9.9.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 232/14

(1)

Genom förordning (EG) nr 2604/2000 (2) införde rådet slutgiltiga antidumpningstullar på import av polyetentereftalat (nedan kallat PET) med ursprung i bl.a. Indien efter en undersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen). Efter en översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning (EG) nr 192/2007 (3) en slutgiltig antidumpningstull som förlängdes med fem år till. Antidumpningsåtgärderna ändrades efter en partiell interimöversyn (nedan kallad den senaste översynen) genom rådets förordning (EG) nr 1286/2008 (4). Dessa åtgärder fastställdes till ett belopp som motsvarar nivån för undanröjande av skada och består av specifika antidumpningstullar. Tullen varierar mellan 87,5 och 200,9 EUR/ton för individuellt namngivna indiska tillverkare och den övriga tullsatsen är 153,6 EUR/ton för import från övriga tillverkare (nedan kallade nuvarande tullar).

(2)

Genom förordning (EG) nr 2603/2000 (5) införde rådet slutgiltiga utjämningstullar på import av PET med ursprung i bl.a. Indien. Efter en översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom förordning (EG) nr 193/2007 (6) en slutgiltig utjämningstull som förlängdes med fem år till. Utjämningsåtgärderna ändrades genom rådets förordning (EG) nr 1286/2008 efter den senaste översynen. Utjämningsåtgärderna består av en specifik tull. Tullen varierar mellan 0 och 106,5 EUR/ton för individuellt namngivna indiska tillverkare och den övriga tullsatsen är 69,4 EUR/ton för övriga tillverkare (nedan kallade gällande utjämningsåtgärder).

(3)

Genom kommissionens beslut 2000/745/EG (7) godtog kommissionen åtaganden från flera exporterande tillverkare och fastställde ett minimiimportpris (nedan kallad åtagandet).

(4)

En begäran om en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen ingavs av Reliance Industries Limited, en indisk exporterande tillverkare av PET (nedan kallad sökanden). Begäran begränsades till att gälla dumpning med avseende på sökanden. Sökanden har samtidigt begärt en översyn av de gällande utjämningsåtgärderna. De övriga antidumpnings- och utjämningstullarna är tillämpliga på import av produkter som tillverkats av sökanden och sökandens försäljning till unionen omfattas av åtagandet.

(5)

Sökanden lade fram prima facie-bevisning för att en fortsatt tillämpning av den nuvarande tullen på nuvarande nivå inte längre behövs för att motverka dumpning. Sökanden hävdade i synnerhet att det har skett betydande förändringar i företagets tillverkningskostnader och att dessa förändringar har lett till en avsevärt lägre dumpningsmarginal sedan de nuvarande tullarna infördes. En jämförelse gjord av sökanden av dess priser på hemmamarknaden och dess exportpriser till unionen tydde på att dumpningsmarginalen var avsevärt lägre än de nuvarande tullarnas nivå.

(6)

Efter samråd med rådgivande kommittén fastställde kommissionen att det fanns tillräcklig prima facie-bevisning för att motivera att en partiell interimsöversyn inleddes (nedan kallad denna översyn) och offentliggjorde därför den 10 juni 2010 ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (8) om att en partiell interimsöversyn inleddes i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen.

(7)

Produkten som är föremål för översyn är polyetentereftalat (PET) med en viskositetskvot på minst 78 ml/g enligt ISO-standard 1628-5, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3907 60 20, med ursprung i Indien (nedan kallad den berörda produkten).

(8)

Undersökningen visade att den berörda produkten som tillverkats i Indien och som säljs till unionen är likadan som den som tillverkats och sålts på hemmamarknaden i Indien när det gäller fysiska och kemiska egenskaper samt användning. Dessa produkter anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen. Eftersom denna översyn begränsades till fastställande av dumpning för sökandens del, drogs det inga slutsatser beträffande den produkt som tillverkas och säljs av unionsindustrin på unionsmarknaden.

(9)

Kommissionen underrättade officiellt sökanden, företrädarna för exportlandet och unionstillverkarnas intresseorganisation om att översynen hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(10)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(11)

För att kommissionen skulle få de uppgifter som var nödvändiga för undersökningen sände den ett frågeformulär till sökanden och fick svar inom den fastställda tidsfristen.

(12)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som bedömdes nödvändiga för att avgöra frågan om dumpning. Kommissionen gjorde kontrollbesök på plats hos sökanden i Mumbai, Indien.

