19.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 279/5

—

med beaktande av sina resolutioner av den 3 september 2002 om handel och utveckling för fattigdomsbekämpning och tryggad livsmedelsförsörjning (1), av den 30 januari 2003 om svälten i världen och avlägsnandet av handelshinder för de fattigaste länderna (2), av den 10 april 2003 om krisen på den internationella kaffemarknaden (3), av den 1 juni 2006 om handel och fattigdom: Utformning av en handelspolitik som maximerar handelns bidrag till fattigdomslindringen (4), av den 15 februari 2007 om de makroekonomiska följderna av stigande energipriser (5), av den 22 maj 2007 om EU i världen – konkurrenskraftens externa aspekter (6), av den 23 maj 2007 om EU:s handelsrelaterade bistånd (7) och av den 29 november 2007 om handel och klimatförändring (8),

—

med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000 där det internationella samfundet gemensamt fastställer millennieutvecklingsmålen som ett kriterium för avskaffande av fattigdom samt översynen och uppdateringen av denna vid FN:s världstoppmöte den 14–16 september 2005,

—

med beaktande av rapporterna från de tre arbetsgrupperna i Förenta nationernas mellanstatliga panel om klimatförändringar (IPCC), ”Climate change 2007: The Physical Science Basis”, ”Climate change 2007: Impacts, Adaptation and Vulnerability” och ”Climate change 2007: Mitigation of Climate Change” som alla offentliggjordes 2007,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet: ”Jordbrukets varukedjor, beroende och fattigdom – Förslag till en handlingsplan för EU” (KOM(2004)0089),

—

med beaktande av meddelandena från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: ”Ett konkurrenskraftigt Europa i världen – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi” (KOM(2006)0567) och ”Europa i världen – Ett starkare partnerskap för bättre marknadstillträde för EU:s exportörer” (KOM(2007)0183),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet: ”Om metallindustrins konkurrenskraft – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi” (KOM(2008)0108),

—

med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplattformen som antogs den 15 september 1995 av Förenta nationernas fjärde internationella kvinnokonferens,

—

med beaktande av rapporten från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation: ”Livestock's Long Shadow – Environmental Issues and Options”, från 2006,

—

med beaktande av arbetet i FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) och överenskommelsen och förklaringen av den 25 april 2008 från Unctads tolfte konferens i Accra i Ghana,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: ”En temainriktad strategi för ett hållbart nyttjande av naturresurser”, som offentliggjordes den 21 december 2005 (KOM(2005)0670),

—

med beaktande av förklaringen från G8-toppmötet om tillväxt och ansvar i världsekonomin, undertecknad i Heiligendamm den 7 juni 2007, särskilt kapitlet om ansvar för råvaror och transparens och hållbar utveckling, där det hävdas att fria, transparenta och öppna marknader är grundläggande för global tillväxt, stabilitet och hållbar utveckling,

—

med beaktande av den fjärde rapporten av den 11 juni 2007 från högnivågruppen för konkurrenskraft, energi och miljö, som stöder utarbetandet av en råmaterialpolitik som bygger på en välfungerande fri och rättvis global marknad för råmaterial och som stöds av handelspolitik, särskilt internationella multilaterala och bilaterala avtal, för att säkerställa att EU och tredjeländer står bakom öppna och icke-snedvridna marknader,

—

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A6-0134/2008), och av följande skäl:

A.

Med råvaror avses jordbrukslivsmedel, jordbruksråvaror, metaller, mineraler och energiprodukter som är insatsvaror till industriprodukter, oavsett om de är bearbetade, obearbetade eller återvunna såsom skrot.

B.

Sedan 2002 har prisindex för råvaror som inte är avsedda som bränsle stigit med 159 procent, priserna på metaller och mineraler med 285 procent och priserna på jordbruksråvaror med 133 procent.

C.

EU:s ekonomi är i betydande grad beroende av import av råvaror från tredjeländer och tillgång till råvaror spelar en avgörande roll för att säkerställa EU:s konkurrenskraft.

