4.6.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 144/3

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 491/2008

av den 3 juni 2008

om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller produktionsbidrag inom spannmålssektorn

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordning om den gemensamma organisationen av marknaderna) (1), särskilt artikel 98 jämförd med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)	Rådets förordning (EG) nr 1784/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (2) kommer att upphävas den 1 juli 2008 i enlighet med artikel 201.1 c i förordning (EG) nr 1234/2007.

(2)

Kommissionens förordning (EEG) nr 1722/93 av den 30 juni 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 om produktionsbidrag inom spannmålssektorn har genomgått flera genomgripande ändringar (3). Eftersom förordning (EG) nr 1234/2007 har antagits som enda förordning om den gemensamma organisationen av marknaderna bör förordning (EEG) nr 1722/93 ändras i enlighet med detta. Av tydlighetsskäl bör den förordningen upphävas och ersättas med en ny.

(3)

Med tanke på den särskilda situationen på stärkelsemarknaden, framför allt nödvändigheten av att hålla priserna konkurrenskraftiga i förhållande till stärkelse som produceras i tredjeländer och som importeras enligt importarrangemang som inte erbjuder tillräckligt skydd för gemenskapsproducenterna, föreskrivs i artikel 96 i förordning (EG) nr 1234/2007 ett produktionsbidrag för stärkelse som får beviljas för majs-, vete- och potatisstärkelse och för vissa derivat som används vid tillverkningen av vissa varor, för vilka en förteckning ska upprättas av kommissionen, eller i avsaknad av betydande inhemsk produktion av andra spannmålsslag för tillverkning av stärkelse, ett produktionsbidrag för en viss kvantitet stärkelse av korn och havre som får beviljas per regleringsår i Finland och Sverige, så länge det inte leder till en ökning av stärkelseproduktionen från dessa två spannmålslag. Bidraget är avsett att ge de berörda bearbetningsindustrierna tillgång till stärkelse och vissa derivat till ett lägre pris än det pris som följer av tillämpningen av de bestämmelser som gäller inom ramen för den gemensamma organisationen marknaden för produkterna i fråga.

(4)	Enligt artikel 98 i förordning (EG) nr 1234/2007 är det nödvändigt att fastställa villkor för beviljande av produktionsbidrag, däribland bestämmelser om kontroll och utbetalning, så att samma regler tillämpas i alla medlemsstater.

(5)	Enligt förordning (EG) nr 1234/2007 ska det upprättas en förteckning över de produkter vid vars framställning det används sådan stärkelse som berättigar till bidrag.

(6)	För att kontrollåtgärderna ska bli effektiva, bör det föreskrivas att bidragstagarna innan de kan ta emot bidrag måste godkännas av den medlemsstat inom vars territorium de ovannämnda produkterna framställs.

(7)

Det är nödvändigt att föreskriva hur produktionsbidraget ska beräknas och hur ofta det ska fastställas. Den mest tillfredsställande beräkningsmetoden baseras för närvarande på skillnaden mellan marknadspriset för spannmål och det pris som används för att beräkna importavgiften. Av stabilitetsskäl bör produktionsbidraget som regel fastställas varje månad och, för att det ska gå att kontrollera att produktionsbidraget betalas ut till rätt värde, bör spannmålspriserna bevakas på världsmarknaden och på de mest representativa gemenskapsmarknaderna. Det bör förtydligas vilka gemenskapsmarknader som ska bevakas, och bevakningen bör endast gälla majs. Eftersom det under tidigare år inte har medfört några praktiska fördelar att ta hänsyn till andra spannmålspriser vid beräkningen av bidraget, bör uppgifter rörande andra spannmålstyper inte vara nödvändiga.

(8)

Produktionsbidrag kommer att utbetalas för den stärkelse och vissa derivat som används vid framställning av vissa varor. För att underlätta lämplig kontroll och utbetalning av produktionsbidragen till de sökande, måste det finnas tillgång till utförlig information. Den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten bör ha befogenhet att kräva att de sökande lämnar alla nödvändiga upplysningar och tillåter alla sådana undersökningar och inspektioner som är nödvändiga för att genomföra kontrollerna.

