19.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 274/15

(1)

Efter att ha mottagit ett klagomål begärde kommissionen genom en skrivelse av den 15 november 2002 upplysningar från de portugisiska myndigheterna rörande införandet av en skatteliknande avgift för att finansiera insamling, transport, bearbetning och destruktion av biprodukter från slakt av idisslare och fjäderfän i enlighet med lagdekret nr 197/2002 av den 25 september 2002 (1) (nedan kallat lagdekret 2002). De portugisiska myndigheterna besvarade den skrivelsen genom en skrivelse av den 20 januari 2003.

(2)

Eftersom det av de upplysningar som lämnats framgår att mekanismen i fråga har genomförts utan förhandstillstånd från kommissionen har den förts in i registret över icke anmälda stöd med nummer NN 41 A-B/03.

(3)

Genom skrivelser av den 16 och den 30 april 2003 begärde kommissionens avdelningar nya uppgifter om stödordningen i fråga från de portugisiska myndigheterna. Portugal hade en tidsfrist på fyra veckor för att inkomma med sitt svar.

(4)

Genom skrivelser av den 5 maj 2003 och den 6 juni 2003, registrerade den 5 maj 2003 respektive den 10 juni 2003, begärde Portugals ständiga representation vid Europeiska unionen, för de portugisiska myndigheternas räkning, en förlängning av tidsfristen för att inkomma med alla upplysningar som begärts med hänsyn till den tid som behövdes för att samla in dessa upplysningar.

(5)

Genom en skrivelse av den 25 juli 2003 beviljade kommissionen en förlängning av tidsfristen med fyra veckor.

(6)

Eftersom inget svar inkommit inom den tidsfrist på fyra veckor som fastställts i ovannämnda skrivelse översände kommissionens avdelningar en påminnelse till de portugisiska myndigheterna genom en skrivelse av den 19 december 2003. I denna påminnelse meddelade de att om de portugisiska myndigheterna underlät att svara förbehöll de sig rätten att föreslå kommissionen att översända ett föreläggande om att lämna upplysningar enligt artikel 10.3 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (2) (nu artikel 108 i EUF-fördraget).

(7)

Genom en skrivelse av den 5 februari 2004, registrerad samma dag, överlämnade Portugals ständiga representation vid Europeiska unionen de portugisiska myndigheternas svar på kommissionens skrivelser av den 16 april 2003 och den 30 april 2003 till kommissionen.

(8)

Genom en skrivelse av den 11 november 2004 begärde kommissionens avdelningar ytterligare upplysningar om stödordningen i fråga från de portugisiska myndigheterna. Portugal hade en tidsfrist på fyra veckor för att inkomma med sitt svar.

(9)

Genom en skrivelse av den 30 december 2004, registrerad den 5 januari 2005, begärde Portugals ständiga representation vid Europeiska unionen, för de portugisiska myndigheternas räkning, ytterligare en tidsfrist på en månad för att inkomma med alla upplysningar som begärts med hänsyn till den tid som behövdes för att samla in dessa upplysningar.

(10)

Genom en skrivelse av den 17 januari 2005 beviljade kommissionen för andra gången den begärda förlängningen av tidsfristen.

(11)

Eftersom inget svar på deras frågor inkommit inom den nya tidsfrist som beviljats översände kommissionens avdelningar, genom en skrivelse av den 12 april 2005, ännu en påminnelse till de portugisiska myndigheterna. I påminnelsen uppmärksammade de ännu en gång Portugal på att de om den fastställda tidsfristen på fyra veckor för att inkomma med ett svar inte iakttogs förbehöll de sig rätten att föreslå kommissionen att översända ett föreläggande om att lämna upplysningar enligt artikel 10.3 i förordning (EG) nr 659/1999.

(12)

Ovannämnda tidsfrist för att inkomma med svar löpte ut i maj 2005. Då inget svar inkommit inom denna tidsfrist ålade kommissionen, genom ett beslut av den 21 februari 2006 (3), Portugal att lämna all information som begärts och meddelade samtidigt att den, om de portugisiska myndigheterna underlät att svara, förbehöll sig rätten att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i EUF-fördraget (se punkt 80 i föreläggandet om att lämna upplysningar).

(13)

Eftersom inga av de begärda upplysningarna inkommit beslutade kommissionen den 28 januari 2009 att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i EUF-fördraget. Beslutet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (4). Kommissionen har uppmanat övriga medlemsstater och berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(14)

Eftersom inga kommentarer från Portugal inkommit inom den föreskrivna tidsfristen översände kommissionen en påminnelse till Portugal genom en skrivelse av den 18 mars 2009. Den 14 april 2009 inkom Portugal med sina kommentarer till kommissionen och lämnade samtidigt en kopia av lagdekreten nr 393-B/98 och nr 244/2003. Den 15 juni 2009 mottogs ytterligare synpunkter från ETSA – Empresa de Transformação de Subprodutos Animais, SA.

(15)

Den 1 juli 2009 översände kommissionen ETSA:s synpunkter till Portugal. Portugal har inte översänt några kommentarer till kommissionen avseende denna fråga.

(16)

Med anledning av de synpunkter som mottagits från ETSA bad kommissionen genom en skrivelse av den 19 februari 2010 de portugisiska myndigheterna att inkomma med kompletterande uppgifter. De portugisiska myndigheterna svarade genom en skrivelse av den 27 april 2010.

(17)

Genom en skrivelse av den 1 februari 2011 bad kommissionens avdelningar de portugisiska myndigheterna att inkomma med förtydliganden och att komplettera svaren på tidigare frågor som inte fullständigt besvarats.

(18)

Genom en skrivelse av den 24 februari 2011 begärde de portugisiska myndigheterna en förlängning på 30 dagar av den fastställda tidsfristen för att inkomma med svar.

(19)

Genom en skrivelse av den 28 februari 2011 beviljade kommissionen en förlängning på 30 dagar av tidsfristen för att inkomma med svar. Genom en skrivelse av den 1 april 2011 besvarade de portugisiska myndigheterna kommissionens frågor.

(20)

Genom en skrivelse av den 20 juni 2011 underrättade kommissionens avdelningar de portugisiska myndigheterna om att de skulle föreslå kommissionen att anta ett villkorat positivt beslut med en redogörelse för de tillämpade villkoren.

(21)

Enligt de upplysningar som lämnats av de portugisiska myndigheterna upptäcktes 66 fall av bovin spongiform encefalopati (nedan kallat BSE) i Portugal under perioden 1 januari–14 oktober 1998. Med anledning av denna risk för folkhälsan och djurens hälsa antogs beslut 98/653/EG av den 18 november 1998 om nödåtgärder som krävs med hänsyn till förekomsten av bovin spongiform encefalopati (BSE) i Portugal (5) och ålade Portugal att vidta nödåtgärder på grund av de fall av BSE som konstaterats i landet, inbegripet bland annat ett förbud mot leveranser av vissa djur och animaliska biprodukter från Portugals territorium till andra medlemsstater.

(22)

För att mildra effekterna av de åtgärder som vidtogs för att bekämpa bovin spongiform encefalopati (BSE) har den portugisiska staten sedan 1999 stått för alla kostnader för insamling, bearbetning och destruktion av biprodukter av kött från däggdjur och fjäderfän. Genom lagdekret nr 393-B/98 av den 4 december 1998 (6) (nedan kallat lagdekret 1998) har den portugisiska staten i praktiken tagit på sig ansvaret och kostnaderna för insamling, bearbetning och destruktion av dessa biprodukter.

(23)

Enligt artikel 4.3 i lagdekret 1998 får slakterier åläggas en avgift för att finansiera destruktionen av vissa råvaror. Enligt de upplysningar som mottagits från de portugisiska myndigheterna har slakterierna aldrig ålagts den här avgiften.

(24)

De portugisiska myndigheterna har uppgett att de inte förfogade över tillräckligt specifika bestämmelser för att kunna garantera en adekvat bearbetning av avfallet. De var därför tvungna att vända sig till privata tjänsteoperatörer för att säkerställa dessa tjänster, som på grund av sin natur hör till statens ansvar.

(25)

De portugisiska myndigheterna har preciserat att detta uppdrag av allmänt intresse tilldelades den privata sektorn, i enlighet med föreskrifterna i lagdekret nr 197/99 av den 8 juni 1999 (7), som är det nationella instrumentet för införlivande av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/52/EG av den 13 oktober 1997 om ändring av direktiven 92/50/EEG, 93/36/EEG och 93/37/EEG om samordning av förfarandena vid tilldelning av kontrakt vid offentlig upphandling av tjänster, varor samt bygg- och anläggningsarbeten (8). De privata företag som tilldelades uppdraget att tillhandahålla tjänsterna i fråga valdes ut med hänsyn till sin lämplighet och tekniska kapacitet att säkerställa ett korrekt genomförande av den uppgift av allmänt intresse som de tilldelats samt vikten av att vidta åtgärder för att hantera dessa produkter på ett säkert, snabbt och effektivt sätt. De portugisiska myndigheterna har lämnat in ett exempel på ett tjänsteavtal som gällde under perioden 1 september 2004–31 december 2004.

(26)

Enligt de portugisiska myndigheternas uppgifter fastställdes de parametrar utifrån vilka ersättningen för tjänsterna beräknades på förhand genom den gemensamma förordningen nr 96/99 av den 25 januari 1999 (9). Den här förordningen har regelbundet granskats och ändrats genom den gemensamma förordningen nr 324/2001 av den 6 april 2001 (10) och den gemensamma förordningen nr 124/2002 av den 19 februari 2002 (11).

(27)

Genom beslut 2000/766/EG (12) beslutade rådet att användningen av nästan alla sorters animaliska biprodukter i foder skulle förbjudas och att de skulle bortskaffas i alla medlemsländer, inklusive Portugal.

(28)

De portugisiska myndigheterna har uppgett att på grund av detta beslut har mängden avfall som berörs av den här processen ökat och därmed även kostnaderna i samband med dessa åtgärder.

(29)

Genom beslut 2001/376/EG (13) beslutade kommissionen att upprätthålla de åtgärder som enligt beslut 98/653/EG krävs i Portugal.

(30)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (14) fastställs särskilda bestämmelser för insamling, bearbetning och destruktion av animaliska biprodukter, som är tillämpliga på olika kategorier av biprodukter.

(31)

De portugisiska myndigheterna har preciserat att de för att uppfylla sina åtaganden på detta område beslutade sig för att överföra kostnaderna för dessa åtgärder till de ekonomiska aktörerna inom sektorn i fråga. Kostnadsöverföringen gjordes med strikt iakttagande av principen om att förorenaren betalar och med hänsyn till skyddet av folkhälsan, vars säkerställande är grundläggande och hör till deras ansvar. Därför antog de den ordning som föreskrivs i lagdekret nr 197/2002 av den 25 september 2002.

(32)

Sedan oktober 2002, då lagdekret 2002 trädde i kraft, har kostnaderna för insamling, transport, bearbetning och destruktion av biprodukter av kött från däggdjur och fjäderfän finansierats genom skatteliknande avgifter som tas ut från slakterier, importörer av icke urbenat nöt- och griskött samt från operatörer som bedriver handel inom gemenskapen, det vill säga de som handlar med eller tar emot icke urbenat nöt- och griskött.

(33)

Genom en skrivelse av den 20 januari 2003 meddelade de portugisiska myndigheterna att följande operatörer är befriade från skyldigheten att betala avgiften:

(34)

När det gäller frågan om exakt hur avgiftsintäkterna har använts har de portugisiska myndigheterna angivit att dessa endast berört finansieringen av transaktioner rörande tjänsterna för insamling, transport, bearbetning och destruktion av biprodukter av kött från däggdjur och fjäderfän, inklusive specificerat riskmaterial.

