This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 32007R1182
Council Regulation (EC) No 1182/2007 of 26 September 2007 laying down specific rules as regards the fruit and vegetable sector, amending Directives 2001/112/EC and 2001/113/EC and Regulations (EEC) No 827/68, (EC) No 2200/96, (EC) No 2201/96, (EC) No 2826/2000, (EC) No 1782/2003 and (EC) No 318/2006 and repealing Regulation (EC) No 2202/96
Rådets förordning (EG) nr 1182/2007 av den 26 september 2007 om särskilda bestämmelser för sektorn för frukt och grönsaker, om ändring av direktiven 2001/112/EG och 2001/113/EG och förordningarna (EEG) nr 827/68, (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96, (EG) nr 2826/2000, (EG) nr 1782/2003 och (EG) nr 318/2006 och om upphävande av förordning (EG) nr 2202/96
Rådets förordning (EG) nr 1182/2007 av den 26 september 2007 om särskilda bestämmelser för sektorn för frukt och grönsaker, om ändring av direktiven 2001/112/EG och 2001/113/EG och förordningarna (EEG) nr 827/68, (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96, (EG) nr 2826/2000, (EG) nr 1782/2003 och (EG) nr 318/2006 och om upphävande av förordning (EG) nr 2202/96
EUT L 273, 17.10.2007, p. 1–30
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
No longer in force, Date of end of validity: 30/06/2008; upphävd genom 32008R0361
17.10.2007 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 273/1 |
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1182/2007
av den 26 september 2007
om särskilda bestämmelser för sektorn för frukt och grönsaker, om ändring av direktiven 2001/112/EG och 2001/113/EG och förordningarna (EEG) nr 827/68, (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96, (EG) nr 2826/2000, (EG) nr 1782/2003 och (EG) nr 318/2006 och om upphävande av förordning (EG) nr 2202/96
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 36 och 37,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande, och
av följande skäl:
(1) |
Den nuvarande ordningen för sektorn för frukt och grönsaker föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (2), rådets förordning (EG) nr 2201/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker (3) och rådets förordning (EG) nr 2202/96 av den 28 oktober 1996 om att inrätta ett system med stöd till producenter av vissa citrusfrukter (4). |
(2) |
Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts bör systemet för frukt- och grönsakssektorn ändras så att följande mål kan uppnås: Att förbättra sektorns konkurrenskraft och göra den mer marknadsorienterad, i syfte att uppnå en hållbar produktion som är konkurrenskraftig både på den inre och den yttre marknaden, att minska inkomstvariationer för frukt- och grönsaksproducenter som uppstår till följd av kriser på marknaden, att öka konsumtionen av frukt och grönsaker i gemenskapen och att fortsätta sektorns ansträngningar för att bevara och skydda miljön. |
(3) |
Eftersom dessa mål, på grund av frukt- och grönsaksmarknadens gemensamma natur, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av behovet av ytterligare gemensamma åtgärder, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. |
(4) |
Kommissionen lade fram ett särskilt förslag till en rådsförordning om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna, i vilken i ett inledande skede vissa övergripande bestämmelser för frukt- och grönsakssektorn som gäller för en rad andra jordbruksprodukter kan införlivas, särskilt bestämmelserna om en förvaltningskommitté. Dessa bestämmelser bör bibehållas i förordningarna (EG) nr 2200/96 och (EG) nr 2201/96. De bör emellertid uppdateras, förenklas och anpassas så att de utan svårighet kan integreras i förordningen om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna. |
(5) |
Med tanke på räckvidden för de planerade ändringarna av det nuvarande systemet blir det av tydlighetsskäl nödvändigt att införliva alla andra bestämmelser som specifikt gäller inom frukt- och grönsakssektorn i en särskild förordning. När sådana bestämmelser i viss mån också är av övergripande slag och därför gäller för en rad andra jordbruksprodukter, t.ex. handelsnormer och bestämmelser rörande handel med tredjeländer, bör de också uppdateras och förenklas för att utan svårighet kunna integreras i den ovan nämnda förordningen om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna vid ett senare tillfälle. Denna förordning bör därför inte innebära upphävande eller ändring av befintliga instrument av övergripande slag, förutsatt att de inte har blivit onödiga eller överflödiga eller inte är av sådan art att de behöver behandlas på rådsnivå. |
(6) |
Denna förordning bör därför omfatta produkter som täcks av de gemensamma organisationerna av marknaderna för frukt och grönsaker samt bearbetad frukt och bearbetade grönsaker. Bestämmelserna om producentorganisationer och branschorganisationer samt avtal gäller dock endast produkter som täcks av den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker, och denna åtskillnad bör kvarstå. Den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker bör också utvidgas till att omfatta vissa kryddväxter, så att dessa kan omfattas av fördelarna med det systemet. Timjan och saffran omfattas för närvarande av rådets förordning (EEG) nr 827/68 av den 28 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för vissa produkter som förtecknas i bilaga II till fördraget (5) och bör därför lyftas ut därifrån. |
(7) |
Handelsnormer, särskilt rörande definiering, kvalitet, gradering i klasser, storlekssortering, förpackning, emballering, lagring, transport, presentation, saluföring och märkning bör gälla för vissa produkter, så att marknaden försörjs med produkter av enhetlig och tillfredsställande kvalitet. Vidare kan det vara nödvändigt att vidta särskilda åtgärder, i synnerhet moderna analysmetoder och andra åtgärder för att fastställa hur de berörda normerna bör vara beskaffade, i syfte att undvika missbruk i fråga om kvalitet eller äkthet när produkterna presenteras för konsumenterna och de allvarliga störningar på marknaden som detta missbruk skulle kunna leda till. |
(8) |
För närvarande innehåller rådets direktiv 2001/112/EG av den 20 december 2001 om fruktjuice och vissa liknande produkter avsedda som livsmedel (6) och rådets direktiv 2001/113/EG av den 20 december 2001 om sylt, gelé och marmelad samt sötad kastanjepuré avsedda som livsmedel (7), särskilda bestämmelser om dessa produkters tillverkning, sammansättning och märkning. Dessa bestämmelser är emellertid inte helt uppdaterade till utvecklingen av de berörda internationella standarderna och bör därför ändras för att göra denna uppdatering möjlig. |
(9) |
Vid produktion och saluföring av frukt och grönsaker bör fullständig hänsyn tas till alla miljöaspekter, bl.a. odlingsmetoder, avfallshantering och bortskaffande av produkter som återtagits från produktionsprocessen, särskilt för att skydda vattenkvaliteten, upprätthålla den biologiska mångfalden och bevara landskapet. |
(10) |
Producentorganisationerna utgör de primära aktörerna i det system som tillämpas för frukt och grönsaker, vars decentraliserade funktion de säkerställer på sin nivå. Inför en alltmer koncentrerad efterfrågan framstår en samordning av utbudet via dessa organisationer av ekonomiska skäl vara nödvändigare än någonsin om producenternas ställning på marknaden ska kunna stärkas. Samordningen bör vara frivillig och påvisat ändamålsenlig genom att de tjänster som en producentorganisation kan erbjuda sina medlemmar är omfattande och effektiva. Eftersom producentorganisationerna uteslutande verkar i sina medlemmars intresse, bör de i ekonomiska frågor anses verka i sina medlemmars namn och på deras vägnar. |
(11) |
Erfarenheten visar att producentorganisationer är rätt verktyg för att samordna utbudet. Spridningen av producentorganisationer i olika medlemsstater har dock varit ojämn. För att göra producentorganisationerna mer attraktiva bör det, när så är möjligt, föreskrivas om större flexibilitet i deras arbete. Sådan flexibilitet bör röra producentorganisationens produktutbud, den utsträckning i vilken direktförsäljning ska vara tillåten, att bestämmelserna omfattar även producenter som inte är medlemmar och att sammanslutningar av producentorganisationer tillåts bedriva alla sina medlemmars verksamheter och att verksamhet läggs ut på entreprenad, även till filialer, i båda fallen under förutsättning att erforderliga villkor är uppfyllda. |
(12) |
En producentorganisation bör inte av sin medlemsstat erkännas vara i stånd att bidra till förverkligandet av målen med den gemensamma organisationen av marknaden såvida inte både den och dess medlemmar, i enlighet med sina stadgar, omfattas av vissa krav. För att driftsfonderna ska kunna upprättas och fungera väl är det nödvändigt att producentorganisationerna i allmänhet svarar för medlemmarnas hela berörda frukt- och grönsaksproduktion. |
(13) |
Producentgrupper i medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 eller senare och som önskar få ställning som producentorganisationer i enlighet med denna förordning, bör beviljas en övergångsperiod under vilken de kan få ekonomiskt nationellt stöd och gemenskapsstöd under förutsättning att de gör vissa åtaganden. |
(14) |
För att kunna ge producentorganisationerna större ansvar, framför allt för sina ekonomiska beslut, och för att inrikta utnyttjandet av de offentliga medel som ställs till deras förfogande på framtida krav, bör det fastställas på vilka villkor dessa medel får användas. Gemensam finansiering av driftsfonder som upprättats av producentorganisationerna själva är en lämplig lösning. I särskilda fall bör ytterligare finansieringsmöjligheter tillåtas. För att det ska vara möjligt att ha kontroll på gemenskapsutgifterna bör det finnas ett tak för stöd som beviljas producentorganisationer som upprättar en driftsfond. |
(15) |
I områden där produktionen är svagt organiserad bör extra nationella ekonomiska bidrag tillåtas. Medlemsstater som är särskilt missgynnade i strukturellt avseende bör kunna få ersättning för dessa bidrag från gemenskapen. |
(16) |
För att kunna förenkla och minska kostnaderna med systemet kan det vara lämpligt att, när så är möjligt, anpassa de förfaranden och bestämmelser som rör utgifternas berättigande till stöd genom driftsfonderna till dem som gäller för landsbygdsutvecklingsprogrammen, genom att kräva att medlemsstaterna upprättar en nationell strategi för verksamhetsprogram. |
(17) |
För att ytterligare kunna förstärka effekterna av producentorganisationerna och deras sammanslutningar och för att säkerställa önskvärd stabilitet på marknaden, bör medlemsstaterna tillåtas att på vissa villkor utsträcka de regler som organisationen eller sammanslutningen av organisationer i den berörda regionen antagit för sina medlemmar till att även omfatta producenter i den regionen som inte är medlemmar, särskilt i fråga om produktion, saluföring och miljöskydd. Om det kan motiveras på lämpligt sätt får vissa kostnader som uppkommer till följd av att reglernas tillämpningsområde vidgas tas ut av de berörda producenterna, eftersom de kommer att dra fördel av denna utvidgning. Ekologiska producenter bör dock endast omfattas av denna utvidgning om en väsentlig andel av dessa producenter har givit sitt medgivande. Det är nödvändigt att tillåta att tillämpningsområdet för åtgärder inom krisförebyggande och krishantering snabbt utvidgas så att kriser kan hanteras omgående. |
(18) |
En rad olika stödordningar för viss frukt och vissa grönsaker fastställdes i förordningarna (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 2202/96. Den stora mångfalden stödordningar har skapat administrativa svårigheter. Eftersom de inriktats på vissa särskilda typer av frukt eller grönsaker, har inte hänsyn kunnat tas fullt ut till olika regionala produktionsvillkor och all frukt och alla grönsaker har inte ingått. Det är därför lämpligt att försöka få fram ett annat verktyg till stöd för frukt- och grönsaksproducenterna. |
(19) |
Stödordningen för frukt och grönsaker integrerades inte fullständigt i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (8). Detta har lett till en i viss mån rigid och svårförvaltad ordning. |
(20) |