(9)	Tillverkaren kanske inte använder basstärkelse vid framställningen av produkten, och det är därför nödvändigt att upprätta en lista över vissa produkter som är härledda ur stärkelse, och vars användning ger tillverkaren rätt till produktionsbidrag.

(10)

De särskilda egenskaperna hos förestrad eller företrad stärkelse skulle i viss mån kunna leda till bearbetning i spekulativt syfte för att få produktionsbidrag mer än en gång. För att förhindra sådan spekulation krävs det åtgärder som säkerställer att förestrad eller företrad stärkelse inte ombearbetas till en råvara, vars användning ger rätt att ansöka om bidrag. Säkerhetsbeloppet bör anpassas så att sådan spekulation förhindras.

(11)

Produktionsbidraget bör inte utbetalas förrän efter avslutad bearbetning. När bearbetningen har avslutats, bör utbetalning ske inom fem månader från det att den behöriga myndigheten har bekräftat att stärkelsen har bearbetats. Det bör dock vara möjligt för tillverkaren att få ett förskott innan kontrollen har slutförts.

(12)

För att få till stånd en förenkling samt för att minska den administrativa bördan och kostnaderna för konvertering av modifierad stärkelse är det lämpligt att höja det produktionsbidragsbelopp under vilket kontrollåtgärder inte anses vara nödvändiga, utan att risken för olämpligt utnyttjande av gemenskapens resurser därför ökar.

(13)

Kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85 av den 22 juli 1985 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksprodukter (4) gäller i samband med arrangemangen enligt denna förordning. De primära kraven i samband med de förpliktelser som åvilar tillverkarna och som garanteras genom ställande av en säkerhet, bör därför fastställas.

(14)	Förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Enligt artikel 96 i förordning (EG) nr 1234/2007 kan ett produktionsbidrag (nedan kallat bidrag) beviljas fysiska eller juridiska personer som använder stärkelse av vete, majs eller potatis eller vissa derivat för framställning av de varor som förtecknas i bilaga I till den förordningen.

För Finland och Sverige får bidrag även beviljas för användningen av en total kvantitet korn- och havrestärkelse på högst 50 000 ton i Finland och 10 000 ton i Sverige.

2.   Beslut om att bevilja produktionsbidrag ska fattas med beaktande av följande:

a)	Konkurrenssituationen i förhållande till tredjeländer, samt graden av skydd mot sådan konkurrens som den gemensamma jordbrukspolitiken och Gemensamma tulltaxan erbjuder.

b)	Den tekniska utvecklingen inom framställning och användning av stärkelse.

c)	Den omfattning i vilken stärkelse ingår i slutprodukten och/eller det relativa värdet av stärkelsen i slutprodukten och/eller produktens betydelse som avsättningsmöjlighet för stärkelse, mot bakgrund av konkurrensen med andra produkter.

3.   Beviljandet av ett bidrag för en produkt får inte leda till snedvridning av konkurrensvillkoren i förhållande till andra produkter som inte berättigar till sådana bidrag.

4.   Om det konstateras att snedvridning har inträffat till följd av beviljandet av ett sådant bidrag, ska bidraget

a)	avskaffas, eller

b)	justeras i den utsträckning som är nödvändig för att hindra snedvridning av konkurrensvillkoren.

5.   Stärkelse som har importerats till gemenskapen enligt en importordning som medför minskning av importavgiften kan inte omfattas av produktionsbidrag.

6.   De beslut som föreskrivs i denna artikel ska antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 195.2 i förordning (EG) nr 1234/2007.

Artikel 2

I denna förordning avses med

a)	stärkelse: basstärkelse eller en produkt härledd ur stärkelse som förtecknas i bilaga II,

b)	godkända produkter: produkter som förtecknas i bilaga I,

c)	tillverkaren: den som använder stärkelse för att framställa godkända produkter.

Artikel 3

1.   Om bidrag beviljas ska detta fastställas en gång i månaden. Om marknadspriserna för majs och/eller vete i gemenskapen eller på världsmarknaden förändras i betydande utsträckning, kan det bidrag som beräknas i enlighet med punkt 2 ändras under månaden för att ta hänsyn till förändringarna.