(13)

Undersökningen av dumpning omfattade perioden 1 april 2009–31 mars 2010 (nedan kallad översynsperioden).

(14)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersöktes det om omständigheterna beträffande dumpningen hade förändrats avsevärt och om sådana förändringar kunde anses vara av bestående karaktär.

(15)

Sökanden hävdade att en betydande förändring av tillverkningskostnaderna förorsakade dess förändrade normalvärde och exportpriser efter den ursprungliga undersökningen i vilken dumpningsmarginalen fastställdes. Tillverkningskostnaderna påstods bero på en sänkt tull vid import till Indien av det grundläggande råmaterialet som används i tillverkningsprocessen. Dessutom hävdade sökanden att de sänkta tullarna åtföljdes av försvagade exportincitament som i sin tur ledde till förändrade försäljningspriser på hemmamarknaden som beaktades vid bestämningen av normalvärdet.

(16)

Det kunde emellertid konstateras att priserna på hemmamarknaden som företaget använde för att bestämma normalvärdet under översynsperioden, trots de sänkta tullarna och exportincitamenten, var högre än priserna i den ursprungliga undersökningen i vilken dumpningsmarginalen fastställdes. De högre försäljningspriserna på hemmamarknaden berodde bl.a. på ökade kostnader för råmaterial och andra insatsvaror.

(17)

Exportpriserna till unionen under översynsperioden fastställdes enligt artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen. Det var dock nödvändigt att bedöma om ett prisåtagande enligt vilket sökanden var skyldig att sälja sin produkt till unionen till ett pris som var högre än minimiimportpriset som fastställts för varje månad hade påverkat sökandens exportpriser under översynsperioden. Av de orsaker som anges nedan drogs slutsatsen att exporten till unionen hade påverkats av prisåtagandet. Eftersom sökanden måste följa åtagandets minimiimportpriser valde sökanden att inte exportera till unionen under specifika månader under översynsperioden, då dess exportpriser till andra exportmarknader var lägre än minimiimportpriset.

(18)

Det konstaterades att sökanden sålde sin produkt till unionen under endast sex månader av översynsperioden. Å andra sidan sålde sökanden produkter under översynsperioden till andra exportmarknader där prisåtagandet inte behövde följas. Exportpriserna till tredjeländer under de månader som sökanden inte exporterade till unionen var väsentligt lägre än det fastställda minimiimportpriset. Mot bakgrund av det ovanstående finns det alltså goda skäl att anta att sökandens enda orsak för att inte sälja produkter till unionen de kvarstående månaderna var att företaget måste följa åtagandet och därför inte kunde sälja till ett pris under det fastställda minimiimportpriset.

(19)

Sökanden bestred att orsaken till att produkter inte hade sålts till unionsmarknaden hade att göra med det gällande åtagandet. Sökanden påstod att det under översynsperioden fanns månader då det inte förekom någon försäljning på andra stora exportmarknader och således hade den oregelbundna försäljningen inget samband med unionsmarknaden. Sökanden hävdade även att en månatlig jämförelse av importpriserna för den berörda produkten till unionen från alla andra exporterande länder och/eller importpriserna av den berörda produkten med ursprung i Indien med företagets månatliga minimiimportpris skulle visa att sökanden kunde ha sålt produkter till unionen under hela översynsperioden utan att bryta mot åtagandet.

(20)

Sökandens argument kan inte godtas därför att företaget fokuserade sin verksamhet på specifika marknader som styrs av dessa marknaders särdrag och som inte ger några indikationer på varför företaget inte har sålt till unionen. Jämförelserna som sökanden gjorde grundades på samlade statistiska uppgifter, medan denna översyns resultat grundades på uppgifter som är specifika för företaget och som således är mer relevanta och tillförlitliga att dra slutsatser från. Argumenten som presenterades var inte heller fullt godtagbara. Exempelvis var under vissa månader de allmänna importpriserna till unionen högre än minimiimportpriset medan de allmänna importpriserna under andra perioder var lägre än minimiimportpriset och därför kan inga generellt giltiga slutsatser dras från dem. Det är däremot otvistigt att sökanden sålde till unionen under endast de månader som de allmänna importpriserna till unionen låg på denna nivå eller högre än minimiimportpriset.