(35)

I bilaga 1 till lagdekret 2002 fastställs avgiften i proportion till vikt och enligt sort/typ, enligt följande tabell:

(36)

När det gäller finansieringen av tjänsterna för insamling, transport, bearbetning och destruktion av specificerat riskmaterial föreskrivs i artikel 2.2 i lagdekret nr 197/2002 att det ska tillämpas en särskild avgift endast för slakteriföretag som uppgår till ett fast belopp på 0,30 euro/kg/specificerat riskmaterial.

(37)

Alla avgifter betalas till ett offentligt organ, Instituto Nacional de Intervenção e Garantia Agrícola (INGA), genom förfarandet för omvänd betalningsskyldighet. Avgifterna från operatörerna utgjorde INGA:s intäkter och betalades direkt till organet.

(38)

I enlighet med vad som anges i punkterna 32 och 33 i detta beslut preciseras i artikel 4 i lagdekret 2002 att slakteriföretagen även får vända sig direkt till en tredje part för att utföra tjänsterna för insamling, transport, bearbetning och destruktion, eller utföra dessa tjänster själva, med iakttagande av gällande rättsliga bestämmelser och med undantag för specificerat riskmaterial. Om slakteriföretagen själva utför insamlingen, bearbetningen och destruktionen av de biprodukter som skapas i deras egna anläggningar, med undantag för specificerat riskmaterial, ska enligt bilaga 2 till lagdekret 2002 följande avgift betalas:

(39)

Om slakteriföretagen själva utför insamlingen, bearbetningen och destruktionen av alla biprodukter som skapas i deras egen anläggning och i styckningsanläggningarna är de, med undantag för specificerat riskmaterial, helt befriade från den här avgiften.

(40)

Enligt artikel 5 i lagdekret 2002 har organet INGA ansvaret för att kontrollera att slakteriföretagen betalar in avgifterna och att dessa håller registren över antalet slaktkroppar och deras vikt uppdaterade. INGA har också ansvaret för att kontrollera att avgiften för import och leverans av produkter från Europeiska unionen har betalats, medan det är operatörernas och stödmottagarnas ansvar att se till att registren över gjorda transaktioner hålls uppdaterade.

(41)

Om slakteriföretagen väljer det sistnämnda alternativet måste de på förhand lägga fram sina förslag för INGA:s bedömning och genomgå alla eventuella kontroller som beslutas av den behöriga myndigheten.

(42)

De portugisiska myndigheterna har försäkrat att avgiftsbeloppet är begränsat till det som krävs för att täcka kostnaderna för företagens verksamhet på området och att tjänsten endast tillhandahålls företag som framställer biprodukter som det är obligatoriskt att bortskaffa.

(43)

Vad beträffar överensstämmelsen mellan avgiftsintäkterna och kostnaderna för de tjänster som de finansierar har de portugisiska myndigheterna uppgett att de avgifter som föreskrivs i bilagorna I och II till lagdekret 2002 samt den avgift som föreskrivs i artikel 2.2 för specificerat riskmaterial har beräknats på grundval av de faktiska kostnaderna för de tjänster som måste tillhandahållas, med hänsyn till den typ av biprodukter som skapas av varje djurart och beroende på om de är berörda eller ej.

(44)

För de portugisiska myndigheterna är den här finansieringen i alla avseenden förenlig med en kompensation för användarna av en offentlig tjänst av allmänt intresse. De belopp som betalats av de avgiftsskyldiga operatörerna står i direkt proportion till de avfallsmängder som verkligen överlämnats till den offentliga tjänsten och till den faktiska kostnaden för avfallets bortskaffande. För att stödja dessa påståenden har de portugisiska myndigheterna tillhandahållit sifferuppgifter för åren 1999–2005 som visar kostnaderna för tjänsterna och för år 2003 ett dokument med sifferuppgifter rörande intäkterna från avgiften för de olika typerna av framställda biprodukter som importerats samman med nationella produkter.

(45)

Beträffande frågan om huruvida de importerade produkterna verkligen omfattas av systemet på samma sätt som de nationella produkterna försäkrar de portugisiska myndigheterna att, i enlighet med principen om att förorenaren betalar, avspeglar avgifterna för slakteriföretagen, importen och handeln inom gemenskapen med icke urbenat kött de kostnader som är knutna till hanteringen av alla biprodukter som skapas i distributionskedjan fram till slutkonsumenten.

(46)

För de portugisiska myndigheterna medför importen av icke urbenat kött en förekomst av biprodukter och följaktligen omfattas importen av tjänsten för insamling, transport, bearbetning och destruktion, vilket motiverar tillämpningen av avgifterna i fråga.

(47)

De portugisiska myndigheterna anser att de finansierade åtgärderna är av allmänt intresse eftersom det till följd av BSE-krisen beslutades att bortskaffande på sanitära grunder av avfall från slakterier skulle skötas av ett statligt offentligt organ då det var viktigt att skydda människors och djurs hälsa samt miljön.

(48)

Den ordning som fastställdes genom lagdekret 2002 upphävdes genom lagdekret nr 244/2003 av den 7 oktober 2003 (15) (nedan kallat lagdekret 2003) som trädde i kraft den 22 oktober 2003. I det lagdekretet fastställs en allmän ordning och en övergångsordning för animaliska biprodukter som inte är lämpliga för livsmedel.

(49)

Enligt den allmänna ordningen ska slakteriföretag, styckningsanläggningar, kläckningsanläggningar och äggproduktindustrier på egen hand eller med hjälp av tredje part främja insamling, transport, lagring, hantering, bearbetning och destruktion av kategori 1-, 2- och 3-material som framställs i den angivna enheten, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002, genom att genomföra en plan som ska godkännas på förhand av det portugisiska generaldirektoratet för veterinära frågor (nedan kallat GD Veterinära frågor).

(50)

Slakteriföretag, styckningsanläggningar, kläckningsanläggningar och äggproduktindustrier ska upprätta en plan för destruktion eller användning av kategori 3-material som måste godkännas av GD Veterinära frågor inom 90 dagar från ikraftträdandet av lagdekret 2003 eller från den dag då verksamheten inleds. När det gäller kategori 3-material ska INGA säkerställa tjänsterna för insamling, transport, bearbetning, tillfällig lagring och destruktion av biprodukter enligt lagdekret 2002 fram till dess att planerna godkänns av GD Veterinära frågor. Innan planen för kategori 3-material godkänns är ägare till slakteriföretag, styckningsanläggningar, kläckningsanläggningar och äggproduktindustrier skyldiga att betala de avgifter som fastställs i bilaga 1 till lagdekret 2002, med undantag för de organ som omfattas av den alternativa ordning som föreskrivs i det dekretet och som ska betala de avgifter som föreskrivs i bilaga 2 till lagdekret 2002.

(51)

INGA fortsätter dessutom att i kraft av övergångsordningen säkerställa tjänsterna för kategori 1- och 2-material.

(52)

För kategori 1- och 2-material måste slakteriföretag och styckningsanläggningar lägga fram en plan för destruktion eller användning inom 30 dagar efter det att övergångsordningen upphört att gälla i november 2005. Innan planen godkänns är de skyldiga att betala 0,35 euro/kg för kategori 1- eller 2-material. Från och med det att planen för destruktion eller användning har godkänts är de däremot befriade från skyldigheten att betala denna avgift.

(53)

När slakteriföretag och styckningsanläggningar lämnar in en plan till GD Veterinära frågor, med uppgift om de åtgärder som är nödvändiga för att bortskaffa kategori 1- och 2-material, tar de på sig ansvaret för kostnaderna i samband med denna verksamhet samtidigt som de omfattas av myndighetskontroller. I kraft av artikel 3.4 i lagdekret 2003 upphör ordningen att gälla två år efter det lagdekretets ikraftträdande.

(54)

Övergångsordningen enligt lagdekret 2003 upphörde att gälla i november 2005. I sin skrivelse av den 1 april 2011 angav de portugisiska myndigheterna att efter det att övergångsordningen enligt lagdekret 2003 upphört att gälla har kostnaderna för destruktion av biprodukter från slakteriföretag och styckningsanläggningar betalats av operatörerna genom återanvändning av avfall som omvandlats till biobränslen och genom export av kött- och benmjöl.

(55)

I sitt beslut om att inleda förfarandet betonade kommissionen följande tvivel rörande förekomsten av stöd, inklusive det stödets eventuella oförenlighet, till förmån för företag som tillhandahåller tjänster för insamling, transport, bearbetning och destruktion av materialet i fråga, slakteriföretag och styckningsanläggningar, importörer av icke urbenat nöt-, gris- och fjäderfäkött, samt operatörer som bedriver handel inom gemenskapen och uppfödare.

(56)

Kommissionen upprepade särskilt de frågor som ställdes i det första föreläggandet om att lämna upplysningar. När det gäller stöd till förmån för företag som tillhandahåller tjänster för insamling, transport, bearbetning och destruktion av materialet i fråga uttryckte kommissionen tvivel rörande frågan om dessa var tjänster i allmänhetens intresse, vilket är vad de portugisiska myndigheterna hävdade att de var, särskilt med hänsyn till Altmark-domen (16). Vad beträffar stöd till förmån för slakteriföretag och styckningsanläggningar, importörer av icke urbenat nöt-, gris- och fjäderfäkött samt operatörer i sektorn som bedriver handel inom gemenskapen, uttryckte kommissionen tvivel rörande frågan om den ersättning som sektorn betalat genom avgiften motsvarade den faktiska kostnaden för de tjänster som tillhandahållits i form av insamling, och begärde sifferuppgifter i det avseendet. Slutligen uttryckte kommissionen beträffande stödet till uppfödare tvivel rörande de fördelar som det upprättade systemet skulle kunna ge dem, eftersom de inte omfattades av avgiften i fråga.

(57)

Kommissionen har därefter gjort en preliminär granskning av åtgärdernas förenlighet med de riktlinjer som var tillämpliga sedan 1998 och konstaterade i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet att den inte hade tillräckligt med information för att dra slutsatsen att åtgärderna i fråga var förenliga.

(58)

Portugal inleder sina kommentarer med att påminna om den portugisiska statens särskilda situation under 1998, på grund av BSE. De portugisiska myndigheterna nämner särskilt beslut 98/653/EG, genom vilket sändningar från Portugals territorium till andra medlemsstater eller tredjeländer av vissa produkter förbjuds, bland annat produkter som består av eller innehåller kött- och benmjöl. Mot denna bakgrund genomförde Portugal en plan för övervakning, kontroll och utrotning av BSE som godkänts av kommissionens ständiga veterinärkommitté. Den 18 april 2001 beslutade kommissionen att förlänga embargot mot Portugal. Det beslutet upphävdes inte förrän 2004 genom kommissionens förordning (EG) nr 1993/2004 (17).

(59)

Portugal insisterar följaktligen på att alla åtgärder som vidtogs under perioden 1998–2004 syftade till att bemöta en nödsituation som utsatte folkhälsan för risker. De portugisiska myndigheternas avsikt var alltså att det skulle vara möjligt att omedelbart vidta åtgärder till dess att operatörerna själva kunde ta över ansvaret för dessa uppgifter, samtidigt som staten behöll kontrollen över verksamheten. Portugal anser att skyddet av folkhälsan har ett rättsligt värde som överstiger alla andra, vilket motiverar ett undantag från reglerna om statligt stöd.

