22.1.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 17/6

(1)

Vid anslutningsförhandlingarna åberopade Estland särdragen i landets elsektor för att begära en övergångsperiod för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (3).

(2)

I bilaga VI till 2003 års anslutningsakt beviljades Estland en övergångsperiod till och med den 31 december 2008 för tillämpningen av artikel 19.2 i direktiv 96/92/EG avseende ett gradvis öppnande av marknaden.

(3)

I förklaring 8, som bifogas den slutliga akten till 2003 års anslutningsfördrag, erkänns dessutom att den specifika situation som råder beträffande omstruktureringen av Estlands oljeskiffersektor kommer att kräva särskilda ansträngningar fram till slutet av 2012.

(4)

Direktiv 96/92/EG har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (4), som skulle vara genomfört senast den 1 juli 2004 och vars syfte var att påskynda öppnandet av elmarknaden.

(5)

Genom en skrivelse av den 17 september 2003 framförde Estland en begäran om undantag från tillämpningen av artikel 21.1 b i direktiv 2003/54/EG, avseende öppnandet av marknaden för icke-hushållskunder, fram till och med den 31 december 2012. Genom en kompletterande skrivelse av den 5 december 2003 meddelade Estland att man räknar med att ett fullständigt öppnande av marknaden enligt artikel 21.1 c i direktivet kommer att vara genomfört senast den 31 december 2015.

(6)

Estlands begäran bygger på en trovärdig omstruktureringsplan för oljeskiffersektorn som löper fram till och med den 31 december 2012.

(7)

Oljeskiffer utgör Estlands enda riktiga egna energikälla, och den inhemska produktionen utgör nästan 84 % av världsproduktionen. 90 % av den el som produceras i Estland kommer från detta fasta bränsle. Det rör sig således om ett område av strategisk betydelse för Estlands försörjningstrygghet.

(8)

Beviljandet av ett ytterligare undantag för perioden 2009–2012 föreföll nödvändigt för att garantera säkerheten för investeringar i produktionsanläggningar i Estland samt Estlands försörjningstrygghet, samtidigt som undantaget möjliggör en lösning av de allvarliga miljöproblem som skapas av dessa anläggningar.

(9)

Rådet antog den 28 juni 2004 direktiv 2004/85/EG om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG vad gäller tillämpningen av vissa bestämmelser i Estland (5) och genom detta beviljades det begärda undantaget.

(10)

Genom sin dom av den 28 november 2006 i mål C-413/04, Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd (6), ogiltigförklarade domstolen direktiv 2004/85/EG i den del Estland beviljas en avvikelse från tillämpningen av artikel 21.1 b och c i direktiv 2003/54/EG, som sträcker sig längre än till den 31 december 2008 och i den del det föreskrivs en påföljande skyldighet att säkerställa endast ett partiellt öppnande av marknaden som den 1 januari 2009 ska motsvara 35 % av förbrukningen, och en skyldighet för Estland att varje år meddela vilka förbrukningströsklar som krävs för att en slutförbrukare ska räknas som en berättigad kund.

(11)

Till grund för den partiella ogiltigförklaringen låg inte innehållet i direktiv 2004/85/EG utan den rättsliga grund som hade valts för direktivet.

(12)

Då Estlands skäl för att begära undantag från tillämpningen av artikel 21.1 b och c i direktiv 2003/54/EG efter den 31 december 2008 fortfarande är giltiga bör direktivet ändras i enlighet med detta och ges en korrekt rättslig grund, och ordalydelsen bör vara densamma som i direktiv 2004/85/EG.