D.

Den senaste tidens prisökningar på råvaror har lett till bristande ekonomisk tillväxt i Europeiska unionen och hotar EU:s konkurrenskraft.

E.

En fortsatt ökning i den framtida globala efterfrågan på råvaror är att vänta. Denna ökning kommer att bero på den ekonomiska tillväxten i tillväxtekonomierna.

F.

Råvarornas prisvariationer på kort sikt har tidigare visat sig extremt volatila och förvärras ytterligare med tiden när perioder av överproduktion följs av perioder av brist.

G.

Trots de prisökningar som under senare tid skett på de internationella marknaderna har priserna på råvaror präglats av en långvarig nedgång jämfört med förädlade varor.

H.

Dessa prisökningar – särskilt när de drivs av industriella behov i tillväxtekonomier – har ställt EU:s tillverkningsindustri inför utmaningar när det gäller konkurrenskraften och har väckt frågor kring en tryggad råvaruförsörjning på längre sikt.

I.

95 av 141 utvecklingsländer får minst 50 procent av sina exportintäkter från export av råvaror.

J.

EU är en stor konkurrent inom den internationella handeln med råvaror, inte minst som nettoimportör av råvaror.

K.

På grund av att den europeiska industriella basen ser ut som den gör är tillgång på råvaror i världen en avgörande faktor för EU:s industriella konkurrenskraft och ekonomiska utveckling.

L.

Det finns många exempel på politik och åtgärder som införts av tredjeländer och i många fall kan man observera en trend att hinder skapas för en fri och rättvis tillgång till råvaror i tillväxtekonomier. Detta begränsar EU-företagens tillgång till råvaror.

M.

Att stärka forskning och nyskapande spelar en viktig roll för att stimulera en hållbar råvarutillgång.

N.

Systemen Stabex, Sysmin och Flex återspeglar EU:s tidigare och nuvarande insatser för att stödja utvecklingsländer som drabbats av pris- och inkomstinstabilitet.

O.

Råvarornas prisökningar på de internationella marknaderna under den senaste tiden beror på en betydligt ökad efterfrågan från tillväxtländer som Kina, Indien och Brasilien, förändrade väderförhållanden, viss restriktiv praxis från vissa exportländer och ett uppsving på biobränslemarknaden och inom animalieproduktionen samt börsspekulation.

P.

Kvinnor utgör en väsentlig majoritet av världens fattiga befolkning som ofta är beroende av förvärv, produktion och bearbetning av råvaror för sin överlevnad och försörjning.

Q.

Det internationella samfundet har påtalat behovet av en internationell insats för att avskaffa fattigdomen med hjälp av de konkreta målen i millennieutvecklingsmålen som bör uppfyllas före 2015. Tillbörlig uppmärksamhet måste ges åt frågor om råvarornas vitala betydelse för utvecklingsländerna.

R.

Ett hållbart utnyttjande av naturtillgångar skulle kunna minska fattigdomen och främja ekonomisk tillväxt om goda styrelseformer främjas. Svaga styrelseformer i länder med stora naturtillgångar kan också resultera i fattigdom, korruption och konflikter.

S.

Bevarandet av den biologiska mångfalden och tillgången till odlad mark är väsentliga beståndsdelar i varje ekonomis framtid på jorden. Dessa absoluta krav bör man tänka på vid alla slags former av utvinning av råvaror.

T.

De pågående klimatförändringarna orsakas delvis av mänsklig verksamhet, och utvinningen, produktionen och bearbetningen av råvaror leder till stora utsläpp av växthusgaser. EU:s industri utsätts för allt större inskränkningar i syfte att ta itu med denna fråga, något som drabbar dess konkurrenskraft.

U.

