1)

Hur ska uttrycket ”exceptionella omständigheter” i artikel 23 c i förordning nr 805/2004 tolkas med beaktande av syftena med förordning nr 805/2004 (1), vilka bland annat är att påskynda och förenkla verkställigheten av medlemsstaternas domar och att fullt ut skydda rätten till en rättvis rättegång? Vilket utrymme för skönsmässig bedömning har de behöriga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten vid tolkningen av uttrycket ”exceptionella omständigheter”?

2)

Ska omständigheter, såsom de som föreligger i förevarande mål, i samband med rättsliga förfaranden i ursprungsmedlemsstaten som avgör huruvida den dom som ligger till grund för utfärdandet av en europeisk exekutionstitel ska undanröjas anses vara relevanta vid beslut om tillämpligheten av artikel 23 c i förordning nr 805/2004? Enligt vilka kriterier ska överklagandeförfarandet i ursprungsmedlemsstaten bedömas och hur omfattande ska den bedömning av förfarandet i ursprungsmedlemsstaten som görs av de behöriga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten vara?

3)

Vilket är föremålet för bedömningen vid avgörandet av tillämpningen av uttrycket ”exceptionella omständigheter” i artikel 23 i förordning nr 805/2004? Är det effekterna av de respektive omständigheterna i målet när den dom som meddelats i ursprungsmedlemsstaten överklagas där eller den eventuella nyttan eller skadan med de respektive åtgärder som anges i artikel 23 i förordningen som ska bedömas, eller är det gäldenärens ekonomiska förmåga att fullgöra domen, eller andra omständigheter, som ska analyseras?

4)

Tillåter artikel 23 i förordning nr 805/2004 att flera av de åtgärder som anges i denna artikel vidtas samtidigt? Om svaret på denna fråga är jakande, vilka kriterier ska då de behöriga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten grunda sig på vid sin bedömning i sak och av proportionaliteten i att flera av dessa åtgärder vidtas?

5)

Ska den rättsregel som föreskrivs i artikel 36.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 (2) av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område tillämpas på en dom som meddelats i ursprungsmedlemsstaten om att skjuta upp (eller ställa in) verkställigheten, eller är en rättsregel liknande den som anges i artikel 44.2 i denna förordning tillämplig?