2.   Bidraget per ton stärkelse av majs, vete, korn eller havre ska beräknas på grundval av skillnaden mellan

a)	genomsnittet av de marknadspriser på majs i Frankrike och i Ungern som var giltiga under fem dagar före dagen för fastställandet, och

b)	genomsnittet av de representativa cif-importpriser för Rotterdam som används för att beräkna importavgiften för majs och som noterats under de fem dagar som föregår den första tillämpningsdagen,

multiplicerad med koefficienten 1,60. Vid beräkningen av den skillnad som avses i första stycket ska följande regler tillämpas:

a)

Om marknadspriset för majs enligt a är högre än det interventionspris som avses i artikel 18 i förordning (EG) nr 1234/2007, men lägre än 155 % av detta pris, ska det pris som används för beräkningen motsvara interventionspriset plus hälften av skillnaden mellan det verkliga priset och interventionspriset.

b)	Om marknadspriset för majs enligt a överstiger 155 % av interventionspriset ska det pris som används för beräkningen motsvara interventionspriset plus 27,5 % av interventionspriset.

För potatisstärkelse får ett annat bidrag fastställas för att ta hänsyn till det minimipris som anges i artikel 4a i rådets förordning (EG) nr 1868/1994 (5). Beräkningen ska i sådant fall göras på grundval av marknadspriset för majs i Frankrike och Ungern, enligt led a i första stycket, upp till en gräns på 115 % av interventionspriset.

Under juli, augusti och september månad ska priset på majs enligt led a i första stycket minskas med skillnaden mellan det interventionspris för spannmål enligt artikel 18 i förordning (EG) nr 1234/2007 som var giltigt i juni och interventionspriset för spannmål i juli, utom om priset på majs enligt led a i första stycket redan motsvarar det pris som gäller för den nya skörden.

3.   Det bidrag som ska utbetalas ska beräknas i enlighet med punkt 2 och multipliceras med koefficienten i bilaga II, vilken motsvarar KN-numret för den stärkelse som faktiskt används för att framställa de godkända produkterna.

4.   De beslut som föreskrivs i denna artikel ska antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 195.2 i förordning (EG) nr 1234/2007.

Artikel 4

1.   Tillverkare som har för avsikt att ansöka om bidrag bör ställa ansökan till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där stärkelsen används, och lämna följande upplysningar:

a)	Tillverkarens namn och adress.

b)	Det urval av produkter i vilka stärkelse används, både de som anges i förteckningen i bilaga I och de som inte anges där, tillsammans med en fullständig beskrivning av produkterna och deras KN-nummer.

c)	Adressen till den plats eller de platser där stärkelsen kommer att bearbetas till en godkänd produkt, om adressen är en annan än tillverkarens.

Medlemsstaterna kan begära in ytterligare upplysningar från tillverkaren.

2.   Tillverkarna ska lämna ett skriftligt åtagande till den behöriga myndigheten, där de tillåter de behöriga myndigheterna att utföra alla de undersökningar och inspektioner som krävs för att kontrollera användningen av stärkelsen, och där de anger att de kommer att lämna de upplysningar som erfordras.

3.   Den behöriga myndigheten ska vidta åtgärder för att försäkra sig om att tillverkaren är etablerad och officiellt erkänd i medlemsstaten.

4.   På grundval av de upplysningar som anges i punkterna 1 och 2, ska den behöriga myndigheten upprätta en lista över godkända tillverkare som sedan hålla den aktuell.

Endast tillverkare som har godkänts på detta sätt ska ha rätt att ansöka om bidrag enligt artikel 5.

Artikel 5

1.   Tillverkare som önskar ansöka om bidrag ska skriftligen vända sig till sin behöriga myndighet för att få en bidragslicens. Ansökan får inges varje arbetsdag före kl. 13.00 (lokal tid, Bryssel).

2.   Ansökan ska innehålla uppgifter om följande:

a)	Tillverkarens namn och adress.

b)	Den kvantitet stärkelse som kommer att användas.

c)	Vid framställning av en produkt som omfattas av KN-nummer 3505 10 50, den kvantitet stärkelse som kommer att användas.

d)	Den plats eller de platser där stärkelsen kommer att användas.

e)	De planerade tidpunkterna för bearbetningen.

