51995PC0712

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ansökan om förbud för att skydda konsumenternas intressen (96/C 107/03) (Text av betydelse för EES) KOM(95) 712 slutlig - 96/025(COD)

(Framlagt av kommissionen den 16 februari 1996)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med förfarandet i artikel 189b i fördraget, och

med beaktande av följande:

I vissa gemenskapsdirektiv, som anges i förteckningen i bilagan till detta direktiv, fastställs regler om skydd av konsumenternas ekonomiska intressen.

Med de mekanismer som i dag finns på såväl nationell nivå som på gemenskapsnivå för att säkra att dessa direktiv följs, är det inte alltid möjligt att åtgärda verkningarna av överträdelser av bestämmelserna på ett stadium då konsumenternas intressen kan skyddas effektivt.

De nationella bestämmelser, genom vilka ovannämnda direktiv införlivas i den nationella lagstiftningen, kan inte tillämpas effektivt för att få olagliga förfaranden att upphöra i de fall där dessa förfaranden får verkningar i en annan medlemsstat än den där de har sitt ursprung.

Dessa svårigheter är till men för en väl fungerande inre marknad, eftersom de innebär att det endast är nödvändigt att flytta utgångspunkten för olagliga förfaranden för att skydda sig mot alla rättsliga åtgärder, och detta utgör en snedvridning av konkurrensen som är skadlig för det stora flertalet företag som följer bestämmelserna i den nationella lagstiftningen.

Dessa svårigheter är av sådan art att de påverkar konsumenternas tillit till den inre marknaden, och kan medföra skillnader i behandlingen av de organisationer som företräder de konsumenter som lider skada till följd av förfaranden som enligt gemenskapens lagstiftning är olagliga.

De nämnda förfaranden går ofta över medlemsstaternas gränser, vilket i övrigt utgör grunden för tillnärmningen av de materiella rättsreglerna på detta område.

Det föreligger således ett omedelbart behov av att i viss utsträckning samordna de nationella bestämmelser som gör det möjligt att få ovannämnda olagliga förfaranden att upphöra, så att befintliga rättsmedel kan få full verkan, oavsett i vilket land dessa olagliga förfaranden har fått konsekvenser.

Syftet med denna åtgärd kan uppnås endast genom gemenskapslagstiftning och det åligger följaktligen gemenskapen att vidta åtgärder.

I enlighet med artikel 3b, tredje stycket i fördraget skall gemenskapen inte vidta någon åtgärd som går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i detta fördrag. I överensstämmelse med denna bestämmelse är det viktigt att särdragen hos de olika nationella rättsordningarna respekteras och detta villkor kan uppfyllas genom att medlemsstaterna får möjlighet att välja mellan olika alternativ med samma verkan.

Ett av dessa alternativ bör vara att föreskriva att ett oberoende offentligt organ, med särskilt ansvar för konsumentskydd eller konkurrensfrågor, skall utöva rätten till ansökan i frågor som omfattas av detta direktiv.

Det andra alternativet bör vara att man föreskriver att denna rätt får utövas av de organisationer som har ett berättigat intresse av att skydda konsumenterna, samt av de organisationer som företräder företag och näringsidkare, i enlighet med de kriterier som anges i den nationella lagstiftningen.

Medlemsstaterna bör kunna kombinera båda dessa alternativ.

Det åligger medlemsstaterna att på nationell nivå utse de organ eller organisationer som är behöriga för de ändamål som anges i detta direktiv. Principen om ömsesidigt erkännande bör tillämpas på de organ eller organisationer som på så sätt utsetts av medlemsstaterna.

Det åligger medlemsstaterna att till kommissionen överlämna en förteckning över de organ eller organisationer som utsetts som behöriga samt alla ändringar i de nationella förteckningarna. Det är kommissionens uppgift att offentliggöra dessa i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Detta direktiv bör inte påverka internationella privaträttsliga regler eller de konventioner som gäller mellan medlemsstaterna.

Medlemsstaterna bör kunna föreskriva att den part som avser att ansöka om förbud skall vara skyldig att underrätta svarandeparten i förväg så att denne har möjlighet att upphöra med överträdelsen i fråga.

Tillämpningen av detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av gemenskapens konkurrensregler.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Räckvidd

1. Ändamålet med detta direktiv är att samordna medlemsstaternas lagar och andra författningar om vissa rättsliga åtgärder med syfte att säkra skyddet av konsumenternas intressen, för att säkerställa att den gemensamma marknaden fungerar väl.

2. Med begreppet överträdelse avses i detta direktiv alla förfaranden som strider mot bestämmelserna i de direktiv som anges i förteckningen i bilagan och som införlivats i medlemsstaternas inhemska rättsordningar, samt skadar konsumenternas intressen.

Artikel 2

Ansökan om förbud

1. Medlemsstaterna skall utse den domstol eller den myndighet som skall vara behörig att besluta, när en ansökan gjorts av de behöriga organ som avses i artikel 3, och som

a) så snabbt som möjligt, och i förekommande fall inom ramen för ett skyndsamt förfarande, skall förbjuda eller meddela föreläggande om upphörande av överträdelsen i alla dess delar,

b) i förekommande fall skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att åtgärda överträdelsens verkningar, inbegripet offentliggörande av beslutet,

c) skall förelägga den tappande parten att, såvida inte beslutet följs inom den tidsfrist som anges i beslutet, betala käranden ett bestämt belopp för varje dags försening eller ett belopp i annan ordning som föreskrivs i den nationella lagstiftningen i syfte att säkerställa verkställigheten av beslut.