Europeiska unionen har för närvarande ingen konsekvent strategi för att möta utmaningarna som dess ekonomis konkurrenskraft ställs inför på grund av den ökade konkurrensen om tillgång till råvaror.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU:s handelspartner att vid samtliga förhandlingar om handelsavtal på största allvar ta upp de absoluta krav som klimatförändringarna medför, nämligen att betydligt minska utvinningen och exploateringen av naturresurserna och att främja tekniker som är energisnåla, förnybara och resurseffektiva.

2.

Europaparlamentet erkänner att tillgången till råvaror är av vital betydelse för EU-ekonomins konkurrenskraft eftersom den saknar inhemsk tillgång på flera råvaror.

3.

Europaparlamentet noterar med oro prognoserna om en ökad efterfrågan på råvaror på världsmarknaderna. Även begränsningarna av prospekteringskapaciteten under den närmaste framtiden är oroande. Parlamentet noterar att europeiska företag endast i begränsad omfattning är involverade i prospektering av råvaror i tredjeländer.

4.

Europaparlamentet är oroat över trenden att begränsa den fria tillgången till råvaror i tredjeländer genom åtgärder som snedvrider handeln. Parlamentet erkänner emellertid att länder har rätt att begränsa tillgången till sina råvaror av miljöskäl eller att åtgärda kritiska varubrister vid behov. Denna rätt måste utövas i förening med andra nationella åtgärder.

5.

Europaparlamentet är oroat över den investeringsverksamhet som syftar till bättre tillgång till råvaror men som varken uppfyller normer för fri och rättvis konkurrens eller principerna om goda styrelseformer och hållbarhet.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja investeringar i forskning och utveckling av teknik för återvinning av råvaror och effektiv och sparsam användning av råvaror. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge denna målsättning större vikt i sin forskning.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att ta upp frågan om fri och rättvis tillgång till råvarumarknader inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO). Kommissionen uppmanas att aktivt verka för målet om att multilateralt avlägsna åtgärder som snedvrider handeln inom råvarusektorn, samtidigt som de utvecklingsgrundade restriktionerna för de minst utvecklade länderna (LDC) följs till fullo.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förhandla om fri och rättvis tillgång till råvarumarknader i utbyte mot tillgång till tekniker som är energisnåla, förnybara och resurseffektiva, i alla bilaterala förhandlingar om frihandelsavtal. Att avskaffa alla handelssnedvridande åtgärder som leder till en ökad användning och konsumtion av råvaror och samtidigt ta hänsyn till utvecklingsmålen är en viktig målsättning i alla möjliga avtal.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med råvarufrågan i marknadstillträdesstrategin. Parlamentet välkomnar samrådet om råvaruförsörjningen. Kommissionen uppmanas att utarbeta en konsekvent strategi för råvaruförsörjning. Parlamentet erinrar om att det ska delta i alla faser av dessa åtgärder.

10.

Europaparlamentet beklagar att många utvecklingsländer och särskilt de minst utvecklade länderna har fastnat i produktion och export av råvaror vars priser har varit instabila och sjunkit på lång sikt, vilket utgör ett allvarligt hinder mot fattigdomslindringen och genomförandet av millennieutvecklingsmålen, men parlamentet erkänner att de allt högre varupriserna har bidragit till betydande förbättringar i utrikeskontona för en del utvecklingsländer som är beroende av råvaror. Parlamentet betonar de möjligheter som finns för producentländerna att själva utvinna och förvalta råvarufyndigheter då grundläggande regler om öppenhet och fri konkurrens respekteras.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verkningsfullt försöka undanröja orsakerna till snedvridningarna genom att med bestämdhet ta upp dessa frågor i bilaterala samråd och förhandlingar och att främja utarbetandet av nya WTO-regler på multilateral nivå.

12.

Europaparlamentet stöder de ansträngningar som görs i utvecklingsländer och särskilt i de minst utvecklade länderna för att diversifiera sina ekonomier och utveckla ekonomisk verksamhet på en mer avancerad nivå i produktionsprocessen, i syfte att inkludera bearbetning och saluföring samt för att förbättra kvaliteten, produktiviteten och framställningen av produkter med högre förädlingsvärde. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja nationell utveckling av råvaror och diversifieringsstrategier med hjälp av Europeiska utvecklingsfonden vid behov.

