32001D0274

Kommissionens beslut

av den 11 april 2000

om den åtgärd som EDF har genomfört till förmån för vissa företag inom pappersindustrin

[delgivet med nr K(2000) 1061]

(Endast den franska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2001/274/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig(1), och

av följande skäl:

1. FÖRFARANDE

(1) Genom en skrivelse av den 13 juni 1996, som registrerade den 14 juni 1996, fick kommissionen in ett klagomål beträffande de fördelaktiga villkor till vilka företaget Electricité de France (nedan kallat EDF) levererade elektricitet till papperstillverkare som gick med på att utrusta sig med elektriska infravärmetorkar. Enligt klaganden drar EDF fördel av sin absoluta kontroll över den franska elmarknaden och försöker påverka papperstillverkarnas val av infravärmeteknik genom att föreslå fördelaktiga elpriser till nackdel för sådana system som drivs med andra energikällor, till exempel naturgas.

(2) I skrivelser av den 10 juli 1996, den 24 juli 1996, den 4 november 1997, den 4 december 1997 och den 12 januari 1998 begärde kommissionen att de franska myndigheterna skulle lämna mer detaljerade upplysningar. Upplysningar inkom till kommissionen den 18 juli 1996, den 28 augusti 1996, den 25 november 1997 och den 22 januari 1998. Kommissionen delgav klaganden en sammanfattning av dessa upplysningar i skrivelser av den 10 juli 1996, den 29 oktober 1996, den 14 november 1996 och den 13 november 1997. Klagandens svar inkom till kommissionen den 31 oktober 1996, den 21 november 1996, den 10 december 1996, den 25 februari 1997, den 22 maj 1997 och den 12 september 1997.

(3) Den 20 maj 1998 beslutade kommissionen att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende denna åtgärd. Frankrike underrättades om detta beslut i skrivelse SG(98) D/5741 av den 14 juli 1998, där de franska myndigheterna uppmanades att inkomma med sina synpunkter inom en månad, det vill säga senast den 14 augusti 1998.

(4) Genom skrivelser av den 28 juli 1998, den 11 september 1998, den 7 oktober 1998, den 24 december 1998 och den 19 januari 1999 begärde de franska myndigheterna att kommissionen inte skulle offentliggöra vissa av upplysningarna i beslutet om att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget. Kommissionen svarade i skrivelser av den 10 augusti 1998, den 6 oktober 1998, den 22 oktober 1998, den 14 december 1998, den 12 januari 1999 och den 19 februari 1999. Vid sammanträden som hölls den 21 september 1998 och den 1 december 1998 upprepade de franska myndigheterna sin begäran att vissa upplysningar inte skulle offentliggöras, vilket emellertid delvis avvisades då de aktuella uppgifterna var av offentlig karaktär.

(5) Genom en skrivelse av den 2 september 1998, som registrerades den 7 september 1998, begärde EDF att få tillgång till ärendet. Denna begäran avslogs genom en skrivelse av den 17 september 1997 eftersom de begärda handlingarna omfattades av den undantagsordning som anges i politiken för tillgång till handlingar.

(6) Den 31 juli 1998 begärde de franska myndigheterna att tidsfristen för deras svar skulle förlängas med en månad. Denna begäran godkändes av kommissionen den 5 augusti 1998.

(7) Genom en skrivelse av den 4 september 1998, som registrerades den 7 september 1998, lade de franska myndigheterna fram sina synpunkter.

(8) Det meddelande där kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med sina synpunkter på åtgärden i fråga offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 13 mars 1999(2). Den 13 april 1999, det vill säga vid den tidsfrist som angavs i meddelandet, hade två berörda parter inkommit med synpunkter. Dessa synpunkter förmedlades genom skrivelser av den 4 juni 1999 och den 9 juni 1999 till de franska myndigheterna, vilka fick möjlighet att kommentera dem. Genom samma skrivelse begärda kommissionen också in kompletterande upplysningar.

(9) Vid ett sammanträde den 28 maj 1999 och genom en skrivelse av den 28 juni 1999, som registrerades den 29 juni 1999, inkom de franska myndigheterna med begärda upplysningar.

2. DETALJERAD BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

2.1 Inledning

(10) EDF, som till 100 % kontrolleras av den franska staten, är den dominerande elproducenten i Frankrike, där företaget rättsligt(3) och i praktiken åtnjuter en vertikalt integrerad monopolställning. EDF fastställer elpriser efter godkännande av finansministeriet.

(11) EDF sägs ha en stor överkapacitet i sin produktion sedan åtminstone tio år. Företaget hade bedömt att denna överkapacitet skulle absorberas av marknaden 1997/1998. EDF har emellertid nyligen reviderat sina egna beräkningar, och då tillväxttakten i den franska ekonomin är lägre än beräknat bedömer nu företaget att denna överkapacitet riskerar att kvarstå åtminstone fram till 2010.

(12) För att få avsättning för denna överkapacitet har EDF beviljat sina kunder inom vissa industrisektorer affärsbidrag för en överkonsumtion som härrör från vissa "effektiva och innovativa" eltillämpningar. Följande elteknik och industrisektorer har gynnats av dessa bidrag: värmeväxlingsteknik, takvärmesystem, membranteknik, gaskompression, elektrolys, högeffektmotorer med elektronisk hastighetsreglering (alla sektorer), strömledningsrör (kemi), motståndsuppvärmning (kemi, livsmedelsindustrin och glas), induktion (metallurgi och kemi), infravärmeteknik och annan strålningsteknik (papper, textil och livsmedelsindustrin).