(21)

Sökandens argument att den om så önskats kunde ha sålt sina produkter på unionsmarknaden under den sexmånadersperioden den sålde produkter på andra exportmarknader till ett lägre pris än minimiimportpriset avvisas som hypotetiskt och obevisat. Sökanden anförde inga andra argument beträffande anledningen till att den inte sålde produkter till unionen under dessa sex månader samtidigt som den sålde samma produkter på andra exportmarknader till ett lägre pris än minimiimportpriset. Det konstaterades därför att sökanden inte sålde produkter till unionen under en viss period eftersom den då hade behövt följa sitt åtagande. Följaktligen är de exportpriser som togs ut på unionsmarknaden under översynsperioden inte tillförlitliga.

(22)

En jämförelse gjordes också mellan sökandens försäljningspriser till unionsmarknaden och priserna på andra exportmarknader där sökanden inte var skyldig att följa prisåtagandet. Exportpriserna till marknaderna utan prisåtaganden var genomgående lägre under hela översynsperioden.

(23)

Sökanden ifrågasatte de slutsatser som drogs av jämförelsen av priserna på unionsmarknaden och andra exportmarknader och hävdade att det finns flera andra exportmarknader där priserna var högre än de på unionsmarknaden om man analyserar uppgifterna efter varje enskilt land. Det noterades emellertid att jämförelsen av genomsnittliga priser är mer relevant än skillnader mellan enskilda länder som innefattar storleken och specifika konkurrensfaktorer på sådana individuella marknader.

(24)

Därför avspeglar företagets exportpriser på tredjeländers marknader bättre företagets normalpriser. Prisskillnaden mellan exportpriserna till unionen och exportpriserna till resten av världen tyder på att sökanden har starka ekonomiska motiv att sälja till unionen till lägre priser om inte minimiimportpriset är fastställt. I det läget bör alla nya dumpningsmarginaler som baserats på exportpriserna till unionen under översynsperioden fastställas på basis av priser som inte har förändrats väsentligt på ett bestående sätt. Samma slutsats bör dras för sökandens påstående, som nämndes i skäl 5, att en dumpningsmarginal lägre än de gällande tullarna skulle bevisas i en jämförelse av priserna på hemmamarknaden och exportpriserna till unionen.

(25)

Mot bakgrund av ovanstående har villkoret i artikel 11.3 i grundförordningen om att omständigheterna som rör dumpning har förändrats väsentligt inte uppfyllts. Därför är en fortsatt tillämpning av åtgärderna på nuvarande nivå nödvändig för att motverka dumpning.

(26)

Efter meddelandet av uppgifter påstod sökanden att priserna som togs ut på unionsmarknaden var helt tillförlitliga. Eftersom dessa exportpriser höjdes väsentligt mellan den ursprungliga undersökningen och översynsperioden, borde man anse att företagets exportbeteende också har förändrats avsevärt och varaktigt under denna period. Därför borde enligt sökanden även företagets dumpningsmarginal ha minskat avsevärt och varaktigt.

(27)

Dessutom menade sökanden att de varaktiga förändringarna i omständigheterna inte nödvändigtvis var det viktigaste skälet till att en bedömning gjordes efter att översynen inleddes, utan att det är viktigare att veta om en fortsatt tillämpning av tullen är nödvändig för att motverka dumpning. Sökanden hänvisade till den grundläggande principen i artikel 11.1 i grundförordningen och artikel 11.1 i WTO:s antidumpningsavtal enligt vilken antidumpningsåtgärder ska vara i kraft endast så länge som och till den grad som den motverkar skadevållande dumpning. Mot bakgrund av detta påstod sökanden att nödvändighetsbedömningen borde vara en bedömning av framtidsutsikterna som visade att dumpningen åtminstone troligtvis eller sannolikt kunde återkomma på nivån som tidigare fastställts.

(28)

Enligt artikel 11.1 i grundförordningen ska en antidumpningsåtgärd vara i kraft ”endast så länge och i den utsträckning som krävs för att motverka den dumpning som vållar skada”. Denna princip tas även i beaktande vid interimöversyner som i till exempel detta fall, där det enligt artikel 11.3 i grundförordningen bl.a. föreskrivs att ”[e]n interimsöversyn ska inledas om begäran innehåller tillräckliga bevis för att den fortsatta tillämpningen av åtgärden inte längre är nödvändig för att motverka dumpning eller för att det är osannolikt att skadan fortsätter eller återkommer om åtgärden upphävs eller ändras”. I denna bestämmelse anges det kriterium som ska uppfyllas när en berörd part anser att åtgärden håller för låg eller hög nivå och därför begär att åtgärden ses över. Det står uttryckligen i artikel 11.3 i grundförordningen att följande gäller när översynen väl har inletts: ”Vid undersökningar som genomförs i enlighet med denna punkt kan kommissionen bland annat överväga om de omständigheter som rör dumpning […] har ändrats väsentligt […]. I detta sammanhang ska alla relevanta och dokumenterade bevis beaktas vid det slutliga fastställandet”. I artikel 11.3 föreskrivs alltså ett kompletterande kriterium (väsentligt ändrade omständigheter) som ska beaktas vid översyner utöver kriteriet för att inleda en undersökning (dvs. huruvida åtgärderna är nödvändiga på rådande nivå) som sökanden hävdar.