(60)

Enligt Portugal har antagandet av beslut 98/653/EG och senare förlängningar förhindrat att de åtgärder som vidtagits av den portugisiska staten för att lösa BSE-krisen ledde till snedvridningar av marknaden och därmed även förhindrat att de påverkade handeln mellan medlemsstaterna. Portugal anger att det inte har förekommit något handelsutbyte eftersom det fanns ett förbud mot export av ovannämnda produkter, vilket innebär att det inte kunde finnas någon snedvridning av konkurrensen.

(61)

För det första uppger Portugal att inget stöd har beviljats under 1998 och att detta bevisas av det datum då lagdekret nr 393-B/98 av den 4 december 1998 trädde i kraft. Det var inte förrän vid den tidpunkten som den portugisiska staten, som en exceptionell och tillfällig åtgärd, tog på sig ansvaret för insamling, bearbetning och destruktion av biprodukter.

(62)

Efter ikraftträdandet av lagdekret 1998 har den portugisiska staten stått för kostnaderna för insamling, bearbetning och destruktion av biprodukter fram till ikraftträdandet av lagdekret nr 197/2002. Portugal anger i detta sammanhang att det ska betraktas som en kortsiktig åtgärd att den portugisiska staten tog på sig ansvaret för dessa åtgärder. Ordningen har sedan dess ändrats och den avgift som infördes var ett sätt att föra över finansieringen av verksamheten för insamling, transport, bearbetning och destruktion av biprodukter av kött från däggdjur och fjäderfän, inklusive specificerat riskmaterial, på sektorn.

(63)

Vad beträffar kostnaderna för åtgärderna i fråga anger Portugal att de parametrar som legat till grund för ersättningens beräkning fastställdes på förhand genom ett dekret som offentliggjordes i landets officiella tidning. De portugisiska myndigheterna hänvisar till tre dekret (18). I dessa dekret behandlas tjänsternas priser (insamling, transport, bearbetning och förpackning i s.k. big bags per kg produkt). Priserna har fastställts med beaktande av kostnaderna i samband med dessa åtgärder, som åligger de enheter som bearbetar biprodukter med animaliskt ursprung. Även löpande utgifter, som t.ex. kostnader för energi, bränsle, löner, försäkringar osv. har tagits i beaktande. Samma parametrar gäller för alla tjänsteleverantörer. Enligt de portugisiska myndigheterna uppgår vinsten till 30–39,5 procent, vilket enligt dem utgör en marginal som motsvarar eller till och med understiger genomsnittet för en affärsverksamhet. De portugisiska myndigheterna har bifogat tillämpningsåren för parametrarna som ledde till prisernas fastställande i förordningarna.

(64)

Sammanfattningsvis anser den portugisiska staten att de stöd som beviljats kan förklaras förenliga genom tillämpning av ett undantag enligt principen om att förorenaren betalar. Skälet är att stödet motsvarade kostnaderna för de tjänster som tillhandahölls och enligt de riktlinjer som då var tillämpliga (Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd när det gäller TSE-test, döda djur och slaktavfall (19)) var det tillåtet att bevilja stöd med upp till 100 procent av de faktiska kostnaderna med hänsyn till stödets kortfristiga karaktär.

(65)

Sedan oktober 2002 är lagdekret 2002 den rättsliga grunden för avgifternas betalning. De portugisiska myndigheterna anser att avgifterna har fastställts med hänsyn till ersättningsvärdet på de tjänster som skulle utföras av enheter för bearbetning av biprodukter. Eftersom krisen fortfarande var aktuell bedömde dock de portugisiska myndigheterna att en intervention med staten som mellanhand ändå var motiverad.

(66)

I de simuleringar som då gjordes beaktades de totala avgifter som skulle bäras av företagen samt en rimlig vinst. De portugisiska myndigheterna har översänt den beräkning som gjorts på grundval av kostnaderna och avgifterna för 2003. Denna visar enligt de portugisiska myndigheterna att intäkterna motsvarar avgifterna i samband med verksamheten enligt den nya rättsordning som införts. Dessutom fastställs avgifterna för tjänsternas finansiering.

(67)

De portugisiska myndigheterna har dessutom förklarat att tjänsterna för insamling, transport, bearbetning och destruktion av biprodukter från fjäderfäkött inte finansierades med intäkterna från de avgifter som togs ut av slakteriföretag och importörer av hela eller halva slaktkroppar och andra icke urbenade delar av nötkreatur och svin. De preciserar att bestämmelserna i artikel 2.1 i lagdekret 2002 måste tolkas i förbindelse med de bestämmelser i bilaga 1 som nämns där. I dessa bestämmelser fastställs att finansieringen av tjänsterna för insamling, transport, bearbetning och destruktion av biprodukter av kött utfördes av följande tre kategorier av operatörer: slakteriföretag för nötkreatur, svin, får/getter, fjäderfän och övriga, importörer av hela eller halva slaktkroppar och andra icke urbenade delar av nötkreatur och svin samt operatörer som inom gemenskapen bedriver handel med samma produkter. I bilaga 1 finns en kolumn där de belopp anges som ska påföras företag för slakt av fjäderfän som inte främjar insamling, transport, bearbetning och destruktion av biprodukter som genererats i samband med fjäderfäslakt, med hänsyn till att huvuddelen av de importerade slaktkropparna av fjäderfän inte ger upphov till biprodukter.

(68)

De portugisiska myndigheterna uppger dessutom att skillnaden mellan de två avgifterna som fastställs i bilaga 2 till lagdekret 2002 är motiverad av kostnaderna i samband med de biprodukter som skapas i styckningsanläggningarna.

(69)

De portugisiska myndigheterna uppger att enligt lagdekret 2002 och lagdekret 2003 föreskrivs inga avgifter för uppfödarna, även om kostnaderna för insamling, transport, bearbetning och destruktion i praktiken fick återverkningar på hela produktionskedjan för kött. De portugisiska myndigheterna har i detta avseende tillhandahållit två fakturor för tjänster av den 22 oktober 2002 respektive den 28 oktober 2003, som enligt dem visar att kostnaderna för insamling, transport, bearbetning och destruktion har fått återverkningar på uppfödarna genom slakterierna.

(70)

Slutligen försäkrar de portugisiska myndigheterna att inga medel har omdirigerats av de företag som tillhandahöll tjänsterna till förmån för eventuell konkurrerande verksamhet, eftersom den enda verksamhet som dessa företag faktiskt bedrev var insamling, transport, bearbetning och destruktion av animaliska biprodukter.

(71)

Portugal har dessutom tagit upp det faktum att den övergångsordning som upprättades genom lagdekret 2003 upphörde att gälla i november 2005 och att de företag som skapar biprodukter sedan dess har tagit på sig det ansvar som staten tillfälligt hade tagit på sig i deras ställe. Samtliga kostnader har sedan november 2005 burits av operatörerna genom återanvändning av avfall som omvandlats till biobränslen samt genom export av kött- och benmjöl.

(72)

De portugisiska myndigheternas slutsats är att de anser att de har uppfyllt villkoren i de tillämpliga riktlinjerna, eftersom de operatörer som producerar biprodukter gradvis börjat betala för åtgärderna i samband med produkternas destruktion genom avgiften.

(73)

ETSA lade fram sina synpunkter genom en skrivelse av den 15 juni 2009. Koncernen ETSA består av bolagen ITS (Indústria Transformadora de Subprodutos Animais, SA) och SEBOL (Comércio e Indústria de Sebo, SA). De tillhandahåller tjänster för insamling, transport, bearbetning och destruktion av biprodukter med animaliskt ursprung i kategorierna 1, 2 och 3 till Portugal och hör till de företag som den portugisiska staten har anlitat för att tillhandahålla tjänsterna i fråga under den berörda perioden. ETSA betraktas följaktligen som mottagare av statens utbetalningar och som berört av förfarande nr C 3/09.

(74)

ETSA påminner till att börja med om bakgrunden till BSE-krisen, som tvingade den portugisiska staten att vidta förebyggande åtgärder (bland annat tjänsten för insamling, transport, bearbetning och destruktion av biprodukter med animaliskt ursprung i kategorierna 1, 2 och 3) för att bekämpa sjukdomen och minska smittorisken i syfte att skydda folkhälsan och miljön. Dessa åtgärder är till stor del en följd av gemenskapens lagstiftning.

(75)

Under perioden 1998–2005 gav INGA genom direkt tilldelning företagen ITS och SEBOL uppdraget att tillhandahålla tjänsterna för insamling, transport, bearbetning och destruktion av avfall till företagen ITS och SEBOL. ETSA framhåller att alla företag som uppfyllde villkoren för att tillhandahålla de tjänster som krävdes anlitades på samma villkor. Fram till den 10 oktober 2002 hade INGA ansvaret för att vända sig till företag som godkänts för den typen av tjänster och organet stod även för därmed sammanhängande kostnader enligt artikel 6 i lagdekret 1998. Parametrarna för beräkning av ersättningen fastställdes genom den gemensamma förordningen nr 96/99 och priset fastställdes i förhållande till råvarans vikt. Priset kunde revideras i händelse av ändrade villkor för tjänstens tillhandahållande. När det gäller det pris som betalades till SEBOL och ITS beaktades de uppskattade kostnaderna för tjänstens tillhandahållande, bland annat vikten och volymen på det avfall som skulle samlas in och behandlas. Dessutom beaktades genomförandet och hanteringen av systemet för insamling av slaktkroppar i företaget, som bland annat omfattade krav på snabb insamling efter underrättelse om att djuret hade dött.

(76)

ETSA betonar att även om tjänsten inte tilldelades genom ett anbudsförfarande täckte ersättningsbeloppet respektive kostnader, med hänsyn till deras sammanlagda intäkter och en viss möjlighet att göra en rimlig och legitim vinst. ETSA anger att de alltid har ansett att ersättningsnivån verkade överensstämma med principen om kostnadseffektivitet eftersom det pris som betalades av INGA motsvarade det europeiska prisgenomsnittet för likvärdiga tjänster. De priser som betalades fram till 2005 var enligt ETSA i själva verket lägre än de som senare tillämpades i avtal om tillhandahållande av identiska tjänster som ingicks genom förfaranden för offentlig upphandling i avsikt att göra det lättare att fastställa ersättningen enligt marknadsmässiga kriterier.

(77)

Från och med år 2005 beviljades avtalen om tjänster inom ramen för internationella offentliga upphandlingar. Tre anbudsinfordringar har utfärdats: nötkreatur/hästdjur på nationell nivå, får/getter (syd) och får/getter (nord). ITS har lagt in ett anbud via ett anbudsgivande konsortium som tilldelats avtalet. Tre avtal om tillhandahållande av tjänsterna har ingåtts för de tre ovannämnda partierna. Bland villkoren nämner ETSA särskilt insamling, transport, bearbetning och destruktion av avfall, det register och de arkiv över verksamheten som ständigt ska föras och hållas uppdaterade. Kontroller av att villkoren iakttas utförs av IFAP (Instituto de Financiamento da Agricultura e Pescas).

(78)

ETSA betonar att priserna fastställdes på förhand på ett objektivt och öppet sätt i de avtal som ingicks samt i enlighet med vikten och de berörda djurarterna. Dessa priser fastställdes enligt ETSA enligt marknadsmässiga villkor och garanterade en lämplig täckning för de kostnader som uppkom i samband med skyldigheterna att tillhandahålla offentliga tjänster, vilka föreskrivs i avtalen om tillhandahållande av tjänster och i relevant lagstiftning.

