21.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/9

(1)

Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Republiken Tunisien (nedan kallad Tunisien) utvecklas inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Europa–Medelhavs-associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan och Tunisien, å andra sidan (2) (nedan kallat associeringsavtalet EU–Tunisien), trädde i kraft den 1 mars 1998. Enligt associeringsavtalet EU–Tunisien avslutade Tunisien avskaffandet av tullar på industriprodukter under 2008, och därigenom blev Tunisien det första landet i södra Medelhavsområdet att ingå i ett frihandelsområde med unionen. Den bilaterala politiska dialogen och det ekonomiska samarbetet har vidareutvecklats inom ramen för handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken, varav den senaste, som nu diskuteras, omfattar perioden 2013–2017.

(2)

Tunisiens ekonomi har påverkats väsentligt av händelserna i landet i anslutning till den utveckling som pågått i södra Medelhavsområdet sedan slutet av 2010, som kallas den arabiska våren, och av de efterföljande regionala oroligheterna, särskilt i grannlandet Libyen. Dessa händelser och den svaga globala ekonomiska miljön, särskilt recessionen i euroområdet, som är Tunisiens viktigaste handelspartner och ekonomiska partner, har haft en mycket negativ inverkan på den tunisiska ekonomin, vilket leder till en minskad tillväxttakt och stora underskott i handelsbalansen och i de offentliga finanserna.

(3)

Efter det att president Ben Ali avsattes den 14 januari 2011 hölls Tunisiens första fria och demokratiska val den 23 oktober 2011. En nationell konstituerande församling har varit i kraft sedan dess, och även om den politiska övergången inte genomförts utan svårigheter har det gjorts gemensamma insatser från de viktigaste politiska aktörerna för att gå vidare med reformer för att bygga upp ett fullvärdigt demokratiskt system.

(4)

Den konstitution som Tunisiens nationella konstituerande församling har antagit innehåller vissa framsteg på området för individuella fri- och rättigheter och jämställdhet, vilket gör att Tunisien har slagit in på en väg mot demokrati och rättsstatsprincipen.

(5)

Sedan den arabiska våren inleddes har unionen vid olika tillfällen gett uttryck för sitt åtagande att stödja Tunisien i dess ekonomiska och politiska reformprocess. Detta åtagande bekräftades på nytt i november 2012, i slutsatserna från mötet i associeringsrådet mellan unionen och Tunisien. Unionens politiska och ekonomiska stöd till reformprocessen i Tunisien ligger i linje med unionens politik gentemot södra Medelhavsområdet, såsom den fastställts i samband med den europeiska grannskapspolitiken.

(6)

I linje med med Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande som antogs tillsammans med Europaparlamentets och rådets beslut nr 778/2013/EU (3) bör det makroekonomiska stödet från unionen vara ett exceptionellt finansiellt instrument för obundet och obestämt betalningsbalansstöd, som syftar till att återställa en hållbar extern finansiell situation för en mottagare, och bör underbygga genomförandet av ett policyprogram som inbegriper starka justerings- och strukturreformåtgärder som är avsedda att förbättra betalningsbalansen, särskilt under programperioden, och förbättra genomförandet av relevanta avtal och program med unionen.

(7)

I april 2013 kom de tunisiska myndigheterna och Internationella valutafonden (IMF) överens om ett icke krisförebyggande treårigt stand-by-avtal (nedan kallat IMF-programmet) på 1 146 miljoner SDR (särskilda dragningsrätter) till stöd för Tunisiens ekonomiska anpassnings- och reformprogram. IMF-programmets mål är förenligt med syftet med unionens makroekonomiska stöd, dvs. att lindra kortsiktiga problem med betalningsbalansen, och genomförandet av starka justeringsåtgärder är förenligt med syftet med unionens makroekonomiska stöd.