13.

Europaparlamentet anser att inrättandet av regionala ekonomiska ramverk och ökat regionalt samarbete mellan utvecklingsländer är ytterst viktigt för en hållbar ekonomisk utveckling i dessa länder. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av inbördes handel mellan sydliga länder för den ekonomiska utvecklingen av dessa länder.

14.

Europaparlamentet anser att regionalt ekonomiskt och handelsrelaterat samarbete bör främjas på lång sikt och det skulle kunna utmynna i frihandelsavtal. Samtidigt konstateras att frihandelsavtal är problematiska i olika regionala sammanhang. Frihandelsavtalet mellan EU och Medelhavsländerna bör vara en prioritet med tanke på vikten av råvaruhandeln i denna region.

15.

Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingsländer och särskilt de minst utvecklade länderna att skaffa de nödvändiga investeringarna och främja en ekonomisk diversifiering genom förstärkt infrastruktur och institutionell kapacitetsutveckling, främja goda styrelseformer för att förvalta den ekonomiska utvecklingen, liksom att underlätta tillgång till och spridning av produkter från småskaliga producenter till lokala marknader, vilket också skulle stärka den regionala integrationen och ge stordriftsfördelar. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda handelsrelaterat bistånd som ett viktigt verktyg för utveckling samt stärka befintliga mekanismer för överföring av teknik, särskilt som ett sätt att hantera klimatförändringen. Kommissionen uppmanas att främja öppenhet när det gäller råvaruinkomsterna via program såsom processen enligt initiativet till öppenhet inom utvinningsindustrin (EITI).

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU-företag att främja och investera i överföring av miljövänlig teknik.

17.

Europaparlamentet anser att resultaten av utvecklingsagendan från Doha bör trygga rättvisa, balanserade och skäliga åtaganden som bidrar till öppnare marknader för alla råvaror.

18.

Europaparlamentet medger att resultatet av förhandlingarna inom ramen för utvecklingsagendan från Doha i betydande grad skulle minska tulleskaleringen. Europaparlamentet noterar att EU redan har fasat ut tullarna på jordbruksprodukter från de minst utvecklade länderna (genom initiativet allt utom vapen) och från många AVS-länder (genom ekonomiska partnerskapsavtal) och stöder utvecklingsländerna när det gäller att ta fram och genomföra bestämmelser för särskilda produkter och effektiva skyddsmekanismer för att ta fram hållbara marknader och hållbar produktion.

19.

Europaparlamentet ber EU:s medlemsstater och partnerländer runtom i världen, bland annat tillväxtländerna, att ratificera centrala arbetsstandarder från Internationella arbetsorganisationen och relevanta riktlinjer från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, särskilt när det gäller prospektering och förädling av råvaror, samt anser att det civila samhällets och de nationella parlamentens delaktighet är avgörande för en miljömässigt och socioekonomiskt hållbar utveckling.

20.

Europaparlamentet konstaterar att spekulation spelar en betydande roll i samband med prissättningen av råvaror, med ökad volatilitet till följd.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa en heltäckande och balanserad strategi när det gäller tillgång till råvaror med beaktande av EU-industrins och utvecklingsländernas intressen.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sitt finansiella kompenseringssystem för ersättning, Flex, för att se till att man är lyhörd och effektiv i sitt stöd till utvecklingsländerna och särskilt de minst utvecklade länderna. Parlamentet anser att det finns ett behov av relevanta åtgärder på nationell nivå för att stödja arbetet i FN:s konferens för handel och utveckling.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in uppgifter och producera statistik om den internationella handel i råvaror som konkret äger rum. Europaparlamentet anser att det finns ett behov av en klarare bild av globala handelsflöden i råvaror som inte förvrids av rent spekulativa transaktioner, så att åtgärder inom ramen för den ekonomiska politiken kan bli träffsäkrare.