3   Ansökan ska åtföljas av följande:

a)	En säkerhet ställd i enlighet med artikel 8.

b)	En deklaration från stärkelseleverantören om att den produkt som ska användas har framställts direkt av majs, vete, korn, havre eller potatis, utan användande av några biprodukter som erhållits vid framställning av andra jordbruksprodukter eller varor.

4   Medlemsstaterna kan begära ytterligare upplysningar.

Artikel 6

1.   Så snart ansökningar som inlämnas enligt artikel 5 inkommer, ska den behöriga myndigheten kontrollera dem och omedelbart utfärda bidragslicensen.

2.   Medlemsstaterna ska använda nationella blanketter för bidragslicensen, vilka minst ska innehålla de upplysningar som avses i punkt 3, men utan att detta påverkar andra bestämmelser i gemenskapslagstiftningen.

3.   Bidragslicensen ska omfatta de uppgifter som avses i artikel 5.2 samt bidragssatsen och licensens sista giltighetsdag, som ska vara den sista dagen i den tredje månaden efter den månad då licensen utfärdades.

De licenser som utfärdats efter en ansökan inlämnad under juli, augusti och fram till och med den 24 september ska dock endast vara giltiga under 30 dagar från och med den dag de utfärdas, och får inte löpa längre än till och med den 30 september.

4.   Den bidragssats som är tillämplig och anges i licensen ska vara den som gäller den dag då ansökan inkommer.

Om någon av de kvantiteter stärkelse som anges i licensen bearbetas under det regleringsår för spannmål som följer på det år då ansökan inkom, ska dock det bidrag som ska utbetalas för den stärkelse som bearbetas under det nya regleringsåret justeras med skillnaden mellan det interventionspris som gäller under den månad då bidragslicensen utfärdas och det som gäller under bearbetningsmånaden, multiplicerad med koefficienten 1,60. Den avgörande händelse för växelkursen som ska tillämpas på bidragssatsen ska vara den som anges i artikel 2.1 i förordning (EG) nr 1913/2006.

Artikel 7

1.   Tillverkare som innehar en bidragslicens utfärdad enligt artikel 6 ska, förutsatt att alla krav i denna förordning är uppfyllda, ha rätt att begära utbetalning av det bidrag som anges i licensen när stärkelsen har använts för framställning av de berörda godkända produkterna.

2.   De rättigheter som licensen ger kan inte överlåtas.

Artikel 8

1.   Licensen kan endast utfärdas om tillverkaren till den behöriga myndigheten ställer en säkerhet som är lika med 15 euro per ton basstärkelse, i tillämpliga fall multiplicerat med den koefficient som anges för den stärkelsetyp i bilaga II som ska användas.

2.   Säkerheten ska frisläppas i enlighet med förordning (EEG) nr 2220/85. Det primära kravet enligt artikel 20 i nämnda förordning, är att den i ansökan angivna kvantiteten stärkelse bearbetas till godkända produkter inom licensens giltighetstid. En tillverkare som har bearbetat minst 90 % av den kvantitet stärkelse som anges i licensen, ska dock anses ha uppfyllt detta primära krav.

Artikel 9

1.   Den slutliga utbetalningen av bidraget kan inte ske förrän tillverkaren har meddelat den behöriga myndigheten följande upplysningar:

a)	Tidpunkten eller tidpunkterna för uppköp och leverans av stärkelsen.

b)	Stärkelseleverantörernas namn och adress.

c)	Stärkelseproducenternas namn och adress.

d)	Tidpunkten eller tidpunkterna för bearbetning av stärkelsen.

e)	Den använda stärkelsekvantiteten och stärkelsetypen, samt KN-nummer.

f)	Den kvantitet godkänd produkt som anges i licensen och som har framställts av stärkelsen.

2.   Om den produkt som anges i licensen omfattas av KN-nummer 3505 10 50 ska det vid sidan av det meddelande som avses i punkt 1 ställas en säkerhet motsvarande det produktionsbidrag som ska betalas ut för produkten i fråga. Om produktionsbidraget är lägre än 30 euro/ton stärkelse krävs dock ingen säkerhet och de kontrollåtgärder som föreskrivs i artikel 10 ska inte tillämpas.

