bestämmelsen innebär är oriktig och diskriminerande mot sydkoreanska exportörer. Kommissionen anser, mot bakgrund av de uppgifter som nu är tillgängliga, att detta undantag inte är berättigat och inte bör förlängas utöver giltighetstiden för preliminär tull för små färgtevemottagare med ursprung i Sydkorea. Rådet bekräftar denna slutsats.

J. Åtaganden

(40) Inga formella erbjudanden om åtaganden har inkommit. En exportör har gjort informella åtaganden, och underrättades av kommissionen att den inte skulle kunna rekommendera godkännandet av åtagandet i detta fall. Kommissionen anser faktiskt att graden av brist på samarbete under förfarandet, och det höga tempot i vilket modellbyten införs i denna industri, skulle göra det svårt att övervaka fullföljandet av åtaganden, medan kontrollen skulle vara mycket dyr. På grund av detta, och den allmänna höga nivån av rörlighet i tillverkningskapacitetet för färgtevemottagare, finner kommissionen dessutom att det inte är sannolikt att åtagandena för närvarande kommer att bidra till återupprättandet av rättvisa konkurrensförhållanden på marknaden. Rådet bekräftar dessa slutsatser.

K. Uttag av preliminär tull

(41) Mot bakgrund av de fastställda dumpningsmarginalerna, och den allvarliga skada som vållats gemenskapsindustrin, anser rådet det nödvändigt att de belopp som tagits ut i form av preliminär antidumpningstull bör slutgiltigt tas ut i utsträckning motsvarande den slutligt fastställda tullen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En slutgiltig antidumpningstull på 19,6 % av nettopriset fritt gemenskapsgränsen, oförtullat, införs härmed på import av färgtevemottagare med liten bildskärm som omfattas av KN-nummer ex 8528 10 71 (TARIC-nummer 8528 10 71*10) med ursprung i Sydkorea (TARIC-tilläggsnummer 8429).

Tullsatserna för färgtevemottagare med liten bildskärm som tillverkats och sålts för export av följande företag skall vara de som föreskrivs nedan, uttryckta i procent av nettopriset fritt gemenskapsgränsen, oförtullat:

Tullsats Tilläggs-

nummer i

TARIC

P Daewoo Electronics Co. Ltd: 10,2 % 8425

P Goldstar Co. Ltd: 10,4 % 8426

P Samsung Electronics Ltd: 10,5 % 8427

2. De tullsatser som avses i punkt 1 skall gälla för färgtevemottagare med liten bildskärm, vars skärmar mäter mer än 15,5 cm men inte mer än 42 cm på diagonalen, även med inbyggda radiomottagare eller klocka.

3. Gällande bestämmelser om tullar skall tillämpas.

Artikel 2

De belopp som tagits ut eller för vilka säkerhet ställts i form av preliminär antidumpningstull enligt förordning (EEG) nr 3232/89 skall tas ut enligt den tullsats som slutgiltigt införs i de fall där den slutgiltiga tullsatsen är lägre än den preliminära antidumpningstullen och enligt den preliminära tullsatsen i alla andra fall. De belopp för vilka säkerhet ställts och som inte omfattas av de tullsatser som slutgiltigt fastställts skall frisläppas.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 25 april 1990.

På rådets vägnar

M. O'KENNEDY

Ordförande

() EGT nr L 209, 2.8.1988, s. 1.

() EGT nr L 314, 28.10.1989, s. 1.

() EGT nr L 41, 15.2.1990, s. 1.