(29)

Det bör också framhållas att det är rutin i interimsöversyner att undersöka om de förändrade omständigheter som påträffas under en undersökning är av bestående karaktär. I tribunalens rättspraxis sägs att ”institutionerna förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning – däribland rätten att bedöma den framtida utvecklingen av de berörda exportörernas prissättning – när de prövar behovet av en fortsatt tillämpning av befintliga åtgärder” (9). Den tillgängliga bevisningen visar att de exportpriser som sökanden tog ut på unionsmarknaden inte avspeglade sökandens faktiska prispolicy och att exportpriserna på unionsmarknaden under översynsperioden därför, vilket konstaterats i skäl 21, inte är tillförlitliga, varför varje på nytt beräknad dumpningsmarginal på grundval av de priserna skulle behöva fastställas på grundval av priser som inte förändrats väsentligt och på ett varaktigt sätt, i enlighet med vad som sägs i skäl 24.

(30)

Trots konstaterandet att exportpriserna till unionen inte hade förändrats väsentligt eller på ett varaktigt sätt beaktades ändå sökandens argument om huruvida åtgärderna fortfarande behöver upprätthållas på nuvarande nivå för att motverka dumpning. Sökanden anförde i detta avseende att dess dumpningsmarginal skulle ligga avsevärt lägre än den som beräknades i den ursprungliga undersökningen, och att dess export till andra marknader skulle bekräfta att den ändrade dumpningsmarginalen återspeglar en tendens som rimligtvis kan väntas fortsätta, vilket skulle innebära att åtgärdernas nuvarande nivå är uppenbart orimlig. Dessa argument befanns dock inte ha stöd i fakta. För det första kan det beträffande sökandens export på andra marknader sägas att priserna till skillnad mot vad sökanden påstod i sin begäran i genomsnitt låg nästan 10 % lägre än priserna i unionen. Dessa exportmarknader i tredjeländer omfattar en rad länder med olika stora marknader, och en del av dem torde knappast ha någon inhemsk PET-produktion. De marknaderna kännetecknas alltså av individuella konkurrensegenskaper som resulterar i andra priser och tendenser än på unionsmarknaden. För det andra kan det mot bakgrund av dessa konstateranden slås fast att även om man skulle finna att åtgärdernas nuvarande nivå borde ändras såsom varande inte längre nödvändiga för att motverka dumpning, är det inte möjligt att med rimlig exakthet avgöra vilken nivå som vore lämplig eftersom det saknas tillförlitliga exportpriser som härrör från och återspeglar normala förhållanden på unionsmarknaden.

(31)

Slutligen ansåg sökanden att en justering kunde göras med stöd av artikel 2.10 i grundförordningen, i synnerhet led k i denna punkt, ”för olikheter avseende andra faktorer […] om det påvisas att de påverkar prisernas jämförbarhet på sätt som krävs enligt denna punkt”.

(32)

Då det ovan har konstaterats att exportpriserna inte förändrats på ett väsentligt, varaktigt sätt kan någon dumpningsmarginal inte fastställas. Därför är begäran om en justering ovidkommande och avvisas.

(33)

Med hänsyn till att omständigheterna rörande dumpning inte har förändrats avsevärt och varaktigt bör denna översyn avslutas utan att ändra nivån på tullen för sökanden. Antidumpningsåtgärderna som införts genom rådets förordning (EG) nr 1286/2008 om import av PET tillverkad av sökanden bör därför inte ändras

(34)

Sökanden liksom andra berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka man avsåg att föreslå att avsluta denna översyn. Inga synpunkter inkom som skulle ha kunnat ändra de ovannämnda slutsatserna.

(35)

Denna översyn bör därför avslutas utan att förordning (EG) nr 192/2007 ändras.