Det primära kravet, enligt artikel 20 i förordning (EEG) nr 2220/85, är att produkten ska användas eller exporteras i enlighet med respektive bestämmelser i artikel 10.1 a och 10.1 b i denna förordning. Användningen eller exporten måste ske inom tolv månader efter det att licensens giltighet har löpt ut. En förlängning av detta slutdatum med som mest sex månader får övervägas på grundval av en motiverad begäran som lagts fram för den behöriga myndigheten.

3.   Före utbetalningen ska den behöriga myndigheten förvissa sig om att stärkelsen har använts för framställning av de godkända produkterna, i enlighet med de uppgifter som anges i licensen. Detta kan vanligtvis ske genom administrativa kontroller, men dessa bör vid behov kompletteras med fysiska kontroller.

4.   Alla kontroller som föreskrivs i denna förordning ska avslutas inom fem månader från den dag då de uppgifter som krävs i punkt 1 inkom till den behöriga myndigheten.

5.   Om den bearbetade kvantiteten stärkelse är större än den kvantitet som anges i bidragslicensen, ska denna extra kvantitet, som får uppgå till högst 5 %, anses vara bearbetad enligt dokumentet och därigenom berättiga till det bidrag som där anges.

Artikel 10

1.   Den säkerhet som föreskrivs i artikel 9.2 ska frisläppas så snart den behöriga myndigheten har fått bevis för att produkten som omfattas av KN-nummer 3505 10 50 har

a)	använts inom gemenskapens tullområde för framställning av andra produkter än de som anges i bilaga II, eller

b)	har lämnat gemenskapens tullområde, om det rör sig om direktexport till tredjeländer.

2.   Det bevis som avses i punkt 1 a ska utgöras av en deklaration som tillverkaren lämnar till den behöriga myndigheten, där följande anges:

a)	Huruvida produkten i fråga ska bearbetas.

b)	Att produkten endast kommer att användas för framställning av andra produkter än dem som anges i bilaga 2.

c)

Att produkten i fråga endast kommer att säljas till en köpare som kommer att fullgöra det åtagande som anges i b, antingen enligt en för detta ändamål fastställd klausul i kontraktet eller som ett särskilt villkor angivet på fakturan; tillverkaren ska förvara en kopia av försäljningskontraktet eller av fakturan, som ska hållas tillgänglig för den behöriga myndigheten.

d)	Att tillverkaren är medveten om bestämmelserna i punkt 8.

e)	Namn och adress på produktens mottagare och den aktuella kvantiteten, om produkten är föremål för en transaktion.

f)	Numret på T 5-kontrollexemplaret om köparen är etablerad i en annan medlemsstat.

3.   Vid utgången av varje kvartal, ska tillverkaren inom 20 arbetsdagar överlämna kopior av den deklaration som avses i punkt 2 till sin behöriga myndighet. Efter mottagandet ska den berörda behöriga myndigheten inom 20 arbetsdagar översända samma handlingar till den behöriga myndighet som köparen tillhör.

4.   Såväl tillverkare som köpare av en produkt som omfattas av KN-nummer 3505 10 50 ska föra lagerräkenskaper i en form som medlemsstaterna godkänner och som gör det möjligt att kontrollera att de åtaganden fullgjorts och de upplysningar lämnats som anges i den deklaration från tillverkaren som avses i punkt 2. Medlemsstatens behöriga myndigheter kommer att, i den utsträckning som krävs för att försäkra sig om de registrerade operationernas giltighet, göra kontroller på grundval av lagerräkenskaperna, med finansräkenskaperna, inbegripet fakturor och kontoutdrag, som underlag.

De köpare som per kvartal använder en kvantitet på mindre än 1 000 kg av produkterna enligt detta KN-nummer kan emellertid undantas från denna bestämmelse.

5.   De behöriga myndigheterna i respektive medlemsstat ska, vid utgången av varje kvartal, utföra den kontroll som föreskrivs i punkt 4 på säljarens och köparens anläggningar. Kontrollerna ska inriktas på överensstämmelsen mellan de berörda tillverkarnas och köparnas samlade uppgifter för perioden i fråga, och minst 10 % av alla genomförda transaktioner och av all användning ska verifieras.