(79)

ETSA drar på grundval av detta den slutsatsen att koncernen inte har mottagit något olagligt stöd, utan att alla medel endast utgjorde en legitim ersättning för en offentlig tjänst.

(80)

Enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget är, om inte annat föreskrivs i fördragen, stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(81)

Enligt artikel 21 i rådets förordning (EEG) nr 2759/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av marknaden för griskött (20), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2005 (21), ska artiklarna 107–109 i EUF-fördraget vara tillämpliga för de produkterna. Inom sektorn för nötkött är de artiklarna i EUF-fördraget tillämpliga genom artikel 40 i rådets förordning (EG) nr 1254/99 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för de produkterna (22), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1152/2007 (23). Före antagandet av den sistnämnda förordningen var artiklarna tillämpliga inom nötköttssektorn genom artikel 24 i rådets förordning (EEG) nr 805/68 (24). Inom sektorn för får- och getkött är de tillämpliga genom artikel 22 i rådets förordning (EG) nr 2467/98 av den 3 november 1998 om den gemensamma organisationen av marknaden för de produkterna (25), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2005. Inom sektorn för fjäderfäkött är de tillämpliga genom artikel 19 i rådets förordning (EG) nr 2777/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av marknaden för fjäderfäkött (26), senast ändrad genom förordning (EG) nr 679/2006 (27). Genom rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (28), upphävdes dessa olika förordningar, samtidigt som det i artikel 180 föreskrivs att bestämmelserna om statligt stöd ska tillämpas på ovannämnda produkter.

(82)

När det gäller stödets art måste detta fastställas med avseende på alla mottagare av tjänsterna för insamling, transport, bearbetning och destruktion av slaktavfall samt stödets finansiering. Kommissionen har identifierat följande kategorier av potentiella stödmottagare inom ramen för det system som införts i Portugal:

(83)

När det gäller den tidsmässiga bedömningen av det potentiella stödet identifierade kommissionen i sitt beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet fyra perioder med hänsyn till de olika gemenskapsbestämmelser som gäller för granskningen av de eventuella stödåtgärderna. Kommissionen beaktade perioden från år 1998 till den 31 december 1999, dvs. perioden innan riktlinjerna för statligt stöd inom jordbrukssektorn trädde i kraft, perioden 1 januari 2000–31 december 2002, dvs. perioden innan riktlinjerna för statligt stöd för bortskaffande av slaktavfall och självdöda djur samt till kostnader för tester av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) trädde i kraft, perioden 1 januari 2003–31 december 2006, dvs. perioden innan de nya riktlinjerna för statligt stöd till jordbruk och skogsbruk 2007–2013 (29) trädde i kraft, och perioden från och med den 1 januari 2007.

(84)

Med hänsyn till de nya uppgifter som lämnats av de portugisiska myndigheterna, särskilt om tillämpningen av ovan beskrivna lagdekret 2003 och om de olika sätten att finansiera det potentiella stödet, kommer kommissionen att ändra de olika periodernas indelning litet grand och i sin bedömning för varje grupp av potentiella stödmottagare utgå från följande perioder:

(85)

Enligt domstolens fasta rättspraxis anses åtgärder som, oavsett deras form, direkt eller indirekt gynnar företag, utgöra stöd, liksom åtgärder som kan anses ge det stödmottagande företaget ekonomiska fördelar som det inte skulle ha erhållit enligt normala marknadsmässiga villkor (30). Dessutom anses ingripanden som på olika sätt minskar de kostnader som normalt belastar företagens budget och som därigenom, utan att det är fråga om subventioner i strikt bemärkelse, har samma karaktär och får samma effekter som dessa, utgöra stöd (31).

(86)

Kommissionen konstaterar att verksamheten för insamling, transport, bearbetning och destruktion av materialet i fråga är en ekonomisk verksamhet eftersom den utgör ett tillhandahållande av tjänster mot ersättning och kan utföras av flera ekonomiska operatörer på den inre marknaden. Dessa konstateranden stöds bland annat av de synpunkter som lämnats av ETSA och som återges i skäl 73 och följande i detta beslut.

(87)

Vad beträffar denna ekonomiska verksamhet hävdar de portugisiska myndigheterna att de företag som tillhandahåller tjänsterna i fråga har utfört ett uppdrag att tillhanda offentliga tjänster av allmänt intresse som var befogat av folkhälso- och miljöskyddsskäl. Portugal betonar i detta sammanhang den särskilda situation som landet befann sig i med hänsyn till BSE-krisen. Portugal insisterar följaktligen på att alla åtgärder som vidtogs syftade till att bemöta en nödsituation som utsatte folkhälsan för risker. De portugisiska myndigheternas avsikt var alltså att det skulle vara möjligt att omedelbart vidta åtgärder till dess att operatörerna själva kunde ta över ansvaret för dessa uppgifter, samtidigt som staten behöll kontrollen över verksamheten (se skäl 21 och 59 i detta beslut).

(88)

ETSA anger i sina synpunkter att koncernen inte har mottagit något olagligt stöd, utan att alla medel endast utgjorde en legitim ersättning för en offentlig tjänst (se skäl 79 i detta beslut).

(89)

Av domstolens dom i Altmark-målet (32) följer att en statlig åtgärd inte omfattas av artikel 107 i EUF-fördraget i den mån som åtgärden ska anses utgöra ersättning som motsvarar ett vederlag för tjänster som det stödmottagande företaget har tillhandahållit för att fullgöra skyldigheter avseende allmännyttiga tjänster. Domstolen föreskriver dock att följande villkor måste vara uppfyllda:

(90)

Tillämpningen av rättspraxis i målet Altmark i detta fall leder kommissionen till att göra följande bedömningar:

(91)

Först och främst måste kommissionen bedöma om det i detta fall handlar om tjänster som faktiskt är av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 106.2 i EUF-fördraget.

(92)

Det följer av domstolens rättspraxis att medlemsstaterna har ett stort utrymme för egna bedömningar när det gäller vilken typ av tjänster som ska klassificeras som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, dock med undantag för sektorer där det finns gemenskapsregler som reglerar detta. Det är alltså kommissionens uppgift att se till att detta utrymme för bedömningar tillämpas utan att det begås några uppenbara fel vid klassificeringen av tjänster som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

(93)

Flera olika typer av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) har sedan 1990-talet konstaterats uppträda separat hos människor och djur. Sedan 1996 har bevisen för likheten mellan det agens som orsakar BSE (bovin spongiform encefalopati) och den nya varianten av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom blivit allt fler. Gemenskapen har sedan 1990 beslutat om en rad åtgärder för att skydda människors och djurs hälsa mot BSE-risken. Dessa åtgärder grundar sig på skyddsbestämmelserna i direktiven om kontrollåtgärder på veterinär- och miljöområdet. Enligt rådets beslut 2000/766/EG var medlemsstaterna skyldiga att se till att animaliskt avfall enligt definitionen i direktiv 90/667/EEG (33) samlades upp, transporterades, bearbetades, förvarades eller bortskaffades i enlighet med det direktivet samt med kommissionens beslut 97/735/EG (34) och rådets beslut 1999/534/EG (35). I överensstämmelse därmed fastställs i förordning (EG) nr 1774/2002 hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel och skyldigheter för medlemsstaterna, enligt vilka de ska se till att det finns ändamålsenliga arrangemang och tillräcklig infrastruktur för att samla in, transportera och bortskaffa animaliska biprodukter.

(94)

Eftersom domstolen har erkänt att hanteringen av visst avfall kan utgöra en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse (36) och med hänsyn till den särskilda situation som ovannämnda BSE-kris utgör, har kommissionen inga invändningar när det gäller den karaktär av tjänst av allmänt ekonomiskt intresse som de portugisiska myndigheterna uppger att de avsett att ge denna verksamhet för insamling och efterföljande destruktion av slaktkroppar och annat animaliskt avfall som inte är lämpligt för livsmedel under åren 1999–2005, då den portugisiska staten tog på sig hela (1999–2003) eller en del (2003–2005) av ansvaret för verksamheten. Det rör sig om ett beslut som motiveras av folkhälso- och miljöskyddsskäl och omfattas därför av begreppet allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 106.2 i EUF-fördraget.

(95)

Enligt Altmark-domen krävs ett uppdrag i form av ett eller flera officiella beslut som har ett bindande rättsligt värde enligt den nationella lagstiftningen. När det gäller det första villkoret i Altmark-domen konstaterar kommissionen att insamlingen, transporten, bearbetningen och destruktionen av animaliska biprodukter som inte är lämpliga för livsmedel är en skyldighet som Portugal ålagts enligt lagdekret 1998 och lagdekret 2003. Enligt artikel 6 i lagdekret 1998 ska INGA, som har ansvaret för insamling, bearbetning och destruktion av animaliska biprodukter som inte är lämpliga för livsmedel, välja vilka företag som ska ges uppdraget att tillhandahålla tjänsten. I gemensamt dekret nr 95/99 fastställs först de parametrar enligt vilka ersättningen för den offentliga tjänsten ska beräknas och övriga skyldigheter i samband med tjänstens tillhandahållande, såsom en skyldighet för företaget att samla in alla biprodukter i hela landet i enlighet med de sanitära och tekniska krav som föreskrivs i lagstiftningen.

(96)

De portugisiska myndigheterna hävdar att skyldigheterna för de företag som tillhandahöll tjänsterna är tydligt definierade i tjänsteavtalen. De har som ett exempel tillhandahållit kommissionen ett avtal om tillhandahållande av tjänster från år 2003, som ingicks i enlighet med lagdekret 1998.

(97)

Kommissionen konstaterar att skyldigheterna för det företag som tillhandahåller tjänsterna är tydligt definierade i de tjänsteavtal som de portugisiska myndigheterna har översänt till kommissionen. Med hänsyn till lagdekret 1998 och det gemensamma dekretet, samt det exempel på tjänsteavtal som översänts, drar kommissionens slutsatsen att det första villkoret enligt rättspraxis i Altmark-domen är uppfyllt.

(98)

När det gäller det andra villkoret anser kommissionen, på grundval av de uppgifter som den förfogar över, att parametrarna som ligger till grund för ersättningens beräkning har fastställts i förväg på ett objektivt och öppet sätt. I de gemensamma dekret som tillhandahållits av de portugisiska myndigheterna föreskrivs beräkningsmetoden och de stödberättigande utgifterna (se skäl 26 i detta beslut). Dessa uppgifter har regelbundet kontrollerats med hänsyn till tidigare räkenskapsår. Från och med 2005 har förfaranden för offentlig upphandling tillämpats. Med hänsyn till de uppgifter som kommissionen har tillgång till anser den att det andra villkoret enligt rättspraxis i Altmark-domen är uppfyllt.

(99)

När det gäller det tredje villkoret har de portugisiska myndigheterna och den berörda parten angivit att ersättningen inte överstiger vad som krävs för att täcka hela eller delar av de kostnader som har uppkommit i samband med skyldigheterna att tillhandahålla offentliga tjänster, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid har erhållits och till en rimlig vinst på grund av fullgörandet av dessa skyldigheter.