(13) Inom [...](4) och [...] industrin har dessa metoder lett till slutande av avtal om elleveranser, bland annat med företagen [...] och [...], vilka också håller på att granskas av kommissionen. Inom pappersindustrin har EDF:s affärspolicy kommit till uttryck i ett tiotal projekt med "affärsbidrag" mellan 1990 och 1996, vilka bland annat syftar till att främja installation av infravärmetorkar. I detta sammanhang har papperstillverkarna Condat, Cascades, Lancey, Gromelle och Sibille Stenay (nedan kallat Sibille) kommit i åtnjutande av subventioner från EDF.

2.2 Stödmottagare och en detaljerad beskrivning av åtgärderna

(14) De berörda papperstillverkarna får vid köp av torkar ett förskott från EDF som en rabatt motsvarande den el som dessa torkar enligt företagens egna beräkningar förbrukar under elavtalets löptid, som normalt är sex år. EDF beräknar sålunda rabatten för att fördela det initiala bidraget efter den förväntade årliga överkonsumtion av el som följer av driften av dessa torkar och efter elavtalens löptid. I en sådan beräkning beaktas dock inte ränta på det aktuella förskottet och på förbrukningen. De rabatter som redovisas nedan uttrycks i 1999 års penningvärde(5).

(15) Condat: I juni 1989, oktober 1990 och april 1995 förvärvade denna papperstillverkare tre elektriska infravärmetorkar med en överkonsumtion av el på 9, 21 respektive 18 GWh som följd(6). Papperstillverkaren har härigenom fått en subvention från EDF på totalt 15,8 miljoner franska franc (2,41 miljoner euro) för överkonsumtion av el under sex år, varav 10,5 miljoner franska franc (1,6 miljoner euro) i form av ett förskott och 5,3 miljoner franska franc (0,81 miljoner euro) i form av ett driftsstöd som betalas ut till kunden varje år. Den årliga rabatten uppgår till 6,2 centimes/kWh (0,95 cent/kWh) eller 27 % av genomsnittspriset på 22,8 centimes/kWh (3,48 cent/kWh). Det totala beräknade rabattvärdet uppgick till 22,6 miljoner franska franc (3,45 miljoner euro).

(16) Cascades: I april 1992 beviljade EDF 250000 franska franc (38112 euro) för utveckling av en ny membranteknik för återvinning av spillvatten från bestrykningsprocesser, för en årlig överkonsumtion på 0,75 GWh under tre år. Värdet på denna rabatt uppgick till 11,6 centimes/kWh (1,77 cent/kWh) eller 59 % av genomsnittspriset på 19,6 centimes/kWh (2,99 cent/kWh). Det totala beräknade rabattvärdet uppgick till 346185 miljoner franska franc (52775 miljoner euro).

(17) Lancey: I mars 1996 köpte denna papperstillverkare två elektriska infravärmetorkar och en enhet för rening av spillvatten. Företaget fick i detta syfte ett affärsbidrag från EDF på 2,25 miljoner franska franc (0,34 miljoner euro) för en årlig överkonsumtion på 15 GWh under sex år. Detta motsvarar en reell rabatt på 2,7 centimes/kWh (0,41 cent/kWh) eller 15 % av genomsnittspriset på 17,8 centimes/kWh (2,71 cent/kWh). Det totala beräknade rabattvärdet uppgick till 2,87 miljoner franska franc (0,44 miljoner euro).

(18) Gromelle: I mars 1993 beviljade EDF detta företag ett bidrag på 130000 franska franc (19818 euro) för en elektrisk infravärmetork med en årlig överkonsumtion på 0,8 GWh under sex år. Detta motsvarar en genomsnittlig reell rabatt på 3,0 centimes/kWh (0,46 cent/kWh) eller 8 % av genomsnittspriset på 37,8 centimes/kWh (5,76 cent/kWh). Det totala beräknade rabattvärdet uppgick till 171840 franska franc (26196 euro).

(19) Sibille: För installation av en elektrisk tork beviljade EDF detta företag i) i juli 1992 en subvention på 1,35 miljoner franska franc (0,21 miljoner euro) för en årlig överkonsumtion på 7 GWh, ii) i april 1996 ett belopp på 283000 franska franc (43143 euro) för sanering och iii) i april 1996 ett kompletterande affärsbidrag på 230000 franska franc(7) (35063 euro) för en ytterligare överkonsumtion på 1,2 GWh under en period på sex år. Den genomsnittliga reella rabatten uppgår till 4,6 centimes/kWh (0,70 cent/kWh) eller 19 % av genomsnittspriset på 24,2 centimes/kWh (3,69 cent/kWh) för en årlig överkonsumtion på 8,2 GWh. Det totala beräknade rabattvärdet uppgick till 2,72 miljoner franska franc (0,41 miljoner euro).

(20) IRS: För att delta i finansieringen av utvecklingen av infravärmeteknik för papperstorkning beviljade EDF 1996 företaget InfraRougeSystem (nedan kallat IRS) ett lån på 3 miljoner franska franc (0,46 miljoner euro). Lånet skulle betalas tillbaka på fem år som en funktion av företagets omsättning i Frankrike och utlandet. Det totala beräknade värdet på lånet uppgick till 3,45 miljoner franska franc (0,53 miljoner euro).

(21) Det totala beräknade rabattvärdet uppgick till 32,2 miljoner franska franc (4,9 miljoner euro).

3. ANGIVANDE AV HUVUDSKÄLEN TILL ATT FÖRFARANDET INLEDDES

(22) Kommissionens beslut om att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget grundar sig på a) misstanken att det förekommer inslag av statligt stöd i de fördelaktiga elpriser som beviljats vissa papperstillverkare och b) de affärsmässiga motiven bakom det lån som EDF beviljat IRS.

3.1 Fördelaktiga elpriser för vissa papperstillverkare

(23) Kommissionen har bedömt att ett fördelaktigt elpris omfattas av förbudet i artikel 87.1 i EG-fördraget om det uppfyller följande tre kriterier: a) Det ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel. b) Det gynnar vissa företag eller viss produktion. c) Det snedvrider konkurrensen mellan de gynnade företagen och liknande företag eller produktion i andra medlemsstater då de aktuella produkterna handlas inom gemenskapen.

(24) Det kvarstod emellertid tvivel om huruvida det andra kriteriet var uppfyllt, det vill säga om det fördelaktiga elpriset för vissa papperstillverkare innebar att dessa företag beviljades en fördel.

(25) Vid en första anblick tycktes EDF varken täcka marginalkostnaden eller, åtminstone inte helt, sina fasta kostnader. Inom ramen för långvariga elavtal måste en elleverantör, även om denna har överkapacitet, ta hänsyn till en avsevärd del av sina fasta kostnader.

(26) Det verkade inte heller som om EDF behövde bevilja dessa prisnedsättningar för att hävda sig i konkurrensen, som vid den tiden i själva verket inte existerade på den franska elmarknaden, eller för att behålla kunder som företaget riskerade att förlora utan dessa prisnedsättningar(8).

(27) Slutligen tycktes de fördelaktiga elpriser som beviljats de berörda papperstillverkarna tillämpas på ett diskriminerande sätt i förhållande till andra elkonsumenter som befann sig i en jämförbar situation.

3.2 Det lån som EDF beviljat IRS

(28) I brist på mer detaljerad information och med tanke på IRS svåra ekonomiska situation kvarstod tvivel kring de affärsmässiga motiven bakom det lån som EDF hade beviljat.

4. SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(29) Efter offentliggörandet av kommissionens beslut om att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget med avseende på det aktuella stödet har kommissionen fått in synpunkter från två berörda parter, dels från en stödmottagare, Cascades, dels från EDF.

4.1 Cascades synpunkter

(30) Cascades hävdar att företaget enbart har gasdrivna infravärmesystem från företaget Solaronics, och inte alls någon elektrisk infravärmeutrustning. EDF skulle sålunda inte ha påverkat företagets val. Däremot har EDF beviljat företaget en subvention på 250000 franska franc för utveckling av en ny membranteknik för återvinning av spillvatten från bestrykningsprocesser. Rabatten i fråga skulle inte fördelas över tre år. Slutligen skulle elförbrukningen ha motsvarat matarpumpen till anläggningen som enligt Cascades som inte skulle kunna drivas på något annat sätt. Bidraget kan därför inte ha missgynnat eller utgjort diskriminering av någon annan material eller energileverantör.

4.2 EDF:s synpunkter

(31) EDF anser att varken den rabatt som beviljats papperstillverkarna eller avtalet med IRS har inslag av statligt stöd och att kommissionens tolkning av artiklarna 87 och 88 i detta fall kan förmodas diskriminera offentliga elproducenter i förhållande till privata genom att den berövar de offentliga företagen den affärsmässiga frihet som alla företag åtnjuter enligt fördraget.

(32) För det första hävdar EDF att de rabatterade elpriserna i fråga täcker företagets samtliga rörliga kostnader och en avsevärd del av dess fasta kostnader. Enligt en undersökning som genomförts av konsultföretaget Hagler-Bailly täcker de priser som EDF erbjudit för papperstillverkarnas överkonsumtion till följd av den nya utrustningen samtliga rörliga kostnader och i genomsnitt 57 % av de fasta kostnaderna.

(33) För att bedöma rabattens verkliga effekter på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna anser EDF för övrigt att man måste beräkna rabatten i förhållande för det genomsnittspris som en papperstillverkare betalar för sin totala elförbrukning. Enligt EDF uppgick rabatten (1996) för Condat, Lancey och Sibille till 0,8 %, 3,4 % respektive 1,3 % av anläggningarnas totala elförbrukning. Eftersom elkostnadens totala andel av kostnaden för papper varierar mellan 5 % och 10 % beroende på dess kvalitet motsvarar den "fördel" som den aktuella rabatten medför mellan 0,04 % och 0,08 % för Condat, mellan 0,17 % och 0,34 % för Lancey och mellan 0,065 % och 0,13 % för Sibille.

(34) Slutligen hävdar EDF att det avtal som slöts med IRS 1996 inte utgjorde ett vanligt lån utan ett speciellt partnerska. Enligt detta avtal förband sig IRS bland annat att utveckla elektriska infravärmetillämpningar. I gengäld ställde EDF till IRS förfogande ett belopp på 500000 franska franc i syfte att bidra till utvecklingen av företagets marknadsföring, samt ett belopp på 2,5 miljoner franska franc som skulle återbetalas på fem år som en funktion av IRS årliga omsättning.

(35) Enligt avtalet skulle IRS varje år betala EDF 4 % av den omsättning som genererades av försäljningen av elektrisk infravärmeutrustning. På grund av avbrott i företagets verksamhet har denna förpliktelse emellertid inte uppfyllts. På begäran av EDF utfärdade handelsdomstolen i Paris den 11 februari 1999 en begäran om en förklaring av IRS. IRS fick tre månader på sig att reglera denna skuld genom att betala in ett preliminärt belopp på 870769,39 franska franc. Om detta inte skedde skulle hela skulden återkrävas med omedelbar verkan.

(36) EDF hävdar slutligen att kommissionen tolkar artiklarna 87 och 88 i fördraget på ett sätt som begränsar offentliga elproducenters affärsmässiga frihet i förhållande till privata. Om EDF vore ett privat företag skulle det marknadsbeteende som är föremål för det aktuella förfarandet i själva verket vara helt tillåtet.

5. KOMMENTARER FRÅN FRANKRIKE

(37) De franska myndigheterna har i två skrivelser framfört ett svar på kommissionens beslut om att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget. Dessa båda skrivelser, nämligen a) en skrivelse av den 4 september 1998 och b) en skrivelse av den 29 juni 1999, sammanfattas nedan.

5.1 Skrivelsen av den 4 september 1998

(38) I sitt svar av den 4 september 1998 på att det aktuella förfarandet skulle inledas, påpekar de franska myndigheterna att den rabatt som beviljats företag inom pappersindustrin, och som är föremål för förfarandet, inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget av följande skäl:

(39) Enligt de franska myndigheterna grundar sig den affärsstrategi som är föremål för förfarandet på företagets egna beslut och styrs inte av någon åtgärd, något beslut eller något incitament från de franska myndigheternas sida. Det faktum att de franska myndigheterna äger 100 % av kapitalet i EDF utgör inte ett tillräckligt skäl för att automatiskt hålla staten ansvarig för de begränsade affärsmässiga åtgärder som är aktuella i detta fall.

(40) De franska myndigheterna hävdar att EDF i likhet med varje elproducent, offentlig eller privat, har ett legitimt affärsmässigt intresse av att främja utvecklingen av teknik och utrustning som kan förmodas stimulera efterfrågan på el och skapa nya avsättningsområden för företagets produktion. Den aktuella överkonsumtionsrabatten kan inte likställas med fördelaktiga elpriser. Enligt de franska myndigheterna utgör rabatten en sedvanlig och legitim affärsmetod som grundar sig på objektiva och icke-diskriminerande kriterier.

(41) Slutligen påpekar de franska myndigheterna att de priser som tas ut på de berörda anläggningarnas totala förbrukning beräknas i syfte att täcka hela kostnaderna för de aktuella avtalen, vilket de också gör. Kommissionen har emellertid begränsat sig till att beräkna den aktuella rabatten enbart på överkonsumtionen. Enligt de franska myndigheterna tycks denna metod inte stämma överens med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. Myndigheterna anser att kommissionen inte har slagit fast att en privat investerare i en marknadsekonomi i EDF:s ställe skulle försäkra sig om att varje del av ett visst affärsmässigt förhållande med en industrikund är lönsam. Då det handlar om priset på företagens överkonsumtion menar de franska myndigheterna att rabatterna i vilket fall som helst har beräknats på ett sätt som leder till ett pris som inte bara täcker samtliga rörliga kostnader utan också cirka 50 % av de fasta kostnaderna.

(42) Vidare anser de franska myndigheterna att även om denna affärsstrategi normalt genomförs under sex år, så sträcker sig de positiva effekter som den har på elförbrukningen över en betydligt längre tid än denna rabattperiod, nämligen materialets hela livstid på mellan 12 och 15 år. Detta innebär att den ytterligare elförbrukning och de ytterligare intäkter som strategin genererar kan beräknas över en betydligt längre period än den tid under vilket rabatten beviljas.

(43) När det gäller EDF:s överkapacitet hävdar de franska myndigheterna att företaget har en överkapacitet som härrör från kärnkraftsgenererad el. De menar att det framgår av undersökningen från NERA att EDF inte har skapat denna överkapacitet med avsikt och att dess affärsstrategi gentemot kunderna gör det möjligt att resorbera överkapaciteten till priser som täcker samtliga rörliga kostnader och en avsevärd del av de fasta kostnaderna.

(44) Myndigheterna understryker sedan att rabatten inte tillämpas på ett diskriminerande sätt. I detta sammanhang påminner de franska myndigheterna om att prisvillkoren för [...] har fundamentalt annorlunda grunder än i det aktuella fallet, och bland annat hänger samman med den berörda industrins elintensitet som överstiger 50 %. Med tanke på energiförbrukningens andel av den totala kostnaden för att tillverka papper bara ligger mellan 5 % och 10 % är pappersindustrin sålunda inte en elintensiv bransch.

(45) De franska myndigheterna anser att kommissionen överskattar den aktuella rabattens betydelse för EDF:s industrikunders konkurrenskraft. I själva verket anser de att rabattens effekter på papperstillverkarnas genomsnittliga priser är minimal. På samma sätt understryker de franska myndigheterna att det är felaktigt att påstå att EDF:s affärsstrategi - som går ut på att skapa affärsmässiga incitament - skulle få marknaden att frångå sin naturliga inklination att använda gas eftersom elutrustning är mer fördelaktig.

(46) De franska myndigheterna avslutar sin skrivelse med att förklara att EDF vid förhandlingarna om avtalet med IRS 1996 tvärtom kunde förvänta sig en ökad elförbrukning till följd av att infravärmetekniken skulle bryta in på de många industrisektorer där IRS är verksamt. IRS försäljning av infravärmeutrustning uppgick under 1996 och 1997 till 18 miljoner franska franc. Enligt de franska myndigheterna borde dessa utsikter ha lett till ytterligare intäkter.

(47) De franska myndigheterna hävdar att EDF i själva verket uppskattade att all den elektriska infravärmeutrustning som var installerad i den franska industrin 1996 hade en total effekt på 300 MW. Enligt EDF genererar denna utrustning en årlig elförbrukning på mer än 720 GWh, vilket innebär årliga intäkter som uppskattas till 200 miljoner franska franc. Enbart inom pappersindustrin genererar infravärmetekniken en förbrukning på 120 GWh. Med tanke på den maskinpark som ännu inte har utrustats med denna teknik uppskattar EDF att den ännu ej utnyttjade marknaden för elektrisk infravärmeteknik uppgår till 125 GWh, vilket motsvarar årliga intäkter på uppskattningsvis 30 miljoner franska franc.

5.2 Skrivelsen av den 29 juni 1999

(48) Genom en skrivelse av den 4 juni 1999 begärde kommissionen att de franska myndigheterna skulle svara på de dittills obesvarade frågorna i beslutet att inleda förfarandet och på ett antal frågor som följde av synpunkterna från tredje part.

(49) Som svar på denna begäran inkom de franska myndigheterna med beräkningar om i vilken grad den överkonsumtion som följer av de elektriska infravärmetorkarna täcker de fasta kostnaderna. Enligt de franska myndigheterna har dessa beräkningar utförts och validerats av det oberoende konsultföretaget Hagler-Bailly. De visar att de tillämpade affärsmetoderna för den överkonsumtion som genereras av infravärmetorkarna täcker samtliga rörliga kostnader och i genomsnitt 57 % av de fasta kostnaderna.

(50) I detta sammanhang understryker myndigheterna att de affärsmässiga incitament som tillämpats för att öka elförbrukningen inte innebär prissänkningar, utan att de genom en ökad försäljning gör det möjligt att öka täckningen av de fasta kostnaderna i EDF:s produktionsanläggningar, vilket gynnar samtliga kunder.

(51) När det gäller jämförelsen av de priser som tas ut i det aktuella fallet respektive av [...] och [...] förklarar de franska myndigheterna att de båda situationerna i själva verket inte är jämförbara. För [...] och [...] industrin utgör elförbrukningen mer än 50 % av tillverkningskostnaden för färdiga produkter, medan motsvarande siffra är mindre än 5 % inom pappersindustrin. Enligt en statistisk undersökning som genomförts av VDEW på grundval av uppgifter som lämnats av tyska Statistisches Bundesamt, DIW och Unipede uppgår elförbrukningens andel av produktionskostnaden för papper till 2,4 %. På samma sätt visar en undersökningsrapport som SESSI (Service des statistiques industrielles du ministère de l'économie) utarbetade 1997 att denna siffra uppgår till 4,3 %. Följaktligen är elintensiteten vid tillverkning av papper bara en tiondel av de siffror som klaganden har framfört i det aktuella ärendet.

(52) När det gäller den reella överkonsumtionen till följd av driften av infravärmetorkarna förklarar myndigheterna att denna inte räknas separat. Rabatterna har sålunda beräknats och fördelats på grundval av den överkonsumtion som denna utrustning genererar, och som angetts i de avtal som rör dessa.

(53) I sin skrivelse bekräftar de franska myndigheterna vidare att det kompletterande affärsmässiga incitament på 230000 franska franc som beviljats företaget Sibille inte har utnyttjats.

(54) När det gäller lånet till IRS vidhåller de franska myndigheterna att det avtal som slöts mellan EDF och IRS den 29 mars 1996 i verkligheten är ett tjänsteavtal och inte ett låneavtal. Enligt myndigheterna var IRS då avtalet undertecknades den enda tillverkaren som kunde erbjuda innovativa elektriska infravärmetorkar. EDF valde sålunda ut IRS på grundval av sin "plattformsmarknadsföring" för att detta företag kunde förmodas tillhandahålla de tjänster som EDF önskade på marknadssegmentet för elektriska infravärmetorkar.

(55) När det gäller Condat, en av stödmottagarna, försäkrar de franska myndigheterna att företaget bara har installerat tre elektriska infravärmetorkar och att planerna på en fjärde tork skrinlades då företaget i slutänden valde en gasdriven infravärmetork.

(56) Slutligen förklarar de franska myndigheterna skillnaden mellan kommissionens och EDF:s beräkningar med det faktum att NERA i sin undersökning kraftigt överskattat den rörliga kostnaden per enhet kärnkraftsgenererad el från EDF. För de franska kärnkraftsanläggningarna utgörs drifts- och underhållskostnaderna precis som för den stora merparten av alla andra länder av fasta kostnader. Därav följer att den rörliga kostnaden för kärnkraftsgenererad el i stort motsvarar kostnaden för el genererad av fossila bränslen, vilka i samma rapport från OECD för Frankrikes vidkommande uppskattas till 0,83 respektive 0,92 amerikanska cent/kWh per den 1 juli 1991, eller 5-6 centimes/kWh i mitten av nittiotalet.

(57) Enligt de franska myndigheterna är skillnaden mellan de rörliga kostnaderna enligt undersökningen från NERA [...] och de franska kärnkraftverkens reella rörliga kostnad enligt OECD:s uppskattning från 1992 [...], mot bakgrund av den franska produktionsstrukturen, tillräcklig för att visa att den kortsiktiga marginalkostnaden för elleveranser uppgår till [...].

6. BEDÖMNING AV ÅTGÄRDEN

6.1 Fördelaktiga elpriser för vissa papperstillverkare

6.1.1 Regeln om stöd av mindre betydelse

(58) Inledningsvis hävdar de franska myndigheterna att de rabatter som beviljats papperstillverkarna Cascades och Gromelle under 1992 respektive 1993 omfattades av regeln om stöd av mindre betydelse.

(59) I detta sammanhang är det lämpligt att precisera att det tak som är tillämpligt i detta fall är det tak som följer av gemenskapens rambestämmelserna för stöd till små och medelstora företag från 1992(9) (nedan kallade rambestämmelserna), det vill säga 50000 ecu, vilket är den enda regeln som Frankrike kan åberopa i fallet för 1992 och 1993.

(60) I rambestämmelserna anges att med stöd av mindre betydelse avses stöd som inte uppnår ett visst absolut belopp under vilket det kan anses att artikel 92.1 inte är tillämplig. Vidare anges att utbetalning av ett tillfälligt stöd som inte överstiger 50000 ecu för en viss typ av utgifter och stödordningar enligt vilka det stöd som ett visst företag kan få för en viss typ av utgifter och under en period på tre år till högst detta belopp inte längre måste anmälas enligt artikel 93.3, förutsatt att beviljandet av stödet eller formerna för stödordningen inbegriper ett uttryckligt vilkor som innebär att ytterligare stöd som beviljas samma företag för samma typ av utgifter från andra finansieringskällor eller inom ramen för andra stödordningar inte får medföra att det totala stödbeloppet till företaget blir högre än gränsen på 50000 ecu.

(61) Värdet på rabatten till Cascades i april 1992 uppgick då det beviljades till 250000 franska franc (36000 ecu), medan värdet på rabatten till Gromelle i mars 1993 uppgick till 130000 franska franc (18700 ecu). De franska myndigheterna har bekräftat att papperstillverkarna Cascades och Gromelle inte har fått något annat stöd enligt regeln om stöd av mindre betydelse och att taket därmed har iakttagits. Följaktligen överstiger dessa rabatter, bortsett från den eventuella förekomsten av stöd, inte tröskeln enligt regeln om stöd av mindre betydelse. Artikel 87.1 är därmed inte tillämplig.

6.1.2 Statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget

(62) Frågan kvarstår om de rabatter som beviljats Condat, Lancey och Sibille utgör prisförmåner som omfattas av förbudet i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(63) Enligt denna artikel är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(64) Ett förmånligt elpris omfattas sålunda av förbudet i artikel 87.1 i EG-fördraget som det uppfyller följande tre kriterier:

1. Det ges av en stat eller med hjälp av statliga medel.

2. Det gynnar vissa företag eller viss produktion.

3. Det snedvrider konkurrensen mellan de gynnade företagen och liknande företag eller produktion, eftersom de aktuella produkterna handlas mellan medlemsstaterna.

6.1.2.1 Stöd som ges av en stat eller med hjälp av statliga medel

(65) När det gäller den första punkten, det vill säga om stödet ges av staten eller med hjälp av statliga medel, kan det konstateras att den franska staten äger 100 % av kapitalet i EDF. Elpriserna fastställs av EDF efter godkännande av finansministeriet. Även om företaget har ett visst förhandlingsutrymme när det gäller dess rabattpolicy måste det ändå konstateras att det är staten som genom EDF har sista ordet när det gäller att besluta om den fördel som getts de aktuella papperstillverkarna.

(66) De franska myndigheternas påstående att de affärsmässiga åtgärderna är av en "begränsad omfattning"(10) måste vederläggas. I själva verket bekräftar de franska myndigheterna att nämnda åtgärder utgör en del av "en affärspolicy som syftar till att uppmuntra industrikonsumenterna att utveckla och utnyttja teknik som säkerställer innovativa, effektiva och rationella eltillämpningar"(11). Då de utgör en del av "en affärspolitik" kan de åsyftade affärsmässiga åtgärderna knappast anses vara av en "begränsad omfattning".

(67) Då de fördelaktiga elpriserna för vissa papperstillverkare har beviljats av EDF och sålunda indirekt av staten utgör de följaktligen en statlig åtgärd, och därmed är det första villkoret i artikel 87.1 i EG-fördraget uppfyllt.

6.1.2.2 Stöd som gynnar vissa papperstillverkare

(68) När det gäller den andra punkten, det vill säga om stödet gynnar vissa företag eller viss produktion, innebär förekomsten av ett sådant förmånligt elpris för vissa papperstillverkare att de gynnas. I det aktuella fallet består fördelen för de berörda papperstillverkarna av följande reella genomsnittspriser på el och följande rabatter: Condat: 16,6 centimes/kWh (2,5 cent/kWh) eller 22,6 miljoner franska franc (3,45 miljoner euro), Lancey: 15,1 centimes/kWh (2,3 cent/kWh) eller 2,87 miljoner franska franc (0,44 miljoner euro) och Sibille: 19,6 centimes/kWh (3,0 cent/kWh) eller 2,72 miljoner franska franc (0,41 miljoner euro). Det totala värdet på de fördelar som getts i form av rabatter uppgår till 28,2 miljoner franska franc (4,3 miljoner euro).

(69) I princip kan ett privat eller offentligt företag tillämpa olika priser på grundval av användningen av de varor som det säljer. Sådana skillnader måste dock vara affärsmässigt motiverade, det vill säga täcka marginalkostnaden och åtminstone en del av de fasta kostnaderna.

(70) Enligt uppskattningar från experter som kommissionen gett i uppdrag att analysera EDF:s överkapacitet och prissättningssystem(12) uppgår EDF:s marginalkostnad för att producera ytterligare en kWh kärnkraftsel till cirka [...], medan marginalkostnaden för el som genereras med fossila bränslen (kol och olja) uppgår till mellan [...]. Inom ramen för långvariga elavtal måste en elleverantör, även om den har överkapacitet, täcka en avsevärd del av sina fasta kostnader. Detta innebär ett genomsnittligt försäljningspris till stora industriella elförbrukare i storleksordningen [...]. Detta pris motsvarar för övrigt det pris som EDF för närvarande fakturerar sina största kunder.

(71) Genom att hänvisa till OECD:s rapport från 1992, där EDF:s rörliga kostnad för kärnkraftsel uppskattas till 5-6 centimes/kWh (1 cent/kWh), har de franska myndigheterna visat att NERA i sin undersökning överskattar den rörliga kostnaden per enhet kärnkraftsgenererad el från EDF. På grundval av denna information bekräftar de franska myndigheterna att den kortsiktiga marginalkostnaden för elleveranser uppgår till [...].

(72) På grundval av en kortsiktig marginalkostnad på [...] har de franska myndigheterna slagit fast att det pris som EDF föreslår för denna överkonsumtion skulle täcka dess rörliga kostnader åtminstone 35 % och i genomsnitt 57 % av dess fasta kostnader. Den genomsnittliga täckningen av de fasta kostnaderna uppgår till 50 % för Condat, 66 % för Lancey och 62 % för Sibille.

(73) De franska myndigheterna hävdar att EDF har en överkapacitet när det gäller kärnkraftsgenererad el(13). Det är här lämpligt att påminna om att denna överkapacitet har skapats under en lagstiftad monopolsituation, långt innan den pågående liberaliseringen av elmarknaden. Följaktligen är kommissionens analys koncentrerad till de särskilda omständigheterna i detta fall. Detta beslut fattas sålunda i vilket fall som helst med förbehåll för eventuella slutsatser som kommissionen kan komma fram till vid en granskning av de problem som - i ett framtida sammanhang där marknaden har öppnats för konkurrens - kan komma att uppstå genom att EDF tidigare skapat denna överkapacitet.

(74) Rent affärsmässigt framgår det att i en situation med överkapacitet så skulle en ekonomisk aktör i en marknadsekonomi naturligtvis ha försökt maximera sin vinst genom att sälja en ytterligare mängd av sin vara utan att täcka de totala kostnaderna för denna del. I själva verket skulle det i annat fall innebära att motsvarande mängd som producerats och inte kan lagras förblir osåld. Det finns för övrigt inget i ärendet som visar att EDF skulle ha kunnat få ut ett bättre pris på annat håll. Tvärtom skulle alternativet ha varit att papperstillverkarna hade installerat gasdrivna torkar. I denna situation måste det faktum att företaget för den överkonsumtion som följer av valet att installera ytterligare en elektrisk tork får ut ett pris som täcker de rörliga kostnaderna åtminstone 35 % och 57 % av de fasta kostnaderna betraktas som en affärsmässigt godtagbar strategi.

(75) Med tanke på de särskilda omständigheterna i fallet bör följaktligen de fördelaktiga priser som EDF beviljat Condat, Lancey och Sibille betraktas som affärsmässigt motiverade.

6.1.2.3 Snedvridning av konkurrensen och påverkan av handeln mellan medlemsstaterna

(76) Eftersom en åtgärd bara kan betraktas som ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget om samtliga tre villkor är uppfyllda, och då det andra villkoret, det vill säga att åtgärden skall gynna vissa företag, inte är uppfylld är en granskning av det tredje villkoret meningslös.

(77) Sammanfattningsvis utgör de fördelaktiga elpriser som EDF har beviljat pappersföretagen Condat, Lancey och Sibille inte ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

6.2 Det lån som EDF beviljat IRS

(78) Kommissionen har granskat det stöd som EDF har beviljat IRS mot bakgrund av artikel 87.1 i EG-fördraget. Enligt denna artikel utgör stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, stöd i den mening som avses i denna artikel i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(79) Såsom har påvisats i punkterna 58-77 i frågan om fördelaktiga elpriser omfattas det lån som EDF har beviljat IRS bara av förbudet i artikel 87.1 i EG-fördraget om det gynnar vissa företag och denna fördel inte är affärsmässigt motiverad, med förbehåll för att övriga villkor är uppfyllda.

(80) Kommissionen påminner om att enligt principen om den privata investeraren i en marknadsekonomi, såsom den definieras i kommissionens meddelande till medlemsstaterna om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget och artikel 5 i kommissionens direktiv 80/723/EEG på offentliga företag inom tillverkningssektorn(14) (nedan kallat meddelandet), kan endast projekt för vilka kommissionen anser att det inte fanns några objektiva eller rimliga skäl att räkna med en avkastning motsvarande den i ett jämförbart privat företag vid den tidpunkt då investeringsbeslutet fattades, behandlas som statligt stöd (punkt 28).

(81) När det gäller det beslut som EDF fattade 1996 om att investera i IRS kan dess avkastning beräknas på följande två sätt:

(82) För det första tar den sig uttryck i att investeringen återbetalas med 4 % av den del av IRS årliga omsättningen som genereras av försäljningen av elektrisk infravärmeutrustning. Enligt EDF uppgick denna omsättning 1996 till 18 miljoner franska franc. Med tanke på att IRS hade ekonomiska problem då investeringsbeslutet fattades skulle en privat investerare bara ha varit intresserad om avkastningen var hög. Enligt praxis tillämpar kommissionen en ränta på 12 % för högriskprojekt. Det beräknade värdet på 4 % av 18 miljoner franska franc under fem år, där omsättningen har korrigerats för inflationstakten i Frankrike under 1996, det vill säga 2 %, uppgår till 3012024 franska franc.

(83) Utöver detta uppskattar EDF att utvecklingen av infravärmetekniken och dess tillämpning inom industrin bara inom pappersindustrin kan komma att medföra en elförbrukning på 125 GWh med ytterligare årliga intäkter på 30 miljoner franska franc som följd.

(84) Med tanke på att EDF då det beslutade att investera i IRS inte bara räknade med att få tillbaka den investerade summan med en ränta på 12 %, utan också med att infravärmetekniken skulle slå igenom inom pappersindustrin med potentiella årliga intäkter på 30 miljoner franska franc, kan man konstatera att EDF har resonerat som en privat investerare och följaktligen att lånet inte kan betraktas som ett statligt stöd.

(85) När det gäller den avkastning som slutligen erhållits anges i meddelandet att det är otänkbart att kommissionen i efterhand skulle utnyttja sin kännedom om fakta för att besluta att offentliga resurser som ställts till förfogande skulle utgöra ett statligt stöd av den enda anledningen att den avkastning som slutligen erhållits var alltför låg (punkt 28).

(86) Följaktligen ändrar det faktum att IRS har upphört med sin verksamhet och inte har uppfyllt sina förpliktelser inte den karaktär som investeringen hade när beslutet fattades 1996. I själva verket framgår det av den information som finns tillgänglig att det 1996, då EDF beviljade det aktuella lånet, inte fanns några uppgifter som skulle gjort det möjligt för en "förnuftig" analytiker att förutse att IRS kunde förmodas komma att upphöra med sin verksamhet på ett sådant sätt att framtidsprognoserna inte skulle komma att uppfyllas.

(87) I likhet med en privat investerare i en marknadsekonomi har EDF för övrigt stämt IRS med följd att handelsdomstolen i Paris den 11 februari 1999 utfärdade en begäran om en förklaring av IRS. IRS fick tre månader på sig att reglera denna skuld genom att betala in ett preliminärt belopp på 870769,39 franska franc. Om detta inte skedde skulle hela skulden återkrävas med omedelbar verkan.

(88) Sammanfattningsvis utgör EDF:s lån till IRS inte ett stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

7. SLUTSATSER

(89) Mot bakgrund av ovanstående och i synnerhet då

1. de fördelaktiga elpriserna till förmån för papperstillverkarna Cascades och Gromelle omfattas av regeln om stöd av mindre betydelse,

2. de fördelaktiga elpriserna till förmån för papperstillverkarna Condat, Lancey och Sibille är affärsmässigt motiverade med tanke på EDF:s överkapacitet när det gäller kärnenergi och det faktum att EDF genom dessa företags överkonsumtion av el täcker sina rörliga kostnader och i genomsnitt 57 % av sina fasta kostnader, och

3. det lån som EDF beviljade IRS var affärsmässigt motiverat då EDF fattade sitt investeringsbeslut,

konstaterar kommissionen sålunda att varken de fördelaktiga elpriserna till förmån för papperstillverkarna Cascades, Gromelle, Condat, Lancey och Sibille eller det lån som beviljats till förmån för IRS utgör ett stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De fördelaktiga elpriser som EDF, och därmed indirekt Frankrike, har beviljat papperstillverkarna Cascades, Gromelle, Condat, Lancey och Sibille samt det lån som EDF beviljat IRS, till ett totalt värde på 32,2 miljoner franska franc (4,9 miljoner euro), utgör inte ett stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Republiken Frankrike.

Utfärdat i Bryssel den 11 april 2000.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 70, 13.3.1999, s. 10.

(2) Se fotnot 1.

(3) Före lag nr 2000-108, av den 10 februari 2000 om modernisering och utveckling av allmänna eltjänster, Republiken Frankrikes officiella tidning av den 11 februari 2000, s. 2143.

(4) Affärshemlighet.

(5) Den referensränta som kommissionen använder för att mäta förekomsten av stöd i subventionerna uppgick den 1 augusti 1999 till 4,76 %.

(6) På grundval av de upplysningar som de franska myndigheterna lämnade den 21 januari 1998 har kommissionen i sitt beslut om att inleda förfarandet inbegripit ett affärsbidrag på 6,6 miljoner franska franc (1,01 miljoner euro) för installation av en fjärde tork. I sin skrivelse av den 28 juni 1999 lämnade de franska myndigheterna bevis för att denna tork inte hade installerats. Följaktligen har kommissionen tagit bort bidraget till denna tork i sin beräkning av den genomsnittliga rabatten.

(7) I sin skrivelse av den 4 september 1998 hävdade de franska myndigheterna att EDF hade begärt återbetalning av de aktuella beloppen för en pappersmaskin och en infravärmetork som genererade en överkonsumtion på 1,2 GWh, och som hade stängts av i slutet av 1997. Eftersom de franska myndigheterna i sin skrivelse av den 28 juni 1999 erkände att denna återbetalning inte hade verkställts har kommissionen inbegripit denna summa på 230000 franska franc (35063 euro) i det åtgärdsbelopp.

(8) Dom av den 2 februari 1988 i de förenade målen 67,68 och 70/85, Van der Kooy, Rec. 1988, s. 219.

(9) EGT C 213, 19.8.1992, s. 2.

(10) De franska myndigheternas skrivelse av den 4 september 1998, s. 3.

(11) Se fotnot 9.

(12) Undersökning IV/96/1178/ETD/01, Tariffs and costs consequences of the EDF monopoly, NERA (National Economic Research Associates), februari 1997.

(13) Se skäl 43.

(14) EGT C 307, 13.11.1993, s. 3.