För att kunna skapa ett mer riktat men flexibelt stödsystem för frukt- och grönsakssektorn och för att kunna förenkla systemet är det därför lämpligt att avskaffa de nuvarande stödordningarna och helt integrera frukt- och grönsakssektorn i det system som upprättas genom förordning (EG) nr 1782/2003. Därför bör jordbrukare som producerat frukt och grönsaker under referensperioden omfattas av systemet med samlat gårdsstöd. Medlemsstaterna bör också kunna fastställa referensbelopp och stödberättigande hektar inom ramen för systemet med samlat gårdsstöd på grundval av en representativ period som är lämplig för marknaden för de enskilda frukterna och grönsakerna samt på grundval av lämpliga objektiva och icke-diskriminerande kriterier. Arealer odlade med frukt och grönsaker, inklusive flerårig frukt och fleråriga grönsaker samt plantskolor, bör omfattas av systemet med samlat gårdsstöd. De nationella taken bör ändras i överensstämmelse med detta. För att de berörda sektorerna ska hinna anpassa sig till integrationen i systemet med samlat gårdsstöd bör övergångsperioder fastställas. Det bör särskilt fastställas bestämmelser om frikopplat stöd för frukt och grönsaker och tillfälligt kopplat arealstöd för vissa produkter avsedda för bearbetning som var stödberättigande enligt den befintliga stödordningen, samt för jordgubbar och hallon. För de sistnämnda produkterna får också ett nationellt stöd som kompletterar gemenskapsstödet beviljas. Åtgärder bör också vidtas så att kommissionen kan anta närmare tillämpningsbestämmelser och de övergångsbestämmelser som kan behövas på området. |
(21) |
Frukt- och grönsaksproduktionen är oförutsägbar och produkterna är ömtåliga. Överskott kan, utan att de egentligen behöver vara särskilt stora, skapa kraftiga störningar på marknaden. Vissa system för återtagande från marknaden har tillämpats men visat sig vara relativt svåra att förvalta. Det bör införas ett antal ytterligare åtgärder för krishantering och detta bör ske på ett sätt som gör dem så enkla att tillämpa som möjligt. Den bästa strategin under föreliggande förhållanden verkar vara att alla sådana åtgärder integreras i producentorganisationernas verksamhetsprogram, vilket också bör medföra att producentorganisationerna blir mer attraktiva för producenterna. För att krishanteringsåtgärder ska kunna utsträckas till dem som inte är medlemmar i producentorganisationerna bör emellertid medlemsstaterna tillåtas bevilja ett statligt stöd i sådana fall under en övergångsperiod. Detta stöd bör dock vara av mindre omfattning än det som utgår till medlemmar i producentorganisationerna så att det blir fördelaktigt att vara medlem. Vid slutet av övergångsperioden bör man se över hur detta statliga stöd har fungerat. |
(22) |
Integreringen av matpotatis i det system som fastställs i förordning (EG) nr 1782/2003 förutsätter att bestämmelserna om statligt stöd i fördraget också tillämpas på matpotatis efter en övergångsperiod så att sektorn kan anpassa sig, så att den inre marknaden baserad på gemensamma priser kan fungera korrekt. |
(23) |
I rådets förordning (EG) nr 2826/2000 av den 19 december 2000 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden (9) föreskrivs ett bidrag från gemenskapen på upp till 50 % för vissa säljfrämjande åtgärder. För att främja konsumtionen av frukt och grönsaker bland barn i utbildningsanstalter bör den procentsatsen ökas i fråga om marknadsföring av frukt och grönsaker riktad till dessa. |
(24) |
Branschorganisationer som bildas på initiativ av enskilda aktörer eller av aktörer som redan gått samman och som representerar en betydande del av de olika yrkeskategorierna inom frukt- och grönsakssektorn, kan främja ett beteende där större hänsyn tas till hur marknaden faktiskt fungerar och bidra till ett marknadsmässigt synsätt som kommer att förbättra produktrapporteringen, särskilt i fråga om organisationen av produktionen, liksom presentationen och saluföringen av produkterna. Eftersom dessa branschorganisationers arbete i allmänhet kan bidra till att förverkliga målen i artikel 33 i fördraget, och särskilt målen enligt denna förordning, är det lämpligt att, efter att ha definierat de berörda åtgärdstyperna, ge medlemsstaterna möjlighet att ge ett särskilt erkännande till de organisationer som visar att de är tillräckligt representativa och som i praktiken vidtar åtgärder för att nå de nämnda målen. Med tanke på att branschorganisationerna eftersträvar likartade mål bör bestämmelserna i fråga om utökad tillämpning av de regler som antagits av producentorganisationer och deras sammanslutningar och fördelningen av de kostnader som följer av denna utökning, tillämpas även på branschorganisationer. |
(25) |
Skapandet av en inre marknad innebär att ett handelssystem upprättas vid gemenskapens yttre gränser. Handelssystemet bör innefatta importtullar och bör i princip fungera på ett sätt som stabiliserar gemenskapsmarknaden. Handelssystemet bör bygga på de åtaganden som godtagits inom ramen för Uruguayrundans multilaterala handelsförhandlingar. |
(26) |
Tillämpningen av systemet med ingångspriser för frukt och grönsaker förutsätter att särskilda bestämmelser antas för att kunna beakta gemenskapens internationella åtaganden. |
(27) |
För att det ska vara möjligt att övervaka volymen i handeln med jordbruksprodukter med tredjeländer, kan det bli nödvändigt att, i fråga om vissa produkter, införa ett licenssystem för import och export som innebär att säkerhet ska ställas som garant för att de transaktioner för vilka licenser utfärdats verkligen genomförs. Kommissionen bör därför ges befogenhet att införa licenssystem för sådana produkter. |
(28) |
För att kunna förebygga eller motverka negativa effekter på gemenskapsmarknaden som skulle kunna bli följden av att vissa jordbruksprodukter importeras, bör en tilläggstull betalas, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. |
(29) |
Kommissionen bör, på vissa villkor, ges befogenhet att öppna och förvalta tullkvoter som är resultatet av internationella avtal som ingåtts i enlighet med fördraget eller andra av rådets rättsakter. |
(30) |
Systemet med tullar gör alla andra skyddsåtgärder vid gemenskapens yttre gränser överflödiga. Den mekanism som utgörs av den inre marknaden och tullarna kan dock i undantagsfall visa sig vara otillräcklig. För att gemenskapsmarknaden i sådana fall inte ska sakna skydd mot de störningar som kan uppkomma, bör gemenskapen ha möjlighet att utan dröjsmål vidta alla nödvändiga åtgärder. Åtgärderna bör vara förenliga med gemenskapens internationella åtaganden. |
(31) |
För att en sådan handelsordning ska kunna fungera tillfredsställande bör det ges möjlighet att reglera eller, när marknadssituation så kräver, förbjuda tillämpningen av aktiv eller passiv förädling. |
(32) |
För att det även fortsättningsvis ska finnas en rättslig grund för exportbidrag för socker som ingår i vissa bearbetade produkter av frukt och grönsaker enligt artikel 16.1 b i förordning (EG) nr 2201/96, bör förteckningen över de berörda produkterna läggas till utöver förteckningen i bilaga VII till rådets förordning (EG) nr 318/2006 av den 20 februari 2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (10). |
(33) |
Direktiven 2001/112/EG och 2001/113/EG och förordningarna (EEG) nr 827/68, (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96, (EG) nr 2826/2000, (EG) nr 1782/2003 och (EG) nr 318/2006 bör ändras i enlighet därmed. |
(34) |
Eftersom den gemensamma marknaden för jordbruksprodukter ständigt förändras bör medlemsstaterna och kommissionen hålla varandra underrättade om utvecklingen. |
(35) |
En väl fungerande inre marknad på grundval av gemensamma priser skulle äventyras om nationella stöd beviljades. Därför bör fördragets bestämmelser om statligt stöd allmänt gälla för produkter som omfattas av denna förordning. Ett statligt engångsstöd till Italiens och Spaniens sektor för bearbetning av tomater bör dock tillåtas i syfte att stödja anpassningen till bestämmelserna i denna förordning. |
(36) |
De utgifter som medlemsstaterna ådrar sig genom de åtaganden som följer av denna förordning, bör finansieras av gemenskapen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (11). |
(37) |
Systemet för frukt och grönsaker medför att vissa skyldigheter bör iakttas. För att kunna garantera att dessa skyldigheter iakttas krävs det kontroller och tillämpning av sanktioner när skyldigheterna inte iakttas. Kommissionen bör därför ges befogenhet att fastställa regler för detta, inklusive regler för återvinning av felaktigt utbetalda belopp, liksom regler för medlemsstaternas rapporteringsskyldigheter. Den särskilda kåren av inspektörer inom frukt- och grönsakssektorn kommer inte att behövas inom det nya systemet och bör därför avskaffas. |
(38) |
Den stödordning som fastställs i förordning (EG) nr 2202/96 bör avskaffas. Den förordningen kommer därmed att bli överflödig och bör därför upphävas. |
(39) |
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (12). |
(40) |
I förenklingssyfte bör de särskilda kommittéerna för färsk frukt och färska grönsaker samt bearbetad frukt och bearbetade grönsaker avskaffas och ersättas med en gemensam kommitté för frukt och grönsaker inom ramen för förordning (EG) nr 2200/96. |
(41) |
Övergången från den nuvarande ordningen till den som föreskrivs i denna förordning kan medföra svårigheter som inte behandlas i denna förordning. För att kunna hantera sådana svårigheter bör kommissionen få möjlighet att vidta övergångsåtgärder. Det bör dessutom föreskrivas om fortsatt erkännande av producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer som erkänns enligt förordning (EG) nr 2200/96 och en eventuell fortsättning på de verksamhetsprogram som godkänts enligt den förordningen, liksom på samma sätt om producentgrupper som erkänns enligt förordning (EG) nr 2200/96 och deras erkännandeplaner. |
(42) |
Generellt bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2008. För att kunna undvika avbrott i stödordningarna för bearbetade produkter av frukt och grönsaker och citrusfrukter halvvägs in i ett regleringsår, bör dessa stödordningar få löpa till utgången av regleringsåret 2007/08. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I
INLEDANDE BESTÄMMELSER
Artikel 1
Tillämpningsområde
I denna förordning fastställs särskilda bestämmelser för de produkter som förtecknas i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2200/96 och artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2201/96.
Avdelningarna III och IV i den här förordningen ska emellertid endast tillämpas på de produkter som förtecknas i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2200/96 och/eller sådana produkter som endast är avsedda för bearbetning.
Artikel 43 ska även tillämpas på potatis, färsk eller kyld, med KN-nummer 0701.
AVDELNING II
PRODUKTKLASSIFICERING
Artikel 2
Handelsnormer
1. De produkter som förtecknas i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2200/96 som är avsedda att säljas färska till konsumenten, får saluföras endast om de är av sund, god och marknadsmässig kvalitet och är försedda med en uppgift om ursprungsland.
2. Kommissionen får fastställa handelsnormer för en eller flera av de produkter som förtecknas i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2200/96 och artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2201/96.
3. Därvid ska kommissionen beakta de rekommendationer till normer som fastställts av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (UNECE).
4. De handelsnormer som avses i punkterna 1 och 2
a) |
ska tillämpas i alla saluföringsskeden som omfattar import och export såvida inte kommissionen föreskriver om annat, |
b) |
ska fastställas med hänsyn till framför allt den berörda produktens särdrag, behovet av att säkerställa villkoren för smidig avsättning av produkterna på marknaden och konsumenternas intresse av att få riktig och fullständig produktinformation, särskilt om produktens ursprungsland, klass och i lämpliga fall sort (eller handelstyp), och |
c) |
bör framför allt omfatta kvalitet, gradering i klasser, storlekssortering, förpackning, emballering, lagring, transport, presentation, saluföring och märkning. |
5. Innehavaren av produkter för vilka handelsnormer antagits får inte ställa ut eller utbjuda dessa produkter till försäljning, eller leverera eller på annat sätt saluföra dessa produkter inom gemenskapen annat än i överensstämmelse med dessa normer. Innehavaren ska vara ansvarig för överensstämmelsen.
6. Medlemsstaterna ska selektivt, med utgångspunkt i en riskanalys, kontrollera att dessa produkter stämmer överens med dessa handelsnormer utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelser som får antas av kommissionen i enlighet med artikel 42. Dessa kontroller ska vara inriktade på det skede som föregår avsändningen från produktionsområdena, vid förpackning eller lastning av varorna. När det gäller produkter från tredjeländer, ska kontrollerna utföras innan produkterna släpps ut på marknaden.