(100)

Kommissionen har flera gånger, och särskilt efter att det formella granskningsförfarandet inleddes, uppmanat de portugisiska myndigheterna att lämna in närmare uppgifter om beräkningsmetoden för den faktiska ekonomiska kostnaden för tjänsternas tillhandahållande. De portugisiska myndigheterna har lämnat in dokument där tjänsteleverantörernas årliga utgifter redovisas för perioden 1999–2005 och jämfört dem med de belopp som INGA har betalat till leverantörerna för tjänsternas fullgörande. Dessa dokument visar att den ersättning som INGA betalat till de företag som tillhandahållit tjänsterna inte översteg vad som krävdes för att täcka hela eller delar av de kostnader som uppkom på grund av tjänsternas fullgörande. De översända dokumenten visar att man för ersättningen dessutom beaktar en vinst som uppgår till 30–39,5 procent beroende på vilket år det gäller (se skäl 62 i detta beslut).

(101)

De portugisiska myndigheterna försäkrar att medlen inte har kunnat omdirigeras till eventuell konkurrerande verksamhet som företagen skulle kunna ägna sig åt (korsvisa subventioner) eftersom de valda tjänsteleverantörerna inte bedrev någon annan verksamhet.

(102)

Med hänsyn till de upplysningar som lämnats av de portugisiska myndigheterna konstaterar kommissionen dock att den inte kan dra slutsatsen att den fördel som beaktats var ”rimlig” i den mening som avses i rättspraxis i målet Altmark.

(103)

ETSA hävdar i sina synpunkter att ersättningen för den tillhandahållna tjänsten adekvat avspeglade de burna kostnaderna med beaktande av en vinstmarginal som inte medförde någon särskild fördel. Koncernen hävdar dessutom att under perioden före 2005 motsvarade ersättningen för den offentliga tjänsten genomsnittet för Europa och den var lägre än den ersättningsnivå som fastställts i det offentliga tjänsteavtal som slutits genom anbudsförfarande.

(104)

I den här frågan måste kommissionen konstatera att varken de portugisiska myndigheterna eller den berörda parten har inkommit med dokumentation som stödjer dessa påståenden.

(105)

Kommissionen måste följaktligen dra slutsatsen att det tredje villkoret i Altmark-domen inte är uppfyllt i detta fall.

(106)

Eftersom de företag som tillhandahöll tjänsterna före 2005 inte valdes ut inom ramen för ett offentligt upphandlingsförfarande krävs enligt Altmark-domen en jämförande bedömning med kostnaderna för ett genomsnittligt företag. De portugisiska myndigheterna har inte inkommit med några uppgifter som visar att kostnadernas bedömning gjordes på grundval av en bedömning av kostnaderna för ett genomsnittligt företag.

(107)

Kommissionen drar följaktligen slutsatsen att de fyra kriterierna som anges i Altmark-domen inte är uppfyllda i detta fall och att det inte kan uteslutas att det fanns en fördel för de företag som tillhandahöll tjänsterna under perioden från ikraftträdandet av lagdekret 1998 och till 2005, då den övergångsordning som inrättades genom lagdekret 2003 upphörde att gälla.

(108)

De offentliga utbetalningarna har gjorts till vissa företag, det vill säga till de företag som anförtrotts tillhandahålla tjänsterna. Åtgärden i fråga kan följaktligen betraktas som individuell.

(109)

Kommissionens slutsats är följaktligen att det inte går att utesluta en selektiv fördel för tjänsteleverantörerna under perioden 1998–2005, då den övergångsordning som inrättades genom lagdekret 2003 upphörde att gälla.

(110)

Domstolen konstaterar i GEMO-målet (37) att den omständigheten att den insamling och destruktion av djurkadaver och slaktavfall som uppfödare och slakterier erbjuds är en verksamhet som bedrivs av privata företag inte ändrar den eventuella kvalificeringen som statligt stöd, eftersom det är offentliga myndigheter som står bakom systemet för denna verksamhet och detta kan tillskrivas staten.

(111)

Även i detta fall är det de portugisiska myndigheterna som står bakom systemet för verksamheten och dess finansiering, som inrättades genom lagdekret 1998, lagdekret 2002 och lagdekret 2003. Kommissionens slutsats är i detta skede följaktligen att dessa system kan tillskrivas staten.

(112)

Domstolen har i GEMO-målet konstaterat att kostnaden för destruktion av djurkadaver och slaktavfall ska anses som en kostnad som sammanhänger med den ekonomiska verksamhet som uppfödare och slakterier bedriver (38). Domstolens slutsats är följaktligen att artikel 107.1 i EUF-fördraget ska tolkas så att ett system som gratis tillhandahåller uppfödare och slakterier insamling och bortskaffande av djurkadaver och slaktavfall ska anses utgöra statligt stöd till förmån för jordbrukare och slakterier.

(113)

I detta fall kan det anses att bortskaffandet av djurkadaver och slaktavfall för med sig en kostnad som sammanhänger med verksamheten inte bara för slakteriföretagen och styckningsanläggningarna, utan även för importörer av icke urbenat nöt-, gris- och fjäderfäkött samt för operatörer som handlar med eller tar emot icke urbenat nöt- och griskött. Kommissionen anser att den beskrivna finansieringen av kostnaderna för insamling, bearbetning och destruktion av biprodukter av kött från däggdjur och fjäderfän med hjälp av statliga medel före ikraftträdandet av lagdekret 2002 har lett till att användarna av denna tjänst har befriats från en kostnad som sammanhänger med deras verksamhet.

(114)

Kommissionens slutsats är att det finns en fördel för perioden innan den skatteliknande avgiften började tas ut.

(115)

När det gäller perioden efter ikraftträdandet av lagdekret 2002 och lagdekret 2003 har finansieringen för ovan beskrivna verksamhet säkerställts genom en skatteliknande avgift som infördes genom lagdekret 2002 och ändrades genom lagdekret 2003. Enligt den ordning som fastställs i lagdekret 2002 var slakteriföretag som i egna lokaler eller i styckningsanläggningar garanterade insamling, transport, bearbetning och destruktion av alla berörda biprodukter, med undantag för specificerat riskmaterial, befriade från skyldigheten att betala avgiften, förutsatt att dessa enheter upprättat villkor om självständig verksamhet på området för hantering av sina egna biprodukter (se punkt 2 i bilaga 2 till lagdekret 2002). Även importörer och operatörer som inom gemenskapen bedriver handel med urbenat kött som inte ger upphov till biprodukter som omfattas av obligatorisk bearbetning enligt gemenskapslagstiftning och nationell lagstiftning var befriade från denna avgiftsskyldighet. Enligt lagdekret 2003 gällde denna befrielse för ovannämnda operatörer förutsatt att det finns en godkänd plan för destruktion eller användning enligt de särskilda villkor som gällde för olika kategorier av material.

(116)

För att kunna bedöma om det finns en fördel för dessa slakteriföretag och styckningsanläggningar, importörer av icke urbenat nöt-, gris- och fjäderfäkött samt operatörer som bedriver handel inom gemenskapen, det vill säga de som handlar med eller tar emot icke urbenat nöt- och griskött, är det lämpligt att kontrollera i vilken utsträckning det bidrag som härrör från avgiften motsvarar den faktiska ekonomiska kostnaden för de tjänster som tillhandahållits genom insamlingstjänsten.

(117)

Kommissionen noterar att de portugisiska myndigheterna i sin skrivelse av den 20 januari 2003 uppger att de avgifter som föreskrivs i bilagorna 1 och 2 till lagdekret 2002, samt den avgift som föreskrivs i artikel 2.2 för specificerat riskmaterial, har beräknats på grundval av de faktiska kostnaderna för tjänsterna innan de tillhandahölls, med hänsyn till den typ av biprodukter som skapas av varje djurart och beroende på om de är berörda eller ej.

(118)

För de portugisiska myndigheterna är den här finansieringen i alla avseenden förenlig med en kompensation för användarna av en offentlig tjänst av allmänt intresse. De belopp som betalats av de avgiftsskyldiga operatörerna var inte på något sätt schablonmässiga, utan stod i direkt proportion till de avfallsmängder som verkligen överlämnats till den offentliga tjänsten och till den faktiska kostnaden för avfallets bortskaffande.

(119)

För att stödja dessa påståenden har de portugisiska myndigheterna tillhandahållit sifferuppgifter för år 2003, där de faktiska ekonomiska kostnaderna för de tillhandahållna tjänsterna jämförs med bidragen som härrör från motsvarande avgift. För resten av år 2002, efter ikraftträdandet av lagdekret 2002 i oktober 2002, har de portugisiska myndigheterna inte inkommit med några sifferuppgifter rörande intäkterna från de uttagna avgifterna.

(120)

För åren 2004 och 2005 har de portugisiska myndigheterna översänt sifferuppgifter rörande kostnaderna för de utförda åtgärderna, men inte några uppgifter om intäkten av den avgift som påfördes operatörer som ännu inte lämnat in en godkänd plan för destruktion och användning och som därför fortfarande var skyldiga att erlägga den avgift som fastställs genom övergångsordningen i lagdekret 2003.

(121)

För åren 2002, 2004 och 2005 kan kommissionen på grundval av de dokument som tillhandahållits av de portugisiska myndigheterna inte konstatera att de avgiftsskyldigas bidrag stod i direkt proportion till de avfallsmängder som verkligen överlämnats till insamlingstjänsten och till den faktiska kostnaden för avfallets bortskaffande.

(122)

Kommissionens slutsats är att det inte finns någon fördel för år 2003 eftersom bidragen från de avgiftsskyldiga stod i direkt proportion till de kostnader som uppkom i samband med de mottagna tjänsterna.

(123)

Kommissionen kan däremot inte utesluta att det finns en fördel för avgiftsskyldiga slakteriföretag, importörer av icke urbenat nöt-, gris- och fjäderfäkött samt operatörer som bedriver handel inom gemenskapen, det vill säga de som handlar med eller tar emot icke urbenat nöt- och griskött, under perioden oktober 2002–1 januari 2003 samt under 2004 och 2005.

(124)

I detta fall kan det anses att bortskaffandet av djurkadaver och slaktavfall utgör en kostnad som sammanhänger med verksamheten inte bara för slakteriföretagen och styckningsanläggningarna, utan även för uppfödarna, som på grund av marknadslagarna skulle få ta över åtminstone en del av kostnaden för tjänsterna i fråga. I enlighet med ovan anförda rättspraxis i GEMO-målet anser kommissionen att den beskrivna finansieringen av kostnaderna för insamling, bearbetning och destruktion av biprodukter av kött från däggdjur och fjäderfän med hjälp av statliga medel före ikraftträdandet av lagdekret 2002 har lett till att användarna av denna tjänst har befriats från en kostnad som sammanhänger med deras verksamhet.

(125)

Kommissionens slutsats är att det finns en fördel för perioden innan den skatteliknande avgiften började tas ut.

(126)

I enlighet med vad som anges ovan kan de åtgärder som genomfördes av de portugisiska myndigheterna för att ta på sig ansvaret för insamling, transport, bearbetning och destruktion av biprodukter av kött från däggdjur och fjäderfän ha befriat uppfödarna från kostnader som de under normala omständigheter delvis skulle ha burit själva. Det framgår av lagdekret 2002 och av den övergångsordning som föreskrivs i lagdekret 2003 att uppfödarna inte omfattas av avgiften i fråga. Enligt de portugisiska myndigheterna har insamlingskostnaderna före slutet av 2005 fått återverkningar på hela produktionskedjan. Kommissionen konstaterar att i de två fakturor som tillhandhållits av de portugisiska myndigheterna tas faktiskt övervältringen av avgiften på grundval av lagdekret 2002 och lagdekret 2003 upp när det gäller ett av slakterierna i oktober 2002 och oktober 2003. De portugisiska myndigheternas påstående om att kostnaderna i enlighet med marknadslagarna har fått återverkningar på hela produktionskedjan har stöd i de dokument som lagts fram. Kommissionens slutsats av detta är att uppfödarna har burit de kostnader som sammanhänger med deras verksamhet och att de därför inte har fått någon individuell fördel.