(8)

Unionen har gjort 290 miljoner EUR i bidrag tillgängliga för perioden 2011–2013 inom ramen för det normala samarbetsprogrammet till stöd för Tunisiens politiska och ekonomiska reformprogram. Vidare har 155 miljoner EUR tilldelats Tunisien för perioden 2011–2013 genom Spring-programmet (stöd för partnerskap, reformer och tillväxt som gynnar alla).

(9)

Tunisien begärde i augusti 2013 makroekonomiskt stöd från unionen på grund av de försämrade ekonomiska omständigheterna och framtidsutsikterna.

(10)

Eftersom Tunisien är ett land som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken bör det betraktas som berättigat till unionens makroekonomiska stöd.

(11)

Med hänsyn till att det fortfarande finns ett betydande resterande externt finansieringsunderskott i Tunisiens betalningsbalans som överstiger de medel som tillhandahållits av IMF och andra multilaterala institutioner, trots Tunisiens genomförande av kraftfulla program för ekonomisk stabilisering och reform, anses det makroekonomiska stöd från unionen som ska ges till Tunisien (nedan kallat unionens makroekonomiska stöd) under nuvarande exceptionella omständigheter vara ett lämpligt svar på Tunisiens begäran om stöd för ekonomisk stabilisering i anslutning till IMF-programmet. Unionens makroekonomiska stöd till Tunisien skulle stödja landets ekonomiska stabilisering och strukturreformer och komplettera de resurser som görs tillgängliga inom de finansiella arrangemangen med IMF.

(12)

Unionens makroekonomiska stöd bör syfta till att stödja återställandet av en hållbar extern finansiell situation för Tunisien och därigenom stödja dess ekonomiska och sociala utveckling.

(13)

Beloppet på unionens makroekonomiska stöd fastställs på grundval av en komplett kvantitativ bedömning av Tunisiens återstående behov av extern finansiering och med beaktande av landets kapacitet att finansiera sig med egna medel, särskilt de internationella reserver som står till dess förfogande. Unionens makroekonomiska stöd bör komplettera de program och resurser som tillhandahålls av IMF och Världsbanken. Vid fastställandet av stödbeloppet tas även hänsyn till förväntade finansiella bidrag från multilaterala givare och behovet av att se till att bördan delas rättvist mellan unionen och andra givare samt redan befintlig användning av unionens andra externa finansieringsinstrument i Tunisien och mervärdet av unionens samlade engagemang.

(14)

Kommissionen bör säkerställa att unionens makroekonomiska stöd är rättsligt och innehållsmässigt förenligt med de viktigaste principerna, målen och åtgärderna inom de olika områdena för yttre åtgärder och annan relevant unionspolitik.

(15)

Unionens makroekonomiska stöd bör stödja unionens utrikespolitik gentemot Tunisien. Kommissionens avdelningar och Europeiska utrikestjänsten bör ha ett nära samarbete under hela processen med det makroekonomiska stödet i syfte att samordna unionens utrikespolitik och att se till att den är konsekvent.

(16)

Unionens makroekonomiska stöd bör främja Tunisiens uppslutning kring de värderingar man delar med unionen, däribland demokrati, rättsstatsprincipen, goda styrelseformer, respekt för mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och fattigdomsminskning, samt dess uppslutning kring principerna om en öppen, regelstyrd och rättvis handel.

(17)

Ett förhandsvillkor för beviljande av unionens makroekonomiska stöd bör vara att Tunisien respekterar gällande demokratiska mekanismer, däribland ett parlamentariskt flerpartisystem och rättsstatsprincipen, och garanterar respekt för mänskliga rättigheter. De särskilda målen för unionens makroekonomiska stöd bör dels stärka effektivitet, öppenhet och ansvarsskyldighet i systemen för förvaltning av offentliga medel i Tunisien, dels främja strukturreformer som syftar till att stödja hållbar tillväxt för alla, ökad sysselsättning och konsolidering av de offentliga finanserna. Både uppfyllandet av förhandsvillkoret och uppnåendet av dessa mål bör regelbundet övervakas av kommissionen.