24.

Europaparlamentet anser att liberaliseringen av handeln med jordbrukslivsmedel och jordbruksråvaror har inneburit många nya utmaningar för småskaliga jordbrukare i utvecklingsländer och särskilt i de minst utvecklade länderna. Eftersom många småskaliga jordbrukare är kvinnor kan detta få en oproportionerligt negativ effekt på dem om de inte klarar av konkurrensen utifrån.

25.

Europaparlamentet betonar det grundläggande i rätten till livsmedel och behovet av att genomgående förbättra allas tillgång till de livsmedel som krävs för ett aktivt och hälsosamt liv.

26.

Europaparlamentet rekommenderar därför starkt att man på europeisk och på internationell nivå vidtar de åtgärder som krävs för att man ska kunna trygga rimliga priser för att omedelbart avhjälpa livsmedelskrisen. På längre sikt bör ändamålsenlig lagstiftning utarbetas för att man bättre ska kunna hantera spekulativ verksamhet. Dessutom bör behörigheten och befogenheterna hos nationella och internationella tillsynsorgan på området för råvaror avsedda som livsmedel ses över, så att stabila och säkra marknader kan garanteras i framtiden och att spekulation inte kränker rätten till livsmedel.

27.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av den FN-grupp på hög nivå som tar itu med den pågående livsmedelskrisen och dess konsekvenser för fattigdomen. Parlamentet uppmuntrar världens ledare att delta i den högnivåkonferens om tryggad livsmedelsförsörjning i världen som ska hållas i Rom (3-5 juni 2008).

28.

Europaparlamentet stöder utvecklingsländerna i deras strävan att säkra lokalbefolkningens tillgång till livsmedel. Parlamentet anser att det praktiska politiska utrymmet måste förstärkas ytterligare för att möjliggöra nationella bestämmelser och åtgärder för utvecklingen av sektorn samt stödja kvinnor som har huvudansvaret för att försörja familjen och lokalsamhället.

29.

Europaparlamentet konstaterar att högre priser på jordbrukslivsmedel och jordbruksråvaror kan få negativa konsekvenser för livsmedelstryggheten i utvecklingsländerna och tillgången till livsmedel i praktiken, vilket medför en risk för hungersnöd, undernäring och upplopp till följd av livsmedelsbrist bland de fattigaste i utvecklingsländerna. Parlamentet begär med eftertryck ett ökat humanitärt bistånd för att man ska kunna avhjälpa denna livsmedelskris, som hotar hundratals miljoner människor.

30.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att multilaterala, regionala och bilaterala handelsavtal som undertecknas av EU är förenliga med målen om hållbar utveckling och uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga rättsliga åtgärder för att se till att bedömningarna av handelns konsekvenser för hållbar utveckling integreras vid utarbetandet av EU:s handelspolitik, särskilt utifrån ett klimat-, genus- och hållbarhetsperspektiv.

31.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avisering om att lägga fram ett meddelande 2008 som syftar till att förbättra villkoren för hållbar tillgång till mineraler och sekundära råvaror på EU-nivå och internationell nivå.

32.

Europaparlamentet tar till sig den ökade kritiken när det gäller de ekonomiska och miljömässiga fördelarna med produktion av biobränsle. Parlamentet uppmanar kommissionen att stimulera forskning och innovation om hållbar råvaruförsörjning genom effektiva sätt för resursutvinning och resursutveckling, materialutnyttjande och återvinning efter livstidens slut.

33.