(127)

Kommissionen konstaterar att uppfödarna har fått en fördel endast under perioden innan avgiften började tillämpas.

(128)

Mot bakgrund av ovanstående är kommissionens slutsats den att det finns en fördel när det gäller insamling, transport, bearbetning och destruktion av animaliska biprodukter till förmån för slakterier, slakteriföretag och importörer under alla perioder, med undantag för år 2003, och en fördel för uppfödare endast under perioden innan avgiften började tillämpas.

(129)

Artikel 107.1 i EUF-fördraget gäller stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel. Åtgärden i fråga måste alltså kunna hänföras till staten och beviljas med hjälp av statliga medel.

(130)

I detta fall garanterades finansieringen av kostnaderna i samband med åtgärderna för insamling, bearbetning och destruktion av biprodukter av kött från däggdjur och fjäderfän under perioden 1999–oktober 2002 genom direkta intäkter till staten. Från och med oktober 2002 garanterades finansieringen genom intäkterna från en skatteliknande avgift som tillämpades på slakteriföretag, importörer av icke urbenat nöt- och griskött samt operatörer som bedriver handel inom gemenskapen, det vill säga de som handlar med eller tar emot icke urbenat nöt- och griskött.

(131)

De utbetalningar till tjänsteleverantörerna som garanterades genom direkta intäkter till staten utgör finansiella fördelar som getts med hjälp av statliga medel. Det faktum att denna offentliga tjänst finansierades med statliga medel från och med 1999 och innan avgiften började tillämpas 2002 innebär att de företag som utförde tjänsten i fråga mottog statliga medel för att täcka de utgifter som härrörde från denna tjänst.

(132)

De avgifter som tillämpades under perioden september 2002–november 2005 omfattas inte av EUF-fördragets bestämmelser om statligt stöd, med undantag för om de utgör stödets finansieringsmetod och alltså är en del av åtgärden (39).

(133)

Alla avgifter har betalats till INGA genom förfarandet för omvänd betalningsskyldighet. Avgifterna från operatörerna utgjorde INGA:s intäkter och betalades direkt till organet.

(134)

För att en avgift ska anses utgöra en del av en stödåtgärd krävs att avgiften enligt relevanta bindande nationella bestämmelser är avsedd att finansiera stödåtgärden (40).

(135)

Eftersom avgifterna utgjorde INGA:s intäkter och betalades direkt till organet anser kommissionen att avgiften var en del av stödåtgärden.

(136)

Vad beträffar frågan om huruvida intäkterna från de skatteliknande avgifterna i detta fall ska anses utgöra statliga medel är det viktigt att notera att det för statliga medel inte ska göras åtskillnad mellan de fall där stödet beviljas direkt av staten och stöd som ges genom offentliga organ eller privata organ som har utsetts eller upprättats av denna stat. Enligt domstolens dom av den 15 juli 2004 i Pearle-målet (41) ska obligatoriska avgifter som samlas in av ett förmedlande organ från alla företag inom en yrkessektor inte betraktas som statliga medel om följande fyra villkor är uppfyllda:

(137)

På grundval av de uppgifter som är tillgängliga framgår det att det första villkoret i Pearle-domen inte är uppfyllt eftersom åtgärden har inrättats genom ett lagdekret i avsikt att genomföra en åtgärd som fastställts av staten för att bekämpa BSE.

(138)

Inte heller det tredje och det fjärde villkoret är uppfyllda, eftersom finansieringsmetoden är reglerad i ovannämnda lagdekret. De portugisiska myndigheterna har följaktligen möjlighet att ingripa i fastställandet av åtgärdens finansieringsmetoder.

(139)

Eftersom inte alla villkor i Pearle-domen är uppfyllda och det framgår att staten har en avgörande kontroll över stödåtgärdens finansieringsmetoder anser kommissionen att intäkterna från de skatteliknande avgifterna i praktiken utgjorde statliga medel som kan hänföras till staten.

(140)

I enlighet med domstolens rättspraxis ska förstärkningen av ett företags konkurrensställning till följd av beviljandet av ett statligt stöd generellt anses utgöra en snedvridning av konkurrensen i förhållande till andra konkurrerande företag som inte mottar detta stöd (42).

(141)

Åtgärden kan ha påverkat Portugals ställning inom köttsektorn (43). Eftersom de portugisiska företagen är verksamma på en mycket konkurrensutsatt internationell marknad är det en åtgärd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen. Åtgärden kan dessutom påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(142)

De portugisiska myndigheterna har anfört att på grund av embargot mot leveranser av bland annat levande nötkreatur samt produkter som består av eller innehåller kött- och benmjöl förekom ingen handel, vilket skulle betyda att det inte kunde finnas någon snedvridning av konkurrensen.

(143)

I detta sammanhang är det lämpligt att erinra om att enligt rättspraxis (44) kan ett stöd påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida konkurrensen även om det stödmottagande företaget, som konkurrerar med företag i andra medlemsstater, inte självt deltar i den gränsöverskridande verksamheten. När en medlemsstat beviljar stöd till ett företag kan nämligen det inhemska utbudet upprätthållas eller öka på grund av detta, vilket leder till att möjligheterna för företag i andra medlemsstater att erbjuda sina tjänster till denna medlemsstats marknad minskar.

(144)

Under dessa omständigheter anser kommissionen att det faktum att leveranserna av ovannämnda produkter från Portugal till andra medlemsstater var förbjudna inte inverkar på det faktum att stödet kan snedvrida konkurrensen och påverka handeln.

(145)

Kommissionen bedömer att den åtgärd som inrättats genom lagdekret 1998, lagdekret 2002 och lagdekret 2003 rörande insamling, transport, bearbetning och destruktion av animaliska biprodukter utgör statligt stöd till förmån för slakterier, slakteriföretag och importörer under tillämpningsperioden för lagdekret 1998 och fram till dess att den övergångsordning som inrättades genom lagdekret 2003 upphörde att gälla, med undantag för år 2003 för vilket de portugisiska myndigheterna har kunnat visa att det inte fanns någon fördel.

(146)

När det gäller uppfödarna anser kommissionen att åtgärden utgör ett statligt stöd som omfattas av artikel 107.1 för perioden innan avgiften började tillämpas.

(147)

När det gäller de företag som tillhandahöll tjänsterna drar kommissionen den slutsatsen att under perioden från ikraftträdandet av lagdekret 1998 och till år 2005, då den övergångsordning som inrättades genom lagdekret 2003 upphörde att gälla, kan förekomsten av statligt stöd inte uteslutas.

(148)

Kommissionen konstaterar att Portugal inte har anmält de stödåtgärder som har beviljats sedan 1999, eller de ordningar som föreskrivs i lagdekret 2002 och lagdekret 2003, i enlighet med artikel 108.3 i EUF-fördraget. I artikel 1 f i rådets förordning (EG) nr 659/1999 definieras olagligt stöd som ett nytt stöd som införs i strid med artikel 93.3 i fördraget.

(149)

Eftersom de åtgärder som genomförts av Portugal innehåller inslag av statligt stöd rör det sig om nya stöd som inte anmälts till kommissionen och som därför är olagliga i den mening som avses i EUF-fördraget.

(150)

Granskningen av det eventuella stödets förenlighet kommer att göras i två delar. I en första del kommer kommissionen att granska förenligheten hos det stöd som beviljats de företag som tillhandahållit tjänsterna, och i en andra del kommer den att granska förenligheten hos det eventuella stöd som beviljats slakteriföretag och styckningsanläggningar, importörer och operatörer som bedriver handel inom gemenskapen i den berörda sektorn samt uppfödare.

(151)

Eftersom det rör sig om ett stöd som finansierats med hjälp av en skatteliknande avgift från och med år 2002 måste såväl de finansierade insatserna, det vill säga stödet, som finansieringen av dessa omfattas av kommissionens granskning, eftersom finansieringen var en del av stödåtgärden. När ett stöds finansieringsmetod, genom bland annat obligatoriska avgifter, är en del av stödåtgärden måste kommissionens granskning av denna åtgärd enligt domstolens rättspraxis beakta denna finansieringsmetod (45). I enlighet med vad som visas i punkt 135 i detta beslut ska stödets finansieringsmetod anses vara en del av stödåtgärden.

(152)

Det finns undantag från det förbud som anges i artikel 107.1 i EUF-fördraget.

(153)

Det framgår av domstolens rättspraxis att ersättningar för offentliga tjänster inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget om de uppfyller vissa villkor (se skäl 89 i detta beslut). Om de inte uppfyller dessa villkor och om de allmänna kriterierna för tillämpligheten av artikel 107.1 i fördraget uppfylls, utgör emellertid dessa ersättningar statligt stöd. Ersättningarna kan dock ändå förklaras förenliga med EUF-fördraget med tillämpning av artikel 106.2 i EUF-fördraget om de är nödvändiga för att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och om de inte påverkar utvecklingen av handeln i en omfattning som strider mot unionens intresse. Kommissionen har specificerat de villkor som måste vara uppfyllda för att detta ska uppnås. Redan i sitt meddelande Tjänster i allmänhetens intresse i Europa från 2001 (46) angav kommissionen att det är viktigt att garantera att inskränkningar i principerna i EG-fördraget, i synnerhet i fråga om konkurrenspolitiken och friheterna inom den inre marknaden, inte får vara större än vad som är absolut nödvändigt för att en tjänst i allmänhetens intresse ska bli utförd. Detta innebär bland annat att ersättningen inte får vara högre än de nettomerkostnader som uppkommer på grund av det uppdrag som anförtrotts det berörda företaget. Kommissionen har dessutom ytterligare specificerat dessa villkor i Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster  (47) och i sitt beslut av den 28 november 2005 om tillämpningen av artikel 86.2 i EG-fördraget (48). När det gäller ersättningens beräkning har kommissionen fastställt att ersättningen inte får vara större än vad som är nödvändigt för att täcka de kostnader som har orsakats av fullgörandet av skyldigheterna i samband med tillhandahållandet av offentliga tjänster, med hänsyn till intäkterna i samband med detta och till en rimlig vinst för att fullgöra dessa skyldigheter. Den rimliga vinsten kan bland annat omfatta hela eller delar av den produktivitetsökning som företagen uppnår under en överenskommen begränsad period utan att det minskar den tjänstekvalitet som staten har fastställt.

(154)

Enligt punkt 18 i Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster avses med rimlig vinst en kapitalavkastning som tar hänsyn till den eventuella risk som företaget utsätter sig för på grund av medlemsstatens ingripande. Detta gäller särskilt om staten beviljar exklusiva eller särskilda rättigheter. I regel får avkastningen inte vara högre än den genomsnittliga avkastningen i den berörda sektorn under de senaste åren. I sektorer där det inte finns något företag som är jämförbart med det företag som anförtrotts tillhandahållandet av tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse kan det företaget jämföras med företag i andra medlemsstater eller, vid behov, med företag i andra sektorer, under förutsättning att varje sektors särdrag beaktas. För att fastställa vad som utgör en rimlig vinst kan medlemsstaten införa incitamentskriterier som bland annat är relaterade till kvaliteten på den tjänst som tillhandahållits och produktivitetsökningar.