7. De handelsnormer som definierats i enlighet med förordning (EG) nr 2200/96 och förordning (EG) nr 2201/96 ska fortsätta att tillämpas tills nya handelsnormer har antagits.
AVDELNING III
PRODUCENTORGANISATIONER
KAPITEL I
Krav och erkännande
Artikel 3
Krav
1. I denna förordning avses med en producentorganisation en juridisk person eller klart definierad del av en juridisk person som uppfyller följande villkor:
a) |
Den ska ha bildats på initiativ av jordbrukare enligt artikel 2 a i förordning (EG) nr 1782/2003 som odlar en eller flera av de produkter som förtecknas i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2200/96 och/eller sådana produkter som endast är avsedda för bearbetning. |
b) |
Den ska syfta till användning av miljövänliga odlings-, produktions- och avfallshanteringsmetoder, särskilt för att skydda kvaliteten på vatten, mark och landskap, samt bevara och främja den biologiska mångfalden. |
c) |
Den ska ha minst ett av följande syften:
|
d) |
Det ska i dess stadgar föreskrivas om de särskilda krav som fastställs i punkt 2. |
e) |
Den har erkänts av den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 4. |
2. En producentorganisations stadgar ska medföra att organisationens producentmedlemmar åläggs att framför allt
a) |
tillämpa de regler som producentorganisationen antagit när det gäller produktionsrapportering, produktion, saluföring och miljöskydd, |
b) |
tillhöra endast en producentorganisation i fråga om en viss anläggnings produktion av någon av de produkter som avses i punkt 1 a, |
c) |
saluföra hela den berörda produktionen via producentorganisationen, |
d) |
tillhandahålla de uppgifter som producentorganisationen begär för statistiska ändamål, framför allt angående arealer, skördade kvantiteter, avkastning och direktförsäljning, |
e) |
betala in de ekonomiska bidrag som fastställs i stadgarna för inrättande och förvaltning av den driftsfond som avses i artikel 8. |
3. Trots punkt 2 c får medlemsproducenterna om producentorganisationen ger sitt tillstånd och i enlighet med de villkor producentorganisationen har fastställt
a) |
inte sälja mer än en fastställd procentandel av sin produktion och/eller sina produkter direkt på sina anläggningar och/eller utanför sina anläggningar till konsumenter för personligt bruk; denna procentandel ska fastställas av medlemsstaten och uppgå till minst 10 %, |
b) |
själva eller genom förmedling av en annan producentorganisation som utsetts av deras egen organisation, saluföra produkter som utgör en marginell kvantitet i förhållande till den produktionsvolym som den egna organisationen kan saluföra, |
c) |
själva eller via en annan producentorganisation som utsetts av deras egen organisation, saluföra produkter vars egenskaper är sådana att den egna organisationen normalt inte handlar med dem. |
4. I producentorganisationens stadgar ska även följande fastställas:
a) |
Förfaranden för fastställande, antagande och ändring av de regler som avses i punkt 2. |
b) |
Ekonomiska bidrag som medlemmarna ska åläggas att betala in för finansieringen av producentorganisationen. |
c) |
Regler som gör det möjligt för producentmedlemmarna att på ett demokratiskt sätt kontrollera organisationen och dess beslut. |
d) |
Påföljder vid överträdelser av stadgarna, särskilt utebliven inbetalning av ekonomiska bidrag, eller av de regler som producentorganisationen har fastställt. |
e) |
Regler för antagande av nya medlemmar, särskilt minimitid för medlemskap. |
f) |
Regler om bokföring och budget som är nödvändiga för att organisationen ska fungera. |
5. I ekonomiska frågor ska producentorganisationerna anses verka i sina medlemmars namn och på deras vägnar.
Artikel 4
Erkännande
1. Medlemsstaterna ska erkänna producentorganisationer i den mening som avses i artikel 3.1 om de ansökt om sådant erkännande och
a) |
uppfyller villkoren i artikel 3 och styrker detta på lämpligt sätt, |
b) |
de har det antal medlemmar och har den omfattning uttryckt i volym eller värde av avsättningsbar produktion som medlemsstaterna föreskriver, och styrker detta på lämpligt sätt, |
c) |
det i tillräcklig grad styrks att de kan genomföra sin verksamhet korrekt när det gäller varaktighet, effektivitet och koncentration av efterfrågan, i vilket syfte medlemsstaterna får avgöra vilka produkter eller grupper av produkter enligt artikel 3.1 a som bör omfattas av producentorganisationen, |
d) |
de ger sina medlemmar faktisk möjlighet att få tekniskt stöd vid användning av miljövänliga odlingsmetoder, |
e) |
vid behov faktiskt ställer de tekniska hjälpmedel till sina medlemmars förfogande som behövs vid insamling, lagring, förpackning och saluföring av produkterna, |
f) |
säkerställer korrekt kommersiell förvaltning och räkenskapsförvaltning för sin verksamhet, och |
g) |
de inte intar en dominerande ställning på en viss marknad annat än om detta är nödvändigt för att uppnå de mål som är fastställda i artikel 33 i fördraget. |
2. Medlemsstaterna ska
a) |
inom tre månader efter det att en på lämpligt sätt styrkt ansökan har lämnats in besluta om huruvida en producentorganisation ska erkännas, |
b) |
regelbundet kontrollera att producentorganisationerna följer bestämmelserna i denna avdelning, tillämpa sanktioner på sådana organisationer vid oegentligheter och bristande efterlevnad i anknytning till denna förordning samt vid behov besluta att återkalla erkännandet, |
c) |
en gång per år till kommissionen anmäla varje beslut om beviljande av eller avslag på ansökningar om erkännande eller om återkallande av erkännanden. |
Artikel 5
Sammanslutningar av producentorganisationer
En sammanslutning av producentorganisationer ska bildas på initiativ av erkända producentorganisationer och får bedriva varje form av producentorganisationsverksamhet. Medlemsstaterna får i detta syfte efter framställan erkänna en sammanslutning av producentorganisationer om
a) |
medlemsstaten anser att sammanslutningen faktiskt kan genomföra denna verksamhet, och |
b) |
sammanslutningen inte intar en dominerande ställning på en viss marknad annat än om detta är nödvändigt för att uppnå de mål som fastställs i artikel 33 i fördraget. |
Artikel 3.5 ska även tillämpas på åtgärder som vidtas av producentorganisationer.
Artikel 6
Utläggande på entreprenad
Medlemsstaterna får tillåta en erkänd producentorganisation eller en erkänd sammanslutning av producentorganisationer att lägga ut valfria delar av sin verksamhet på entreprenad, även till filialer, om den för medlemsstaten styrker att det är det lämpligaste sättet att nå de mål som den berörda producentorganisationen eller sammanslutningen av producentorganisationer har.
Artikel 7
Producentgrupper
1. I denna förordning avses med producentgrupp en juridisk person eller klart definierad del av en juridisk person som i syfte att erkännas som producentorganisation bildas på initiativ av jordbrukare enligt artikel 2 a i förordning (EG) nr 1782/2003 som odlar en eller flera av de produkter som förtecknas i artikel 1.2 i rådets förordning (EG) nr 2200/96 (13) och/eller sådana produkter som endast är avsedda för bearbetning.
Producentgrupper i medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 eller senare, eller återfinns i gemenskapens yttersta randområden enligt artikel 299.2 i fördraget eller på de mindre Egeiska öarna enligt artikel 1.2 i förordning (EG) nr 1405/2006 får beviljas en övergångsperiod för att uppfylla villkoren för erkännande i artikel 4.
I detta syfte ska dessa producentgrupper till medlemsstaten överlämna en plan för erkännande i flera steg; godkännandet av planen ska utgöra inledningen på den övergångsperiod som avses i andra stycket och utgöra ett förhandserkännande. Övergångsperioden ska vara högst fem år.
2. Innan medlemsstaten godtar planen för erkännande ska den informera kommissionen om sina avsikter och om de sannolika ekonomiska följderna av dessa.
3. Medlemsstaterna får under övergångsperioden bevilja producentgrupperna
a) |
stöd för att främja deras bildande och för att förenkla deras administration, |
b) |
stöd, direkt eller genom kreditinstitut, för att täcka en del av de investeringar som krävs för att uppnå erkännande och som anges i den plan för erkännande som avses i punkt 1 tredje stycket. |
4. Det stöd som avses i punkt 3 ska ersättas av gemenskapen i enlighet med de regler som ska antas enligt artikel 42 b ii.
5. Det stöd som avses i punkt 3 a ska för varje producentgrupp fastställas med utgångspunkt i dess saluförda produktion och ska för det första, andra, tredje, fjärde och femte året uppgå till
a) |
10 %, 10 %, 8 %, 6 % respektive 4 % av värdet av den saluförda produktionen vad gäller producentgrupper i de medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 eller därefter, och |
b) |
5 %, 5 %, 4 %, 3 % respektive 2 % av värdet av den saluförda produktionen vad gäller producentgrupper i gemenskapens yttersta randområden enligt artikel 299.2 i fördraget eller på de mindre Egeiska öarna enligt artikel 1.2 i förordning (EG) nr 1405/2006. |
Dessa procentsatser får sänkas med avseende på värdet av saluförd produktion som överstiger ett tröskelvärde. En begränsning får tillämpas på det stöd som ska betalas ut till en producentgrupp under ett visst år.
KAPITEL II
Driftsfonder och verksamhetsprogram
Artikel 8
Driftsfonder
1. Producentorganisationer får inrätta en driftsfond. Fonden ska finansieras genom
a) |
ekonomiska bidrag från medlemmarna eller själva producentorganisationen, |
b) |
ekonomiskt gemenskapsstöd som får beviljas producentorganisationer. |
2. Driftsfonderna får endast användas för att finansiera verksamhetsprogram som medlemsstaterna har godkänt i enlighet med artikel 13.
Artikel 9
Verksamhetsprogram
1. Verksamhetsprogrammen ska ha minst två av de syften som avses i artikel 3.1 c eller av följande syften:
a) |
Produktionsplanering. |
b) |
Förbättrad produktkvalitet. |
c) |
Ökat handelsvärde för produkterna. |
d) |
Främjande av produkterna oavsett om de är färska eller bearbetade. |
e) |
Miljöåtgärder och produktionsmetoder som tar hänsyn till miljön, inbegripet ekologiskt jordbruk. |
f) |
Krisförebyggande och krishantering. |
2. Krisförebyggandet och krishanteringen ska gå ut på att undvika samt hantera kriser på frukt- och grönsaksmarknaderna och ska i samband därmed omfatta
a) |
återtag från marknaden, |
b) |
grön skörd av frukt och grönsaker eller situationer där skörden inte bärgas, |
c) |
marknadsföring och kommunikation, |
d) |
utbildning, |
e) |
skördeförsäkring, och |
f) |
stöd för administrativa utgifter för bildande av aktiefonder. |
Åtgärder inom krisförebyggande och krishantering, inklusive återbetalning av kapital och ränta enligt tredje stycket, får inte uppgå till mer än en tredjedel av utgifterna enligt verksamhetsprogrammet.
Producentorganisationer får teckna lån på kommersiella villkor för att finansiera åtgärder inom krisförebyggande och krishantering. Återbetalning av kapital och ränta på dessa lån får i så fall ingå i verksamhetsprogrammet och därigenom vara berättigande till ekonomiskt gemenskapstöd enligt artikel 10. Varje särskild åtgärd inom krisförebyggande och krishantering ska finansieras antingen genom sådana lån eller direkt, men inte på båda dessa sätt.
3. Medlemsstaterna ska föreskriva
a) |
att verksamhetsprogram ska omfatta minst två miljöåtgärder, eller |
b) |
att minst 10 % av utgifterna inom verksamhetsprogram ska avse miljöåtgärder. |
Miljöåtgärder ska uppfylla kraven för stöd för miljövänligt jordbruk i artikel 39.3 första stycket i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (14).
Om minst 80 % av medlemsproducenterna i en producentorganisation omfattas av en eller flera identiska åtaganden om miljövänligt jordbruk enligt den bestämmelsen, ska vart och ett av dessa åtaganden anses vara en miljöåtgärd enligt första stycket led a.
