DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 18 december 2007

Mål C‑135/06 P

Roderich Weißenfels

mot

Europaparlamentet

”Överklagande – Lön – Barntillägg – Avdrag för likartade tillägg som erhålls från annan källa – Obegränsad behörighet – Tvister av ekonomisk art”

Saken: Överklagande av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt meddelade den 25 januari 2006 i mål T‑33/04, Weißenfels mot parlamentet (ej publicerad i rättsfallssamlingen), med yrkande om upphävande av den domen

Avgörande: Förstainstansrättens dom upphävs.

Sammanfattning

1.        Tjänstemän – Talan – Talan mot ett bekräftande beslut – Kan tas upp till sakprövning om inte fristen för att angripa det bekräftande beslutet har gått ut

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.        Tjänstemän – Talan – Obegränsad behörighet – Tvister av ekonomisk art i den mening som avses i artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1)

3.        Tjänstemän – Lön – Familjetillägg – Fördubblat barntillägg

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 67. 2 och 3)

1.        Talan mot ett bekräftande beslut skall endast avvisas om det bekräftade beslutet blivit slutligt gentemot sökanden, på grund av att talan inte väckts inom tidsfristen. För det fall sökanden har väckt talan mot det bekräftade beslutet inom tidsfristen, har denne rätt att väcka talan antingen mot detta beslut eller mot det bekräftande beslutet eller mot båda dessa beslut.

Det skulle strida mot god rättskipning att tvinga klaganden att väcka en ny talan mot ett beslut som avser samma fråga som ett tidigare beslut. Ett yrkande om ogiltigförklaring av det nya beslutet som har framställts i samband med repliken kan därför tas upp till sakprövning.

2.        Begreppet tvister av ekonomisk art, i den mening som avses i artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna, omfattar inte enbart mål om skadestånd i vilka anställda har väckt talan mot en institution, utan även alla mål i vilka anställda har framställt yrkanden om att en institution skall betala ut ett belopp till den anställde som denne anser sig ha rätt till enligt tjänsteföreskrifterna eller enligt någon rättsakt som reglerar anställningsförhållandet.

Av detta följer att klagandens yrkande om att den berörda institutionen skall förpliktas att till honom betala det belopp som motsvarar de avdrag som enligt honom felaktigt har gjorts från hans lön, jämte lagstadgad ränta, utgör en tvist av ekonomisk art i den mening som avses i artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna.

Gemenskapsdomstolens obegränsade behörighet enligt artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna innebär att domstolen skall avgöra den tvist som den har att pröva fullständigt, det vill säga i fråga om den anställdes samtliga rättigheter och skyldigheter, såvida inte domstolen överlåter åt den aktuella institutionen att verkställa en viss del av domen. I det sistnämnda fallet utövar domstolen kontroll och fastställer de exakta villkoren.

Gemenskapsdomstolen är därför skyldig att, i förekommande fall, förplikta en institution att betala ett belopp som sökanden har rätt till enligt tjänsteföreskrifterna eller någon annan rättsakt.

3.        Artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna skall tolkas så, att endast sådana tillägg som är jämförbara eller som har ett likartat syfte är att anse som likartade i den mening som avses i den bestämmelsen.

Enligt artikel 67.3 i tjänsteföreskrifterna kan barntillägget fördubblas när barnet lider av mentalt eller fysiskt handikapp som medför betungande utgifter för tjänstemannen. Av detta följer för det första att ett jämförbart bidrag endast kan dras av från den del av barntillägget vilket, på grund av fördubblingen av tillägget, går utöver det tillägg den anställde under alla omständigheter skulle ha fått.

Det luxemburgska bidraget för handikappade personer skiljer sig märkbart från bidraget enligt tjänsteföreskrifterna i flera hänseenden.

Det luxemburgska bidraget utgår enbart på grund av bosättning i Luxemburg och utan samband med en anställning. Det avser att med lämpliga åtgärder avhjälpa ett handikapp som är noggrant definierat i lag. Bidraget ges till personer som lider av att en eller flera av deras fysiska eller mentala funktioner är nedsatta på ett sådant sätt att de, trots behandling, lämplig utbildning och omskolning eller lämpliga hjälpmedel, inte kan leva utan vård och omsorg från en tredje person. Det är uppenbart att bidraget avser att täcka de kostnader som följer av att en tredje person måste anställas, i vart fall på deltid. Detta är inte möjligt med den del av bidraget enligt tjänsteföreskrifterna som är följden av en fördubbling av barntillägget, vilket bland annat kan täcka sådana kostnader som utgifter för vård, omskolning, hjälpmedel och anpassning av bostaden.

Av detta följer att den del av barntillägget som utgår med stöd av artikel 67.3 i tjänsteföreskrifterna och det luxemburgska bidraget varken har samma föremål eller syfte och att de således inte är likartade i den mening som avses i artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna.