4.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 111/27

(1)

Jordbruks- och skogsbrukssektorerna är mycket utsatta för klimatförändringar eftersom de är direkt beroende av klimatförhållandena. Samtidigt utgör utsläppen från jordbruket inom unionen 14 procent av de globala utsläppen av växthusgaser.

(2)

Klimatförändringarna är en av de största utmaningarna som jordbruket står inför när det gäller att förse världens befolkning, som beräknas uppgå till 9 miljarder år 2050, med livsmedel.

(3)

Den globala efterfrågan på livsmedel förväntas ha ökat med 50 procent år 2030 och dubblerats år 2050, samtidigt som efterfrågan på biomassa som inte används som livsmedel beräknas öka kraftigt.

(4)

Jordbruk och skogsbruk måste tillgodose en kraftigt ökande efterfrågan på biomassa som inte används som livsmedel på grund av begränsande åtgärder i andra sektorer och behovet av att övergå till en koldioxidsnål ekonomi.

(5)

De globala lagren av vissa baslivsmedel har minskat och pristoppar (såsom under 2008) kan komma att bli vanligare om den ökade efterfrågan inte kan tillgodoses av tillgången.

(6)

Klimatförändringar kan påverka skördeutfall, boskapsskötsel och produktionens placering, vilket kan få stora konsekvenser för jordbrukens inkomster, markanvändningen och landsbygdsekonomierna i vissa delar av unionen.

(7)

Jordbrukssektorn i tropiska/subtropiska länder, framför allt i Afrika söder om Sahara, är mycket sårbar för klimatförändringar och en större livsmedelskris i dessa områden skulle även påverka Europa.

(8)

Det krävs samlade åtgärder för att förhindra att dessa risker leder till oåterkallelig skada och för att möjliggöra en hållbar livsmedelsförsörjning under förändrade klimatförhållanden.

(9)

Detta initiativ för gemensam programplanering har även betydelse för den gemensamma jordbrukspolitikens utveckling.

(10)

Vid sitt möte den 3 december 2009 slog rådet (konkurrenskraft) fast att jordbruk, livsmedelstrygghet och klimatförändringar utgör ett område där gemensam programplanering skulle leda till ett stort mervärde jämfört med de nuvarande fragmenterade forskningsinsatserna i medlemsstaterna. I sina slutsatser framhöll rådet därför att ett initiativ för gemensam programplanering måste lanseras och uppmanade kommissionen att bidra till upprättandet av ett sådant. Rådet bekräftade även att gemensam programplanering är en process som sker under medlemsstaternas ledning och där kommissionen fungerar som stöd.

(11)

Gemensam programplanering inom forskningen om jordbruk, livsmedelstrygghet och klimatförändringar skulle göra det möjligt att samla kompetens, kunskaper och resurser och främja forskningen om livsmedelstrygghet och det hot som klimatförändringar, global befolkningsökning och efterfrågan på livsmedel och andra produkter än livsmedel utgör.

(12)

För att uppnå de mål som fastställs i denna rekommendation bör medlemsstaterna tillsammans med kommissionen undersöka vilka kommissionsinitiativ som kan hjälpa dem att utveckla och genomföra den strategiska forskningsagendan. Medlemsstaterna bör även tillsammans med ständiga kommittén för jordbruksforskning se till att gemensamma programplaneringsinsatser samordnas i en mer omfattande forskningsagenda för jordbruk.

(13)

För att kommissionen ska kunna rapportera till Europaparlamentet och rådet bör medlemsstaterna regelbundet rapportera till kommissionen om hur initiativet utvecklas.

1.

Medlemsstaterna uppmanas att utforma en gemensam vision av hur samarbete och samordning inom forskningen på unionsnivå kan hantera livsmedelstrygghet och det hot som klimatförändringar, global befolkningsökning och efterfrågan på livsmedel och andra produkter än livsmedel innebär.

2.

Medlemsstaterna uppmanas att utarbeta en gemensam strategisk forskningsagenda i vilken behov och mål på medellång till lång sikt fastställs när det gäller livsmedelstrygghet genom anpassning till och begränsning av klimatförändringarnas inverkan på jordbruket. Den strategiska forskningsagendan bör innehålla en genomförandeplan med prioriteringar och tidslinjer samt en beskrivning av de insatser, instrument och resurser som krävs för att genomföra den.

3.

Medlemsstaterna uppmanas att vidta följande åtgärder som en del av den strategiska forskningsagendan och genomförandeplanen:

4.

Medlemsstaterna uppmanas att inrätta en gemensam ledningsstruktur på området jordbruk, livsmedelstrygghet och klimatförändringar som ska fastställa gemensamma villkor, regler och förfaranden för samarbete och samordning och övervaka genomförandet av den strategiska forskningsagendan.

5.

Medlemsstaterna uppmanas att gemensamt genomföra den strategiska forskningsagendan, bl.a. genom nationella forskningsprogram eller andra nationella forskningsaktiviteter.

6.

Medlemsstaterna uppmanas att tillsammans med kommissionen undersöka eventuella kommissionsinitiativ som kan hjälpa dem att utveckla och genomföra den strategiska forskningsagendan och samordna de gemensamma programmen med andra unionsinitiativ på området.

7.

Medlemsstaterna uppmanas att tillsammans med kommissionen undersöka möjliga former av engagemang från jordbrukssamhället och andra berörda parter i tillämpningen av resultatet och ta ställning till hur initiativet för gemensam programplanering på bästa sätt kan integreras i utvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

8.

Medlemsstaterna uppmanas att tillsammans med kommissionen använda alla relevanta innovationspolitiska instrument för att främja omvandling av forskningsresultat till produkter och tjänster, och att framför allt göra alla former av innovation tillgängliga för små och medelstora företag, däribland jordbrukare.

9.

Medlemsstaterna uppmanas att tillsammans med kommissionen undersöka möjliga former av samråd och samarbete med lämpliga organ eller grupper på internationell nivå i denna fråga.

10.

Medlemsstaterna uppmanas att tillsammans med ständiga kommittén för jordbruksforskning se till att gemensamma programplaneringsinsatser samordnas med den mer omfattande forskningsagendan för jordbruk.

11.

Medlemsstaterna uppmanas att regelbundet rapportera till kommissionen om hur initiativet för gemensam programplanering utvecklas.