Stöd till sådana miljöåtgärder som avses i första stycket ska täcka extrakostnader och inkomstbortfall till följd av sådana skyldigheter.
4. Punkt 3 ska i Bulgarien och Rumänien tillämpas först från och med den 1 januari 2011.
5. Investeringar som ökar miljöbelastningen ska endast tillåtas om effektiva åtgärder har vidtagits för att skydda miljön mot belastningen.
Artikel 10
Ekonomiskt gemenskapstöd
1. Det ekonomiska gemenskapsstödet ska motsvara summan av de faktiskt inbetalade ekonomiska bidrag som avses i artikel 8.1 a men begränsas till 50 % av de faktiskt verkställda utgifterna.
2. Det ekonomiska gemenskapsstödet ska begränsas till högst 4,1 % av värdet av varje producentorganisations saluförda produktion.
Denna procentsats får dock ökas till 4,6 % av värdet av den saluförda produktionen under förutsättning att det belopp som överstiger 4,1 % av värdet av den saluförda produktionen endast används för åtgärder inom krisförebyggande och krishantering.
3. På begäran av en producentorganisation ska den procentsats som fastställs i punkt 1 uppgå till 60 % för ett verksamhetsprogram, eller en del av ett verksamhetsprogram, som uppfyller minst ett av följande villkor:
a) |
Det ska lämnas in av flera gemenskapsproducentorganisationer som är verksamma i olika medlemsstater för gränsöverskridande åtgärder. |
b) |
Det ska lämnas in av en eller flera producentorganisationer för verksamhet som bedrivs över branschgränserna. |
c) |
Det ska endast omfatta särskilt stöd för produktion av ekologiska produkter som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 2092/91 av den 24 juni 1991 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel (15). |
d) |
Det ska lämnas in av en producentorganisation i någon av de medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 eller senare för åtgärder som avslutas senast vid utgången av 2013. |
e) |
Det ska vara det första som lämnas in av en erkänd producentorganisation som har gått samman med en annan erkänd producentorganisation. |
f) |
Det ska vara det första som lämnas in av en erkänd sammanslutning av producentorganisationer. |
g) |
Det ska lämnas in av producentorganisationer i medlemsstater där producentorganisationerna saluför mindre än 20 % av produktionen av frukt och grönsaker. |
h) |
Det ska lämnas in av en producentorganisation i ett av gemenskapens yttersta randområden. |
i) |
Det ska endast omfatta särskilt stöd för åtgärder som syftar till att främja konsumtionen av frukt och grönsaker och riktar sig till barn i utbildningsanstalter. |
4. Den procentsats som fastställs i punkt 1 ska uppgå till 100 % vid sådana återtag från marknaden av frukt och grönsaker som inte överstiger 5 % av volymen saluförd produktion från varje producentorganisation och som avyttras
a) |
genom gratis utdelning till välgörenhetsorganisationer och välgörenhetsstiftelser, som har godkänts för detta ändamål av medlemsstaterna, för att hjälpa personer som enligt nationell lagstiftning har rätt till offentligt understöd, särskilt på grund av att de saknar tillräckliga medel för sitt uppehälle, |
b) |
genom gratis utdelning till kriminalvårdsanstalter, skolor, offentliga utbildningsanstalter och feriekolonier samt till sjukhus och ålderdomshem som utsetts av medlemsstaterna, varvid dessa ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de utdelade kvantiteterna utgör ett extra tillskott till de kvantiteter som normalt köps in av dessa inrättningar. |
Artikel 11
Nationellt ekonomiskt stöd
1. I de regioner av medlemsstaterna där andelen organiserade producenter är särskilt låg får kommissionen ge medlemsstaterna tillstånd att, på välgrundad begäran, ge producentorganisationer ett nationellt ekonomiskt stöd som uppgår till högst 80 % av de ekonomiska bidrag som avses i artikel 8.1 a. Detta stöd ska läggas till driftsfonden.
I sådana regioner i medlemsstaterna där mindre än 15 % av frukt- och grönsaksproduktionens värde saluförs av producentorganisationer och där frukt- och grönsaksproduktionen utgör minst 15 % av den totala jordbruksproduktionen, får gemenskapen på den berörda medlemsstatens begäran ersätta det stöd som avses i första stycket.
2. Artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget ska inte tillämpas på det nationella ekonomiska stöd som tillåts enligt punkt 1.
Artikel 12
Nationella villkor och nationell strategi för verksamhetsprogram
1. Medlemsstaterna ska fastställa nationella villkor för utarbetande av allmänna villkor för de åtgärder som avses i artikel 9.3. I dessa villkor ska särskilt föreskrivas att dessa åtgärder ska uppfylla de lämpliga kraven i förordning (EG) nr 1698/2005, däribland kraven om komplementaritet, konsekvens och förenlighet i artikel 5 i den förordningen.
Medlemsstaterna ska lämna in sitt förslag till villkor till kommissionen, som får begära ändringar inom tre månader om den konstaterar att förslaget inte gör det möjligt att uppnå de mål som fastställs i artikel 174 i fördraget och i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (16). Även vid investeringar i enskilda anläggningar som får stöd från verksamhetsprogrammen ska hänsyn tas till de målen.
2. Medlemsstaterna ska utarbeta en nationell strategi för hållbara verksamhetsprogram på marknaden för frukt och grönsaker. Följande ska ingå i en sådan strategi:
a) |
En analys av läget med såväl starka som svaga sidor inbegripna och utvecklingspotentialen. |
b) |
En motivering av valet av prioriteringar. |
c) |
De operativa programmens mål och medel samt resultatindikatorer. |
d) |
Bedömningar av verksamhetsprogrammen. |
e) |
Producentorganisationernas rapporteringsskyldigheter. |
Den nationella strategin ska också omfatta de nationella villkor som avses i punkt 1.
3. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas på medlemsstater som saknar erkända producentorganisationer.
Artikel 13
Godkännande av verksamhetsprogram
1. Utkasten till verksamhetsprogram ska lämnas in till de behöriga nationella myndigheterna, som ska godkänna eller avslå dem, eller begära att de ändras i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel.
2. Producentorganisationerna ska till medlemsstaten anmäla det beräknade beloppet för driftsfonden för varje år och överlämna lämpliga underlag för detta grundade på prognoserna för verksamhetsprogrammet, utgifterna för innevarande och eventuellt föregående år och, om så är nödvändigt, på skattningar av produktionskvantiteterna för nästa år.
3. Medlemsstaten ska underrätta producentorganisationen eller sammanslutningen av producentorganisationer om den beräknade storleken på det ekonomiska gemenskapsstödet i enlighet med de gränser som fastställs i artikel 10.
4. Det ekonomiska gemenskapsstödet ska betalas ut på grundval av utgifterna för de åtgärder som omfattas av verksamhetsprogrammet. För dessa åtgärder får förskott beviljas mot att garanti eller säkerhet ställs.
5. Producentorganisationen ska meddela medlemsstaten det slutgiltiga utgiftsbeloppet för det föregående året och bifoga nödvändiga underlag för att erhålla återstoden av det ekonomiska gemenskapsstödet.
6. Verksamhetsprogrammet och dess finansiering genom å ena sidan producenter och producentorganisationer och å andra sidan gemenskapsfonder, ska avse minst tre år och högst fem år.
KAPITEL III
Utvidgad tillämpning av reglerna till att omfatta producenter i ett ekonomiskt område
Artikel 14
Utvidgning av reglerna
1. Om en producentorganisation som är verksam i ett bestämt ekonomiskt område anses vara representativ för produktionen och producenterna av en viss produkt i det området, får medlemsstaten i fråga på begäran av producentorganisationen förklara följande regler vara bindande för de producenter som är etablerade i det ekonomiska området och som inte är medlemmar av producentorganisationen:
a) |
De regler som avses i artikel 3.2 a. |
b) |
De regler som erfordras för att genomföra de åtgärder som avses i artikel 9.2 c. |
Första stycket ska tillämpas under förutsättning att reglerna
a) |
har varit kraft i minst ett regleringsår, |
b) |
ingår i den uttömmande förteckningen i bilaga I, |
c) |
är tvingande under högst tre regleringsår. |
Det villkor som avses i andra stycket led a ska dock inte gälla om de berörda reglerna är de regler som förtecknas i punkterna 1, 3 och 5 i bilaga I. I så fall får utvidgningen av reglerna inte tillämpas under mer än ett regeringsår.
2. I detta kapitel avses med ekonomiskt område ett geografiskt område som består av produktionsområden som gränsar till varandra eller ligger nära varandra och där produktions- och saluföringsvillkoren är enhetliga.
Medlemsstaterna ska anmäla en förteckning över ekonomiska områden till kommissionen.
Inom en månad efter anmälan ska kommissionen godkänna förteckningen eller, efter samråd med den berörda medlemsstaten, besluta om de ändringar som denna ska göra i förteckningen. Kommissionen ska på det sätt som den anser lämpligt offentliggöra denna godkända förteckning.
3. En producentorganisation ska anses vara representativ i enlighet med punkt 1 om den omfattar minst 50 % av producenterna i det ekonomiska område där den är verksam och omfattar minst 60 % av produktionsvolymen i det området. Vid beräkningen av dessa procentandelar ska producenter eller produktion av ekologiska produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 2092/91 inte beaktas, dock utan att punkt 5 åsidosätts.
4. De regler som har gjorts bindande för alla producenter i ett visst ekonomiskt område
a) |
får inte skada övriga producenter i den berörda medlemsstaten eller i gemenskapen, |
b) |
ska, med undantag för de regler för produktionsrapportering som avses i artikel 3.2 a inte tillämpas på produkter som levereras för bearbetning inom ramen för ett avtal som undertecknats före regleringsårets början, såvida de inte uttryckligen ska omfatta de produkterna, |
c) |
får inte vara oförenliga med gällande gemenskapslagstiftning och gällande nationell lagstiftning. |
5. Reglerna får inte göras bindande för producenter av ekologiska produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 2092/91 såvida inte åtgärden har godkänts av minst 50 % av dessa producenter i det ekonomiska område där producentorganisationen är verksam och organisationen omfattar minst 60 % av den ekologiska produktionen i det området.
Artikel 15
Anmälan
Medlemsstaterna ska utan dröjsmål till kommissionen anmäla de regler som de har gjort bindande för alla producenter i ett givet ekonomiskt område i enlighet med artikel 14.1. Kommissionen ska, på ett sätt som den anser lämpligt, göra dessa regler tillgängliga för allmänheten.
Artikel 16
Upphävande
Kommissionen ska besluta att medlemsstaten ska upphäva sin enligt artikel 14.1 fastställda utvidgning av reglernas tillämpning
a) |
om den konstaterar att utvidgningen till andra producenter medför att konkurrensen uteblir i fråga om en väsentlig andel av den inre marknaden, att den har en negativ inverkan på det fria handelsutbytet eller att de mål som anges i artikel 33 i fördraget äventyras, |
b) |
om den konstaterar att artikel 81.1 i fördraget är tillämplig på reglerna, utvidgade till att omfatta andra producenter; det beslut som kommissionen fattar med hänsyn till dessa regler ska tillämpas först från och med dagen för konstaterandet, |
c) |
om den vid kontroller konstaterar att bestämmelserna i detta kapitel inte har efterlevts. |
Artikel 17
Ekonomiska bidrag från producenter som inte är medlemmar
När artikel 14.1 tillämpas får den berörda medlemsstaten, efter granskning av framlagda underlag, besluta att producenter som inte är medlemmar ska betala producentorganisationen den del av de ekonomiska bidrag som betalas av producentmedlemmarna, om de är avsedda att täcka
a) |
administrativa kostnader som uppkommer genom tillämpning av de regler som avses i artikel 14.1, |
b) |
kostnader för forskning, marknadsundersökningar och försäljningskampanjer som genomförs av organisationen eller sammanslutningen och som kommer alla producenter i området till godo. |
Artikel 18
Utvidgad tillämpning av regler för sammanslutningar av producentorganisationer
I detta kapitel ska hänvisningar till producentorganisationer anses omfatta även erkända sammanslutningar av producentorganisationer.
KAPITEL IV
Rapportering
Artikel 19
Rapportering
Kommissionen ska senast den 31 december 2013 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna avdelning avseende producentorganisationer, driftsfonder och verksamhetsprogram.
AVDELNING IV
BRANSCHORGANISATIONER OCH BRANSCHAVTAL
KAPITEL I
Krav och erkännande
Artikel 20
Krav
I denna förordning avses med en branschorganisation en juridisk person som
a) |
består av företrädare för ekonomisk verksamhet med anknytning till produktionen av och/eller handeln med och/eller bearbetningen av de produkter som avses i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2200/96, |
b) |
har upprättats på initiativ av samtliga eller några av de organisationer eller sammanslutningar som den utgörs av, |
c) |
i en eller flera regioner inom gemenskapen med beaktande av konsumenternas intressen genomför minst två av nedanstående aktiviteter, dvs. att
|
d) |
har erkänts av den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 21. |
Artikel 21
Erkännande
1. Om medlemsstatens struktur berättigar till det får medlemsstaterna som branschorganisation erkänna alla organisationer som är etablerade på deras territorium och som ansöker om erkännande, under förutsättning att de
a) |
bedriver sin verksamhet i en eller flera regioner i den berörda medlemsstaten, |
b) |
representerar en väsentlig andel av produktionen och/eller handeln med och/eller bearbetningen av frukt och grönsaker och av bearbetade produkter av frukt och grönsaker i den eller de berörda regionerna och, i de fall då flera regioner berörs, kan visa att de har en viss minimirepresentativitet i fråga om var och en av de branscher de representerar i var och en av de berörda regionerna, |
c) |
bedriver minst två av de verksamheter som avses i artikel 20 c, |
d) |
inte själva producerar, bearbetar eller saluför frukt och grönsaker eller bearbetade produkter av frukt och grönsaker, |
e) |
inte medverkar till några sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel 22.4. |
2. Innan erkännande beviljas ska medlemsstaterna till kommissionen anmäla vilka branschorganisationer som har lämnat in en ansökan om erkännande och därvid tillhandahålla alla relevanta uppgifter om dessa organisationers representativitet och om de olika verksamheter som de bedriver, liksom alla andra nödvändiga bedömningsunderlag.
Kommissionen får framföra invändningar mot erkännandet inom två månader efter anmälan.
3. Medlemsstaterna ska
a) |
besluta om erkännande ska beviljas inom tre månader från det att ansökan åtföljd av fullständigt underlag lämnades in, |
b) |
regelbundet kontrollera att branschorganisationerna uppfyller villkoren för erkännande, tillämpa sanktioner på sådana organisationer vid bristande efterlevnad och oegentligheter när det gäller bestämmelserna i denna förordning och vid behov besluta att återkalla erkännandet, |
c) |
återkalla erkännandet om
|
d) |
till kommissionen anmäla varje beslut om beviljande av eller avslag på en ansökan om erkännande eller om återkallande av ett erkännande inom två månader. |
4. Reglerna för hur och hur ofta medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen om branschorganisationernas verksamhet ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96.
Kommissionen får mot bakgrund av kontrollresultaten begära att en medlemsstat ska återkalla erkännanden.
5. Ett erkännande ska innebära tillstånd att bedriva sådan verksamhet som anges i artikel 20 c, med förbehåll för andra bestämmelser i denna förordning.
6. Kommissionen ska, på de sätt som den anser lämpliga, offentliggöra en förteckning över de erkända branschorganisationerna, med uppgift om verksamhetens ekonomiska inriktning eller områdestillhörighet och de verksamheter som bedrivs i enlighet med artikel 23. Även återkallanden av erkännanden ska offentliggöras.
KAPITEL II
Konkurrensregler
Artikel 22
Tillämpning av konkurrensregler
1. Trots vad som sägs i artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 1184/2006 av den 24 juli 2006 om tillämpning av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med jordbruksvaror (17), ska artikel 81.1 i fördraget inte tillämpas på erkända branschorganisationers avtal, beslut och samordnade förfaranden vars syfte är att genomföra sådan verksamhet som anges i artikel 20 c i den här förordningen.
2. Punkt 1 ska tillämpas endast under förutsättning att
a) |
avtalen, besluten och de samordnade förfarandena har anmälts till kommissionen, och |
b) |
kommissionen, inom två månader efter det att den har mottagit alla uppgifter som krävs, inte har kunnat konstatera att avtalen, besluten och de samordnade förfarandena är oförenliga med gemenskapsbestämmelserna: |
3. Avtalen, besluten och de samordnade förfarandena får inte sättas i kraft förrän den period som avses i punkt 2 b har löpt ut.
4. Följande avtal, beslut och samordnade förfaranden ska alltid anses vara oförenliga med gemenskapsbestämmelserna:
a) |
Avtal, beslut och samordnade förfaranden som kan leda till någon form av uppdelning av marknaderna inom gemenskapen. |
b) |
Avtal, beslut och samordnade förfaranden som kan hindra organisationen av marknaden att fungera tillfredsställande. |
c) |
Avtal, beslut och samordnade förfaranden som kan medföra en snedvridning av konkurrensen som inte är nödvändig för att uppnå målen för den gemensamma jordbrukspolitik som branschorganisationens verksamhet syftar till. |
d) |
Avtal, beslut och samordnade förfaranden som innebär ett fastställande av priser, utan att detta påverkar verksamhet som bedrivs av branschorganisationer med tillämpning av särskilda gemenskapsregler. |
e) |
Avtal, beslut och samordnade förfaranden som kan leda till diskriminering eller till att konkurrensen åsidosätts för en betydande andel av de berörda produkterna. |
5. Om kommissionen, när den tvåmånadersperiod som avses i punkt 2 b har löpt ut, konstaterar att villkoren för tillämpning av punkt 1 inte uppfylls, ska den fatta beslut om att avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet i fråga ska omfattas av artikel 81.1 i fördraget.
Kommissionens beslut får tillämpas först från och med dagen för dess anmälan till den berörda branschorganisationen, såvida inte branschorganisationen har lämnat felaktiga uppgifter eller missbrukat det undantag som anges i punkt 1.
6. Om fleråriga avtal ingås ska anmälan för det första året gälla även för de därpå följande åren av avtalet. Kommissionen får emellertid i så fall när som helst på eget initiativ eller på begäran från en medlemsstat avge ett yttrande om oförenlighet.
KAPITEL III
Utvidgning av reglerna
Artikel 23
Utvidgning av reglerna
1. Om en branschorganisation som är verksam i en eller flera särskilda regioner i en medlemsstat anses vara representativ för produktionen av, handeln med eller bearbetningen av en viss produkt, får den berörda medlemsstaten, på begäran av den branschorganisationen förklara vissa avtal, beslut eller samordnade förfaranden som har godkänts inom den organisationen vara bindande under en begränsad tid för andra aktörer, oavsett om det rör sig om enskilda eller grupper, som bedriver verksamhet i regionen eller regionerna i fråga men som inte är medlemmar av organisationen.
2. En branschorganisation ska anses vara representativ i den mening som avses i punkt 1 om den omfattar minst två tredjedelar av produktionen av, handeln med eller bearbetningen av den eller de berörda produkterna i den eller de berörda regionerna i en medlemsstat. Om en ansökan om utvidgad tillämpning av reglerna till att omfatta andra aktörer täcker flera regioner, ska branschorganisationen kunna styrka en viss lägsta representativitet för varje bransch som de representerar i var och en av de berörda regionerna.
3. För de regler i fråga om vilka utvidgad tillämpning får begäras ska följande gälla:
a) |
De ska ha något av följande syften:
|
b) |
De ska ha varit i kraft i minst ett regleringsår. |
c) |
De får inte förklaras vara bindande under mer än tre regleringsår. |
d) |
De får inte skada övriga aktörer i den berörda medlemsstaten eller i gemenskapen. |
Det villkor som avses i första stycket led b ska dock inte gälla om de berörda reglerna är de regler som förtecknas i punkterna 1, 3 och 5 i bilaga I. I så fall får utvidgningen av reglerna inte tillämpas under mer än ett regeringsår.
4. De regler som avses i punkt 3 a ii, 3 a iv och 3 a v får inte vara andra regler än de som anges i bilaga I. De regler som avses i punkt 3 a ii ska inte tillämpas på produkter som producerats utanför den specifika region eller de specifika regioner som avses i punkt 1.
Artikel 24
Anmälan och upphävande
1. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål till kommissionen anmäla de regler som de har gjort obligatoriska för alla aktörer i en eller flera särskilda regioner i enlighet med artikel 23.1. Kommissionen ska, på ett sätt som den anser lämpligt, offentliggöra dessa regler.
2. Innan reglerna offentliggörs ska kommissionen underrätta den kommitté som inrättas i enlighet med artikel 46.1 i förordning (EG) nr 2200/96 om alla eventuella anmälningar om utvidgad tillämpning av branschavtalen.
3. I de fall som anges i artikel 16 ska kommissionen besluta att en medlemsstat ska upphäva den utvidgade tillämpning av reglerna som medlemsstaten beslutat om.
Artikel 25
Ekonomiska bidrag från icke-medlemmar
Om tillämpningen av reglerna för en eller flera produkter utvidgas och om en eller flera sådana verksamheter enligt artikel 23.3 a bedrivs av en branschorganisation och är av allmänt ekonomiskt intresse för de personer vars verksamheter har anknytning till en eller flera av produkterna i fråga, får den medlemsstat som har beviljat erkännande besluta att enskilda eller grupper som inte är medlemmar i branschorganisationen men som drar nytta av dessa verksamheter, till organisationen ska erlägga ett belopp som motsvarar hela eller delar av de ekonomiska bidrag som betalas av dess medlemmar, i den utsträckning som bidragen är avsedda att täcka de kostnader som är en direkt följd av de berörda verksamheterna.
AVDELNING V
HANDEL MED TREDJELÄNDER
KAPITEL I
Allmänna bestämmelser
Artikel 26
Allmänna principer
Om inte annat föreskrivs i denna förordning eller i bestämmelser som antas i enlighet med den, ska det i handeln med tredjeländer vara förbjudet att
a) |
ta ut avgifter som har samma verkan som tull, |
b) |
tillämpa kvantitativa restriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan. |
Artikel 27
Kombinerade nomenklaturen
De allmänna bestämmelserna för tolkning av Kombinerade nomenklaturen och de särskilda bestämmelserna för dess tillämpning ska följas vid tulltaxeklassificeringen av de produkter som omfattas av denna avdelning. Den tulltaxenomenklatur som följer av tillämpningen av denna förordning ska ingå i Gemensamma tulltaxan.
KAPITEL II
Import
Artikel 28
Icke obligatorisk importlicensordning
Kommissionen får besluta att import till gemenskapen av en eller flera produkter som omfattas av denna förordning endast får göras efter uppvisande av en importlicens.
Artikel 29
Utfärdande av licenser
Medlemsstaterna ska utfärda importlicens till alla sökande, oberoende av deras verksamhetsort i gemenskapen om inte annat föreskrivs av rådet och utan att åtgärder som vidtagits för tillämpningen av detta kapitel åsidosätts.
Artikel 30
Giltighet
Importlicenserna ska gälla inom hela gemenskapen.
Artikel 31
Säkerhet
1. Om inte annat föreskrivs enligt det förfarande som avses i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96, ska licenserna utfärdas på villkor att en säkerhet ställs som garanti för att produkterna importeras under licensens giltighetstid.
2. Utom i händelse av force majeure ska säkerheten vara helt eller delvis förverkad om importen inte äger rum, eller enbart delvis äger rum, under licensens giltighetstid.
Artikel 32
Genomförandebestämmelser
Tillämpningsföreskrifter för detta avsnitt, inklusive rörande licensernas giltighetstid och säkerhetsgrad, ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96.
Artikel 33
Importtullar
Om inte annat föreskrivs i denna förordning, ska importtullarna i Gemensamma tulltaxan tillämpas på de produkter som omfattas av denna förordning.
Artikel 34
Ingångspris
1. Om tillämpningen av tullsatsen i den gemensamma tulltaxan är avhängig ingångspriset på det importerade partiet, ska riktigheten av detta pris kontrolleras med hjälp av ett importschablonvärde, som ska fastställas av kommissionen, för varje produkt och ursprung, på grundval av det vägda genomsnittet av priserna för produkten på de representativa importmarknaderna i medlemsstaterna eller, i förekommande fall, på andra marknader.
Särskilda bestämmelser kan dock komma att antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96 i syfte att kontrollera ingångspriset på produkter som huvudsakligen importeras för att bearbetas.
2. Om det anmälda ingångspriset för det aktuella partiet är högre än schablonimportvärdet, ökat med en marginal som ska fastställas i enlighet med förfarandet i punkt 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96 och som inte får överstiga schablonimportvärdet med mer än 10 %, ska en säkerhet som är lika med den importtull som fastställs på grundval av schablonimportvärdet krävas.
3. Om ingångspriset för det berörda partiet inte deklareras vid själva förtullningen ska den tillämpliga tullsatsen enligt Gemensamma tulltaxan vara avhängig importschablonvärdet eller bestämmas enligt villkor som ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96 och med tillämpning av relevanta bestämmelser i tullagstiftningen.
4. Närmare tillämpningsföreskrifter för denna artikel ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96.
Artikel 35
Tilläggsimporttullar
1. En tilläggstull ska tillämpas på import av en eller flera produkter som omfattas av denna förordning och som sker till den tullsats som fastställs i artiklarna 33 och 34, i syfte att förhindra eller motverka de negativa effekter för gemenskapsmarknaden som kan bli följden av sådan import om
a) |
importen sker till ett pris som understiger det tröskelpris som gemenskapen har anmält till Världshandelsorganisationen (”tröskelpriset”), eller |
b) |
importvolymen under något år överstiger en viss nivå (”utlösande volym”). |
Den utlösande volymen ska baseras på marknadstillträdesmöjligheterna som ska definieras som importen, uttryckt som en procentandel av den motsvarande inhemska konsumtionen under de tre föregående åren.
2. Tilläggsimporttullar ska inte tillämpas om importen sannolikt inte kommer att skapa störningar på gemenskapsmarknaden, eller om effekterna inte skulle stå i proportion till det avsedda målet.
3. Vid tillämpning av punkt 1 a ska importpriserna fastställas på grundval av cif-importpriset för det berörda partiet.
Cif-importpriser ska kontrolleras mot de representativa priserna för den berörda produkten på världsmarknaden eller på gemenskapens importmarknad för den produkten.
4. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96. I dessa tillämpningsföreskrifter ska det särskilt anges
a) |
på vilka produkter tilläggsimporttullar ska tillämpas, |
b) |
andra kriterier som krävs för att säkerställa tillämpningen av punkt 1. |
Artikel 36
Tullkvoter
1. Kommissionen ska i enlighet med de tillämpningsföreskrifter som ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96 öppna och förvalta tullkvoter för import av produkter som omfattas av denna förordning och som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget eller av någon av rådets akter.
2. Tullkvoterna ska förvaltas så att diskriminering mellan berörda aktörer undviks, genom att någon av följande metoder, en kombination av dem, eller någon annan lämplig metod används:
a) |
En metod som är grundad på i vilken ordningsföljd ansökningarna inkommer (principen ”först till kvarn”). |
b) |
En metod enligt vilken kvoter fördelas i proportion till de begärda kvantiteterna enligt inkomna ansökningar (”metoden med samtidig behandling”). |
c) |
En metod grundad på traditionella handelsflöden (”metoden för traditionella/nya mönster”). |
3. I förvaltningsmetoderna ska, när så är lämpligt, vederbörlig vikt läggas vid försörjningsbehoven på gemenskapsmarknaden och behovet av att säkra jämvikten på den marknaden.
Artikel 37
Öppnande av tullkvoter
Kommissionen ska, i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96, föreskriva årliga tullkvoter, som vid behov ska fördelas över året på lämpligt sätt, och fastställa vilken förvaltningsmetod som ska användas.
Tillämpningsföreskrifter för detta avsnitt ska antas i enlighet med samma förfarande, särskilt med avseende på
a) |
garantier i fråga om produktens art, härkomst och ursprung, |
b) |
erkännande av det dokument som används för att kontrollera de garantier som avses i led a, |
c) |
villkoren för utfärdande av importlicenser samt licensernas giltighetstid. |
Artikel 38
Skyddsåtgärder
1. Skyddsåtgärder mot import till gemenskapen ska vidtas av kommissionen, i enlighet med punkt 3 i denna artikel och rådets förordningar (EG) nr 519/94 av den 7 mars 1994 om gemenskapsregler för import från vissa tredje länder (18) och (EG) nr 3825/94 av den 22 december 1994 om gemensamma importregler (19).
2. Om inte annat föreskrivs av rådet ska skyddsåtgärder mot import till gemenskapen enligt internationella avtal som har ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget vidtas av kommissionen i enlighet med punkt 3 i den här artikeln.
3. Kommissionen får på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ vidta skyddsåtgärder enligt punkterna 1 och 2. Om kommissionen mottar en sådan begäran från en medlemsstat ska den besluta i ärendet senast fem arbetsdagar efter det att begäran har mottagits.
Medlemsstaterna ska underrättas om skyddsåtgärderna, vilka ska börja tillämpas omedelbart.
Beslut som har fattats av kommissionen enligt punkterna 1 och 2 får hänskjutas till rådet av en medlemsstat inom fem arbetsdagar från den dag då medlemsstaterna underrättades. Rådet ska sammanträda utan dröjsmål. Det får med kvalificerad majoritet ändra eller upphäva beslutet i fråga inom en månad efter det att det hänskjutits till rådet.
4. Om kommissionen anser att en skyddsåtgärd som har vidtagits i enlighet med punkt 1 eller 2 bör återkallas eller ändras, ska den förfara på följande sätt:
a) |
Om beslutet om åtgärden fattats av rådet, ska kommissionen föreslå rådet att beslutet upphävs eller ändras. Rådet ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet. |
b) |
I alla andra fall ska gemenskapens skyddsåtgärder återkallas eller ändras av kommissionen. |
Artikel 39
Upphörande med systemet för aktiv förädling
1. Om gemenskapsmarknaden störs eller kan förväntas störas genom systemet för aktiv förädling, får kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ tillfälligt helt eller delvis upphäva tillämpningen av systemet för aktiv förädling för produkter som omfattas av denna förordning. Om kommissionen mottar en begäran från en medlemsstat ska den besluta i ärendet senast fem arbetsdagar efter det att begäran har mottagits.
Medlemsstaterna ska underrättas om skyddsåtgärderna, vilka ska börja tillämpas omedelbart.
Åtgärder som kommissionen beslutat om enligt första stycket får hänskjutas till rådet av en medlemsstat inom fem arbetsdagar från den dag då medlemsstaterna underrättades. Rådet ska sammanträda utan dröjsmål. Det får med kvalificerad majoritet ändra eller upphäva åtgärderna i fråga inom en månad efter den dag då frågan om åtgärderna hänsköts till rådet.
2. I den utsträckning det är nödvändigt för att de gemensamma organisationerna av marknaden för de produkter som omfattas av denna förordning ska fungera på rätt sätt får det system för aktiv förädling av dessa produkter helt eller delvis förbjudas av rådet i enlighet med förfarandet i artikel 37.2 i fördraget.
KAPITEL III
Export
Artikel 40
Icke obligatoriska exportlicenssystem
1. Kommissionen får besluta att export från gemenskapen av produkter som omfattas av den här förordningen ska underkastas krav på uppvisande av en gällande exportlicens.
2. Artiklarna 29, 30 och 31 ska gälla i tillämpliga delar.
3. Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna artikel, inbegripet licensernas giltighetstid och säkerhetsgrad, ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96.
Artikel 41
Upphörande med systemet för passiv förädling
1. Om gemenskapsmarknaden störs eller kan förväntas störas genom systemet för passiv förädling, får kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ tillfälligt helt eller delvis upphäva tillämpningen av det system för passiv förädling av de produkter som omfattas av denna förordning. Om kommissionen mottar en begäran från en medlemsstat ska den besluta i ärendet senast fem arbetsdagar efter det att begäran har mottagits.
Medlemsstaterna ska underrättas om skyddsåtgärderna, vilka ska börja tillämpas omedelbart.
Åtgärder som kommissionen har beslutat om enligt första stycket får hänskjutas till rådet av en medlemsstat inom fem arbetsdagar från den dag då medlemsstaterna underrättades. Rådet ska sammanträda utan dröjsmål. Det får med kvalificerad majoritet ändra eller upphäva åtgärderna i fråga inom en månad efter den dag då frågan om åtgärderna hänsköts till rådet.
2. I den utsträckning det är nödvändigt för att de gemensamma organisationerna av marknaden för de produkter som omfattas av denna förordning ska fungera på rätt sätt får passiv förädling för dessa produkter helt eller delvis förbjudas av rådet i enlighet med förfarandet i artikel 37.2 i fördraget.
AVDELNING VI
TILLÄMPNINGS-, ÄNDRINGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER
KAPITEL I
Tillämpningsbestämmelser
Artikel 42
Närmare tillämpningsbestämmelser
Närmare tillämpningsbestämmelser för denna förordning ska antas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96. Dessa bestämmelser får särskilt innefatta följande:
a) |
Bestämmelser för tillämpningen av avdelning II, bland annat
|
b) |
Bestämmelser om genomförandet av avdelning III, bland annat
|
c) |
Föreskrifter för genomförandet av avdelning IV. |
d) |
Bestämmelser om de administrativa och fysiska kontroller som medlemsstaterna ska genomföra med hänsyn till de skyldigheter som följer av tillämpningen av denna förordning. |
e) |
Ett system för tillämpning av administrativa påföljder vid konstaterande av att förpliktelser som följer av denna förordnings tillämpning inte fullgörs. De administrativa påföljderna ska avpassas med hänsyn till hur allvarlig och omfattande den konstaterade överträdelsen varit, dess varaktighet samt hur ofta den har förekommit. |
f) |
Bestämmelser om återvinning av felaktigt utbetalda belopp som är en följd av tillämpningen av denna förordning. |
g) |
Bestämmelser rörande rapportering om kontroller som utförts samt resultaten av dessa. |
h) |
Bestämmelser för genomförandet av avdelning V, inbegripet de åtgärder som det uttryckligen hänvisas till i den avdelningen. |
i) |
Bestämmelser för fastställande av vilken information som behövs för tillämpningen av artikel 44, liksom bestämmelser om form, innehåll, tidpunkt och tidsfrister för denna information samt om förfaranden för att översända eller göra information och dokument tillgängliga. |
j) |
Åtgärder som krävs för att underlätta övergången från de system som avses i förordningarna (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 2202/96 till de system som fastställs i den här förordningen, däribland systemen för genomförande av artikel 55 i den här förordningen. |
KAPITEL II
Ändringar, upphävande och slutbestämmelser
Artikel 43
Statligt stöd
Om inte annat föreskrivs enligt denna förordning ska artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget tillämpas på produktion av och handel med de produkter som förtecknas i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2200/96 och i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2201/96 samt potatis, färsk eller kyld, med KN-nummer 0701.
Med avvikelse från första stycket får
a) |
medlemsstaterna fortsätta att ge statligt stöd enligt varje befintlig ordning för produktionen av och handeln med potatis, färsk eller kyld, med KN-nummer 0701 fram till och med den 31 december 2011, |
b) |
Spanien och Italien under regleringsåret 2007/08 ge statligt stöd med högst 15 miljoner EUR för att stödja anpassningen av sektorn för bearbetning av tomater till bestämmelserna i denna förordning, |
c) |
medlemsstaterna ge statligt stöd fram till och med den 31 december 2010 förutsatt att
|
Artikel 44
Meddelanden
Medlemsstaterna och kommissionen ska ge varandra nödvändig information för att kunna tillämpa denna förordning, övervaka och analysera marknaden och för att uppfylla internationella skyldigheter i fråga om de produkter som omfattas av denna förordning.
Artikel 45
Kostnader
Utgifter enligt denna förordning ska anses vara interventioner i syfte att stabilisera jordbruksmarknaderna enligt artikel 3.1 b i rådets förordning (EG) nr 1290/2005.
Artikel 46
Ändringar av förordning (EG) nr 827/68
I bilagan till förordning (EEG) nr 827/68 ska uppgifterna för KN-nummer 0910 ersättas med följande:
”ex 0910 |
Ingefära, gurkmeja, lagerblad, curry och andra kryddor, med undantag av timjan och saffran” |
Artikel 47
Ändringar av förordning (EG) nr 2200/96
Förordning (EG) nr 2200/96 ska ändras på följande sätt:
1. |
Tabellen i artikel 1.2 ska ersättas av följande:
|
2. |
Avdelningarna I–VI, artiklarna 43 och 44, artiklarna 47–57 samt bilagorna I–V ska utgå. |
3. |
Artikel 46 ska ersättas med följande: ”Artikel 46 1. Kommissionen ska biträdas av en förvaltningskommitté för frukt och grönsaker (nedan kallad ’kommittén’). 2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas. Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG ska vara en månad.” |
Artikel 48
Ändringar av förordning (EG) nr 2201/96
Förordning (EG) nr 2201/96 ska ändras på följande sätt:
1. |
Artikel 1.3 ska ersättas med följande: ”3. Regleringsåren för de produkter som anges i punkt 2 ska, om det visar sig nödvändigt, fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 i förordning (EG) nr 2200/96.” |
2. |
Avdelningarna I och II, artiklarna 23–32 och bilagorna I–III ska utgå. |
Artikel 49
Ändringar av förordning (EG) nr 2826/2000
Förordning (EG) nr 2826/2000 ska ändras på följande sätt:
1. |
I artikel 5.3 ska följande stycke läggas till: ”Säljfrämjande åtgärder som avser frukt och grönsaker ska ges särskild inriktning på barn i utbildningsanstalter.” |
2. |
I artikel 9.2 ska följande stycke läggas till: ”Den procentsats som anges i första stycket ska vara 60 % för säljfrämjande åtgärder som avser frukt och grönsaker och som endast riktar sig till barn i utbildningsanstalter.” |
Artikel 50
Ändring av direktiv 2001/112/EG
I artikel 7 i direktiv 2001/112/EG ska följande strecksats läggas till:
”— |
Anpassning av detta direktiv till utvecklingen inom berörda internationella standarder, när så är lämpligt.” |
Artikel 51
Ändring av direktiv 2001/113/EG
I artikel 5 i direktiv 2001/113/EG ska följande strecksats läggas till:
”— |
Anpassning av detta direktiv till utvecklingen inom berörda internationella standarder, när så är lämpligt.” |
Artikel 52
Ändringar av förordning (EG) nr 1782/2003
Förordning (EG) nr 1782/2003 ska ändras på följande sätt:
1. |
Artikel 33.1 a ska ersättas med följande:
|
2. |
I artikel 37.1 ska följande stycke läggas till: ”För frukt och grönsaker, matpotatis och plantskolor ska referensbeloppet beräknas och justeras i enlighet med punkt M i bilaga VII.” |
3. |
Artikel 40.2 ska ersättas med följande: ”2. Om hela referensperioden påverkades av force majeure eller exceptionella omständigheter ska medlemsstaten beräkna referensbeloppet på grundval av perioden 1997–1999. När det gäller sockerbetor, sockerrör och cikoria ska referensbeloppet beräknas på grundval av det regleringsår som närmast föregår den representativa period som valts enligt punkt K i bilaga VII. När det gäller bananer ska det beräknas på grundval av det regleringsår som närmast föregår den representativa period som valts enligt punkt L i bilaga VII. När det gäller frukt och grönsaker, matpotatis och plantskolor ska det beräknas på grundval av det regleringsår som närmast föregår den representativa period som valts enligt punkt M i bilaga VII. I sådana fall ska punkt 1 gälla i tillämpliga delar.” |
4. |
I artikel 42.8 ska följande stycke läggas till: ”Vid tillämpningen av punkt 5 får medlemsstaterna dock besluta att för år 2007 ska oanvända stödrättigheter som motsvarar lika många hektar som uppgivits av jordbrukaren och som används för matpotatis eller för frukt och grönsaker inte återgå till den nationella reserven.” |
5. |
Artikel 43.2 a ska ersättas med följande:
|
6. |
I artikel 44.2 ska andra stycket ersättas med följande: ”Med stödberättigande hektar ska även något av följande alternativ avses:
|
7. |
I artikel 45 ska följande punkt läggas till: ”3. Under 2007 ska dock i de medlemsstater som inte har använt det alternativ som avses i artikel 71 och inte använder det alternativ som avses i artikel 51 andra stycket, oanvända stödrättigheter som motsvarar lika många hektar som uppgivits av jordbrukaren och som används för matpotatis eller för frukt och grönsaker inte återgå till den nationella reserven.” |
8. |
Artikel 51 ska ersättas med följande: ”Artikel 51 Användning av mark för jordbruksändamål Jordbrukarna får använda de skiften som har deklarerats i enlighet med artikel 44.3 för alla jordbruksverksamheter, med undantag för fleråriga grödor. Jordbrukare får dock använda skiften för
Genom undantag från första stycket får medlemsstaterna senast den 1 november 2007 besluta att fram till och med ett datum som ska fastställas av medlemsstaten, dock senast den 31 december 2010, får skiftena i en eller flera regioner i medlemsstaten fortsätta att inte användas för ett eller flera av följande ändamål:
|
9. |
Artikel 60.8 ska ersättas med följande: ”8. Om en medlemsstat beslutar att använda undantaget i artikel 51 andra stycket får den också senast den 1 november 2007 besluta att tillämpa punkterna 1–7 i denna artikel under samma period. Punkterna 1–7 i denna artikel ska inte tillämpas i något annat fall.” |
10. |
I artikel 63.3 ska följande stycke läggas till: ”När det gäller införandet av stödet för frukt och grönsaker, matpotatis och plantskolor i systemet med samlat gårdsstöd får medlemsstaterna senast den 1 april 2008 besluta att tillämpa den avvikelse som föreskrivs i första stycket.” |
11. |
Artikel 64.2 ska ersättas med följande: ”2. Beroende på vilket val som varje medlemsstat gör ska kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 144.2 fastställa ett tak för vart och ett av de direktstöd som avses i artiklarna 66–69. Detta tak ska motsvara den del varje typ av direktstöd utgör inom de nationella taken enligt artikel 41, multiplicerat med den procentuella minskning som tillämpas av medlemsstaterna enligt artiklarna 66–69. Det totala beloppet inom de fastställda taken ska dras av från de nationella tak som avses i artikel 41 enligt förfarandet i artikel 144.2.” |
12. |
Artikel 65.1 ska ersättas med följande: ”1. För de stödrättigheter som ska tilldelas jordbrukare ska efter varje eventuell minskning enligt artikel 41 den del av referensbeloppet som är resultatet av vart och ett av de direktstöd som anges i artiklarna 66–69 minskas med det procenttal som ska fastställas av medlemsstaterna inom den gräns som anges i dessa artiklar och, vad gäller direktstöd enligt artikel 68b, inom den period som fastställs av medlemsstaterna i enlighet med den artikeln.” |
13. |
Följande artikel ska införas efter artikel 68a: ”Artikel 68b Övergångsstöd för frukt och grönsaker 1. Medlemsstaterna får senast den 1 november 2007 besluta att fram till och med den 31 december 2011 kvarhålla högst 50 % av den del av de nationella taken enligt artikel 41 som avser vissa tomater som levereras för bearbetning och var bidragsberättigande enligt den stödordning som anges i förordning (EG) nr 2201/96. I detta fall och inom det tak som fastställs enligt artikel 64.2 ska den berörda medlemsstaten på årsbasis bevilja jordbrukarna ett extra stöd. Det extra stödet ska beviljas jordbrukare som producerar sådana tomater på de villkor som föreskrivs i avdelning IV kapitel 10g. 2. Medlemsstaterna får senast den 1 november 2007 besluta att
I detta fall och inom det tak som fastställs enligt artikel 64.2 ska den berörda medlemsstaten på årsbasis bevilja jordbrukarna ett extra stöd. Det extra stödet ska beviljas jordbrukare som producerar en eller flera av följande frukt och grönsaker som levereras för bearbetning och var stödberättigande enligt de stödordningar som föreskrivs i förordningarna (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 2202/96, enligt vad den berörda medlemsstaten har fastställt, på de villkor som föreskrivs i avdelning IV kapitel 10g, nämligen
3. Den del av de nationella taken enligt punkt 1 som avser tomater ska vara följande:
4. Den del av de nationella taken enligt punkt 2 som avser frukt- och grönsaksgrödor andra än ettåriga grödor ska vara följande:
|
14. |
Artikel 71g ska utgå. |
15. |
I artikel 71k.2 ska följande stycke läggas till: ”När det gäller införandet av stödet för frukt och grönsaker i systemet med samlat gårdsstöd får dock nya medlemsstater senast den 1 april 2008, eller senast den 1 augusti året före det första år då systemet med samlat gårdsstöd tillämpas, besluta att tillämpa den avvikelse som föreskrivs i första stycket.” |
16. |
I avdelning IV ska följande kapitel läggas till efter kapitel 10f: ”KAPITEL 10g ÖVERGÅNGSSTÖD FÖR FRUKT OCH GRÖNSAKER Artikel 110t Övergångsarealstöd 1. Vid tillämpning av artikel 68b.1 eller artikel 143bc.1 under den period som avses i de bestämmelserna får ett övergångsarealstöd på de villkor som fastställs i detta kapitel beviljas de jordbrukare som producerar vissa tomater enligt vad medlemsstaterna har fastställt, vilka levereras för bearbetning. 2. Vid tillämpning av artikel 68b.2 eller artikel 143bc.2 under den period som avses i de bestämmelserna får ett övergångsarealstöd på de villkor som fastställs i detta kapitel beviljas de jordbrukare som producerar vissa frukt- och grönsaksprodukter som förtecknas i artikel 68b.2 tredje stycket enligt vad medlemsstaterna har fastställt, vilka levereras till bearbetning. Artikel 110u Stödbelopp och stödberättigande 1. Medlemsstaterna ska på objektiva och icke-diskriminerande grunder fastställa stödet per hektar på vilket tomater och varje i artikel 68b.2 förtecknad frukt- och grönsaksprodukt odlas. 2. Det sammanlagda stödbeloppet ska inte i något fall överskrida det tak som har fastställts i enlighet med artikel 64.2 eller artikel 143bc. 3. Stödet ska beviljas endast för arealer vars produktion omfattas av ett avtal om bearbetning till en av de produkter som förtecknas i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2201/96. 4. Medlemsstaterna får fastställa ytterligare objektiva och icke-diskriminerande kriterier för beviljandet av gemenskapsstöd, inklusive krav på att jordbrukarna är medlemmar i en producentorganisation eller producentgrupp som har erkänts i enlighet med artikel 4 respektive artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 1182/2007 av den 26 september 2007 om särskilda bestämmelser för sektorn för frukt och grönsaker (20). 5. Medlemsstaterna ska senast den 1 november 2007 underrätta kommissionen om sitt beslut att tillämpa artikel 68b eller artikel 143bc, det belopp som har kvarhållits enligt dessa artiklar och de kriterier som avses i punkt 1 i den här artikeln. KAPITEL 10h ÖVERGÅNGSSTÖD FÖR BÄR Artikel 110v Bärstöd 1. Ett övergångsarealstöd ska tillämpas under perioden fram till och med den 31 december 2012 för jordgubbar med KN-nummer 0810 10 00 och hallon med KN-nummer 0810 20 10 som levereras för bearbetning. 2. Stödet ska beviljas endast för arealer vars produktion omfattas av ett avtal om bearbetning till en av de produkter som förtecknas i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 2201/96. 3. Gemenskapsstödet ska vara 230 EUR per hektar och år. 4. Medlemsstaterna får bevilja ett nationellt stöd utöver gemenskapsstödet. Det utbetalda gemenskapsstödet och nationella stödet får sammanlagt inte överskrida 400 EUR per hektar och år. 5. Stödet ska utbetalas endast för maximala nationella garantiarealer som har tilldelats medlemsstaterna enligt följande:
Om den stödberättigande arealen i en medlemsstat ett givet år överskrider den maximala nationella garantiarealen, ska det stödbelopp som avses i punkt 3 minskas i proportion till överskridandet av den maximala nationella garantiarealen. 6. Artiklarna 143a och 143c ska inte gälla övergångsstödet för bär. |
17. |
Artikel 143b.1 ska ersättas med följande: ”1. De nya medlemsstaterna får, dock inte senare än anslutningsdagen, besluta att under den tillämpningsperiod som avses i punkt 9 ersätta direktstödet, med undantag för stödet för energigrödor enligt kapitel 5 i avdelning IV och övergångsstödet för bär enligt kapitel 10h i avdelning IV med en enhetlig arealersättning, som ska beräknas i enlighet med punkt 2.” |
18. |
I artikel 143b.3 ska tredje strecksatsen ersättas med följande:
|
19. |
Följande artiklar ska läggas till efter artikel 143ba: ”Artikel 143bb Separat frukt- och grönsaksstöd 1. Med avvikelse från artikel 143b får de nya medlemsstater som tillämpar systemet med enhetlig arealersättning senast den 1 november 2007 besluta att bevilja ett separat frukt- och grönsaksstöd till jordbrukare som är berättigade enligt systemet med enhetlig arealersättning. Det ska beviljas på grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier i likhet med dem som anges i punkt M.1 i bilaga VII och för en representativ period enligt den punkten. 2. Det separata frukt- och grönsaksstödet ska beviljas inom den del av det nationella taket enligt artikel 71c som avser frukt och grönsaker. 3. Med avvikelse från punkt 2 får varje berörd ny medlemsstat senast den 1 november 2007 på grundval av objektiva kriterier besluta att tillämpa ett lägre tak för det separata frukt och grönsaksstödet än det som anges i den punkten. 4. De medel som gjorts tillgängliga för beviljande av det separata frukt- och grönsaksstödet i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 ska inte ingå i det årliga rambelopp som anges i artikel 143b.3. 5. Artiklarna 143a och 143c ska inte gälla det separata frukt- och grönsaksstödet. 6. Vid arv eller förtida arv ska det separata frukt- och grönsaksstödet beviljas den jordbrukare som ärver företaget, förutsatt att denne jordbrukare är berättigad till stöd inom ramen för systemet med enhetlig arealersättning. Artikel 143bc Övergångsstöd för frukt och grönsaker 1. Med avvikelse från artikel 143b får de nya medlemsstater som tillämpar systemet med enhetlig arealersättning senast den 1 november 2007 besluta att fram till och med den 31 december 2011 kvarhålla högst 50 % av den del av de nationella taken enligt artikel 41 som avser tomater med KN-nummer 0702 00 00. I detta fall ska medlemsstaten i fråga, inom det tak som fastställs i enlighet med det förfarande som anges i artikel 144.2, varje år utbetala ett extra stöd till jordbrukarna. Det extra stödet ska beviljas jordbrukare som producerar tomater på de villkor som föreskrivs i avdelning IV kapitel 10g. 2. Med avvikelse från artikel 143b får de nya medlemsstater som tillämpar systemet med enhetlig arealersättning senast den 1 november 2007 besluta att
I detta fall ska medlemsstaten i fråga, inom det tak som fastställs i enlighet med det förfarande som anges i artikel 144, varje år utbetala ett extra stöd till jordbrukarna. Det extra stödet ska beviljas jordbrukare som producerar en eller flera av de frukter och grönsaker som förtecknas i artikel 68b.2 tredje stycket, enligt vad den berörda medlemsstaten har fastställt. 3. De medel som gjorts tillgängliga för beviljande av övergångsstödet för frukt och grönsaker i enlighet med punkterna 1 och 2 ska inte ingå i det årliga rambelopp som anges i artikel 143b.3. 4. Artiklarna 143a och 143c ska inte gälla övergångsstödet för frukt och grönsaker.” |
20. |
I artikel 145 ska följande led införas efter led dc:
|
21. |
Artikel 155 ska ersättas med följande: ”Artikel 155 Andra övergångsbestämmelser Ytterligare nödvändiga åtgärder för att underlätta övergången från de system som föreskrivs i de förordningar som anges i artiklarna 152 och 153 och i förordningarna (EEG) nr 404/93, (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96, (EG) nr 2202/96 och (EG) nr 1260/2001 utöver de system som fastställs i den här förordningen, särskilt sådana som berör tillämpningen av artiklarna 4 och 5 och bilagan till förordning (EG) nr 1259/1999 och artikel 6 i förordning (EG) nr 1251/1999 och från de bestämmelser som berör de förbättringsplaner som föreskrivs i förordning (EEG) nr 1035/72 till dem som avses i artiklarna 83–87 i den här förordningen, får antas enligt det förfarande som avses i artikel 144.2 i den här förordningen. Förordningar och artiklar som det hänvisas till i artiklarna 152 och 153 ska fortsatt tillämpas vid fastställandet av de referensbelopp som det hänvisas till i bilaga VII.” |
22. |
Bilagorna ska ändras i enlighet med bilaga II till denna förordning. |
Artikel 53
Ändringar av förordning (EG) nr 318/2006
Förordning (EG) nr 318/2006 ska ändras på följande sätt:
1. |
I artikel 32.1, 32.2, och 32.4 ska orden ”eller bilaga VIII” föras in efter ”bilaga VII”. |
2. |
Följande bilaga ska läggas till efter bilaga VII: ”BILAGA VIII Bearbetade produkter av frukt och grönsaker Produkter som förtecknas i artikel 1.2 b i rådets förordning (EG) nr 2201/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker (21). |
Artikel 54
Upphävande
Förordning (EG) nr 2202/96 ska upphöra att gälla.
Artikel 55
Övergångsbestämmelser
1. De stödsystem som avses i förordningarna (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 2202/96 och som avskaffas genom den här förordningen ska fortsatt tillämpas på var och en av de berörda produkterna för det regleringsår för produkten i fråga som avslutas under 2008.
2. Producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer som redan erkänts enligt förordning (EG) nr 2200/96 före dagen för den här förordningens ikraftträdande, ska vara erkända enligt den här förordningen även i fortsättningen. De ska vid behov anpassa sig till kraven i denna förordning senast den 31 december 2010.
3. Ett verksamhetsprogram som godkänts enligt förordning (EG) nr 2200/96 före den dag då den här förordningen börjar tillämpas får på begäran av en producentorganisation
a) |
genomföras till dess att det har löpt ut, eller |
b) |
ändras för att motsvara kraven i denna förordning, eller |
c) |
ersättas med ett nytt verksamhetsprogram som ska godkännas enligt den här förordningen. |
Leden e och f i artikel 10.3 ska gälla för verksamhetsprogram som lagts fram 2007 och ännu inte godkänts när den här förordningen börjar tillämpas, men som i övrigt uppfyller kriterierna i dessa led.
4. Producentgrupper som beviljats preliminärt erkännande enligt förordning (EG) nr 2200/96 ska fortsätta att åtnjuta detta preliminära erkännande enligt den här förordningen. Erkännandeplaner som godtagits enligt förordning (EG) nr 2200/96 ska godtas enligt den här förordningen även i fortsättningen. Planerna ska dock vid behov ändras, så att producentgruppen kan uppfylla de kriterier för erkännande som producentorganisation som föreskrivs i artikel 4 i den här förordningen. För de producentgrupper i medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 eller därefter, ska de stödsatser som anges i artikel 7.4 a tillämpas på erkännandeplaner från och med tillämpningsdagen för den här förordningen.
5. Avtal enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 2202/96 som omfattar mer än ett regleringsår i stödsystemet för bearbetning av citrusfrukter och avser det regleringsår som inleds den 1 oktober 2008 eller därpå följande regleringsår, får efter överenskommelse mellan båda parter ändras eller hävas för att ta hänsyn till upphävande av den förordningen och det stödavskaffande som följer därav. Inga påföljder får tillämpas enligt den förordningen eller dess genomförandebestämmelser på parter som berörs på grund av en sådan ändring eller ett sådant upphävande.
6. När en medlemsstat utnyttjar övergångsarrangemangen enligt artikel 68b eller artikel 143bc i förordning (EG) nr 1782/2003 ska de regler som har antagits i enlighet med artikel 6 i förordning (EG) nr 2201/96 eller artikel 6 i förordning (EG) nr 2202/96 om minimikrav för råvaror som levereras för bearbetning och kvalitativa minimikrav på färdiga produkter fortfarande gälla för de råvaror som har skördats på den medlemsstatens territorium.
Artikel 56
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2008.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 september 2007.
På rådets vägnar
J. SILVA
Ordförande
(1) EUT C 175, 27.7.2007, s. 53.
(2) EGT L 297, 21.11.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 47/2003 (EGT L 7, 11.1.2003, s. 64).
(3) EGT L 297, 21.11.1996, s. 29. Förordningen senast ändrad genom 2005 års anslutningsakt.
(4) EGT L 297, 21.11.1996, s. 49. Förordningen senast ändrad genom 2003 års anslutningsakt.
(5) EGT L 151, 30.6.1968, s. 16. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 865/2004 (EUT L 161, 30.4.2004, s. 97. Rättad i EUT L 206, 9.6.2004, s. 37).
(6) EGT L 10, 12.1.2002, s. 58.
(7) EGT L 10, 12.1.2002, s. 67. Direktivet ändrat genom direktiv 2004/84/EG (EUT L 219, 19.6.2004, s. 8).
(8) EUT L 270, 21.10.2003, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 552/2007 (EUT L 131, 23.5.2007, s. 10).
(9) EGT L 328, 23.12.2000, s. 2. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2060/2004 (EUT L 357, 2.12.2004, s. 3).
(10) EUT L 58, 28.2.2006, s. 1. Förordningen ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 247/2007 (EUT L 69, 9.3.2007, s. 3).
(11) EUT L 209, 11.8.2005, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 378/2007 (EUT L 95, 5.4.2007, s. 1).
(12) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).
(13) EUT L 265, 26.9.2006, s. 1.
(14) EUT L 277, 21.10.2005, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2012/2006 (EUT L 384, 29.12.2006, s. 8).
(15) EGT L 198, 22.7.1991, s. 1. Förordningen upphävd genom förordning (EG) nr 834/2007 (EUT L 189, 20.7.2007, s. 1) med verkan från och med den 1 januari 2009.
(16) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (EGT L 242, 10.9.2002, s. 1).
(17) EUT L 214, 4.8.2006, s. 7.
(18) EGT L 67, 10.3.1994, s. 89. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 427/2003 (EUT L 65, 8.3.2003, s. 1).
(19) EGT L 349, 31.12.1994, s. 53. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2200/2004 (EUT L 374, 22.12.2004, s. 1).
(20) EUT L 273, 17.10.2007, s. 1”
(21) EGT L 297, 21.11.1996, s. 29. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1182/2007 (EUT L 273, 17.10.2007, s. 1).
BILAGA I
Uttömmande förteckning över regler vars tillämpning får utvidgas till att omfatta icke-medlemsproducenter i enlighet med artiklarna 14 och 23
1. |
Regler om produktionsinformation
|
2. |
Produktionsregler
|
3. |
Regler för saluföring
|
4. |
Regler för miljöskydd
|
5. |
Regler för marknadsföring och kommunikation i samband med krisförebyggande och krishantering i enlighet med vad som anges i artikel 9.2 c. |
BILAGA II
Bilagorna till förordning (EG) nr 1782/2003 ska ändras på följande sätt:
1. |
I bilaga I
|
2. |
Bilaga II ska ersättas med följande: ”BILAGA II Nationella tak enligt artikel 12.2
|
3. |
I bilaga V ska raderna beträffande ”Torkade druvor”, ”Citrusfrukter för bearbetning” och ”Tomater för bearbetning” utgå. |
4. |
I bilaga VII ska följande punkt läggas till:
|
5. |
Bilagorna VIII och VIIIa ska ersättas med följande: ”BILAGA VIII Nationella tak enligt artikel 41
BILAGA VIIIa Nationella tak enligt artikel 71c
|