(155)

I enlighet med vad som redovisas i skäl 99 och följande i detta beslut kan kommissionen på grundval av de upplysningar som lämnats av de portugisiska myndigheter inte dra slutsatsen att ersättningen hade beräknats med hänsyn till en rimlig vinst som inte översteg den genomsnittliga avgiften i sektorn. Kommissionen har flera gånger bett de portugisiska myndigheterna att lämna in alla uppgifter som krävs för att kunna fastställa om villkoren för undantaget för statligt stöd som beviljas i form av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse är uppfyllda i detta fall. I de uppgifter som lämnats av de portugisiska myndigheterna nämns faktiskt ingenting om att en jämförelse med andra företag har gjorts för att fastställa den genomsnittliga avgift som konstaterats inom den berörda sektorn.

(156)

Kommissionen kan följaktligen inte dra slutsatsen att stödet till förmån för tjänsteleverantörerna är förenligt i den mening som avses i artikel 106.2 i EUF-fördraget.

(157)

Enligt artikel 107.3 c i EUF-fördraget kan stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner anses vara förenligt med den inre marknaden, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. För att kunna omfattas av det undantag som avses i nämnda punkt måste stöden bidra till utvecklingen av sektorn i fråga.

(158)

I detta fall anger de portugisiska myndigheterna att de har stått för alla kostnader i samband med insamling, bearbetning och destruktion av biprodukter av kött från däggdjur och fjäderfän sedan 1999. Sedan oktober 2002 har finansieringen av kostnaderna i samband med samma åtgärder för insamling, transport, bearbetning och destruktion av biprodukter av kött från däggdjur och fjäderfän garanterats genom intäkterna från en avgift som tagits ut från slakteriföretag, importörer av icke urbenat nöt- och griskött samt från operatörer som bedriver handel inom gemenskapen, det vill säga de som handlar med eller tar emot icke urbenat nöt- och griskött, om de inte själva tagit på sig ansvaret för dessa åtgärder.

(159)

Enligt punkt 23.3 i Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbrukssektorn för perioden 2000–2006 (49) (nedan kallade riktlinjerna för jordbrukssektorn) och Kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt  (50), måste allt stöd som är olagligt i den mening som avses i artikel 1 f i förordning (EG) nr 659/1999 bedömas i enlighet med de bestämmelser och riktlinjer som gällde när stödet beviljades. År 2002 antog kommissionen Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd när det gäller TSE-test, döda djur och slaktavfall (nedan kallade TSE-riktlinjerna). De riktlinjerna var tillämpliga från den 1 januari 2003 till den 31 december 2006 (51). I punkt 44 i TSE-riktlinjerna föreskrivs ett undantag från principen om att olagligt stöd måste bedömas i enlighet med de bestämmelser som gällde när stödet beviljades för fall som gäller bland annat slaktavfall. Enligt punkt 47 i TSE-riktlinjerna kommer kommissionen att tillämpa de principer som grundar sig på punkt 11.4 i riktlinjerna för jordbrukssektorn på det olagliga stöd som avser slaktavfall och som beviljades före utgången av 2002. Punkt 47 i TSE-riktlinjerna utgör följaktligen den relevanta rättsliga grunden för bedömningen av det stöd som beviljades från och med år 1999.

(160)

I enlighet med punkt 194 c i Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbruk och skogsbruk 2007–2013 tillämpar kommissionen sedan ikraftträdandet av de riktlinjerna den 1 januari 2007 inte längre TSE-riktlinjerna, med undantag för de statliga stöd som beviljats före den 1 januari 2007 och som avses i punkt 43 och följande i de riktlinjerna. Följaktligen är det punkt 47 och följande i TSE-riktlinjerna som är de tillämpliga bestämmelserna för olagligt stöd avseende slakteriavfall från och med den 1 januari 2003.

(161)

I punkt 47 i TSE-riktlinjerna föreskrivs en rad bestämmelser rörande slaktavfall.

(162)

Enligt punkt 47 i TSE-riktlinjerna har när det gäller slaktavfall ett antal beslut i enskilda ärenden fattats av kommissionen sedan januari 2001 om att godkänna statligt stöd upp till 100 procent av kostnaderna för bortskaffande av specificerat riskmaterial, kött- och benmjöl samt foder som innehåller sådana produkter som måste bortskaffas som en följd av ny gemenskapslagstiftning om transmissibel spongiform encefalopati (TSE). Dessa beslut grundades särskilt på punkt 11.4 i riktlinjerna för jordbrukssektorn, med hänsyn till den kortvariga karaktären hos dessa stöd och till behovet att på lång sikt respektera principen om att förorenaren ska betala. Kommissionen har i undantagsfall accepterat att sådant statligt stöd också beviljas andra aktörer än de som är verksamma inom uppfödningen av levande djur, till exempel slakterier. För olagligt stöd som beviljats före utgången av 2002 för jämförbara kostnader i anslutning till ny lagstiftning om TSE kommer kommissionen, om inte andra bestämmelser i gemenskapslagstiftningen lägger hinder i vägen, att tillämpa samma princip.

(163)

I punkt 47 i TSE-riktlinjerna påminner man om att kommissionen i undantagsfall har accepterat att sådant statligt stöd också beviljas andra aktörer än de som är verksamma inom uppfödningen av levande djur, till exempel slakterier. Kommissionen har tidigare beslutat att detta undantag även ska omfatta andra företag som utför uppgifter som har ett nära samband med produktionen av levande djur, till exempel hästslakterier.

(164)

Kommissionen har på grundval av punkt 11.4 i riktlinjerna för jordbrukssektorn tillåtit stöd för upp till 100 procent av de faktiska kostnader som uppstått för hälsokontroller, prover och andra kontrollåtgärder, inköp och administration av läkemedel och växtskyddsprodukter samt kostnader för att förstöra grödor enligt följande villkor:

(165)

Enligt punkt 47 i TSE-riktlinjerna är även dessa principer tillämpliga.

(166)

BSE är en överförbar sjukdom som utgör ett hot mot människors hälsa. Det är en djursjukdom vars primärutbrott måste anmälas direkt till kommissionen och de andra medlemsstaterna (52). Syftet med stödåtgärden var att säkerställa att de nödvändiga skyddsåtgärderna rörande insamling, transport, bearbetning och destruktion genomfördes i enlighet med den gällande veterinära lagstiftningen under perioden 1999–2005 inom köttsektorn.

(167)

Kommissionen noterar i detta avseende att Portugal har angivit att den portugisiska staten stod för alla kostnader i samband med insamling, bearbetning och destruktion av biprodukter av kött från däggdjur och fjäderfän under perioden 1999–2002, med anledning av de nödåtgärder som kommissionen godkänt inom ramen för beslut 98/653/EG om förbud mot export av kött- och benmjöl från däggdjur. Kommissionen noterar även att embargoåtgärderna rörande nötkött från Portugal inte upphävdes förrän genom antagandet av förordning (EG) nr 1993/2004.

(168)

Kommissionen betonar dessutom att enligt punkterna 33 och 34 i TSE-riktlinjerna ska tjänsteleverantörerna väljas ut och betalas enligt marknadsmässiga principer på ett sätt som inte är diskriminerande (se skäl 21 och följande i detta beslut). Med hänsyn till hur brådskande det var att vidta åtgärderna kan kommissionen i detta fall acceptera att de portugisiska myndigheterna valde tjänsteleverantörer i enlighet med lagdekret nr 197/99 av den 8 juni 1999, som enligt de uppgifter som lämnats av de portugisiska myndigheterna är det nationella instrumentet för införlivande av direktiv 97/52/EG, utan att använda sig av förfaranden för offentlig upphandling (se punkt 24 i detta beslut).

(169)

Enligt de portugisiska myndigheterna antogs lagdekret 2002 för att beakta deras åtaganden inom ramen för rådets beslut 2000/766/EG, med iakttagande av principen om att förorenaren betalar (se skäl 65 och 66 i det här beslutet). De har bekräftat att medlen inte kunde omdirigeras till eventuell konkurrerande verksamhet som företagen skulle kunna ägna sig åt, eftersom den enda verksamhet som dessa företag faktiskt bedrev var insamling, bearbetning, transport och destruktion av animaliska biprodukter.

(170)

Kommissionen konstaterar dessutom att ansvaret för tjänsten och dess finansiering överfördes till operatörerna, med iakttagande av en övergångsperiod, genom det system som inrättades genom lagdekret 2003.

(171)

Med hänsyn till de speciella omständigheterna och den nödsituation som uppstått på grund av risken för spridning av BSE under perioden 1999–2004 och det faktum att det system som infördes genom lagdekret 2003 innehöll bestämmelser om en successiv överföring av ansvaret för och finansieringen av tjänsterna till sektorns operatörer, anser kommissionen att stödet kan betraktas som kortvarigt och att det på lång sikt beaktar principen om att förorenaren betalar.

(172)

Kommissionen kan följaktligen på grundval av de uppgifter som den förfogar över dra slutsatsen att det stöd som beviljades under perioden 1999–2002 kan omfattas av det undantag som föreskrivs i artikel 107.3 c i EUF-fördraget.

(173)

För det stöd som beviljades under perioden från 2003 till november 2005 anser kommissionen, med hänsyn till den nödsituation som rådde fram till slutet av 2004 och till det faktum att det system som infördes genom lagdekretet innehöll bestämmelser om en successiv överföring av ansvaret för och finansieringen av tjänsterna enligt vad som anges ovan, att stödet kan betraktas som förenligt och överensstämmande med punkt 47 i TSE-riktlinjerna förutsatt att det överensstämmer med de faktiska kostnaderna för de tjänster som erhölls.

(174)

De portugisiska myndigheterna har i enlighet med skäl 100 i detta beslut visat att stödet motsvarar tjänsteleverantörernas faktiska utgifter för tjänsternas tillhandahållande under perioden 1999–2005.

(175)

Följaktligen drar kommissionen på grundval av de uppgifter som den förfogar över slutsatsen att det stöd som under perioden 2003–november 2005 beviljades till tjänsteleverantörerna kan omfattas av det undantag som föreskrivs i artikel 107.3 c i EUF-fördraget.

(176)

Som kommissionen konstaterar i skäl 166 i detta beslut ledde risken för att BSE skulle sprida sig i Portugal under perioden 1999–2004 till särskilda omständigheter och en nödsituation. Med hänsyn till denna exceptionella situation och eftersom det system som infördes genom lagdekret 2003 innehöll bestämmelser om en successiv överföring av ansvaret för och finansieringen av tjänsterna till sektorns operatörer, anser kommissionen att stödet kan betraktas som kortvarigt och att det på lång sikt beaktar principen om att förorenaren betalar. I enlighet med sin tidigare praxis anser kommissionen i detta fall att stödet enligt punkt 47 i TSE-riktlinjerna i undantagsfall kunde beviljas till andra operatörer inom sektorn, bland annat slakteriföretag och styckningsanläggningar samt importörer och operatörer som inom gemenskapen bedriver handel inom sektorn.

(177)

Kommissionen har dessutom konstaterat att när det gäller de företag som tillhandahöll tjänsterna har stödet beviljats i enlighet med de principer som anges i punkt 47 i TSE-riktlinjerna.

(178)

När det gäller slakteriföretag och styckningsanläggningar, importörer och operatörer som bedriver handel inom sektorn kan kommissionen alltså konstatera att det stöd som beviljats kan omfattas av det undantag som anges i artikel 107.3 c i EUF-fördraget.

(179)

När det gäller uppfödarna har kommissionen dessutom dragit slutsatsen att stödet, med hänsyn till övervägandena i skäl 160 och följande i detta beslut, har beviljats i enlighet med de principer som anges i punkt 47 i TSE-riktlinjerna, vilket innebär att det kan omfattas av det undantag som anges i artikel 107.3 c i EUF-fördraget.