(18)

För att säkerställa att unionens ekonomiska intressen knutna till unionens makroekonomiska stöd skyddas effektivt bör Tunisien vidta lämpliga åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oegentligheter i samband med stödet. Dessutom bör det sörjas för att kommissionen genomför kontroller och för att revisionsrätten utför revisioner.

(19)

Europaparlamentets och rådets befogenheter påverkas inte av att unionens makroekonomiska stöd utbetalas.

(20)

De belopp som krävs för unionens makroekonomiska stöd bör överensstämma med de budgetanslag som fastställts i den fleråriga budgetramen.

(21)

Unionens makroekonomiska stöd bör förvaltas av kommissionen. För att Europaparlamentet och rådet ska kunna följa genomförandet av detta beslut bör kommissionen regelbundet informera dem om utvecklingen när det gäller stödet och förse dem med relevanta dokument.

(22)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta beslut, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (4).

(23)

Unionens makroekonomiska stöd bör omfattas av ekonomisk-politiska villkor, vilka ska fastställas i ett samförståndsavtal. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet, och av effektivitetsskäl, bör kommissionen bemyndigas att förhandla om sådana villkor med de tunisiska myndigheterna under övervakning av kommittén med företrädare för medlemsstaterna i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Enligt den förordningen bör det rådgivande förfarandet som allmän regel tillämpas i alla andra fall än de som föreskrivs i den förordningen. Med hänsyn till den potentiellt stora inverkan som stöd som överstiger 90 miljoner EUR kan ha är det lämpligt att tillämpa granskningsförfarandet för transaktioner som överstiger det tröskelvärdet. Med hänsyn till storleken på unionens makroekonomiska stöd till Tunisien bör granskningsförfarandet tillämpas för samförståndsavtalets antagande, eller för att minska de medel som görs tillgängliga inom ramen för stödet, skjuta upp stödet eller avbryta stödet helt.

a)

Förhandsvillkoret i artikel 2.

b)

Ett kontinuerligt tillfredsställande genomförande av ett policyprogram med starka justerings- och strukturreformåtgärder som stöds av ett icke krisförebyggande kreditavtal med IMF.

c)

Genomförandet, inom en viss tidsram, av de ekonomisk-politiska och finansiella villkoren i samförståndsavtalet.

a)

som säkerställer att Tunisien regelbundet kontrollerar att finansieringen från unionens allmänna budget använts korrekt och vidtar lämpliga åtgärder för att förhindra oriktigheter och bedrägerier samt vid behov vidtar rättsliga åtgärder för att återvinna medel som utbetalats enligt detta beslut och som har förskingrats,

b)

som skyddar unionens finansiella intressen, i synnerhet bestämmelser om särskilda åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oriktigheter som påverkar unionens makroekonomiska stöd, i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (9), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (10) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (11),

c)

som uttryckligen ger kommissionen, inbegripet Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, eller dess företrädare rätt att genomföra kontroller, även kontroller och inspektioner på plats,

d)

som uttryckligen ger kommissionen och revisionsrätten rätt att utföra revisioner under och efter tillgänglighetsperioden för unionens makroekonomiska stöd, däribland granskning av dokument och revisioner på plats, exempelvis operationella utvärderingar, och

e)

som säkerställer att unionen har rätt till återbetalning av lånet i förtid, i det fall det konstaterats att Tunisien, i samband med förvaltningen av unionens makroekonomiska stöd, har varit inblandat i bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som skadar unionens finansiella intressen.

a)

framstegen i genomförandet av unionens makroekonomiska stöd granskas,

b)

Tunisiens ekonomiska situation och framtidsutsikter samt vilka framsteg som gjorts i fråga om genomförandet av de politiska åtgärder som avses i artikel 3.1 bedömas,

c)

det visas på sambandet mellan de ekonomisk-politiska villkoren i samförståndsavtalet, Tunisiens aktuella ekonomiska och finanspolitiska resultat och kommissionens beslut att frigöra delutbetalningarna av unionens makroekonomiska stöd.