Beslut som rör kontrollerna ska fattas av de behöriga myndigheterna på grundval av en riskanalys som ska ta hänsyn till omfattningen av de kvantiteter och summor som berörs, konstateranden som gjort vid tidigare kontroller samt andra faktorer som ska fastställas av de behöriga myndigheterna.

Varje kontrollåtgärd skall vara avslutad inom fem månader från utgången av varje kvartal.

Den behöriga myndighet som tillverkaren tillhör ska ha tillgång till resultaten av varje kontroll inom 20 arbetsdagar från det att kontrollen har avslutats.

Om dessa kontroller genomförs i två eller flera medlemsstater, ska de berörda behöriga myndigheterna underrätta varandra om resultaten av de genomförda kontrollerna enligt de förfaranden som anges i rådets förordning (EEG) nr 1468/81 (6).

6.   Om oriktigheter konstateras vid minst 3 % av de kontroller som avses i punkt 5, ska de behöriga myndigheterna skärpa kontrollerna.

Om det är befogat på grundval av kontrollresultaten, ska den myndighet som frisläppte säkerheten tillämpa den påföljd som föreskrivs i punkt 8 på den berörda tillverkaren.

7.   Om produkten i fråga är föremål för handel inom gemenskapen eller exporteras till tredjeland via en annan medlemsstats territorium, ska ett T5-kontrollexemplar utfärdas i enlighet med kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (7).

Under rubriken ”Annan” i fält 104 i kontrollexemplaret ska någon av de uppgifter som anges i bilaga III anges.

8.   Om de villkor som fastställs i punkt 1–7 inte uppfylls, ska den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten, utan att det påverkar tillämpningen av nationella påföljder, kräva betalning av ett belopp som motsvarar 150 % av det högsta bidragsbelopp som under de tolv föregående månaderna har tillämpats för produkten i fråga.

Artikel 11

1.   Det bidrag som anges i licensen ska endast utbetalas för den kvantitet stärkelse som faktiskt har bearbetats. Den säkerhet som anges i artikel 8.1 ska samtidigt frisläppas i enlighet med avdelning V i förordning (EEG) nr 2220/85.

2.   Bidraget ska utbetalas inom fem månader från den dag då den kontroll som föreskrivs i artikel 9.3 avslutas. På begäran av tillverkaren kan den behöriga myndigheten emellertid utbetala ett förskott på ett belopp som motsvarar bidraget, 30 dagar efter det att de nämnda upplysningarna inkommit. Utom i de fall då det rör sig om produkter som omfattas av KN-nummer 3505 10 50, ska förskottet utbetalas på villkor att tillverkaren ställer en säkerhet som motsvarar 115 % av det förskotterade beloppet. Säkerheten ska frisläppas i enlighet med artikel 19.1 i förordning (EEG) nr 2220/85.

Artikel 12

Medlemsstaterna ska

a)	senast vid utgången av den första veckan i varje månad underrätta kommissionen om de kvantiteter stärkelse för vilka det under föregående månad inlämnats licensansökningar enligt artikel 5.1,

b)	inom tre månader från utgången av varje kvartal underrätta kommissionen om typ, kvantiteter och ursprung (majs, vete, potatis, korn eller havre) när det gäller den stärkelse för vilken bidrag har utbetalats samt om typ och kvantiteter i fråga om de produkter till vilka stärkelsen har använts.

Artikel 13

Förordning (EEG) nr 1722/93 ska upphöra att gälla.

Artikel 14

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2008.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 361/2008 (EUT L 121, 7.5.2008, s. 1).

(2)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 78. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 735/2007 (EUT L 169, 29.6.2007, s. 6).

(3)  EGT L 159, 1.7.1993, s. 112. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1996/2006 (EUT L 398, 30.12.2006, s. 1).

(4)  EGT L 205, 3.8.1985, s. 5. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2006 (EUT L 365, 21.12.2006, s. 52).

(5)  EUT L 197, 30.7.1994, s. 4.

(6)  EGT L 144, 2.6.1981, s. 1.

(7)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

---

---

---

---