(180)

Sedan oktober 2002, det datum då lagdekret 2002 trädde i kraft, har finansieringen av kostnaderna för insamling, transport, bearbetning och destruktion av biprodukter av kött från däggdjur och fjäderfän säkerställts genom intäkterna från en skatteliknande avgift för slakteriföretag, importörer av icke urbenat nöt- och griskött samt operatörer som bedriver handel inom gemenskapen, det vill säga de som handlar med eller tar emot icke urbenat nöt- och griskött.

(181)

I enlighet med domstolens rättspraxis (53) anser kommissionen normalt att en finansiering av statligt stöd genom obligatoriska avgifter kan inverka på stödet genom en skyddseffekt som går längre än själva stödet. De aktuella avgifterna utgör otvivelaktigt obligatoriska avgifter. Kommissionen anser att en följd av denna rättspraxis är att stöd inte får finansieras genom skatteliknande avgifter som också belastar produkter som importeras från andra medlemsstater.

(182)

Med hänsyn till denna rättspraxis och till att åtgärden har beviljats med hjälp av statliga medel och följaktligen utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107 i EUF-fördraget, måste det kontrolleras om åtgärden har en diskriminerande karaktär som strider mot artikel 110 i EUF-fördraget i den mån som produkterna från andra medlemsstater också omfattades av avgiftsskyldigheten.

(183)

De portugisiska myndigheterna har motiverat avgifterna för importerat icke urbenat kött med att dessa importerade produkter kunde omfattas av systemet på samma sätt som de nationella produkterna, eftersom förekomsten av icke urbenat kött innebar att det fanns biprodukter som omfattades av tjänsterna för insamling. transport, bearbetning och destruktion.

(184)

Enligt de uppgifter som kommissionen har tillgång till har avgifterna påförts slakteriföretag och importörer av hela och halva slaktkroppar samt andra icke urbenade delar av nötkreatur och svin (se artikel 2.2 i lagdekret 2002) för att säkerställa tjänsterna för insamling, transport, bearbetning och destruktion av biprodukter av kött från däggdjur och fjäderfän (artikel 1.1 i lagdekret 2002).

(185)

Dessa uppgifter ledde till att kommissionen tvivlade på om de avgifter som påfördes de avgiftsskyldiga motsvarade de tjänster som de mottog. Kommissionen hade konstaterat att det inte kunde uteslutas att det fanns ett potentiellt diskriminerande system gentemot importerade produkter från andra medlemsstater, för vilka det var nödvändigt att betala avgiften.

(186)

De portugisiska myndigheterna har i efterhand försäkrat att tjänsterna för insamling, transport, bearbetning och destruktion av biprodukter från fjäderfäkött inte finansierades med de avgifter som togs ut från slakteriföretag och importörer av hela eller halva slaktkroppar och andra icke urbenade delar av nötkreatur och svin. Tjänsterna finansierades i stället enligt bilaga 1 till lagdekret 2002 av de slakteriföretag för fjäderfän som inte främjade insamling, transport, bearbetning och destruktion av de biprodukter som skapades i samband med slakt av fjäderfän. Importörer eller operatörer som handlar med slaktkroppar av fjäderfä är befriade från avgiften med hänsyn till att huvuddelen av de fjäderfäprodukter som importeras inte ger upphov till biprodukter.

(187)

När det gäller importörer och operatörer som bedriver handel med hela eller halva slaktkroppar och andra icke urbenade delar av nötkreatur och svin har de portugisiska myndigheterna däremot verifierat att dessa icke urbenade importerade delar ger upphov till biprodukter.

(188)

Kommissionen bad redan vid föreläggandet om att lämna upplysningar och sedan även i samband med att det formella granskningsförfarandet inleddes de portugisiska myndigheterna att försäkra att de importerade produkterna kunde omfattas av systemet på samma sätt som de nationella produkterna och på så sätt bevisa genom sifferuppgifter att det under en given referensperiod hade funnits en penningmässig likvärdighet mellan de belopp som tagits ut för de icke urbenade produkterna av nöt- och griskött från andra medlemsstater och kostnaderna för de tjänster som de nationella produkterna var berättigade till med ensamrätt (se punkt 37 h i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet).

(189)

De portugisiska myndigheterna har försäkrat att importerade icke urbenade delar var berättigade till tjänsterna för insamling, transport, bearbetning och destruktion av biprodukter av kött på samma sätt som de nationella produkterna, men de har inte tillhandahållit några exakta sifferuppgifter som överensstämmer med detta påstående.

(190)

Kommissionen kan följaktligen inte på grundval av de uppgifter som tillhandahållits dra slutsatsen att den avgift som infördes genom lagdekret 2002 och som togs ut på importerade produkter är likvärdig med det belopp som motsvarar de tjänster som de biprodukter som uppkommer genom dessa importerade produkter är berättigade till, och följaktligen att de importerade produkterna kunde vara berättigade till de tjänster som finansierades genom stödåtgärden i samma utsträckning som de nationella produkterna.

(191)

I kraft av artikel 3.2 i lagdekret 2003 är slakteriföretag, styckningsanläggningar, kläckningsanläggningar och äggproduktindustrier skyldiga att betala de avgifter som fastställs i bilaga 1 till lagdekret 2002, med undantag för de organ som omfattas av den alternativa ordning som föreskrivs i det dekretet och som ska betala de avgifter som föreskrivs i bilaga 2 fram till godkännandet av planen för destruktion av kategori 3-material. För kategori 1- och 2-material var de skyldiga att före planens godkännande betala 0,35 euro/kg för materialet (artikel 5.1 i lagdekret 2003).

(192)

När det gäller de ändringar av avgiftssystemet som införts genom lagdekret 2003 har kommissionen uppmanat de portugisiska myndigheterna att visa att de importerade produkterna har varit berättigade till tjänsterna i fråga i samma utsträckning som de nationella produkterna.

(193)

De portugisiska myndigheterna har bekräftat att den avgift som infördes genom lagdekret 2003 var baserad på de biprodukter som faktiskt uppkommit och att de importerade produkterna var berättigade till tjänsterna i samma utsträckning. Kommissionen konstaterar dock att de portugisiska myndigheterna inte har inkommit med några sifferuppgifter som stödjer dessa påståenden.

(194)

I brist på underlag kan kommissionen inte dra slutsatsen att den avgift som infördes genom lagdekret 2003 var likvärdig med de belopp som motsvarade de tjänster som de biprodukter som uppkom genom dessa importerade produkter var berättigade till, och följaktligen att de importerade produkterna kunde vara berättigade till de tjänster som finansierades genom stödåtgärder i samma utsträckning som de nationella produkterna.

(195)

Kommissionen konstaterar att det avgiftssystem som införts på grundval av lagdekret 2002 och av den övergångsordning som fastställs i artiklarna 3.2 och 5.2 i lagdekret 2003 inte är förenligt med artikel 110 i EUF-förordningen eftersom det är ett system som har en potentiellt diskriminerande effekt gentemot importerade produkter från andra medlemsstater, som också blir tvungna att betala avgiften.

(196)

Kommissionen beklagar att Portugal olagligen har beviljat stöd till förmån för insamling, transport, bearbetning och destruktion av slakteriavfall i strid med artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(197)

Stödåtgärderna till förmån för insamling, transport, bearbetning och destruktion av slakteriavfall uppfyller kraven i tillämpliga gemenskapsbestämmelser med avseende på stödmottagarna. Finansieringen av stödet genom det avgiftssystem som införts på grundval av lagdekret 2002 och den övergångsordning som fastställs genom artiklarna 3.2 och 5.2 i lagdekret nr 244/2003 är däremot inte förenlig med den inre marknaden på grund av den potentiellt diskriminerande effekten gentemot importerade produkter från andra medlemsstater, som också blir tvungna att betala avgiften.

(198)

Kommissionen anser att det är lämpligt att i detta fall anta ett villkorat beslut i enlighet med den möjlighet som anges i artikel 7.4 i förordning (EG) nr 659/1999, enligt vilken kommissionen får förena ett positivt beslut med villkor enligt vilka ett stöd kan anses förenligt med den gemensamma marknaden och fastställa skyldigheter för att göra det möjligt att övervaka att beslutet efterlevs.

(199)

För att gottgöra överträdelsen av artikel 110 i EUF-fördraget och retroaktivt undanröja den potentiella diskrimineringen bör Portugal inom en tidsfrist och enligt villkor som fastställs av kommissionen betala tillbaka den del av avgiften som har tagits ut på produkter från andra medlemsstater. När överträdelsen gottgjorts blir de berörda stöden förenliga med artikel 107 i EUF-fördraget.

(200)

Kommissionen fastställer de villkor som måste följas vid återbetalning. Portugal ska således till dem som har erlagt avgiften betala tillbaka den del av denna som har påförts produkter från andra medlemsstater från den dag då avgiften började tillämpas enligt lagdekret 2002 till och med den dag då avgiften senast tillämpades innan den övergångsordning som inrättades genom lagdekret 2003 upphörde att gälla. För detta syfte ska Portugal se till att följande villkor uppfylls:

—

De avgiftsskyldiga som har ansvarat för inbetalningen av avgiften får, om de kan tillhandahålla bevis för att avgiften har påförts produkter som importerats från andra medlemsstater, kräva återbetalning av en proportionell andel av intäkterna från den avgift som var avsedd att finansiera den del av stödet som uteslutande gynnat nationella produkter. Dessa krav på återbetalning ska lämnas in inom en tidsfrist som fastställs i enlighet med nationell rätt, men under alla omständigheter inom sex månader räknat från dagen för offentliggörandet av det här beslutet.

—

Portugal ska fastställa omfattningen av den eventuella diskriminering som förekommit mot importerade produkter. Portugal ska därför under en referensperiod göra en ekonomisk jämförelse mellan å ena sidan de totala intäkterna från avgiften på nationella produkter och å andra sidan de fördelar som dessa produkter är ensamma om att få.

—

Återbetalning ska ske inom sex månader från och med den dag då ansökan lämnas in.

—

De återbetalade beloppen ska uppdateras med räntan från och med den dag då avgiften togs ut fram till den faktiska återbetalningen. Räntan ska beräknas på grundval av den referensräntesats som kommissionen fastställer med hjälp av metoden för fastställande av referens- och diskonteringsränta (55).

—

De portugisiska myndigheterna ska godta alla rimliga bevis från dem som erlagt avgiften som visar de avgiftsbelopp som har betalats för produkter från andra medlemsstater.

—

För rätten till återbetalning får inga andra villkor ställas, särskilt inte att avgiften inte får ha övervältrats.

—

Om den avgiftsskyldige inte ännu har betalat avgiften ska de portugisiska myndigheterna formellt avstå från att driva in den proportionella andel av denna som påförts produkter som importerats från andra medlemsstater för vilken det visats att den var avsedd att finansiera den del av stödet som uteslutande gynnat nationella produkter. De ska dessutom avstå från att driva in eventuell dröjsmålsränta.

—

Om kommissionen så begär ska Portugal lämna in en fullständig rapport som visar att återbetalningarna genomförts på ett tillfredsställande sätt.

—

Om en avgift för liknande ändamål har tagits ut i en annan medlemsstat för samma produkter som har påförts avgiften i Portugal, ska de portugisiska myndigheterna till de avgiftsskyldiga återbetala den del av avgiften som har tagits ut på produkterna från den andra medlemsstaten.

—

Portugal ska förbinda sig att underrätta alla potentiella avgiftsskyldiga om detta beslut.