Europaparlamentet anser att utvinning, insamling och produktion av råvaror ska göras i enlighet med hållbarhetsprincipen och respektera ekosystemens naturliga processer i stället för att förändra dem.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sina insatser för att sluta ett internationellt avtal om konflikttillgångar, vars främsta mål skulle vara att förbjuda all handel med tillgångar som understöder eller är ett resultat av väpnade konflikter. Parlamentet insisterar under tiden på att en förordning om förbud mot handel med och saluföring av konflikttillgångar i EU ska utarbetas och uppmanar alla länder som handlar med diamanter att helt och hållet följa Kimberleyprocessens certifieringssystem för internationell handel med rådiamanter. Europaparlamentet begär att öppenhet ska främjas via initiativet till öppenhet inom utvinningsindustrin (EITI) och andra initiativ.

35.

Europaparlamentet uppmanar åter rådet och kommissionen att främja rättvis handel (Fair Trade) och andra handelsinitiativ som övervakas av oberoende aktörer och som bidrar till att höja sociala och miljömässiga standarder genom att stödja små och marginaliserade producenter i utvecklingsländer. Parlamentet uppmuntrar offentliga myndigheter i EU att integrera rättvis handel och hållbarhetskriteriet i sin offentliga upphandlings- och inköpspolitik.

36.

Europaparlamentet är bekymrat över att en växande andel av jordens tillgångar används till animalieproduktion och påminner om den ovannämnda rapporten från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, ”Livestock's Long Shadow”, från november 2006, som uppskattar att köttindustrin och animalieproduktionen står för 18 procent av världens totala växthusgasutsläpp, vilket även påskyndar skogsskövlingen i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder inom denna sektor samt att ta fram motiverande mekanismer för att motverka skogsskövlingen inom ramen för internationella klimatförhandlingar.

37.

Europaparlamentet anser att initiativet till öppenhet inom utvinningsindustrin (EITI), som syftar till att stärka styrelseformer genom att förbättra öppenheten och ansvarigheten i utvinningssektorn, ska genomföras i hela världen, så att utvecklingsländerna får bättre möjligheter att erhålla motvärdet av sina naturresurser.

38.

Europaparlamentet betonar att de höga oljepriserna förstärker behovet av att omedelbart lägga om energipolitiken i riktning mot att förbättra energieffektiviteten och ökad användning av andra energikällor, inbegripet förnybar energi.

39.

Europaparlamentet inser att klimatförändringen kommer att slå hårdast mot de områden som redan har stora sociala och ekonomiska problem. Parlamentet inser att i synnerhet kvinnor är en särskilt sårbar grupp. Parlamentet uppmuntrar till anpassningsinsatser på lokal nivå genom ett relevant, internationellt, ekonomiskt och tekniskt stöd.

40.

Europaparlamentet är bekymrat över att Kina inte tillåter utländska företag att vara majoritetsägare i till exempel stålsektorn och har infört en rad mekanismer som begränsar export av metallråvaror eller ger statligt stöd för att köpa dem från externa källor. Parlamentet inser att sådan praxis skapar allvarliga svårigheter för de intressen EU:s industri har av att uppfylla målsättningarna avseende klimatförändringarna samt att exportera tekniker som är energisnåla, förnybara och resurseffektiva och att detta måste hanteras med alla tillgängliga instrument, bland annat genom att man underlättar tekniköverföring både politiskt och ekonomiskt.

41.

Europaparlamentet betonar att den nya handelspolitiken i vissa tillväxtländer, särskilt Kina, som söker efter råvaror i hela världen, i synnerhet i Afrika, har ett stort och negativt inflytande på en globalt tryggad tillgång till råvaror. Parlamentet betonar att man måste överge den nuvarande strategin som grundas på stat-till-stat-förbindelser och som åsidosätter mänskliga rättigheter, företagens sociala ansvar och miljömässiga och sociala standarder, och istället tillämpa en multilateral strategi som grundas på kriterierna om tillräcklighet och hållbarhet vid resursanvändning.

42.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att utnyttja alla befintliga instrument för att ta itu med handelspraxis som strider mot internationella handelsavtal i enlighet med det ovannämnda meddelandet om metallindustrins konkurrenskraft.

43.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt berörda internationella organisationer såsom FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad), WTO, Världsbanken, den gemensamma råvarufonden (CFC) och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO).