4.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 119/50

(1)

Enligt artikel 30 i förordning (EG) nr 1290/2005 ska kommissionen besluta om avslutande av räkenskaperna för de utbetalningsställen som avses i artikel 6 i den förordningen på grundval av de årsräkenskaper som medlemsstaterna sänder in tillsammans med den information som behövs för att avsluta räkenskaperna och en försäkran om att de inlämnade räkenskaperna är fullständiga, exakta och sanningsenliga samt rapporter från de attesterande organen.

(2)

I enlighet med artikel 5.1 andra stycket i kommissionens förordning (EG) nr 883/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller utbetalningsställenas räkenskaper, utgiftsdeklarationer och inkomstdeklarationer samt villkoren för ersättning för utgifter inom ramen för EGFJ och EJFLU (2) tas för räkenskapsåret 2011 hänsyn till de utgifter som medlemsstaterna haft mellan den 16 oktober 2010 och den 15 oktober 2011.

(3)

I artikel 10.2 första stycket i kommissionens förordning (EG) nr 885/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller godkännande av utbetalningsställen och andra organ och avslutande av räkenskaperna för EGFJ och EJFLU (3) föreskrivs att de belopp som ska betalas in av eller betalas ut till varje medlemsstat, i enlighet med det beslut om avslutande av räkenskaperna som avses i artikel 10.1 första stycket i den förordningen, ska fastställas genom att månadsbetalningarna för det aktuella räkenskapsåret, dvs. 2011, dras av från den utgift som godkänts för samma år enligt punkt 1. Kommissionen måste dra av det beloppet från eller lägga till det till den månatliga utbetalning som avser utgifter under den andra månaden efter antagandet av beslutet om avslutande av räkenskaperna.

(4)

Kommissionen har granskat de insända uppgifterna och har före den 31 mars 2012 delgett medlemsstaterna resultatet av granskningen, tillsammans med uppgifter om de ändringar som behöver göras.

(5)

Med stöd av den granskning som gjorts av årsräkenskaper och kompletterande dokument kan kommissionen fatta ett beslut om huruvida de insända årsräkenskaperna för vissa av utbetalningsställena är fullständiga, exakta och sanningsenliga. Bilaga I visar de räkenskaper som har avslutats för respektive medlemsstat och de belopp som ska återkrävas från eller betalas till medlemsstaterna.

(6)

Uppgifterna från vissa andra utbetalningsställen kräver ytterligare utredningar, och deras räkenskaper kan därför inte avslutas i detta beslut. Bilaga II visar utbetalningsställena i fråga.

(7)

Enligt artikel 9.4 i förordning (EG) nr 883/2006 ska man i beslutet om avslutande av räkenskaper ta hänsyn till alla överskridanden av tidsfrister under augusti, september och oktober. En del betalningar som vissa medlemsstater redovisat under dessa månader 2011 gjordes efter tidsfristernas utgång. Det bör därför i detta beslut anges relevanta avdrag.

(8)

Kommissionen har redan, i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1290/2005 och artikel 9 i förordning (EG) nr 883/2006, minskat eller tillfälligt ställt in ett antal månatliga betalningar för bokförda utgifter för räkenskapsåret 2011. För att undvika alla förtida eller tillfälliga återbetalningar av de aktuella beloppen, bör dessa inte godkännas i detta beslut, utan de bör omfattas av ytterligare kontroll i enlighet med förfarandet för kontroll av överensstämmelse i artikel 31 i förordning (EG) nr 1290/2005.

(9)

Enligt artikel 32.5 i förordning (EG) nr 1290/2005 ska de ekonomiska följderna av den uteblivna indrivningen efter oegentligheter bäras till 50 % av den berörda medlemsstaten, om ingen indrivning har ägt rum inom fyra år efter den dag då det första administrativa eller rättsliga konstaterandet av oegentligheterna gjordes, eller inom åtta år i de fall då indrivningen ingår i ett förfarande i det nationella rättsväsendet. Enligt artikel 32.3 i samma förordning ska medlemsstaterna tillsammans med årsräkenskaperna lämna in en sammanfattande redovisning till kommissionen av de förfaranden för återkrav som har inletts med anledning av oegentligheter. Tillämpningsföreskrifter för medlemsstaternas rapporteringsskyldigheter beträffande de belopp som ska återkrävas fastställs i förordning (EG) nr 885/2006. I bilaga III till den förordningen finns den tabell som medlemsstaterna skulle lämna in under 2012. På grundval av de tabeller som medlemsstaterna har fyllt i bör kommissionen besluta vilka de ekonomiska följderna blir i de fall då ingen indrivning har ägt rum inom fyra respektive åtta år. Detta beslut föregriper inte eventuella framtida beslut om överensstämmelse enligt artikel 32.8 i förordning (EG) nr 1290/2005.

(10)

Enligt artikel 32.6 i förordning (EG) nr 1290/2005 får medlemsstaterna besluta att inte fullfölja en indrivning. Ett sådant beslut får fattas endast om de redan åsamkade och förväntade kostnaderna för indrivningen tillsammans överstiger den summa som ska drivas in, eller om det visar sig omöjligt att genomföra indrivning därför att gäldenären eller de personer som är juridiskt ansvariga för oegentligheten är oförmögna att betala, vilket har fastställts enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning. Om ett sådant beslut har fattats inom fyra år efter den dag då det första administrativa eller rättsliga konstaterandet gjordes, eller inom åtta år om indrivningen ingår i ett förfarande i det nationella rättsväsendet, bör de ekonomiska följderna av den uteblivna indrivningen till 100 % bäras av EU-budgeten. I den sammanfattande redovisning som avses i artikel 32.3 i förordning (EG) nr 1290/2005 anges de belopp för vilka medlemsstaterna beslutade att inte fullfölja indrivningsförfarandena och anledningarna till detta. Beloppen belastar inte de berörda medlemsstaterna utan bärs av EU-budgeten. Detta beslut föregriper inte eventuella framtida beslut om överensstämmelse enligt artikel 32.8 i förordning (EG) nr 1290/2005.

(11)

I enlighet med artikel 30.2 i förordning (EG) nr 1290/2005 påverkar inte detta beslut eventuella framtida beslut som antas av kommissionen om att undanta sådana utgifter som inte verkställts i enlighet med Europeiska unionens bestämmelser från EU-finansiering.