2. När ansökan på grund av tillämpliga konventioner kan göras i en annan medlemsstat än den enligt vars lagstiftning överträdelsen påstås ha skett, skall den myndighet som prövar fallet vidta samma åtgärder som de som gäller för överträdelser av den nationella lagstiftningen.

Artikel 3

Organ som får ansöka om förbud

1. Med begreppet behörigt organ avses i detta direktiv varje organ eller organisation som enligt nationell lagstiftning har ett berättigat intresse av att säkerställa att bestämmelserna i artikel 1 följs, och särskilt

a) ett oberoende offentligt organ, med särskilt ansvar för skyddet av konsumenternas intressen, i de medlemsstater där ett sådant organ finns, eller

b) organisationer som har ett berättigat intresse av att skydda konsumenternas intressen, samt organisationer som företräder företag eller företagssammanslutningar, enligt de kriterier som fastställs i deras nationella lagstiftning.

2. För de syften som anges i detta direktiv och utan att det påverkar de rättigheter som andra organ kan ha i enlighet med nationell lagstiftning, skall varje medlemsstat på nationell nivå upprätta en förteckning över de organ som är behöriga att ansöka om förbud enligt artikel 2. De organ och organisationer som anges i denna förteckning skall få ett intyg som styrker deras behörighet inför behöriga domstolar eller myndigheter.

3. De förteckningar som upprättas i enlighet med ovanstående, samt alla eventuella ändringar av dessa skall överlämnas av medlemsstaterna till kommissionen och offentliggöras i C-utgåvan av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 4

Överträdelser med verkningar mellan medlemsstaterna

1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att alla behöriga organ, vars intressen påverkas av en överträdelse som har sitt ursprung i en annan medlemsstat, får göra ansökan hos behörig domstol eller myndighet som anges i artikel 2 mot uppvisande av det intyg som föreskrivs i artikel 3.2.

2. Medlemsstaterna får föreskriva att det direkta förfarande som anges i punkt 1 får inledas endast efter det att ansökan först gjorts till ett behörigt organ i den medlemsstat som har territoriell kompetens, om att detta organ inleder det förfarande som anges i artikel 2. I så fall skall medlemsstaterna fastställa en rimlig tidsfrist inom vilken det behöriga nationella organet skall svara.

Artikel 5

Förhandsbesked

1. Medlemsstaterna får införa eller upprätthålla ett krav om att den part som avser att ansöka om förbud för ett visst förfarande skall ge svaranden förhandsbesked om detta. Medlemsstater som utnyttjar denna möjlighet skall säkerställa att de villkor som skall gälla för detta förhandsbesked gör det möjligt att ansöka om förbud inom rimlig tid.

2. De villkor för förhandsbesked som fastställs av medlemsstaterna skall anmälas till kommissionen och offentliggöras i C-utgåvan av Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

3. Förhandsbeskedet skall avbryta preskriptionstiden.

Artikel 6

Rapporter

Vart tredje år och första gången senast den 30 december 2000 skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv.

Artikel 7

Bestämmelser som säkerställer mer vittgående handlingspunkter

Detta direktiv skall inte utgöra hinder för medlemsstaterna att anta eller upprätthålla bestämmelser vars syfte är att ge organisationer som företräder konsumenter eller yrkesorganisationer eller offentliga organ och berörda personer vittgående rättigheter på nationell nivå.

Artikel 8

Genomförande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 1997 och skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 9

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 10

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

BILAGA

FÖRTECKNING ÖVER DE DIREKTIV SOM AVSES I ARTIKEL 1.2

- Rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 (vilseledande reklam), EGT nr L 250, 19. 9. 1984, s. 17.

- Rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 (avtal som ingås utanför fasta affärsställen), EGT nr L 372, 31. 12. 1985, s. 31.

- Rådets direktiv 87/102/EEG av den 22 december 1986 (konsumentkrediter), EGT nr L 42, 12. 2. 1987, s. 48, ändrat genom rådets direktiv 90/88/EEG av den 22 februari 1990, EGT nr L 61, 10. 3. 1990, s. 14.

- Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 (utförande av sändningsverksamhet för television), artikel 10-23, EGT nr L 298, 17. 10. 1989, s. 23.

- Rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 (paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang), EGT nr 158, 23. 6. 1990, s. 59.

- Rådets direktiv 92/28/EEG av den 31 mars 1992 (marknadsföring av humanläkemedel), EGT nr L 113, 30. 4. 1992, s. 13.

- Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 (oskäliga villkor i konsumentavtal), EGT nr L 95, 21. 4. 1993, s. 29.

- Europaparlamentets och rådets direktiv 94/47/EG av den 26 oktober 1994 (skydd för köparna vad avser vissa aspekter i avtal om nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis), EGT nr L 280, 29. 10. 1994, s. 83.

- Europaparlamentets och rådets direktiv . . . av den . . . (avtal om distansavtal).